Lite nöje kan ta död på mig.
Man kan se det som en trevlig utflykt men man kan aldrig veta hur det ska gå eftersom vi inte bott ihop på ett decenuim.
Lagom trötta efter en öl på åströms och lite sömn så drog vi iväg. Inga problem på vägen dit, sov lite, pratade lite i telefon och körde lite fel precis innan Liseberg. Allt löser sig.
In på bygget och köpa åkband fort som tusan.
Då ser jag på skärmen atmosfear stängd pga tekniskt fel
Jag blir helt ärligt skitglad för jag slipper åka eländet. Det ser ut som att matilda ska börja grina men hon håller modet uppe och hoppas på att karusellmekaniker jobba på helgerna också.
Vi värmer upp med bergbanan och det suger i min mage så jag får panik. Detta är inget bra tecken för då är tåligheten lika med noll. Ska man inte palla bergbanan som funnits i alla år?
Fan.
Matilda sneglar mot atmosfear så fort hon får tillfälle. Vi åker och äter och åker och det börjar regna. På eftermiddagen vrålar Matilda sitt glädjetjut. Den är igång. Man kan tydligt se att den inte är tom, det dinglar en massa nervös ben i den.
Fan.
KOM VI MÅSTE ÅKA DEN NUUUUU INNAN DEN GÅR SÖNDER IGEN!!!!
Fast jag vill inte det. Tycker att Emme kan hänga på och ställa upp och dela bördan.
Känns inte bra nånstans....
Jag ställer mig i den där kön och tittar på alla andra som ska utsätta sig för detta stolleprov. Matilda blir pissnödig och jag börjar få känningar i tarmen.
Det är inte ok.
Det går så jefla fort fram tills det är vår tur. Innan jag hinner blinka är jag fastspänd och på väg upp 147 meter över havet.
Det är inte ok!!
Matilda nämner att hon inte vill längre och jag ber en stilla bön att det är HON som ska be personalen om nåd så dom kopplar loss oss. Jag hade ju hoppas av direkt när bygeln åkt upp.
Nä då, up we go och jag börjar hyperventilera, övar profylax.
Omkring mig frustar alla andra rädda själar men ingen gråter vad jag kan höra. Det går rätt fort upp och vid ett tillfälle frågar jag Matilda om vi stannat.
-Nä, en liten bit till.
PCHYSSSSSSSS
Allt släpper, alla skriker utom jag som är i chock och inte får fram ett ljud. Jag blundar hela vägen ner till Matildas besvikelse och när jag vågar titta igen gapskriker jag av lycka över att det är över och att jag lever och att jag gjorde det. Jag skriker mig torr och hes i halsen när alla andra är tysta. Skitsamma.
När jag blir frigjorde staplar jag ut i stil med Gollum och tårarna rinner. Bröstet värker, det måste vara dödsångesten jag upplevde.
HUR FAN KAN FOLK GILLA SÅNT HÄR??
Jag kastar mig i Emmes famn och är så lättade och knäckt så jag vet inte vart jag ska ta vägen och tårarna rinner. Försöker dricka men skakar så mycket så tänder håller på att slås ut av flaskan. Vad hände med min kropp?
Men jag gjorde det!
Folk lämnar området. De som stod och funderade över om dom skulle våga åka den behövde inte fundera mer när som såg mig.
FY FAN SÅ SJUKT!!
Efter att allt lagt sig och jag har normal puls igen så vill matilda åka den igen. Och filma mig. Nä du, knappast troligt och hon hade inte mage att tvinga upp mig igen. Däremot tog hon ett dödsåk till med kameran i näven...
Hämden blev att hon fick följa med in i spökhuset Gasten.
Här kan man se hur sugen hon är på det.... Om nån minut ska hon ge biljetten till en utspökad tjej som Matilda tyckte var skitläskig.
Vi tågade in i det roliga huset och vad vi skrek och betedde oss. jag skrattade och skrek omvartannat så Emelie tyckte att jag skulle skärpa mig och bete mig för min ålder. Problemet var att i vårt "tåg" fanns två små barn som blev jätterädda av allt ståhej. Hahahahahahaha!
Nu var det Matildas tur att vara gråtfärdig.
Trekampen vanns av Matilda (helt otroligt) Däremot visade Emme sina kunskaper i basket som vi inte visste att hon hade. (inte hon heller) Ett kast, mitt i, vinst!
Vinsten var en Roger som vi sen fick släpa runt på området. Han "glömdes" hemma i mitt hem så han satt och glodde på mig i söndags.
Vägen hem tog 7 timmar. Vi körde LITE fel. Och när vi körde lite fel höll vi på att köra på två hundar och en räv.
Men det var det värt!
/Haua
Snart dags att kolla campingplats.
Däremot vet jag inte vart jag ska bo. HAHA! Det ordnar sig. Antingen köper jag nåt, hyr nåt eller får jag campa tills det blir för kallt.
Kan inte förklara mitt beteende. Kan ju verka lite oansvarigt men jag vill inte bo kvar i min lägenhet längre.
-Jag har tröttnat på att städa efter andra
-Trött på att skotta snö.
-Trött på en hyresvärd som är snål, otrevlig och aldrig nöjd. Dessutom mytoman.
-Finns aldrig nåt varmvatten.
-Kallt på vintern, asvarmt på sommaren.
-Lyhört
-Läcker vatten från kökstaket när snön blir för tung.
Sen är det fin, annolunda och otroligt stor men till slut är det inte värt något om man jämför med den andra listan.
Nu vet ni.
Jag ska alltså flytta men vet inte vart.
/Haua
Hur stressande är jag?
En sekund kan vara lång eller för den delen kort.
Jag satt i bilen häromdagen, skulle precis lämna mcdriven. Framför mig har jag en kvinna i en volvo och bilen är blank och ny och hon är säkert piffig i hårt och har fått "låna" bilen av sin man för att göra några ärenden i stan.
Hon står alldeles stilla i den lilla backen som leder oss från McD. Jag stannar bakom för jag gör bedömningen att hon kanske bara skulle kolla om hon hade fått dip i sin påse (personalen glömmer sånt jämt). Bilen står silla och stilla och stilla.
Köra om? Tänk om hon börjar köra samtidigt, det vore så typiskt!
Jag avvaktar dessa oerhört långa sekunder som känns som evigheter när man varken vet fram eller bak eller ut eller in.
Med ett tjurigt ryck åt höger vill hon demonstrera att jag ska köra förbi henne. Det är bara det att längs gräsmattan ligger ståra stenar placerade för konstens skulle eller för nåt annat.
Bang!
In med den nya volvons front i stenen där fiskmåsarna sitter och skiter och väntar på tappade pommes.
Var detta mitt fel? Jag tutade inte, bara väntade ut henne. Och så gör hon så!
Det roliga är att hon går inte ens ur bilen och kollar hur det gick. Hon sitter tjurigt kvar när jag glider förbi.
100 spänn på att hon INTE den kvällen talade om för sin man vad som hänt. Det för han snällt upptäcka nästa gång bilen tvättas med tandborste på OKQ8:as gör-det-själv-hall.
Jag hävdar att det inte var mitt fel.
/Haua
Bra deal. Not.
Ibland kan jag göra obegripliga saker och känner inte ens igen mig själv. Som när jag låg i solariet och tackade ja till tre nummer av tidningen "må bra". Jag skulle även få ett set med superduperbraiga kockknivar. Ja tack (eftersom jag gör potatisbullar ganska ofta)
Jag fick tre nummer av "vetenskapen värld", en livstids prenumeration av denna pojktidning och kockknivarna anlände så sent så jag hade glömt bort dom.
Jag var hemma i lägenheten, kollade på TV i tre minuter. Dessa tre minuter innehöll ett reklamavsnitt om ett schampoo.
Jag tar telefonen i trans och RINGER UPP detta sabla tv-shop.
-Hej, jag vill köpa schampoot som var på TV nyss.
-Visst!
-Det skulle kosta 299 kr och man skulle få med extra saker.
-Absolut!
Sen säger mannen att man binder upp sig på en prenumeration av schampoot, det kommer hem var tredje månad.
Det lyssnar jag inte på.
Frakten är 99 kr.
Det lyssnar jag inte på.
Hem kommer detta fantastiska medel för slitet hår.
DET ÄR VERKLIGEN SKITDÅLIGT!! På allvar ser det ut som att jag tvättar håret med bregott extrasaltat. Kalaset och förnedringen kostade mig nästan 500 spänn.
I panik ringde jag idag och sa UPP min framtida flaskpost.
-Hej, jag vill INTE ha fler flaskor ZEN för det är kasst.
-Ok!
Bara sådär. Undra hur många samtal de får om hur kasst deras flytade smörschampoo är?
För hellskotta, köp inte detta! Kanske bra för folk som vill polera flinten.
/Haua
Lyx och ledig.
Bästa Emski var hemma och hon tog med mig ut på sjön med sina goa föräldrar!
Så här gutt har dom det när vi letar efter en lämlig ö. (de visste nog redan vart vi skulle och favouritön var ledig!)
Emma och jag chillade mest där bak. Härlig dag var det och jag brände mig INTE! Det är numera massa solkräm som gäller på min kropp, jobbar jag som strålskyddare? Ja.
Dom hade fixat så god lunch med hemmagjorda knäckebröd och sen toppade Gösta detta med att baka sockerkaka i båten! Nybryggt kaffe och nybakad sockerkaka smakar aldrig så bra som ute i skärgården....
Jag passade på att åka till Alsterbro och hälsa på kusin med nykommen bebis. han var så liten och så näpen och alldeles perfekt såklart. Av oss fick han sina första converse-skor! Jag tyckte dom var puttiga när jag köpte dom men i verkligheten så fick hans fötter plats i en sko. Ujujujuj, lite att växa i i alla fall!
Jag fick hålla lille pyret och pappa gormade över bordet att jag "behövde öva".
Kände mig som en medlem av en kurdfamilj i 2 sekunder. Jag är den omöjliga gammeltackan som inte går att gifta bort. Som börjar få för mycket egna vanor som inte går att ändra.
Men hålla barn kunde jag!
En snickare och en kock! Dom spelar även golf och har precis blivit morfar och mormor!
Än har jag inte tagir premiärdoppet och ni som känner mig vet att det kanske aldrig inträffar. På kanarieöarna badade jag NOLL gånger sist. Ändå fick jag för mig att fråga både veronica och linda om dom ville bada ikväll men dom sa nej. Tur för mig.
Kvällen har ägnats åt städning för hör och häpnar, nu är det visning på lägenheten IGEN. Nästa vecka ryker mina fönster också så man får bo i en lägenhet med fladdrande plast.
Det känns livat nu.
Och för att klargöra för alla: jag har fortfarande ingenstans att bo. Men no worries.
Sist men inte mest undrar jag varför målare har vita arbetsbyxor?
Och varför är det vanligaste klottret i hela världen en kuk?
/Haua
Ny granne!
Långt under mig bodde cervera ett bra tag till dom gav upp och insåg att snåla oskarshamnare inte vill köpa glas för tusentalskronor när man kan åka direkt till kosta och köpa vaser med bubblor i för halva priset.
Nu flyttar apoteket in, jag har ju ett mindre apotek hos mig så detta blir bra.
Stod och tittade in i den där jättelokalen, fin lokal med enorma fönster. Vad ligger på hyllan som man ser i fönstret? Hyllan där man inte kan handla utan att alla som går förbi ser dig?
INTIM
Det är verkligen genomtänkt att placera kondomer, glidmedel, graviditetstest och klamydiatest i ett skyltfönster. Precis som att folk inte tycker det är jobbigt att handla sådana produkter i alla fall? Jag vet, 2011 ska man vara frigjord och alla ligger hej och hå. Men folk bryr sig! (tror jag)
Jag kommer kanske inte att stå nån längre stund vid hyllan och välja och vraka så att folk kan titta på mig och tänka-jaså, ligg på gång?
Heja apokteket!
Så här kommer man känna sig? Se på mig allihopa vet ni vad jag ska göra??
/Haua
Min nya vän.
Amen fy fan. Tjat tjat tjat om min nya leksak IPHONE4.
Häromdagen när motor-Ida och jag besökte Ullared slant det i huvudet på mig. Inte så pass att jag köpte 8 par skor eller 25 liter schampoo, nä jag behövde ju en ny telefon.
Inne i det enorma jättevaruhuset spelade den gamla mig spratt efter spratt. Byter ringsignal, tappar bilder, döljer mess och blir väldigt fet i minnet så man inte kan göra ett dugg.
Nu får det vara nog tänkte jag och sträckte på min giraffhals för att kolla in 3 som hade en monter där med piffiga försäljare.
Dit går jag frivilligt när Ida handlar andra omgången.
-Hej, jag vill ha en ny telefon men hatar teknik. Vill typ ringa och messa.
-Du kommer ÄÄÄÄÄLSKA Iphone4!!!
-Eh, fast jag tycker det är högteknologiska leksaker för vuxna.
-Asså, du kommer fasta, bli beroende! Den är SÅÅÅ bra. Här, håll i en!
Så gick det alltså till när jag kom ut med en iphone4. Varför? Beats me. Än idag är vi inte vänner och jag tycker synd om den där den ligger i min väska med alldeles för dåligt skydd. Den får aldrig prestera något, jag låter den aldrig stäcka ut så den får visa vad den går för.
Jag messar och ringer och har tagit 7 kort med den. Det är väl 5 % av vad den kan. Stackaren.
Jaja, ryggdunk och grattis och välkommen i familjen. Den magiska iphonefamiljen.
(sen vill jag bara tillägga att 3 har sämst teckning i sverige, hoppas inte matilda läser detta)
Så svara jag inte, är den avstängd osv så kan jag numera skylla på båda handhavandefel och dålig teckning. Sen...vet ni? Man måste ladda den, VARJE dag. Amen tjena.
/Haua
Kolla vad jag fick!
Öppnade min mail idag och fann detta! Blev så himla glad. Det kanske är nån som skämtar med mig men i så fall gillar jag såna skämt.
Hej Haua :)
Jag hamnade på din blog av en ren slump ... letade efter info om en "Dr Pan" ... bra att man kunde få en annan vinkling på hur bra det kan vara med akupunktur ... ie not.
Jag har ingen blogg och inte ens en hemsida men jag tycker mig ha hyfsat bra koll på om någon skriver bra ... och det gör du verkligen.
Riktigt skön och avslappnad stil ... en del stavknas här och där kanske ... men ... det gör inget ... du skriver verkligen mycket bra ... man vill läsa mera.
Snälla ge ut en bok, du ska se att du får respons av väldigt många ... om du tänker efter lite kommer du på något bra att starta med ... tveka inte.
Egentligen skulle jag bara kommentera ditt "sorgliga snöskottande" ... det känns väldigt bra att det är fler än jag som gör en insats i skottningsSverige ... hoppas nu bara att vi inte är de enda två som gör denna typ av utryckningar.
Inte för att det är så himla kul utan för att det behövs. En god insats för världsfreden helt enkelt.
Jo du ... var rädda om era fina släkttraditioner ... jag känner till rätt många som sitter själva eller som längtar efter en vettig funktionell familj att umgås med.
Mvh Micke :)
Du Micke, tack så mycket för ditt trevliga mail! Dr pan och jag är inte färdiga med varandra, hoppas du hittade det inlägget också. Akta dig för honom :)
/Haua
Angående upprivning av liv...
Sen tänkte jag på alla andra stackars djur som skadas och lämnas till sitt öde. GÖR INTE SÅ!!! SNÄLLA!!
Läste i tidningen om fynd som hade gjorts i norrländska skogarna. Blodindränkta liggunderlag hittades av nån som kontaktade polisen. Dessa liggunderlag skall björnar äta är det tänkt och då förstörs deras magar vilket leder till att dom svälter ihjäl. WHY??? Vem i helvete sitter hemma och är så bitter på björnar? Sen såg jag framför mig hur två ensamma poliser ska jaga både tjuvjägare och djurplågare på en yta som består av en tredjedels Sverige. Tänk på filmen jägarna.
Tänk på vad skogen sväljer många hemligheter.
För övrigt har jag bestämt mig för att flytta. Det är slutstädat för min del. Aldrig mer samtal från en tjurig hyresvärd som ALDRIG är nöjd med nånting.
1 september drar jag. Historien är en annan och den skulle jag skrivit av mig när jag var som mest arg. Då ringde jag pappa istället och grät och fick beklaga av mig till kompisar.
Nu går vi framåt, jag och mina små ullbollar.
Imorrn är det ullared med motor-Ida och MIN bil. Nytt för i år!
/Haua
Nu gjorde jag slut med pappa.
Han övertog en mobil av mig för många herrans år sen med tillhörande nummer. Jättebra för honom men han har samtidigt fått EN HEL DEL samtal och konstiga sms som tillhör mig egentligen.
Förstår ni?
Söker ni på mig på eniro och hitta så ligger numret kvar på mig. Söker man på farsan Balou kommer endast ett hemnummer upp. Nu är det slut på pappas anonymitet och jag kommer få alla sms och samtal som jag ska ha utan att pappa behöver vara mellanhand!
Ett samtal till eniro och ett till hitta så var denna symbios över. Nu kan ni andas ut, alla ni som "ringt fel". Och ni som ringt pappa eller messat och jag inte har hört av mig så skyll på pappa som sällan har förmedlat vidare informationen om att nån har sökt mig.
Inte undra på att man är singel. Pappa bromskloss.
/Haua
Bestämt!
/Haua
Vad gjorde ni efter jobbet?
Jag åkte ut till mitt levebröd och sög lite timmar som det så fint heter bara för att man jobbar övertid.
Igår fick jag ett samtal som gällde flygplan. Inte brandspan utan bara flyga för skoj skull. Jag antog erbjudandet!
Idag är det perfekt flygväder, sol och ingen vind.
Först hade vi lite genomgång, vad alla spakar och knappar är till, vad man ska hålla koll på. Redan här kände jag att jag kommer nog bara passa som passagerare.
Så här ser skärgården ut en dag som denna!
Jag fick flyga med en pedagogisk man vid namn Peter. Han lät mig ta spakarna och sen styrde jag planet alldeles själv (hans händer var knäppta i bön) över hela stan fram och tillbaka. Kanske skönast att alla inte visste det?
Nästa gång jag sitter i ett paln kommer vara i samband med brandspaningsuppdraget jag håller på med. Sist vi hade kurs kom tidningen dit och tog kort och intervjuade oss. Jag är ju ensam tjej och ett lätt offer. Lasse sa att det var kört för mig....jodå, reportern kom fram till mig och började fråga saker.
Jag FIXAR inte media. Media älskar mig för jag blir nervös och pladdrar på.
Dagarna gick och inget reportage kom. Men sen...
EN HELSIDA! Det är bara Håkan Juholt och jag som har denna storlek på bild i tidningen. Sen denna dag har jag fått massa kommentarer och frågor. Lite roligt att folk läser tidningen noga.
En farbror från flygklubben kom fram och tog i hand och sa att det var ett bra reportage och att han gillade det jag hade sagt. Phew! Jag vet ju inte vad jag sa, han skrev ju så pennan glödde...
Nu blir det rajraj och lingonkött.
/Haua
Bus på väg till jobbet.
I helgen jobbade Janus och jag natt. 12,5 timme fredag och 12,5 timme lördag. Vi satt och spekulerade hur fulla folk var, hur bakfulla folk skulle bli medans vi tjänade flis. Vi åt pizza och jag åt chips och drack läsk. Festligt värre.
På väg till jobbet tog vi upp en liftare. Kul ju! Man ser dom ju aldrig nu för tiden. Det är intressanta människor i mina ögon och jag tillhör ju den naiva sidan där inga onda människor finns.
Han hoppade in där bak med sin ryggsäck där han hade filt och liggunderlag och säkert lite mat. Han hade varit i Ljungby och hjälpt sin pappa att fixa hemtjänst och betalat räkningar.
Han skulle till Misterhults vägskäl.
Han var inte ond nånstans. Bara genomsnäll och krav lös och nöjd och nyfiken på livet. En van liftare som tagit sig både till Uppsala och Malmö på liftvis.
En gång sov han under ett släp på en mack efter att ha liftat i 6 timmar utan att komma en meter. På morgonen gick han in på macken och köpte ett äpple och fick lift av en av kunderna där inne.
Herregud vad bekväm man är här i livet. En sådan person har man mycket att lära av... han tipsade bland annat om att alltid ha med sig en kartongbit och tuschpenna så man kunde skriva vart man skulle. Och matsäck!
Sen är vissa dagar bättre liftdagar än andra...
Vi släppte av honom i Fårbo. När jag sa "ha det bra" sa han -Dito.
Jag tror han hette Jens men vi frågade aldrig. Eller Jakob.
Hoppas han kom hem!
(fast Misterhult ska det stå)
/Haua
Tips!
En väldigt bra bok!
Inte en buttplug utan en god parfym. Tips från Bysse!
Ta ALDRIG emot såna här på en kinarestaurang. Vet inte vad det är, det ska ge lycka på nåt vis. Jag blev magsjuk. Eller kanske det beror på att jag tvingade Matilda att sätta den ena på sitt glasöga, hon tappade den i backen flera gånger. Det blev nog "bad luck" för jag fick ont i magen...
/Haua
Ropa inte hej!
När jag läste brevet igår slutade jag läsa efter summan. FORTSÄTTER man att läsa visar det sig att Dr pan har en självrisk på 2900 kr vilket innebär att han och jag SKA KOMMA ÖVERRENS om en ersättning. Ska jag ringa honom och tigga pengar eller?
Läs hela brevet innan segertåget ger sig av så slipper man skämmas.
Nu ska jag överklaga. Helt plötsligt var 6 veckors lidande värt mer än summan de erbjöd vilket i slutändan kommer bli NOLL.
/Haua
Final!
Idag är jag ledig, ska jobba några nätter. Idag skulle jag ringa och stämma av lite.
Idag kommer domen på hallmattan.
Hanna - Dr Pan 2-0
Jag får 2560 kr för blodförgiftningen jag drog på mig för 14 månader sen.
Jag vann.
Hade jag fått 100 kr hade jag ändå vunnit.
Må hända att Sverige jobbar långsamt i allt men det kan lösa sig! Lätt att säga till någon som är jättesjuk, jag orkade, jag är frisk. Men dom som inte orkar borde få hjälp att orka.
Man har rätt till vissa saker här i samhället och ska framför allt inte finna oss i allt vi utsätts för.
Nu vet ni, nu vet jag. Mucka inte med mig!
2560 kr arm.
/Haua
Vad man hinner med på två veckor.
Nu är det ju ingen skillnad. Alltså, jag skriver en gång i månaden. Fast detta upphåll beror på frånvaro, icke tillgång till nät och allmän lathet.
Kom precis hem från jobbet. Övertiden räknas in, en del ska köpa sommardäck, andra ska köpa cykel till sitt barn och jag bara cashar in för skojs skull, för att jag inte hade annat att göra och för att det var skönt att mjukstarta efter ledigheten.
För två veckor sedan befann jag mig Varberg. Möte (låter viktigt). Nordiskt instrumentmöte, hur låter det då?
I flera veckor har jag vetat detta, ändå gör jag det katastrofala misstaget ur tjejsynpunkt att jag missar totalt när vi ska åka.
Jag trodde vi skulle fara tisdag morgon. Måndag morgon bränner jag och bilpoolen förbi min kollega som ska med mig, hon står och väntar på sin skjuts med en RESVÄSKA framför fötterna.
Fan.
Jag fattar direkt vad felet är, masar mig in på jobbet och kollar mailen. Jodå, vi ska åka måndag lunch. Great, lånar Jauns bil och åker hem och packar, åker till Varberg med migrän.
Summan av detta är trots allt att det var väldigt trevligt där, maten var god och hotellsängen skön!
Hem onsdag eftermiddag i snöblask.
Några timmar senare kommer jag hem, BYTER resväska och åker ner till Kalmar. Där hämtar jag Matilda, låter henne packa en väska, säger att vi ska på girlcamp i Fittja i en vecka. Fattar inte hur hon kan gå med på detta?
Åker samma väg som för några timmar innan fast åker lite längre upp, till landvetter, till flygplanen, till utlandet.
Jag har länge funderat på detta. Överraska mina systrar med en resa. För att jag inte alltid är den lättaste systern att ha att göra med (typ muta) och bara för att göra en kul grej ihop.
Nu föll Emelie bort pga arbete men Matilda följde med i alla fall.
Vi drog iväg med en längtan av värme och sol. En simpel restresa för inga pengar alls egentligen. Mot Fuerteventura.
Visste ingeting om ön, sån är jag. Allt löser sig bara man har tak över huvud och en liten peng med sig.
Flygresan gick ok trots 6 spädbarn ombord. Detta ämne blir ett annat blogginlägg.
Kommer ner lagom trötta efter att ha varit vakna ett dygn typ. Det regnar.
Vaknar dagen efter, det regnar och åskar.
Börjar kännas att mina tre böcker inte kommer räcka hela resan om man ska ligga inne och läsa hela dagarna.
Vi bodde fint, i en liten bungalow. Vi sprang in och ut allt eftersom vädret vände. regn och sol avlöste varandra men jag är ändå nöjd. Fick lite färg, fick liugga i en solstol och svettas lite så man blir påmind om vad som komma skall här hemma. Snart sommar!
Här ligger jag och tjurar på vår uteplats.
-När nästa regn kommer ska jag fan inte gå in!
Jag stod ut i en minut.
Matilda och jag bojkottade smink hela veckan. Vi tittade på varandra och sa- ska du sminka dig? Nä.... kom fram till att killarna inte är kräsna på ön. Alltså inte illa menat mot matilda men man har ju varit snyggare. Jag har ändå trillat ur den där kategorin "potentiellt ligg" Jag är 31 år.
Sjukt bra vecka, bästa resesällskapet. Det är så himla lätt allting. Aldrig nåt tjafs, inga konstigheter. Vi bara var och var nöjda med det.
Inte en enda festkväll hade vi. Vi gick och la oss som två nunnor kl 22.00.
Här har vi en C-kändis. Ser ni vem?
Som vanligt brände matilda sig, det brukar vara tradition när vi är iväg.
Ena kvällen kräktes hon, nästa kväll var det min tur. Jag KAN inte lämna landet utan att bli sjuk. Nu är det konstaterat och jag får vara glad så länge jag inte avlider av alla åkommor.
Detta förstörde absolut inte vår semester men matilda kommer inte kunna äta pasta på ett tag och jag kommer undvika kinamat.
Nu vill jag resa igen! Stor risk föreliggar att det blir Barbados om några veckor!!
Resa är det bästa som finns...
/Haua
Senaste från min gata...
Här är en av högarna.
Det är bara lite att hänga och sen en resväska lät det. Hon fyllde HELA hissen med saker.
Med bultande huvud släpade jag in allting och ställde/hängde det där det fanns plats.
Jaha, då var hon inflyttad.
I fredags såg det ut såhär:
Hej då Oskis. Ta ingen skit, nu flyttar jag.
Det var det mest intensiva samboförhållandet. Tre nätter. Jag bjöd henne på två burkar köttsoppa, en kväll åt vi pizza och en annan gång blev det sibylla.
Dessutom smittade jag henne så hon är sämre än vad jag var.
Jag är nog inte den lättaste att bo med. Får väl skylla på min feber. Känns inte som att jag riktigt har förstått vad som hänt denna veckan, har ju mest sovit.
Efter totalt haveri och massa tårar var det uppskattat med besök av Ida och fredde igår. Det blev stubbe och melodifestival för Fredde ville så gärna se den. Jättetrevligt! I egenskap av kattägare har jag säkert 20 klädrollers hemma och skulle i vanlig ordning fixa mina gäster innan dom åkte.
Då händer detta:
En öppen kattsandspåse uppochner.
Födelsedag idag! Fick precis besök av Lars som kom med en blomsterkvast. Lovade att tacka här. Tackimonki!
Kaffe sen häst.
/Haua
På ruinens kant...
Första intrycket av Kalmartravet..mja...helt ok!
Nu startade ju inte Räkan, pappas älskling som gillar morötter men inte skor. När hon ska starta kommer pappa ha diarre och sömnproblem.
13 lopp gick av stapeln och knappt en enda häst gjorde som jag ville. Jodå, men några pengar blev det inte (överskriften). En får tacke far för maten som faktiskt var helt ok i den där hönsgården.
Hummersoppa
Oxfilé med gartäng
Sommardröm.
Jag festade till det med två zingo eftersom jag skulle fara hem till stan på kvällen. Andra tog ordet festade på lite större allvar och jag tror att det var jag, vakterna och kassörerna som var nyktra.
Sen skulle ungdomsgänget jag hängde med in till stan. Alltså, dom skulle "gå vidare" som man brukar säga kl 23.00. Kl 18.00 lämnde jag 0,4 ton männikskor på larmtorget och det blev lugn och ro i bilen. Bara jag och P3.
Kul afton, ska absolut bli fler gånger! Tack pappa!
Mia! Du om nån fixar T9 :) Det är väl bara jag och Klas i hela Sverige som inte kan?
/Haua
T9
I början var det skämmigt nästan. Nu är det min grej, mitt signum. Och vad händer i teknikens värld? Jo, telefonerna får små tangentbord och alla går tillbaka till MIN skrivmetod.
Borde börja leta efter en sms-tävling. Känns som att jag skulle ligga bra till där då det ska skrivas nånting på snabbaste tid UTAN T9.
Heja 90-talets eviga knappande!
Sa jag att jag måste köpa en ny telefon?
/Haua
