Jubileum!

I veckan som gått har ett 2-årsjubileum passerat!

23 april hade jag varit anställd på OKG i alltså hela 2 år. Med mig i den båten sitter även Bobban och Lasse.
Det är även 2 års sedan vår bilpool bildades och där kommer JTB in i bilden.
Tillsammans har vi fyra kasat på vägen till OKG för att sedan samma dag kasa tillbaka hem igen. I ur och skur, i tid och otid, ibland fulltaliga och ibland t o m plus någon extra.

Hur firar man 360 timmar på vägen?

Under en lunch för X antal veckor sedan så smiddes planen. Lars och jag bestämde oss för att skoja till det lite med övriga resenärer.
Lunch inbokades i figeholm via kallelse i mailen. Inget konstigt med det. På 1-årsdagen var vi också iväg och åt lunch på samma ställe.
MEN....efter lunchen skulle det hända grejer.
Jag fixade eftermiddagen ledig åt Bobban och JTB. Lasse kläckte ideén -Jag vet, vi åker och rider nånstans!
Inbiten hästnörd som jag har blivit så visst, jag är på!

Innan lunchen hade vi möte som drog ut på tiden...jag har aldrig haft så mycket adrenalin i kroppen.
40 minuter försenade gick vi till bilen, jag var helt skakis. Fnittrade oavbrutet. Moget.

-Jag har bråttom tillbaka, säger Bobban.
O no ;)

Trevlig lunch averkas. Det är såå nära nu tänker jag flera gånger. Nu ska ni få!

När vi kör tillbaka kläcker jag meningen- fan, kan vi inte bara skita i jobbet idag? Göra nåt annat?
Lasse är på, även Janne (såklart) INTE Bobban. Blankt nej.
-
Jag måste tillbaka *mummel mummel* mycket att fixa med *mera mummel*

Ännu bättre hahahaha......arbetsmoralen lös inte med sin frånvaro.

Istället för att svänga höger mot jobbet så svänger jag vänster. Wiihooo!
Sen börjar resan i mot stan där ingen utom lasse och jag fattar nånting.
-Men vad gör du?
-Jag måste tillbaka...
-Vad dryg du är...
-Kom igen nu, lägg av
När vi har passerat Fårbo och dom inser att vi inte ska tillbaka till jobbet på en stund så blir dom helt tysta.
Sitter och tittar ut genom varsitt fönster.
Lasse och jag bara skrattar.
Vilken dag, solen sken och fåglarna sjöng.
Jag låtsas att jag bara ska ta ut pengar, att det var därför jag körde in till stan.
EkonomBobban förklarar hur urbota dumt det är att åka in till stan och ta ut pengar. vilken omkostnad osv....
Ett sista stopp blir hos Lasse, han springer in och hämtar ridtröjor till pöjkarna.
Jag frågar om nån är sugen på öl.
-Fan, det hade inte varit fel....men jag vågar inte ifall vi får blåsa när vi ska tillbaka in på jobbet...
(Hehe) Ingen tar mig på allvar....
I samlad trupp åker vi mot Shell, nästa milstolpe på resan. Det är nu eller aldrig.
Jag kör mot Kalmar.
Bobban suckar, janne gapar.
Lasse och jag garvar ännu mer.
-Ska ni inte ha den där ölen nu?, säger jag och tittar i backspegeln.
Då rotar dom fram min kylväska som jag lite spontant packade på morgonen. Där låg 4 kylda öl. 4 uppskattade öl. Fan, killar är så lättköpta.
Ölen öppnas, stämningen ändras drastiskt. Som att vända på en hand! Magiskt.
Armstöden fälls ner där bak, sittställningarna blir mer avslappnade och dom två där bak fattar att nåt är på gång.
Ingen åker runt med kylda öl i bagagen. -Jaha, vi ska nog inte tillbaka till jobbet idag, konstaterar nån.
Alltså lyckades vi lura dom ända till oskarshamn, så jäkla awesome.

Målet för resan var sjöutsiktens islandshästar som håller till vid timmernabben.
En timmes ridning var bokad.
Bobban frågar mig för femtioelfte gången om jag har pratat med conny och begärt ledigt åt honom....(så orolig)
Ja, det har jag lilla arbetsmyra...

Lasse fick ett spö, ser ut som han aldrig har sett ett sådant :)

Den sista ölen dricks upp, det kedjeröks lite och sen är det dags. Vi blir tilldelade hästar, don efter person. Janne fick en sadel med knopp mellan benen.

Lyckliga JockeyJanne med Embla.

Bobban på sin älskling. han blev erbjuden att köpa den för 50 000 kr.
Lika mycket som han hoj kostade...
Dom två klickade.

Här står jag med Lill Lindfors gamla kuse Eyrun. Så liten :)

Och cowboyLasse på sin bitch (som verkade hur snäll som helst)

Filmer finns på youtube, sök på hauapaua....

Det var en helt ljuvlig dag i solskenet, jättetrevlig sällskap och framför allt en lyckad blåsning. Bästa!
Janne erkände senare att innan allt avslöjades så var han sur på mig för att jag var så taskig mot Bobban hahaha...han bönade ju och bad att få åka tillbaka till jobbet och jag bara ignorerade honom.
Han trodde det hade slagit över för mig...

Som avslutning blev det fika i Mönsterås!

Tack Boys för en trevlig eftermiddag....och Lasse, det där gjorde vi bra! ;)

/Haua

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0