Vart är du?
Är hemma med en mastodonthuvudvärk och för mycket snor i näsan. Det var väntat och på gång, alla andra är sjuka.
Lyckades ladda över bilder från min högteknologiska telefon. Hittade lite blandad kompott!
Vi tog en tur med Annas och Johans båt! Väldigt skön augustiafton!
Underbara Visby Juni 2010. Klarblå himmel i dagarna tre...
Rödräven och syster på Way Out West. Det var awesome!
Svalkade mig med öl i Bulgarien. Ida och jag återförenades efter Kreta kan man sä...
Jag testar rött. Ångrar mig!
En sargad bilpool blåser tuggbubblor. Vi roar oss lätt!
Ja, det får bli sommar när som. Jag är två klick ifrån att boka nåt soligt ställe. Varje dag utan snö (som innebär snöskottning för mig) är en gudagåva.
Nu ska jag tvaga mig.
/Haua
Senaste nytt.
Tydligen ska hon flytta in nästa vecka redan och jag ska fixa plats i garderoben och gömma liken och lägga locket på brunnen.
Denna AP lagar mer mat och hatar oordning. Vi är totalt olika så vi ska se hur det går. Gamla AP lagade lite mat till mig men mest rullade hon negerbollar vilket också funkar förstås.
AP kommer ha ett annat jobb också som kanske påminner lite om hur det är att ta hand om mig.
Denna lösning är så länge tills annat boende dyker upp.
Välkommen till Åskeshamn, kommunen med Energi.
/Haua
Äppel på huvet....nån?
Så här ser den ut. Bågskyttelokalen i o-hamn. En blygsam liten lokal som man kanske inte tänker på ute i Fredriksberg.
På jobbet har det införts tävlingar av olika slag. Strålskydd vs Sanering. Efter en del bowling och lazergame var det dags att prova något annat.
Alla väntade på att Jan skulle komma hem från Thailand så att det äntligen kunde bli av. Bågskytte!
Lagen består av sex personer i varje. Det är lite mixat från vår sida men saneringen har ALDRIG med tjejer då de förmodlogen tycker att brudar inte kan nånting. Dom kör alltid med toppat lag.
Vi på människovänliga strålskydd försöker alltid ha nån pingla med.
Denna gången var jag ensam tjej och det gör mig nada. Det är bara kul.
Det som följer är ännu roligare. Strålskydd vann!
Och för att toppa detta måste jag även berätta och jag var bäst. Utan ironi. Alltså, jag vann över elva grabbar. Ni vet, bästa poäng. Fram med prispallen! Jag ville göra high five tills handflatan sved!
200 av 210 möjliga nitade jag dit i en sport jag aldrig provat.
Jag messar pappa helt salig över min bedrift.
sköt du dom
Nä, jag sköt på tavlan och alla var nyktra.
Nästa battle är curling. Då ska man ha på sig rena gymnastikskor. Hur då? Hur halt kommer inte det att vara? Kommer jag sopa rätt? Kommer jag lägga nåt i boet?
Det återstår att se. Kul ska det bli!
/Haua
Välkommen in.
En hel del saker gör man automatiskt. Jag kan prata i telefon, andas och äta samtidigt utan problem. Tycker jag själv i alla fall.
På väg hem från ridskolan (ja, jag kämpar fortfarande på med denna sport) så ringer jag Helena. Vi pratar och pratar och pratar. Vi pratar in i lägenheten, jag ger katterna mat, vi pratar, jag klär av mig och ska börja duscha, vi pratar.
Blablablablabla. Om allt.
Mitt hus är lyhört ungefär i stil med kojorna jag byggde hemma i skogarna i knivingaryd. I mitt samtal och halvkroppsduschande så tycker jag att ljuden från trapphusen är ganska höga. Men vaddå? Det är ju lyhört.
Blablablablablabla med Helena. Duscha duscha bort hästbajs.
-HALLÅ??
What the f...? Shit säger jag till Helena, det är fan nån i min lägenhet!! Men vad i hellskotta?
Jag sliter åt mig en handduk och försöker hålla uppe den med en hand samtidigt som jag håller telefonen i andra och går ut dyngsur i vardagsrummet. Lika bra att jag har kontakt med omvärlden ifall nåt händer.
I hallen står min granne.
-Oj, eh, tjena. Alltså....din dörr var öppen när jag skulle slänga soporna. Katterna satt i trapphuset. Ska jag stänga den eller?
-Öh, ja jag duschar. Tack så mycket. Är katterna inne eller drog dom?
-Dom är inne. Jag ville inte bara stänga igen dörren utan att säga till, det hade känt skumt.
Det hade han rätt i. Jag hade ju bara hört smällen och sen inte vetat om nån kom in eller gick. OTÄCKT!
Lektion ETT är att man ALLTID stänger dörren om sig när man kommer hem. Annars kan man lika väl hänga upp en säck i dörrhålet.
/Haua
Tia till bussen?
Besökte domus några minuter (inhandlade dyr skinka och såna där frallor som mamma alltid sa bara var luft). På väg genom flanaden kommer två tjejer fram till mig, skulle gissa i 15-års åldern. Sminkade för fest och alldeles för kallt klädda.
-Ursäkta, har du en tia till bussen???
-Skämtar du??
-Nä, alltså det vore assnällt. Snälla, det går 48.
Hon står med handen framsträckt och dom där röda naglarna passar liksom inte in i bilden. Inte heller dom där kolsvarta ögonfransarna som inte kan andas under all mascara.
-Eh, jag har nog inte det.
Jag låtsas leta i fickorna och VET att jag har en hundralapp lös. Inte för att dom ska få den men jag är mer rädd att den ska blotta sig så dom rånar mig.
Allvarligt, jag hinner fundera på om dom ska RÅNA mig.
Alla a-lagare tigger femmor till bussarna här i stan. Dom vill fylla på ölen, det fattar man.
Men vad skulle dessa tiggarbrudar med tio kronor till?
Sånt här kan göra mig arg.
/Haua
Min nya kollega.
Kan man bli mörkare? Eller vitare för den delen?
Nä, han somnade inte i solariet. Han är en svensk man (40 år) som varit i Thailand.
Så här ser vi ut på jobbet!
/Haua
En gång är ingen gång.
För mig handlar inte dessa ord om pengar men kan i nuläget förstå en äkta bloggare.
VADFANHÄNDEMEDMITTINLÄGG???
Nya tag.
/Haua
Tandläkaren.
För två och ett halvt år sökte jag en tid hos folktandvården här i stan. Ville ju byta bort kalmarkärringen som lurade mig på pengar.
Idag fick jag en tid. Det finns köer och det finns köer och detta var en kö värd att stå i.
Psyket gillar inte tandläkaren, doften, kostnaden och smärtan.
När jag väl är där är det ju ingenting. Hallå, jag har haft 7 olika tandställningar, dragit ut 8 tänder och varit på åtskilliga kontoller.
Man vänjer sig aldrig.
Jag träffade Malin och Ann på folktandvården. Snälla, trevliga och BILLIGA. Fina tänder hade jag, fick beröm för borstningen och behöver bara komma vartannat år. Dock hade jag ett hål i en visdomstand som ska lagas och det kan jag ta. Jag hade accepterat 5 hål. Nu har jag en fot inne på åtråvärda folktandvården, folk blir nekade tillträde för det är fullt.
Ska även teckna försäkringen (det var den jag ville åt från början) som gör att man betalar en fast summa och dår ingår ALLT utom tandblekning. Så skulle jag trillar i trappan ner till tvättsugan för att den är isig och slå ut en tand eller flera så kostar det mig fortfarande 68 kr i månaden även om jag skaffar löständer.
Bra deal.
Tandläkaren i Kalmar som lurade mig på pengar försökte även lura min kollega. Jag varnade honom, han stod på sig och fick henne att erkänna att hon hade fläskat på räkningen helt obefogat. Ha! Han behövde bara betala det ursprungliga priset som de kom överrens om från början. Så ska det vara!
Kommer hem lite smått upprymd från mina nya vänner och hittar en panikslagen fågel i trapphuset. Suck, stackare tänker jag och ska släppa ut den på taket.
Går in och hämtar mina nycklar, låser upp till taket men fågel är väck. Tänkte en sekund att jag var för sent ute, den dog nog för det där lilla hjärtat kollapsade. För inte flög den väl neråt och tänkte att utgången är nog där?
Inne i lägenheten är det fågeljakt. Två glada katter tycker nog att de har världens bästa matte som serverar levande byten. Deras instinkter maxas och det känns som en tecknad film. Tills slut blir Bella rädd för den flaxiga fågeln och gömmer sig. Leia som inte ens kan äta kattmat normalt sitter bara och följder fågeln runt runt så hon blir snurrig. Jag lyckas få ut den genom ett fönster till slut och väl ute verkar det som om vingarna inte bär så trött är stackarn.
Det hinner hända mycket en förmiddag.
Två usla fågeljägare. Man ser hur dom skäms.
/Haua
(.)(.)
Det är nytt år!
Nyåret spenderades på STRAND Borgholm. Ångrar mig inte en sekund att jag åkte dit trots att många var äkta gnälliga Åskarshamnare och sa : Sååå triiiist, bara Stanare dääääär.
Det var det kanske men jag, Vevve, Sisstha och Erri hade kul i alla fall.
Upplevelsen stället gav var: Shit, detta är eliten från Oskarshamn. Där satt alla dockorna med sina pumpade pojkvänner med snekammade benor och fräsiga kostymer.
Då blir jag direkt blek. Jag trivs egentligen inte i sådan sammanhang.
Bobban sa snällt idag att det är ju det jag gör. Inte i psyke och själ.
Nog om det. Klart att alla är granna på nyårsafton! Vi var ap-snugga!
Vevve och jag hade bästa rummet enligt den trötte mannen som jobbade 24-timmars pass. Han den stackaren hade hand om incheckning, servering, reception hela natten och sen utcheckning. Hoppas han fick bra betalt tänkte jag när han tittade på mig smått vindögt.
Natten gick fort, jagade försvunna saker och till slut jagade John Blund mig.
Dessa skor är efterlysta. Kanske inte saknade men det ger ingen sinnesro att inte veta vart det blev av dom. Även om de inte är mina smärtar det så fort ett par skor vandrar iväg för att aldrig återvända.
Nyåret var summa kardemumma skitbra. Awesome mat (som var varm) fint rum, skön säng, trevligt sällskap och no worries.
En gång till!
Ja, sa min granne som höll i det hela. Det blir nog en gång till. Tips till er som inte vill sitta hemma och äta fläskfile och potatisgratäng nästa gång. Inget fel med det, been there done that. Men ändå.
Nu ska jag glida över i lite annat som hänt. I ett annat inlägg.
/Haua
Janssons.
Allt var väldigt trevlig och najs i vanlig ordning. Det som stack ut från föregående år var:
-Jag var inte sjuk.
-Jag fick göra janssons, nästan helt själv. (den blev god)
Tack fina Eriksson för en förtrollande jul!
Nu ska det festas!!
Nu är NÄSTAN rödskallen borta! Kanske blir äkta brunhårig i maj.
//Haua
Världens undergång.
Jag är 30 år gammal. Jag har kommer aldrig över tröskeln där jag slutar fasa för min omgivning. Jag vill kliva över. Jag vill inte sitta och bli lika förvånad och förskräckt varje gång nån tar ett snesteg.
Världen är ett enda stort snesteg.
Om otroheten skulle vara en färg så är den definitivt svart. Det är bara det att färgen börjar bli grå och snart går den över i vitt och då är det lika accepterat som vad som helst.
Alla får cancer och alla är otrogna.
Om man ska gå djupt så går det åtminstonde att dela upp eländet lite. Linda in det.
-Han/hon är som person. Inget personligt mot nån drabbad.
-Engångsgrej, kommer aldrig hända igen. (Eller har personen fått smak på det och trillar dit igen)
-En del saker accepteras i förhållandet. Individuellt såklart. En del tål ju ingenting. En del tål massa.
Alla är vi olika. Och tur är väl det. Annars skulle inga förhållanden finnas.
Ville verkligen inte sitta här och vara bitter och bara tycka det klassiska "det finns inga vettiga"
Häromdagen fick jag reda på att en person jag inte alls känner är ett svin. Men jag gillade honom. Tyckte han var reko. Han var förlovad och lycklig tänkte jag. Varm, trevlig och en bra pappa (vet inte om han har barn) Han lurade på mig löparskorna och han gav mig ett intryck som inte dyker upp så ofta. Var han reko? Nej. Ett otroget svin. När jag visar mina förfäran över det hela säger folk bara: visste du inte det? Det har han alltid varit. Det var då själva fan. Jag är verkligen noll människorkännare.
Idag är det skitsamma vem som ligger med vem. Vem som gör vad med vem. En ring är ingenting. Ett löfte tystnar och bleknar så fort det lämnat munnen.
Det är så sorgligt. Jag är så efter. Jag har så svårt att acceptera. Måste man ge sig in i ett förhållande med den skyhöga procentuella risken att bli bränd? Inte undra på att folk är svartsjuka, osäkra och rädda för känslor.
Du förtjänar nån bra. Jo, det gör alla. Men i många fall får man nöja sig med vad som erbjuds för den där bra finns inte.
Jag vet många bra. Jag hoppas dom är bra. I mina ögon är dom bra tills jag får reda på nåt annat. Där får jag dra gränsen för mitt cyniska synsätt på människan.
Allt är generationsskiftets fel. Medias fel. Eller vårt egna fel.
Osäkerheten driver folk till att söka bekräftelse och det görs bäst genom att övervinna sånt som egentligen inte borde vara inom räckhåll.
Uttrycket "han/hon har ju tjej" besvaras idag med ett "och?"
Vänd världen, vänd.
/Haua
Ny hobby.
Samtidigt vänder jag upp och ner på mitt hem och försöker BLI AV med saker. Det finns så mycket jag inte behöver här. Därför bokade jag ett bord på loppis här i stan.
Jag kom dit på sladd, kaffe i näven och smått förvirrad. Kliver in i salen och ser att alla har packat upp sina saker, skyltat, allt är perfekt. Nu fikar dom i lugn och ro. Det är rutinerat att ta med sig fika, tidningspapper, påsar och en fin duk att lägga på sitt bord. Inget av detta hade jag.
Börjar riva och slita i mina kartonger och börjar totalt skämmas över allt jag har släpat dit. Jobbigast är att montera upp turkgranarna. Dom är små knähöga granarna som blinkar i alla möjliga färger. Gud förbjude att de står i mitt hem som pynt. Dom passar på en pizzeria.
Jag hade blivit varnad för den prutande vietnameserna som alltid kommer FÖRST och prutar på ALLT. Dessa kommer köpa mina granar tänkte jag. Lätt. 50 kr styck.
Prutkunderna kom aldrig. Istället invaderades stället av pensionärer. Vad köper dom? Mina granar. Dom sliter i dom. När jag har sålt dom rivs det fortfarande i dom så jag får säga att det inte är nån idé för de är sålda.
Oväntat med så sabla skönt att bli av med kraffset.
Sen går fyra timmar av bara farten, jag säljer hälften av mitt kraffs. 800 kr rikare. Detta ska jag definitivt göra igen. Fast mer förberedd och inte så girig. Borde skrikit ALLT PÅ BORDET 10 KR när det var en halvtimme kvar.
Det var en udda dag i dag och jag gillar det.
En fundering jag alltid har på auktioner är:Vart är dagens ungdom? Varför är det bara jag där och en massa gamla som redan har allt? Varför köper dom gamla ännu mer saker?
/Haua
Magknipet.
-Hanna, DIG ska jag snacka med.
Så sa min nuvarande chef häromdagen. Jag har inte sett honom på flera veckor. Har ju jobbat skift.
Med den tonarten i rösten så trodde jag det var kört. Hejdå allihopa, tack för den här tiden. Jag kommer få sparken nu.
Jag fick sätta mig enskilt med honom (antagligen ifall jag skulle börja gråta eller slåss).
-Jag har ett papper här som jag vill att du skriver på.
*svälj*
Översta raden lyder : Ändring av anställningsavtal.
Jaha, alltså SPARKEN. Fan!
Nä, jag fick löneförhöjning. Bara så där. Tack OKG!! Men skräms aldrig mer.
Firade med glass igår. Det bästa är att hela min sargade bilpool fick en peng! Vi är bäst.
/Haua
Kolonigatan
Bäst att ringa och kasta in en pinne i brasan.
-Hej, när kommer ni?
-(emme) Vadå? Ska vi komma till dig idag?
-Ja, pappa sa det.
-Va? Det måste jag fråga honom. PAAAAAAPPA, SKULLE VI ÅKA TILL OSKIS IDAG?
-(pappa) Vad finns det där då?
-(emme) Eh, Hanna bor där.
Tack så mycket. Hoppas lasagnen smakade och plattorna var lagom mjuka!
Sen måste jag bara skriva en liten mening om en sak. Rädda Kissie, död eller levande. Hur kan en liten tjej operera sönder sig? Vart är hennes föräldrar? Gör nåt. Jag måste gå in på hennes blogg och förfäras över allt hon skriver om. Alla nya ingrepp som ska testas på den där lilla kroppen. Kissie är en stor och känd bloggerska som säkert påverkar en massa teens.
Mörker.
/Haua
Att utnyttja.
Jag är numera ägare till FYRA par nya glasögon. FYRA nya smycken att pryda ansiktet med. Det fina i kråksången är att jag betalar ca noll kronor för detta.
OKG betalar. OKG är ett fantastiskt företag men massa förmåner och jag är drottning på att utnyttja de flesta. Massage, tandläkare, doktor, mediciner, glasögon, fotvård, ansiktsbehandling mm - OKG betalar.
Det var inte bättre förr, det är inte bättre på ICA, det är inte för jävligt med det nya staketet. Om folk bara kunde begripa och vara lite tacksamma och fatta hur bra vi har det. Snart är allt detta säkert ett minne blott men tills dess ska mina tänder lagas (dock ej av Åsa) nya glasögon ska köpas, jag ska bli knådad och behandlad.
Ska fixa lite bilder på brickorna. Får lite alla möjliga kommentarer. Den valigaste är nog:
-Har du glasögon?
Tydligen har min optiker gett mig för starka glas. Inte undra på att jag blir trött och röd i ögonen. Nu är de nya svagare och alla som provar frågar om det verkligen är styrka i dom.
FYRA par glasögon för 1800 spänn.
HEJA specsavers!
/Haua
Ännu en rolig dag att lägga till samlingen...
Jag fick en din inbjudan av Eva och Kevin som bor i Irisborg utanför Vissefjärda. Hälsa på och bli fotograferad å den biten.
Självklart!
Jag hade jobbat natt, var lite lagom såsig i huvudet, packade en stor väska med roliga kläder och åkte dit.
Det var helt fantastiskt roligt. Jag var där i nästan 10 timmar, tog flera hundra bilder och blev bara ompysslad och peppad och egoboostad.
För nån som inte kan nånting om fotografering är det en djungel med alla blixtar, lampor, vinklar och papaplyer.
Dom är såå duktiga! Och lätta att jobba med och roliga att hänga med!
Testa!
www.kevii.com
/Haua
Tänkvärt.
5 st döskallar.
Det gör ingenting, jag gillar tröjan ändå. Men ack vad slarvig jag är när jag köper plagg.
Om nån frågar vad det står på tröjan måste jag svara, vet ej.
Jag läser aldrig ingående på tryck. Ser liksom helheten istället.
Synar ej heller sömmar och annat pill.
Jag köper det jag gillar.
Bra kund.
/Haua
Halleluja!
Fighten mellan mig och Dr pan går nu in i rond två och jag har tagit ledningen.
Kommer ni ihåg?
Jag fick ju en dålig nål i armen av Dr Pan som senare ledde till blodförgiftning.
Detta var i februari. Sen dess har jag skickat brev och ringt till Dr Pan och hans försäkringsbolag om vart annat utan att det har hänt något.
Försäkringsbolaget kan inte göra något förrens han skickar in en skadeanmälan. Och det har han ju inte gjort.
Igår trillade den in. Gefvert AB ringer upp mig och säger att skadan är anmäld. Tror inte att det är rutin att dom gör så men jag har ju pratat en del med dem så de kan mitt case vid det här laget.
LYCKA!
Skit samma om jag inte får ett korvöre. Det blev en principsak, det handlar inte om pengar. Varför ska han komma undan? Jag har gett honom färdiga pappaer att fylla i men ändå har han struntat i det. Påstår att han försökt nå mig. Säkert. Nu du lilla kinaman har jag vunnit en liten seger.
Ska inte säga hur jag/vi gjorde. Men det var på inrådan av hans försäkringsbolag. De vill dock att jag är tyst om det. Inga knäskålar är krossade, så mycket kan jag säga.
8 månader Dr Pan. So we meet again.
/Haua
Kolla sminkösmannen.
Lite lagom stor ölmage, piercad överallt, hårdrockströja, skitiga hängiga jeans, flint och luktar rök.
Så sabla otippat! Denne varelse sprang runt hela måndagen utan att jag visste vad han styrde med sen när det var dags för smink så nara stod han där. Roligt. Dessutom homosexuell. Vilket jag inte har nåt emot såklart....ville bara ha med det.
/Haua
Helgnöjet.
Idag har jag förberett min grotta, mitt sovrum. Bäddat rent alltså.
Min makeover är klar! Ville ju klippa mig och var allmänt tuff i nåt inlägg. Själv vågar ju aldrig göra nåt utstickande så jag bestämde mig för att vara hårmodell. Då kan det bli HUR SOM HELST och ångesten var ganska hög när jag tackade ja.
Det var en lång men rolig dag. Smink, kläder, fattiga studenter och utseendefixering. Jag hade en trevlig stund.
Visste innan hur det skulle bli.
Rött.
Så in i den.
Rött med en aning lila. Nu vill jag heta Ariel.
Får bara positiv respons på projektet. Det är ovant, handdukarna missfärgas och jag känner mig som en punkare.
Men det är värt det.
Jag hade en kul dag, blev ompysslad, fick massa god mat, en makeover och produkter för 600 kr. Jag måste gått plus.
En annan stil jag hade på gång var denna:
Blondes have more fun. Detta var bilden jag skickade till pappa efter att ha varit hårmodell och han köpte det. Jag hade en kul kväll med denna peruk i alla fall!
Perukfest hos Veve!
Alla ser äkta ut....rätt så.
Snart går jag in i vecka tre med alldeles för mycket pengar på kontot. Vems är dom? När ska dom tillbaka? Om 10 år är dom mina, så det så.
Pappa skulle använda hitta.se för att finna Lars-Göstas telefonnummer.
-Skriver man Lars-Gosta då eller?
-Eh..nej. Lars-Gösta som han heter.
-Ok.
In in dimman, hörs på måndag.
/Haua
