Haua

Den är ju ett vrålåk utan dess like. Förälskelsen är total och den blir djupare och djupare för varje år. Efter denna vintern (som för övrigt gett mig ryggskott) så är min bil och jag ETT. Utan den hade jag inte tagit mig fram nånstans....bla blabla....bla.

Eh, varför tar jag inte hand om den då? Inser jag inte vad den kostar?

Min motorhuv gick inte att öppna ju....inte speciellt svårlöst problem om man bara gjorde ett ärligt försök. När huven väl var öppen skulle oljan kollas tyckte Mr Tille. Jag tittade borta och bad en bön för magkänslan sa att det finns nog ingen olja i bilen.

Stickan var tom. Inte EN droppe olja.

Ner med stickan igen och lirka lite.

Ingen olja.

-Eh, hur vore det om du tog hand om din bil lite?
-Ja, jag vet.

Jag vet. Sist körde jag med en blinkande oljelampa. Lite värre väl?

Det ska komma naturligt, lika naturligt som det är att räfsa löv på vintern.

FYLLA PÅ OLJA.

Hur tacksam är jag inte att motorn inte bara skurit ihop. Jag kunde ju varit billös för länge sen...om inte annat så förtjänar jag inte en bil.

Igår vårdade jag den ömt. Det blev avfettad och tvättad och polerad. Jag dammsög och fejade som om det skulle vara kalas i bilen.
Nu är den fin. På ytan. Hur insidan är vill jag inte veta och den 23 maj ska vi åka och besikta oss. Som hämnd kanske det inte blir blankt denna gången utan jäklit kostsamt. Det får jag ta. Faktum är att jag är beredd på att det kommer vara fel på bilen.
Man kan inte ha tur jämt.

Häromdagen kom en okänd man på jobbet fram och frågade om jag skulle sälja bilen.
Han kan fråga i maj igen så får vi se.

Jag har inte bloggtorka. Jag är här. Jag samlar bara material. Se det så.

/Haua