Haua

Timmen är slagen, tralllalllallaaalllaaaa.

Den 27 februari fyllde jag 30 år. Jag har redan skrivit fel ålder på en ansökan. Det tar tid att vänja sig men jag mår inte dåligt. Tvärtom.

Min födelsedag la jag helt i händer på släkten. Är SÅ tacksam för det alternativet. Alla förväntade sig nog fest, att fylla 30 år på en lördag händer ju bara inte här på landet.

Jag fick direktiv, en tid att passa i Kalmar. För första gången detta årtusendet åker jag från O-hamn i god tid. Visseligen var det varierande bud på när jag skulle anlända.
En sa 10.
En sa 10.30.
En sa 11.

Jag siktade på 10. Pappa ringer när jag är i Ålem (riverdick). Jag ska tanka.
-Neeeej, är du redan där?? Du får inte komma än!

Köpte en kaffe och körde lagligt ner till kalmar. Emme ringer.
-Du får INTE komma än. Vi är inte klara.
-Va, är inte strippans stång på plats eller vad?

Jag åker till Rusta, helt lost. Vid detta laget vet jag inte vad jag ska göra. Jag köper en matta för 50 kr som jag inte vet vart jag ska lägga. Funderar starkt på att kräva pappa på pengarna. Jag köper ett par byxor också....heeeelt onödigt.


Här är det jag möter på kolonigatan. Sång och gitarrspel! Jag har INTE suddat min pappa, min kamera är ju misshandlad på nån fest eller är jag skakis av penicillin och champange.
Jag blev hissad. Först av damerna. Karlarna ville inte vara sämre och kastar mig med alla kraft så jag hamnar 10 cm från taket. Det var skillnad på hiss och hiss. Jag skrek nog och det lär synas på videon hur rädd jag var.

Nån säger bowling. Gutt tänker jag och gnider min pundararm. Här ska bowlas, måtte armen palla!

Alla hoppar in i bilarna (tror jag). Vi tjejer i två bilar och grabbsen försöker jag hålla koll på men vi lämnar gatan innan de har hunnit åka.
Funderar inte över det mer men undrar tyst vad moster kör för väg till bowlingen. Tänker att jag, som är sämst i världen på närmaste väg inte ska lägga mig i utan låta färden ha sin gång.

Vi åker ut på ölandbron.

-Synd, vi körde fel, vi får vända i Färjestaden.

(ye right)

Vi åker och åker och åker. Det känns som om ön är slut vilken sekund som helst. Jag får guidad tur som handlar om barnbarn, bröder och bra fik.
-Öland i vinterskrud är så vackert!

Resans mål är SPA! Hade ju bett en tyst bön om lite rekreation och så fick jag det.

Alldeles själva var vi också. Helt otroligt mysigt litet ställe långt upp öland där man tror att ingen bor.

Inte så himla jobbigt att fylla år, bada fotbad, dricka vin, skvallra och bara mysa i en badrock.

Bada fötterna i tång (tror jag det var) är otroligt renande.
-Ni får nog springa ofta på toaletten efter detta, kvittrade föreståndarinnan. (det skyller jag på vinet)

Alla blev väl omhändertagna, jag fick en helkroppsmassage och lavastenar lagda på ryggen. Udda, men skönt.
-Så, nu ska du få koppla av, säger hon.

Sen ställer hon sig med armarna i kors, tittar ut genom fönstret och blablablabla, fint väder vi har bla bla bla, gud vad min man har skottat blablablabla, jag älskar att laga mat, bla bla bla.
-Så, nu har det gårr några minuter, visst är du aaaavslappnad??
-Mycket.

Söt liten dam klädd i helbrunt.

Min mosters behandling var inte riktigt bokad. Hon skulle få göra det som blev över.
-Brasiliansk kanske Mia?
-Ja, det kanske vore nåt, säger hon och börjar demonstrera med händerna vad hon TROR är brasiliansk. Hon tror det är massage.
Alla bryter ihop av skratt. Herregud vad fel det kan bli. Herregud vilket guldläge att luras. Herregud vad man inte gör så mot nån men ändå. Herregud vad kul.

Vi förklarar med nya rörelser och ljud att "RATSCH" på muffen innebär är du bar. Kal. Exposed. Naken.
-Nämen guuuuuud!

Hon var inte längre så sugen på den behandlingen utan nöjde sig med en helt vanlig ansikstbehandling. Good choise.

Som nya människor lämnar vi Öland (alla med håret kvar) och åker till kalmar/kolonigatan 24. Där har männen stått i köket och bara kockat järnet!
Dukningen var i klass med slott. Mycket finare dukning än på min bal måste jag säga.

Det blir en väldigt trevlig kväll med massa god mat och sjuka skämt. Det bästa av allt är nog nästan att vi sjunger (fast man inte är så bra) och fixar dansgolv framåt kvällen.
Å vi åt och drack, å vi åt och drack....

Vi håller till i min farbrors vindvåning som är full av takbalkar.
Lisa och Anders hänger sig i dom och lyfter sina poliskroppar upp och ner några gånger eftersom dom är fit.
När jag hänger börjar mina armar skaka och jag fick en speta.
-Såg du ljusslingan som dom hade lagt i balken?, säger Anders. Cool effekt.
Helt omöjligt för mig eftersom näsan aldrig kom över balkkanten.
-Visst, cool effekt tänker jag. Riktigt cool.

Dagen efter. Fint palats.

Emelie håller ett litet tal för mig under middagen. Hon läser lite ur sin dagbok, vet ej när det är skrivet.

"Hej. Jag har två systrar, en heter Matilda och en heter Hanna. Mamma och pappa är oftast på Hannas sida. Hanna kommer nog bli väldans söt när hon blir stor. Därför snor jag hennes kläder. Hoppas vi kan fortsätta vara vänner när vi blir stora, då kan vi prata om kärlek och trosskydd. Matilda kan jag inte uttala mig om än, hon är för liten och saknar kunskap..."

Jag tjöt efter en mening. För att det är äkta, skrivet av ett barn och för att jag för första gången får en bekännelse att hon snodde mina kläder. Nä. Det var väldigt fint och väldigt oväntat.
Jag fick min parfym som jag önskat mig men även två fina armband och bäst av allt, en hästbok som jag läser lite i när jag inte pusslar eller pluggar radiokemi.

Tack snälla fina underbara släkt för den bästa fördelsedagen man kan tänka sig. Det var så över förväntan, så fint ordnat och så himla kul att träffa er. Vem som vek servetter, skar kött eller dammsög spelar ingen roll. Ni var där allihopa och hade vi firat födelsedag i en grotta med en öppen eld och endast skinnlapp över skreven och äpplen att äta så hade jag somnat lika nöjd.

tack tack tack, utan er är jag ingenting. Ni gjorde min dag :)

/Haua