Haua

http://www.kvartinterior.se/produkt/alla-produkter/house-doctor-kanna-porslin/

http://www.kvartinterior.se/produkt/alla-produkter/pernille-corydon-armband-open-coin-guld/

http://www.kvartinterior.se/produkt/alla-produkter/2255/

http://www.kvartinterior.se/produkt/alla-produkter/areaware-hand-ljushallare/


1 timme med PT

Hårinpackning

Växten elefantöra

Ny kaffemugg ”to go” med handdtag

Jag är hemma såklart men det vet väl alla vid det här laget.
Veckan har flutit på, kroppen har anpassat sig efter snö och minusgrader och jag har inte julpyntat eller köpt några julklappar än.

Vaknade med feber idag också, nu finns det ingen återvändo. Jag visste det på planet, 11 timmar instängda med bara sjuka människor. Förkylda alltså. Det fanns inte en chans att värja sig!

Snart kommer min önskelista och snart ska jag skriva om mitt sista dygn i Vietnam som innehöll både nakenmassage och skalpering.

/Haua

Då var lösenordet bytt. Så länge sen är det jag skrev.
Fy tatan.

Kolla in detta. Helgens intag av asätare blev enormt. Först tömde jag elajos förråd, fick inte nog utan gjorde pasta och kräftsås på lördagen.
Imorrn bär det av till neurologen i Linköping. Kanske kan han hjälpa mig till ett drägligt liv utan migrän?

Tråkigt inlägg men testar bara! "nya" blogg.se. What?

/Haua

Tjena Jaun!

Jag kan få bannor för detta inlägg och vill nån mamma inte visa sin ögonsten här så tar jag bort ok?

Måste ju bara visa samlingen nya individer som kommit.


En liten söt Anton som jag hälsade på häromdagen och jag tyckte vi klickade. Han grät inte när han såg mig utan log. Så söt. Man blev helt pirrig.



Liten men tuff, lille söte Leo har gjort entre! Han kom fel år men vad gör väl det? Vill man ut tidigt så vill man!
Han har bjudit mig på kalas, dags för namngivning och det ser jag fram emot! Vad önskar sig lille pojken? Mamman? Nån?



Var i Uppsala och hälsade på en söt Olle och ett fan till bloggen! Mörk bild men här tittar Olle och jag på tv, såklart det ska vara dämpad belysning när man har mys! Olle gillar mat väldigt mycket och har en mamma som lärt sig vad alla hans ljud och skrik betyder. Mäkta impad av detta!




Sist och minst är Niliah. En liten docka som vi hann hälsa på innan Afrika. Så liten ,så näpen och söt så man fick handsvett.




Vid påsk träffar jag denna prins! Världens goaste Wilton som kommer vara stora killen mot sist jag såg honom. Då hade han klänning, blev döpt och sen lät han alla leka med honom en hel dag. Det hade han inget emot, tvärtom. Det kom massa dregel av välbehag kan jag tro. Leenden också.

Massa grattis till alla mamas and papas där ute. Det är fantastiskt roligt att träffa alla godingar!


Hallå, får vi gå ut nu?

Avslutar inlägget med mina barn. Miffie och Muffie.

/Haua

Mars månad är snart till ända (butt).

Jag inledde månaden ganska starkt med baluns, GaRaGeRoCk! Alla skulle vara klädda i vitt var tanken med en del männsikor hade misslyckats med denna klädkod totalt. Att komma i rött linne och svarta jeans är i mina ögon ett hån mot de som arrangerar. Vitt linne och svarta jeans, hel ok men hallå? Synd att jag har slopa facebook annars hade jag lagt in ett syrlig inlägg om hur jag tyckte om saken.
Kul var det i alla fall!
Så här kul dagen efter:

Jag blev duktigt stampad på festen av något som kändes som en elefant men det var en människa. Jag dansade vidare och gick hem med min fotboll till fot, i skrivande stund känns det fortfarande som om jag haft foten för långt ut på ett övergångställe och blivit överkörd. Det är andra krossen på foten. En till sen kanske den slutar fungera?

Jag och V drog till Egypten en sväng. Bara sådär. Det bästa jag gjort på länge.
Innan vi bokade mässade jag väldigt mycket om hur jag är som respartner. Jag är 32 år nu och inser vad jag vill ha ut av en resa.
Sol
Bad
Vila
Skönt sällskap
Ett bibliotek

Jag har inget intresse av att SUPA en hel vecka. V höll vad hon lovade, hon var precis som mig i restyp.

Det var en härlig vecka och min oro för jobbiga araber var onödig. Vi lämnade inte hotellet och personalen var inte så jobbig så jag var inte arg en enda gång. Eller jo, sista lunchen fick jag fel mat för andra gången och då blev jag irriterad. Nästan så V skämdes lite för mig tror jag. Jag skickade inte tillbaka maten men hoppades att han såg att jag inte var till freds med att få en kycklingburgare istället för en ostburgare.
Han största problem var att han inte LYSSNADE när man beställde. Annars var jag en glad tjej för det mesta.

Snorklade nästan varje dag, läste tre böcker, solade och tog det väldigt lugnt. Inte en enda gång tänkte jag på OKG eller andra måsten.


Utsikt från balkong som för övrigt var enorm.

Bergsklättring varje dag till och från stranden.

Det var värt vart enda steg.

I Egypten städar inte kvinnorna. Det är bara män som jobbar överallt. Män anstränger sig sannerligen lite extra när de utför sina sysslor. Eller hur? Han fick gladeligen 200 kr i dricks, förmodligen en månadslön för honom.

Hade tur på vägen hem som fick nödutgångsplatser. Massa plats! Vi stod i kö för att kunna lyfta eftersom det var kö i luften. Det låter kul.
En tjej hade brutit foten på semestern och kaptenen fick klippa upp gipset annars hade vi inte fått lyfta. Gipset var av fel typ. Wow.

Hela veckan kämpade vi med V:s hud som inte var överrens med henne. Jag har aldrig träffat någon som brännt sig med spf 50 på kroppen! Utslag, eksem och ilskna röda flammor. På slutet gick det bättre men varje kväll var det uppvisning av den roliga brännan.
USCH, som hon brukar säga.
Eller FITTA, när saltbilen kommer. (intern humor)

Tillbaka i verkligheten röjde jag ut ett hönshus för att betala av all ved som jag fått. Det var roligare än jag trodde och betydligt svettigare.

Jag greppar inte en motorsåg naturligt. det såg mer ut som jag höll på med knep och knåp när jag vred och vände på den. Inget kändes rätt och sen är jag rädd för den.

Eftersom spenderbrallan var på åkte jag även till Göteborg häromdagen och hämtade denna:

Från svart till vit, ett fint påskägg till mig själv! Jag vet inte vad som hänt men jag känner kärlek till den redan.
Automat, det är toppen tills man ska köra den andra och har tappat allt. Jag glömmer och frikoppla, glömmer växla.
Nu ska svarta pärlan säljas, jag som trodde att jag aldrig skulle kunna skiljas från den.
Imorgon hämtar jag även en hyrbil för jag ska till barsebäck nästa vecka på kurs. Tjejen utan egen parkering ska helt plötsligt ha plats för tre bilar. Jag får sprida ut dom helt enkelt.

Sa jag att jag blivit blodgivare?

Så otäck nål men jag fixade det. Tur det bara är var fjärde månad.

Det var mars än så länge. Än finns ju saker att hitta på. Håll i er!

/Haua

Hej.

Jag fyller år snart. Mest ångest har nog pappa för det är 32 år sen jag föddes fet och röd.

Här kommer en hjälp i vardagen. Eftersom min julklapps lista inte dög och var så "svår" att uppfylla ska jag försöka skärpa mig.

-Vattenflaska till gymmet så jag slipper släpa min loka mango 2 liters. Den går inte ner i en enda hållare på maskinerna.
-Dataväska. SNYGG! Så jag slipper låna.
-Dammsugare. Kommentar onödig.
-Nytt strykjärn. Så jag slipper låna. Varför skrev jag nytt?
-Att V får ledig så vi kan dra till Kap Verde.

Detta är vad jag önskar mig alltså.

 

Detta är vad som kommer upp när man googlar födelsedag. Kul ju! Personerna har inget men mig att göra och kommer inte närvara på kalaset.

/Haua

Jag blev så glad för ingenting igår. Jag har inte sett min trädgård i dagsljus på länge. Och tittar ut, solen skiner och det är massa krokusar överallt! Vår!
Men titta bara på krokusarna, inte på raset till moppe som ligger där borta. Vet inte vems den är. Ska man ge den till polisen då eller ska jag sälja den för att jag är trött på den? Den välte visst i snön.

Igår brände jag även 600 kr på onödiga saker.
1. Blomman i förnstret kostar 300 spänn. Den är lika stor som halva jag. Onödigt eftersom den kommer dö. Jag kunde lika gärna klippt sönder tre hundralappar i tusen bitar.
2. Parkeringsbot för olovlig parkering. (Jag var lat och sen glömde jag bort vart bilen stod) Tydligen inte ok att stå på kullerstensgågata? Nähä.

Men den är fin! Och fet.

/Haua

Jag har börjat träna.

Det har jag väl funderat på att göra sen nyår. Alltså nyår 2009.

Jag testar allt jag kommer över och är lika förskräckt varje gång vilken form jag är i. Eller inte är i.

Det dansas, och cyklas och gymmas, och lyfts, och trampas och stampas.

I min genomgång med tränaren sa jag flera gånger att jag ville tona kroppen, inte får madonna-armar. En väldig skillnad.

Och mina kilon jag lagt på mig ska stanna. Jag är nog den enda på hela gymet som vill gå upp i vikt.

Antingen ger jag upp vid månadsskiftet när kortet går ut (som är gratis) eller så tuffar det på. Och nej, detta kommer inte bli en träningsblogg där jag visar bilder och berättar om hur man tillagar en avocado på 27 olika sätt.
Detta kommer fortsätta vara samma misskötta blogg med ett sporadiskt bloggande då och då...

High five!

/Haua

Alltså, i flera månader har jag haft det så himla bra i mitt nya hem. SJÄLV. Inga grannar, bara ljuvligt dunka dunka så ikeagardinerna dansar på lördagar och söndagar.

Jag FÖRSTÅR om ingen vill bo under mig. Inte på grund av mig utan allt PARTY BARTY all night long. Och detta är lågsäsong. Snart kommer dom. FÖÖÖÖÖR VI HAR TAAAAGIT STUUUUDENTEN; FYYY FAAAN VA VIIII EEE BRAAAAA!!!!!!!!!!
Jag har lärt mig leva med dom. Dom glada små. Det är det värt, tvättmaskin, kakelugnar, diskmaskin och uteplats.

Helgen började med upptäckten av fimpar utanför min port. Och paranoid som man är så tänkte jag, vem förföljer mig? Står på samma ställe och röker prince i ett sträck för att kartlägga mitt liv?
USCH.

I går träffade jag prince-diggarna.

De stod i foppatofflor, tubsockor, mysbyxor och t-shirt med vargtryck och skottade snö.
Ur fönstret hängde två svartmålade brudar med sina trynen och la sig i.

Jo då, dom skottade för att ha nånstans att ställa möblerna.

Jag säger hej.

En av dom grymtar nåt till svar med ciggen i mungipan. EN AV DOM.
Vad fan är det med folk? Hälsa eller dra till norrland så jag slipper se er.

Har bestämt mig för att blir riktigt jobbig om det eviga fimpandet inte upphör.

Jag lovar. Det är upp till bevis för dessa jon att visa att dom duger.


/Haua

Jag glömde.

Det här med facebook. Det ligger på is av olika anledningar.

Och hur många har saknat mig där? EN. Bobban messade mig och frågade vart jag hade tagit vägen. Alltså var det inte så big deal att jag försvann.

Vi får se om det blir nån uppstart av det igen. Det har gått över förväntan att vara utan. Destå större blir jakten i WF mot nya världsrekord och det går sådär.

Facebook gav mig många gånger dåligt samvete. Alla bakar och städar och pluggar och gör palt.

Sen läste jag vad vänner gjorde och i mitt huvud blev det som om vi träffats eller pratat i verkligheten så då uteblev min respons på det hela trots att jag tyckte många saker var intressanta och värda en kommentar. Då blev det som om jag inte brydde mig om vad folk styrde med trots att jag brydde mig massor.
Fattar ni?

I diverse forum komma facebook på tal och när jag säger att jag inte har det längre får man nästa applåder och uppmuntrande blickar.

Jaså, tröttnade du på att skryta om bakning, zumba och dassbesök?

För mig var facebook ett snokforum. I detta nu vet jag ingenting om nån och vill jag veta så HÖR jag av mig. På riktigt.

Men tål att sägas igen. Det kanske blir ansiktsbok och jag igen nån dag.

/Haua

Avsaknad av inlägg - jag vet.

Kul att det är uppskattat när jag gör väsen av mig!

Har ju äntligen skaffat en bärbar dator. Inte för att jag använder den så flitigt men nu finns den i alla fall. Och då borde jag ju kunna blogga?
Har ju även provat att blogga från telefonen men det var roligare att lägga ut en bild och tre ord än lätta sitt hjärta. Inte klokt vad svårt och tråkigt att skriva en roman med en ajfån.
Jag har även stört mig oerhört på att allt jag skriver blir en enda kocka att läsa. Precis som om jag vore för lat för att trycka på enter ibland.

Jag satt och funderade på vuxna och barn.
Nu är jag vuxen. När jag var liten och tittade upp på alla vuxna (det gjorde jag tills jag började växa om mamma och alla andra normallånga) så såg jag bara vuxna.
Inga konstigheter. Bara äldre som jag litade på och som hade lägenheter och fick vara uppe länge och handla vad dom ville och hade jobb.

Jag såg ju aldrig bakom deras dörrar. När dom grät över kärlek, sorg eller annat som gjorde dem olyckliga.

Nu sitter jag bakom dörren. Nu vet jag hur det är att vara vuxen. Det är ju faktiskt ganska schysst emellanåt men ibland finns det ju fan inget värre.

Som barn lyckades jag då och då detektera en vuxen som inte var som andra vuxna.

Han är inte som han ska, var alltid svaret.

Sen minns jag när min mammas kompis blev lämnad av sin kille. Jag kanske var 10 år? Hur mamma satt och tröstade och tröstade medans jag satt på golvet och lekte med katten och frågade när det var fika.
Det var otäckt med en lessen vuxen. Men det gick ändå inte in i mig hur otroligt lessen hon var för att ha blivit lämnad för en annan dessutom. Som redan var med barn och allt. Hujedamej.

Eller som när grannens fru försvann. Tömde huset när han var på jobbet och ingen visste vart hon var. Hon åkte till närmsta by 2,5 mil bort och stadgade sig där.

Men vart är hon mamma?
Vi vet inte det. Ingen vet.
Men varför har hon försvunnit?
Vi vet inte.

Idag vet jag svaret på det där. Förmodligen visste alla vart hon var men det är jobbigt att förklara för barn.

Kommer hon hem snart?
Vi vet inte.

Bakom dörren var det kanske olyckligt och väntat. Men det visste ju inte jag.

Om jag får barn nån gång ska jag försöka komma ihåg allt jag minns från den lilla tiden. Att barn faktiskt begriper om man förklarar.

2012 är året då jag kommer få lära känna massa små nya människor. Det ska bli riktigt kul.

Personerna på bilden har inget med inlägget att göra.

/Haua

Jag och familj åkte till kolmården och klappade varg. Ett riktigt i-landsnöje kan man tycka. Fina djur, otäcka ögon och en förmåga att markera revir överallt. Pappa hade flest frågor av alla. Det var otippat. Man fick INTE ha mössa, inte vantar, inte halsduk, inte ligga ner, inte krama dom, inte luta sig över dom, inte göra hastiga rörelser, inte banna dom och kameran fick man hålla i annars käkade dom upp den. Man fick klappa dom. Rätt mycket att hålla reda på kan man tycka men väl därinne så gick det bra. Ingen blev av med något och ingen blev uppäten. Undrar vad nästa utflykt blir? /Haua