Ett mirakel?
Mötet var idag och när jag loggade in på mina konton så ser jag att nån har satt in pengar på mitt konto. I måndags. Massa pengar. Flera månadslöner.
What?
Hon på banken måste tyckt att jag hade noll bollkoll på mina pengar.
Har ägnat dagen åt att forska i vart dom kommer ifrån. Jag vet ju att dom inte är mina men det känns rätt fint att se dem där.
Nu har jag pliktaktigt anmält detta hos banken så ingen ska anklaga mig för att gå runt och undanhålla info. Får vänta och se vem som vill ha tillbaka dem och när. Skrämmande är att de har funnits på mitt konto sen i måndags och jag har inte vetat nåt.
Kanske tur också...
Leia kom hem som den skrikapan hon är och det SYNS inte ens att de har rakat henne. Alltså var hon inte så tovig som jag befarade.
Jag är däremot väldigt trött på mitt barr. Vill klippa mig!
/Haua
Stackars liten murvla.
Idag lämnade jag Leia Loppan hos veterinären. Rakning.
Nu ska tovorna bort och vi kanske kan hålla sams ett tag så jag slipper jaga henne med borsten.
Uj, vad sur hon kommer vara.
Ska hämta henne nu förmodligen några kilo lättare.
Leia Lus.
/Haua
Jobb!
Det är så jefla kul!
Häng i baren, Bob och jag. Jag vet att det ser ute som FAN i bakgrunden men det tänker inte fulla människor på.
Jag höll till i nattklubben brevid en scen och en gigantisk röd matta i helt hopplöst material. När alla glada gått hem så sopade vi denna matta fri från krossade glas, sminkdosor och fimpar.
Helt omöjligt.
Jag sprang som vanligt runt och plockade skräp, tömde halvdruckna öl i blommor och rabatter så de förmodligen dog.
Pratade med folk.
Fyllde på allt de begärde i baren. Is, citron, sprit eller glas.
Hoppas jag får jobba nästa år igen. Seriöst. Ingen förstår hur jag kan vilja detta, kanske inte ens jag själv. Det är bara kul.
Jag får ut allt jag vill av helgen och lite till eftersom jag får lön också. Hej alla skor!
Det är awesome att springa runt i obekväma skor i 8 timmar, får hela kroppen indränkt i öl för att sedan gå hem, sova och vakna med en riktig bakiskänsla fast så inte är fallet. Går inte att förklara.
Tack Bob för att du fixade jobbet!
/Haua
Helgnöje
Vad göra en söndag när kroppen är utarbetad och hjärnan behöver annat att tänka på? Jag är i alla fall väldigt trött efter 3 lediga dagar på tre veckor. Nu drömmer jag jobb och då vet jag att det är nog.
Oskarshamn har en flygplats. En liten startbana, ett litet flygtorn och små flyplan.
Smått.
I 40 år har den funnits och alla vet kanske inte att den finns.
Det var i alla fall lite baluns där ute idag och jag fick äran att köra ut kapten Lars dit för en åktur.
Så här kan utsikten från en helikopter se ut. Jag har sett OKG alla dagar denna veckan!
Kaptenerna styrde mot havet.
Sitter bak och är bara lite rädd. På riktigt. Vet inte varför eftersom man har ett säkerhetsbälte på sig i den supertunna lilla helikopterkroppen som endast drivs av en lång pinne som kan gå av när som helst. Vad kan hända liksom?
Lasse sa att det var en skabbig helikopter. Efter vi hade landat som tur var.
Vi åt gratis korv som alla andra snåla oskarshamnare. Det var gratis kaffe och kaka. Jag tog kakor tre gånger. Hoppas ingen kände igen mig i mina fejkpilotglasögon.
Nu är jag anmäld till FFK också. Frivilliga flygkåren (tror jag det står för). Jag ska gå en kurs i kartläsning och radiohantering och sen ska jag leta skogsbränder i sommar. Jobba som spanare azzå.
Ni kan vara trygga.
/Haua
Aa..
/Haua
En annan ö.
För det gör dom.
Väderguden har inte tagit semester och i mitt huvud är vädret ca 70 % av den goa stämning som blir när solen skiner på mig.
JAG ÄLSKAR KRÄFTOR. Slog nog alla med hästlängder i kräftatandet. Men nej, jag äter inte hjärnan och smöret. Jag äter köttet i klor och bakände.
Söta lille Czinder som inte kunde äta kräftor....en å annan stjärt gick till honom i min turboskalning. Men han bjöd igen.
Jag gick hem tidigt och INTE för att jag ALLTID gör det utan för att jag skulle dra till Göteborg mitt i natten. Vilket stolleprov.
På ön däckade folk, låg på backen, folk snubblade på dom, det badades och kräktes lite här och var. Firmafest!! Allt detta missade jag i och med min smitning men man får ju höra. Kul för de som städade dagen efter när 50 000 måsar har haft efterfest på resterna.
Nu kanske vi aldrig får vara på bossholmen mer eftersom vi inte ens lyckades binda fast båtarna ordentligt. En åra saknades också.... Än idag ligger det väl kräftskal på hela ön.
Kl 5 i lördags morse åkte Matilda (den vilda) och jag till Göteborg för lite Way Out West. Hur min kropp orkar vet jag ej men jag kör på så länge det håller.
Jag sov hela vägen till stan, förrutom när hon bromsade häftigt, körde i 130 så ratten vibrerade eller spelade högt på radion.
I Göteborg sov vi 1,5 timme på en parkering sen hämtade vi våra band. Jag ångrar att jag inte blev en festivalräv från början. På festival kan man bara vara. man kan äta goda saker och lyssna på musik som till och med jag gillar fast mitt musikintresse är noll.
Tack för att jag fick se Mumford & sons, tack Håkan Hellström och balla chemical brothers.
Lite thaimat och tacos följde med till bilen, vårt sovställe. Hur vi tänkte när vi parkerade typ mitt i slottsskogen kan man ju undra. Nära och bra men på natten när alla ska hem och passerar vår bil är det inte så hippt.
-Kolllllla, det sitter folk i bilen! HÄÄÄÄÄJ
Knack, knack knack på rutan hela tiden.
Ta gärna tag i mina takräcken på bilen och skaka oss så det känns som att sitta i en torktumlare.
-Hallå, kolla nån sover i bilen...HALLLLÅÅÅ!! Knack, knack.
Tänkte att det skulle bli den längsta natten i mitt liv. Ett aldrig sinande flöde av folk kom och gick, det var efterfester i bagageluckorna på bilarna, det v ar musik, fotbollsspelande och dans.
Matilda mår helt plötsligt illa och kräks i en icakasse och jag ställer utanför bilen.
Jag är en taikon utan blå ögon och olivhud.
Klockan 12 (!) dagen efter vaknar vi i dett soligt Göteborg. Hur vi kunde sova så länge i bilen vet jag ej men då börjdade hemfärden. Det tog bara en timme att ta sig ut ur stan. Jag är rädd för spårvagnar.
Tror att Matilda var nöjd med helgen...och med maten. Hon ringde lite smått hysterisk då hon hade hittat info om vad man inte får ta med sig in på området.
-Husdjur
-Stolar
-Paraplyer
-Mat och dryck. (vegetarisk mat finns)
-Åh, Hanna du kommer döööö. Dom serverar bara vegetarisk mat på festivalen! Fan , jag hatar grönsaker. Vad ska vi göra?
-Eh, eller så vill dom bara informera om att det ÄVEN finns vegetarisk mat.
-Jaaahaaa, jag har inte huvet på skaft.
-Nä. Det är väl ingen veggiefestival vi ska på?
-Nä.
Bra helg.
Ny vecka och MASSA på jobbet.
Spelade fotboll idag efter lite uppehåll. 6 mål i röven, jo men tjena. Tack för kaffet. Affe kommer döda oss.
/Haua
Den magiska ön....
Lite hastigt och lustigt blev det bokat, en tripp till Visby över midsommar. Järngänget bestod av Anna, Annica, Sotarungen och den lilla systern.
Vädrets gudar var med oss all the way. Vi inledde med press och lite alkohol på däck.
Gotland är helt fantastiskt. Jag blev inte besviken. Inte en enda gång på hela helgen.
Nu är jag en i gänget. Nu vet jag vad folk pratar om. Kallis, Gutekällaren, Munkkällaren, innanför och utanför muren eller varför inte Almedalen...
Hur man lyckas fylla en helg med så mycket olika händelser är en gåta men det är ju roligt på vägen...det blir lite som en hemlig klubb. Bara vi som var där vet vad det handlar om.
-Pittögda sjuåringar....
-Untz, untz, whats up, whats new?
-Fan, fan, fan, det skulle varit jaaag...
Visby är stenhus och stengator och stenfår för mig. Jättefint men gator och gränder är så lika. När jag hamnar i sällskap där andra personer är mer hemtama än mig så tenderar jag att bli hjälplös. Jag går runt i min egna lilla värld och tittar mig omkring men registrerar knappast omgivningen. Jag är trygg och följer flocken.
Midsommarnatt ska jag gå hem alldeles själv och klockan var efter ett vill jag bara tillägga. Jag går en sjuhellskottas omväg och är väldigt nära mitt hotell när tre trevliga gotlänningar säger "glad midsommar" med den där goa dialekten.
Då vill jag ha mat kommer jag på. Söka föda i främmande stad är skitsvårt så jag får hjälp en en söt tjej som vallar bort mig till en kebabtant. Jag handlar och ska gå hem. Hon visar vägen men vad hjälper det? Där går jag och irrar i Visby med en kall kebab och väntar på bättre tider....hittade hem till slut i alla fall.
Såg senare på förfest nr 2 på vår takterass hur långt bort jag var. Jag vet att jag rundade en kyrka i byn och den låg inte nära hotellet direkt...
Lyckades under kvällen få en krans av löv på mitt huvud. Den var med hem. Tydligen ville jag inte låna ut den och ljög om att det var skiiiitsvår att få tag i. Det var en gåva ju.
Försökte prata med en irländare om svensk midsommar och drog nog en ganska rolig förklaring om hur en krans egentligen ska se ut...
-Eh, this one, no flowers. Only leafs. Nice anyway?
Dagarna var det sol, kvällarna var det fest. Som det ska vara antar jag.
Tröttnade på att skriva min signatur när jag handlade drinkar och började istället rita penisar på alla kvitton. Stora, små, långa och korta. Hur uppskattat är det?
Man blir lite crazy banana "utomlands".
Söndag morgon vaknar jag upp till ett par KOLSVARTA fötter mitt emot mig. Jag myntar namnet sotarungen till Maria var skor förmodligen har färgat av sig ordentligt under helgen. Det enda jag ångrar att jag inte tog kort på. Aldrig sett nåt liknande...
Gotland i våra hjärtan, så är det bara.
Tack för en midsommar topp tre. Lätt!
/Haua
Blogga går sådär ju...
Badpremiär hade jag för några veckor sen inför ögonen på Bobban och Lina och en saftig melon. 10 grader i vattnet är ganska svalkande, på gränsen till livsfarligt.
Jag gillar inte att bada. Då måste det vara olidligt varmt som nu. Badar jag då? Knappt. Och när jag väl kommer i hyperventilerar jag och ångrar mig.
Jag lyckades få till ett bad igår i alla fall och fick tillhöra den tuffa skaran som hade badat när vi lämnade ön.
Idag gick det sämre med badandet. Vad ska man säga? Det var kallt. Men på havet har jag varit och brännt mig lite smått.
Igår kväll hängde jag lite med motor-Ida. Måste kalla henne så för att alla ska veta vem jag menar. Vi åt och drack och hälsade på Linda på kebaben och sen såg vi en film på bio som jag inte somnade till. Har tydligen lagt till med den dåliga vanan igen att somna till filmer.
Satt och försökte låtsas hänga med i Eclipse-rullen. Den var bra fast jag inte alltid visste vad dom pratade om.
När det var dags för hemfärd är jag trött såklart och då vill man hem snabbt till bastun och sängen med duntäcke som jag inte bytt bort än.
Vid mönsterås bruk är det 80 km i timmen tror jag....i alla fall inte 110 som jag ligger i. Dunka dunka från radion och lite lagom disträ.
Efter snigelsträckan händer det IGEN. Blåljus på och nån form av fordon i arslet. Vill ni nåt?
SKIT SKIT SKIT SKIT!!!
Jag blir lagom kallsvettig och faktiskt väldigt rädd för det här kan inte ens Hanna Östrogen prata sig ur.
Körde jag så fort så det är bye bye till körkortet?
Det blinkar blått i min backspegel och jag börjar försöka hitta en väg att svänga in på för att ta mitt straff. Fast jag har kört den vägen 1000 ggr så hittar jag inget stopp. Ska jag öka eller sakta in? Stå för det jag har gjort eller neka?
Vägen är ju enfiligt så polisen får snällt ligga bakom mig tills vi kommer till bredare väg.
Det blir tvåfiligt och han kör om med blåljusen...jag tar bort foten från gasen och saktar in.
Polisen bara drar. Han kör vidare med blåljusen genom natten.
Men jag då?
Mina böter?
Hahahahahahahaha!
Det var inte mig han skulle ta. Det var nån kriminell på ett annat ställe. Inte mig.
Jag älskar farbror blå.
/Haua
Ny fobi.
Jag blåste en när de andra hade blåst två var. Min var hälften så stor som de andra för jag var rädd att den skulle smälla om jag fyllde den med mer luft.
Sen smäller en ballong i ansiktet på chefen och Matilda tyckte hon såg lika glad ut för det.
Då tog jag resten av de oblåsta ballongerna som låg på bordet och la i min ficka. Så vi slapp blåsa fler.
Älgar
Ormar
Ballonger
/Haua
Prinsessor och ärtor.
Vilken dag det har varit! Sol, bröllop och kärlek i luften. Matilda och jag drog till Borgholm för att medverka på torgets evenemang för Vickans bröllop.
Dagen inleddes med styling a la brud.
Här är det inte så mycket kvar av min piffing. Jag hade ett önskemål...inget rött läppstift. Jättefint på andra men icke på mig. 
Matilda och jag, livs levande. Skrämde lite folk som trodde vi var skyltdockor.
Medelåldern på folket som var och tittade på borgholms torg var 65 år. Går dom i giftastankar? Sen var det väldigt många som tog kort på oss.
Kände mig som en riktig kändis fast jag inte har uträttat speciellt mycket än så länge.
Trevlig mening som ofta förekom -åh, om man ändå kunde få vara 20 år igen! (eh, jag brukar också tänka så)
Mitt barr efter två timmars plågor. Jag är inte håröm men halleluja vad hon slet och drog. Jag har upplevt det en gång innan, att det kommer tårar utan att jag kan hjälpa det och då klippte jag mig i Alsterbro hos skvallertant nr 1.
Absolut en frisyr jag kan tänka mig att ha själv...när det blir på riktigt...om det blir på riktigt. Jag gillade klänningen också. Varför prova 15 vita klänningar? Så mycket skiljer det inte på dom.
Jag dansade vals...fast jag inte kan! Det sa klick ta mig tusan.
Fina Matilda var som en liten dröm...
Vi blev gratulerade av en utvecklingstörd dam.
-GRATULERAR, skrek hon och tog i hand. VAD HETER NI NU???
-Alltså...vi har inte gift oss...eh...än.
-NÄR SKA NI GÖRA DET DÅ??
-Jadu, säg det?
Jag sa till pappa att jag tänkte stå i tältet tills jag blev gift. Kunde passa på liksom!
-Hahaha, här kan vi ju inte stå i åratal!
-Men pappa, kommer du gå och lämna över mig vid altaret sen när det är dags?
-Jaaadå, man jag går bara halvvägs.
Fast bakom sina solglasögon så grät pappa nästan. Det är nåt visst med bröllop oavsett vem som gifter sig heller hur stort det är. Det sker av kärlek. Ett bevis för världen att det är VI.
Sen suger skilsmässostatistiken men det behöver vi inte tänka på.
Dagen avslutades med grillning. Jag fick tända grillen. Men oanvänd kol är det ju inte så himla svårt som jag trodde. Men sen brände jag kycklingen. Förbannat vad svårt det är att reglera värmen på en grill haha....
Tack Frida och Bybbe för en trevlig afton och TACK till Lillian och bröllopsbutiken för att vi fick vara med :)
/Haua
Dags för ring?
Lets get married!
Barret ska fixas och sminket ska på och SVT kommer att vara där. Förrutom att inte skita ner klänningen skall jag även försöka undvika intervjuer. Det är 10 år sedan jag gjorde mitt senaste icke lyckade framträdande i tv.
Det blir en heldag i Borgholm i sann bröllopsanda.
Hoppas på fint väder! Ska bli riktigt kul att få sällskap av vilda Matilda!
Väl mött i Borgholm då!
/Haua
Mitt nya syskon!
Pappa har blitt med travhäst.
Jag och Lisa som TJATADE när vi va små att vi skulle ha häst. Vi lusläste HÖÖKS katalogen och stegade ut potentiella hagar i trädgården hemma i Knivingaryd.
-Köp häst när ni blir stora.
Nu är pappa vuxen. Han har ansvar för en hästs välmående.
När nyheten nådde mig gratulerade jag honom och frågade vad hästen heter. Jag fick ett svar via sms.
Räkan
Jaha, och in på upploppet kommer Räääääkan. Nu struntar jag i det flashiga namnet som min lillasyeter egentligen har. I mina ögon är hon Räkan och hon bor i Alvesta.
Pappa har varit och hälsat på henne såklart.
-Haua, jag hade gåshud. Det var det sötaste jag sett.
Undrar om han sa så på Kalmar BB när jag kom ut 4,5 kilo tung?
Jag ska följa med nån dag med en påse morötter och se vad hon går för. Lilla Räkan.
/Haua
Min sociala sida.
Jag fick jobba övertid i måndags och då ingår en taxiresa hem till bostaden som tack för att man har offrat sig.
Jag sprang i ösregnet till den väntande bilen, ja det liknade en film.
Nånstans i början av resan kände jag att kemin mellan mig och chauffören var sådär. Det är helt knäpp tyst i bilen. Sånt tål inte jag. Jag blir nervös och stressad så jag gör ett försök att vara social. I detta läget kan man säga vad som helst, prata om väder funkar ju alltid.
Vad säger jag?
-Är vindrutetorkarna automatiska?
-Ja.
-Ok.
Sen var jag tyst hela vägen till Lilla Torget. Han också. Jodå, så att så är det.
/Haua
Överlevnad.
Jag har flickorna har varit i Ullared igen. Ja, jag tar ledigt från jobbet för att åka dit och ja, jag går upp aptidigt alldeles frivilligt.
Det är för att det är kul.
I tisdags sa jag adjö till 4200 kr.
Detta får man för den nätta summan. 6 påsar med braha saker.
I år vann jag kategorin "längsta kvittot"
Ida vann "billigaste saken"
Maria vann "handlat för minst"
Detta resultat stod i rond ett. Vi tar ju självklart matpause och sen börjar vi om. Ny vagn, nya saker att köpa.
Man idiotförklarar sig själv flera gånger den dagen men och, det är ju kul.
Mitt bästa köp, en SNYGG regnjacka.
Idas bästa köp....en kofot.
Vi gillar alla olika saker här i livet.
Nya gummistövlar köpte jag också...utan bröst. Det är blommor på dessa, riktigt blommor. Går inte att ta miste.
Mitt näst bästa köp.
Snygg.
Nu har jag schampoo för ett år framöver och bakplåtspapper för en livstid!
/Haua
Jag gjorde att!
Dagen D är över för mig och mina vadslagningsvänner. Jag har sprungit halvmilen. Platsen var scaniaslingan, perfekt för mig för det är ju lite av min hemmabana kan man säga. Det var där jag tog mina första stapplande steg i de nya otroligt fula löparskorna och det var där jag för femtioelfte gången försökte förmå mig att springa två varv utan att lyckas. Sista försökte på två varv gjorde jag i onsdags.
Flåsflåsflås, inte en chans, flåsflåsflås.
Men den formbekräftelsen var jag nervös inför loppet. Skulle jag fixa två varv på ren vilja som alla pratar om?
Fredagen bjöd på kalasväder. Nästan för varmt att springa i men ok. Jag, Janne och Ea samlades vid slingan kl 15.00. Inte en publik så långt ögat nådde och det kändes bara bra.
Här är vi!! Notera min nya vattenflaska från gekås och Lasses tidtagarur.
Klockan hängde vi på staketet som omfamnar jonen på scania. Vi drog iväg, inte som tre avlöningar utan i ett lugnt och sansat tempo.
Jag skulle springa halvmilen på 30 minuter, Ea hade halvmilen på 40 minuter och Janne skulle ta milen på 50 minuter. Nu kan man räkna ut hur loppet artar sig.
Jan drar iväg som om han vore jagad av en bålgeting, Ea och jag följs åt en bit men Ea tycker mitt tempo är lite högt. Jag drar ifrån. Är ju så illa tvungen då han har tio minuter mer än mig på samma sträcka.
Springer i min lilla värld, kollar efter ormar och försöker komma in i den omtalade andra andningen. Då möter jag Ea. Han har sprungit fel.
Sen möter jag bara Janne en gång innan jag går i mål....eftersom jag inte hade nån klocka hade jag ingen aning om hur jag låg till...därför tog jag ut mig. Rejält. Men så fick jag tiden 27 minuter och 16 sekunder!
Därmed uteblev whiskeyn för grabbarna som även dom klarade sina tider. Vi kom, vi såg, vi segrade.
Jag hade ALDRIG tagit förnedringen att inte klara tiden....
Så här bra mådde jag efteråt. Notera vem som ligger efter med solningen.
Vi firade på Hotell Ett med god mat och några öl. Nu är mina skor till salu. Eller kanske jag ska ställa ut dom på hobbeymattan så är dom väl borta en vacker dag....
Tack för allt stöd. Speciellt tack till Anna och Vevve som har sprungit med mig!
Tack Janne för korten ;)
/Haua
Nae!
Så här såg det ut på hobbymattan idag när jag vakande.
Finn ett fel.
Nån har snott mina gummistövlar! Mina titboots. Dom fina med en massa bröst på. Så himla tråkigt. Skorna till vänster tillhör tjuven. Ett par fotriktiga vandrarkängor a la australien. Dom är INTE mina. Alltså promenerade nån ut ur huset med stövlarna på och lämnade kvar sina egna. Fräscht.
Jag ska låta det vara så här nu för att se om nån skamsen person lämnar tillbaka dom. Ringde på hos grannen för att kolla om han hade skojat med mig....nej, det hade han inte.
Inte för att vara dömma nån men han kompisar är ju starkt misstänkta. Inte för att alla är 20 år, dricker massa sprit och är kriminella utan för att de är här i huset nästan varje helg och förfestar/efterfestar.
Ge hit mina stövlar!!
Förresten upptäckte jag i samma veva att mina golfskor är borta också...dom saknade jag tydligen inte lika mycket.
Det börjar sina på hobbymattan. Kanske dags att avskaffa den?
/Haua
Fråga inte.
-Vad heter målvakten i Kalmar FF?
-Nånting om musik.
Jag tänker inte svara.
/Haua
farbror blå och jag nr två.
Jag är trött. Jag har jobbat 13 timmar, haft omänskligt lite rast och svettats mer än hela göteborgsvarvet tillsammans.
När jag åker hem längtar jag efter räkmackor och gos med katterna och en dålig serie på tv:n.
Vid Abbes svänger jag av. Där sitter en skylt att trafik är förbjuden på gatan efter kl 22. Detta VET jag. Jag behöver inte glasögonen. Jag har varit med och fått böter en gång innan på gatan och då bodde jag granne med krogen.
I 1 sekund tänker jag "tänk om dom står här"
Det gör dom.
Jag kan inte se om det är en taxibil som ska hämta fyllon eller om det är en polisbil. Bilen är parkerad brevid kråkan och väntar där som en gädda i vassen.
När jag är nära ser jag att det är en aggresiv polisbil. Tyckte nästan lyktorna på bilen blängde på mig.
Jag kör upp i backen (min vanliga smitarbacke där jag försökte smita en gång innan) och sen svänger jag direkt höger för jag ska ju till min PARKERING.
Polisbilen är efter men jag är bara cool.
Låtsas som ingenting.
Lalalalallalallaaa, jag ska äta räkmacka.
Polisen får ta första steget till kontakt tänker jag. Det gör han. 50 meter från min parkering åker blåljusen på och en lång TUUUUUUUUUUT ljuder i kvarteret.
Nu blir det inget Ullared och inget Bulgarien hinner jag nog tänka. Övertiden jag har jobbat är numera ideell.
FUCK.
Jag öppnar dörren och polisen ställer sig fem meter från bilen och ber om körkortet.
-Vassego.
-Kan du blåsa så länge du hör ett pip.
-Visst. PIIIIIIP.
Ge mig böter så jag kan åka hem och tjuta. Úndrar om det blir 3000 eller 5000?
-Vart bor du?
-Jag bor där, säger jag och pekar på mitt hus.
-Aha, då får du ju faktiskt köra på den där gatan. Polisen ler.
(får jag? sist fick jag ju böter)
-Alltså, du kör inte illa men du körde precis som om du försökte smita.
-Neeeej, jag skulle ju bara parkera.
-Smitare kör oftas direkt höger när dom försöker komma undan men nu vet jag ju att det inte var så. Trevlig kväll.
Sen tog smitaren på sig bältet, körde 50 meter, parkerade bilen och började asgarva. Förmodligen av lättnad och inte för att jag tycker att jag är bästa på att smita.
Jag gjorde det igen kan man säga.
/Haua
Innan jag glömmer.
Min sjuksäng i england.
/Haua
Hur man vet att man lever.
Helgen har passerat, det kan ju ingen missat.
I veckan som gått har jag haft migrän, inte en gång, inte två gånger utan tre gånger.
Börjar dagen med lite huvudvärk som ökar. Kommer hem, tar tablett, sover och poff så är allt bra. Sen började det om igen.
Fredagen, självaste valborgsmässoafton var likadan. Kvällen spenderades (utan huvudvärk) hos Jessica och det bjöds in till sexparty.
KÖPLÄGE.
Fniss och stoj och allmänt skitkul. För er som inte vet vad sexparty innebär- nej, vi låg inte i en säng allihopa utan kollade in det senaste vad det gäller sexleksaker. Try it. Men se till att få dit en riktigt bra och kunnig försäljerska. Det blir roligast så!
Senare bjöds det på dans på lascala och jag var allmänt snurrig i kupan. Men enligt Annica hade jag kul och det var huvudsaken. Min inbyggda "gåhemklocka" ringde vid kvart över midnatt i vanlig ordning och jag knatade hem för att sova.
Det gick inte. Hela världen snurrade. Inte fort utan skitfort. Till slut blev jag varnsinnig och bestämde mig för en favoutit i repris- duschen!
Inte ens i närheten av rekordet men 1,5 timme blev det i alla fall. Mina fina öronhängen från england höll inte för vätan tyvärr. Jag visste vad jag gjorde så ingen orsak till panik. Jag låg inte ens över golvbrunnen.
Sen sov jag. I sängen.
På lördagen åkte kära syster in till sjukhuset med ont i magen och allmänna besvär. Bakfull och ynklig låg jag på soffan till kl 17 och funderade över hur jobbigt och upp och ner livet kan vara ibland. I detta nu är syster ok, allt gick bra.
Lördag kväll skulle spenderas i nykterhetes tecken a´la AA. Då ska Hanna hyra film för första gången sen Jan gav henne dvd-spelaren. På seveneleven hittade jag en rulle som inte verkade så tokig. Av nån anledning ville jag ha en snyftfilm för att få ur mig allt elände.
-Har du bluerayspelare hemma?
-Blue vadå för nåt?
-Alltså bluerayspelare som spelar bluerayfilmer? Annars kan du inte hyra denna.
Skit. Valde en annan film, köpte popcorn för jag har jag faktiskt en micro i min maskinpark numera.
Väl hemma var jag ororlig för att inte hitta kanalen på tv:n där filmen ska visas. Det gick per automatik. jamen jippie, vilket flyt man kan ha.
Jag hade lite svårare att hitta svensk text till filmen. Efter 10 minuter kom jag på att jag satt och läste engelsk text...för döva.
Typ, nu mullrar det i bakgrunden
Nu gråter nån.
Ett tåg åker förbiiiii.
Ja, det HÖR jag väl.
Jag fixade inte den svenska texten själv och sen somnade jag efter halva filmen. Den måste ju varit skitbra.
Kl 03.15 söndag morgon ringer min mobil. Jag är helt säker på att Emme är på väg till hemmelen eller nåt så jag rusar och svarar.
Det är min ljuvlig hyresvärd som sitter full på norra Öland.
-Hej...eh...Alexander sitter fast i hissen. Med tre kompisar. Kan du kolla upp det?
Oh my god.
På med mysbyxor, tofflor och tubsockor...det jag hittade i panikens andetag. Ut i trapphuset, ner till bottenvåningen och där sitter dom. En halv meter upp. Fulla och glada.
-Hanna, visa pattarna i rutan så åker vi upp sen hahahahahahahahahahaha!
-Ja, haha pojkar. Kul.
Hur fan lagar man en hiss? Ska jag veva upp fanskapet? Lösningen blev 112. Det får kosta hyresvärden kosing men det fanns ingen annan lösning.
Det dröjer 5 minuter sen kommer räddningen. Inte en brandman. Snarare 10. I hjälmar, sotiga jackor och med trötta ögon gör dom entre i mitt trapphus. Kl är 4 på morgonen och hissfolket är fullare än nånsin tack vare jeltzinflaskan dom har hittat.
30 sekunder senare skäms jag mer än nånsin över denna uppståndelse men hissfolket är fria och kan forsätta sin tänkta efterfest som jag blev inbjuden till.
Nej tack. Jag festar aldrig i tubsockor. Synd.
Söndag förmiddag ringer det på dörren. Kanske är det Veronica, kanske är det hisslagaren? Jag har ju inget titthål och det är sabla ångest.
Nej, det är Jehovas. Halleluja moment.
De trevliga damerna med dålig andedräkt börjar läsa ur bibeln för mig och snackar en massa om meningen med livet. Jag försöker skrämma iväg dom med allt elände jag kan komma på för att dom ska tycka att jag är ett hopplöst fall. De blir snarare triggade. Jag får en bok! Vad lär bibeln, heter den och hade jag haft kakelugn hade jag eldat upp den för längesen.
Hjärntvättade idioter. Låt mig va ifred. Kan hissen ha gått sönder mer lägligt? Grannen öppnade bakfull i karlsongerna. Undrar vad dom tänkte då?
Sist men inte minst. Min kära bilpoolskamrat bryter foten på en fotbollsmatch. När man känner att nu räcker det med tröttsamma saker så kommer det alltid mera.....
Vilken helg! Har aldrig längtat till måndag morgon så mycket.
Jag sprang ett varv emellan allt elände. Ett varv på slingan och fort gick det tyckte jag. ÄNDÅ ligger jag pyrt till vad det gäller tid. Jag måste ÖKA. Vadet, the battle närmar sig.
Så, nu har jag beklagat mig. Över lag är jag väldigt nöjd med tillvaron. Bara ibland jag känner att det blir tjockt med käftsmällar.
/Haua
