Helgslut.
Är återigen hos pappa, täcket är framme i soffan och kudden är på plats.
Jag har blivit bjuden på söndagsmiddag, falukorv och makaroner. Hur gott är inte det?
Pappa har varit och handlat...innan han åkte frågade han om jag ville ha nåt.
-Ja, en påse med naturchips tack, helst vanliga lättsaltade.
Pappa kommer hem med chipsen, en påse ICA:s grillchips.
Far är rar.
Idag har jag hunnit med inte en utan två fikastunder. Den ena i Nybro och den andra i Hälleskalla. Väldigt trevligt! Fattar bara inte varför jag lyckas pricka in ALLA soldagar? När solen skiner far jag runt i min bil och våldgästar folk. I sommar kommer jag se ut som ett lakan. Ett genomskinligt lakan.
När semester kommer regnar det säkert, min vanliga tur.
Måste bara nämna en vän som har fått två fina räkningar från ONOFF. Nån har skaffat kreditkort i hennes namn och handlat för 11 500 kr. Jämför man detta dilemma med min väderångest så bleknar den.
Hur FAN kan folk?
Måste man inte visa leg när man skaffar såna här kort?
Sista idioten är inte född.
Imorrn är sista fotbollsmatchen med korpenlaget. Nu blir det tomt på måndagar också, suck. Vi går på säsongsvila med tabelledning och ett glatt humör.
Idag på fika nr 1 kom jag och tänka på en annan incident som min far var inblandad i.
Han är ingen krogmänniska kanske men har väl varit ut i svängen ibland.
En helg var mingelbildskameran framme och vips så hamnade han på mingelbilderna på kalmarcity sidan. Detta upptäcktes av en vän till syrran som ringer småland och meddelar upptäckten.
Pappa blir rabiat och väldigt ängslig och ringer mig och ber om hjälp.
-Haua lelle, pappa är med på nån sida på nätet. Det vill jag inte vara. Kan du hjälpa mig att ta bort kortet? Hur gör man? När fan tog dom det där kortet egentligen?
Jag svarar efter bästa förmåga....det är bara att gilla läget. Vet ej om han varit ute på stan sen dess.
Mycket kan jag men inte plocka bort kort från mingelsidan i kalmar län. Tyvärr.
Imorrn jobb i vanlig ordning.
/Haua
Jag har blivit bjuden på söndagsmiddag, falukorv och makaroner. Hur gott är inte det?
Pappa har varit och handlat...innan han åkte frågade han om jag ville ha nåt.
-Ja, en påse med naturchips tack, helst vanliga lättsaltade.
Pappa kommer hem med chipsen, en påse ICA:s grillchips.
Far är rar.
Idag har jag hunnit med inte en utan två fikastunder. Den ena i Nybro och den andra i Hälleskalla. Väldigt trevligt! Fattar bara inte varför jag lyckas pricka in ALLA soldagar? När solen skiner far jag runt i min bil och våldgästar folk. I sommar kommer jag se ut som ett lakan. Ett genomskinligt lakan.
När semester kommer regnar det säkert, min vanliga tur.
Måste bara nämna en vän som har fått två fina räkningar från ONOFF. Nån har skaffat kreditkort i hennes namn och handlat för 11 500 kr. Jämför man detta dilemma med min väderångest så bleknar den.
Hur FAN kan folk?
Måste man inte visa leg när man skaffar såna här kort?
Sista idioten är inte född.
Imorrn är sista fotbollsmatchen med korpenlaget. Nu blir det tomt på måndagar också, suck. Vi går på säsongsvila med tabelledning och ett glatt humör.
Idag på fika nr 1 kom jag och tänka på en annan incident som min far var inblandad i.
Han är ingen krogmänniska kanske men har väl varit ut i svängen ibland.
En helg var mingelbildskameran framme och vips så hamnade han på mingelbilderna på kalmarcity sidan. Detta upptäcktes av en vän till syrran som ringer småland och meddelar upptäckten.
Pappa blir rabiat och väldigt ängslig och ringer mig och ber om hjälp.
-Haua lelle, pappa är med på nån sida på nätet. Det vill jag inte vara. Kan du hjälpa mig att ta bort kortet? Hur gör man? När fan tog dom det där kortet egentligen?
Jag svarar efter bästa förmåga....det är bara att gilla läget. Vet ej om han varit ute på stan sen dess.
Mycket kan jag men inte plocka bort kort från mingelsidan i kalmar län. Tyvärr.
Imorrn jobb i vanlig ordning.
/Haua
Hej världen!
Vilken katastrof. Vilken urusel uppdatering.
Ska man behöva inleda inlägget med ett förlåt? Ta det som ni vill, ni trogna hoppfulla människor som är inne och kollar VARJE dag efter livstecken.'
Förlåt ta mig tusan.
Nu förväntas världens brakinlägg på 25 sidor men hur ska det gå till? Jag har gjort en hel del saker i vanlig ordning och har tänkt skriva om allt 1000 ggr men aldrig kommit till skott av olika anledningar.
Nu sitter jag här och trummar med fingrarna på bordet...humhum...vad ska jag börja med?
Jag vill mest säga att jag lever. Har varit på toppenhumör idag trots åskvärme och huvudvärk. Sån här vill jag vara varje dag!
Inom loppet av en vecka har jag varit i Alsterbro inte en utan TVÅ gånger. Trevligt!
Första besöket gjordes hos moster och klase, där det grillades, spelades kubb (ja, jag var skitarg fast jag inte visade det) och sen satt emme, jag och mia uppe till halv 3 på morgonen och pratade. Tjejer gör sånt och tjejer behöver sånt.
Ser ni vad detta är?? Rätt svar ger 10 poäng och min beundran.
Svar: Alsterbro centrum ser ni väl?
Bakom alla träden till vänster ligger konsum där jag en gång i tiden var gräddbullsansvarig.
Till höger bakom träden ligger forna alsterbaren där man hängde och spelade flipperspel och åt godis. Ägaren Anita lutade stekos hela tiden eftersom hennes jobb var att servera alla ungkarlar hamburgare och dagens.
Nytt är bensinpumparna där borta på kullen....Börjes står för dom. En glad överraskning faktiskt.
Förresten är bilarna till höger till salu. Ring wimpan som bor i gamla oasen...alias karins gamla garnbutik. Där gjorde han ett bra klipp när han köpte det huset med tanke på alla 11 barn han har....nu tog jag i men det är många barn. INGEN vill gå tomte där...eller känner nån för att dela ut 150 julklappar lite snabbt så varsågoda.
God frukost fick vi på emmes födelsedag. Färskpressad juice!
Klas har kokat äggen med sitt lilla melodiägg guppandes i grytan. Aldrig varit med om maken till praktisk sak.
Resa nummer två till alsterbro gick till korea. Området där pappas tvillingbror bor. Kusin Linus tog studenten i regnet och jag hade ingen kamera med mig så inga bevis finns.
Alltid lika kul att träffa släkten. Jag har alltid gillat släktmiddagar och andra evenemang. Jag gillar min släkt på alla håll. Det är nog unikt.
Jag köpte i alla fall en flaska champange till ungen...kom på att jag langade. Det gör man väl om man ger alkhol till minderåriga?
Återkommer inom kort! Telefon :)
/Haua
Ska man behöva inleda inlägget med ett förlåt? Ta det som ni vill, ni trogna hoppfulla människor som är inne och kollar VARJE dag efter livstecken.'
Förlåt ta mig tusan.
Nu förväntas världens brakinlägg på 25 sidor men hur ska det gå till? Jag har gjort en hel del saker i vanlig ordning och har tänkt skriva om allt 1000 ggr men aldrig kommit till skott av olika anledningar.
Nu sitter jag här och trummar med fingrarna på bordet...humhum...vad ska jag börja med?
Jag vill mest säga att jag lever. Har varit på toppenhumör idag trots åskvärme och huvudvärk. Sån här vill jag vara varje dag!
Inom loppet av en vecka har jag varit i Alsterbro inte en utan TVÅ gånger. Trevligt!
Första besöket gjordes hos moster och klase, där det grillades, spelades kubb (ja, jag var skitarg fast jag inte visade det) och sen satt emme, jag och mia uppe till halv 3 på morgonen och pratade. Tjejer gör sånt och tjejer behöver sånt.
Ser ni vad detta är?? Rätt svar ger 10 poäng och min beundran.
Svar: Alsterbro centrum ser ni väl?
Bakom alla träden till vänster ligger konsum där jag en gång i tiden var gräddbullsansvarig.
Till höger bakom träden ligger forna alsterbaren där man hängde och spelade flipperspel och åt godis. Ägaren Anita lutade stekos hela tiden eftersom hennes jobb var att servera alla ungkarlar hamburgare och dagens.
Nytt är bensinpumparna där borta på kullen....Börjes står för dom. En glad överraskning faktiskt.
Förresten är bilarna till höger till salu. Ring wimpan som bor i gamla oasen...alias karins gamla garnbutik. Där gjorde han ett bra klipp när han köpte det huset med tanke på alla 11 barn han har....nu tog jag i men det är många barn. INGEN vill gå tomte där...eller känner nån för att dela ut 150 julklappar lite snabbt så varsågoda.
God frukost fick vi på emmes födelsedag. Färskpressad juice!
Klas har kokat äggen med sitt lilla melodiägg guppandes i grytan. Aldrig varit med om maken till praktisk sak.
Resa nummer två till alsterbro gick till korea. Området där pappas tvillingbror bor. Kusin Linus tog studenten i regnet och jag hade ingen kamera med mig så inga bevis finns.
Alltid lika kul att träffa släkten. Jag har alltid gillat släktmiddagar och andra evenemang. Jag gillar min släkt på alla håll. Det är nog unikt.
Jag köpte i alla fall en flaska champange till ungen...kom på att jag langade. Det gör man väl om man ger alkhol till minderåriga?
Återkommer inom kort! Telefon :)
/Haua
En pappas oro....
Jag ligger i soffan hemma hos pappa...
Vi har precis ätit och pappa ska lägga sig till ro i soffan med sitt täcke och sin kudde. Men något stör hans sinne. Jag ligger i tvåsitsssoffan och undrar varför han far upp och ner hela tiden.
Huvudet far som som den där galna fåglen i kalle anka på julafton.
-Men va fan...
-Det är ju sanslöst...
-Har dom inte mer på sig?
-Dom är påverkade va?
Jag undrar vad pappa muttrar om.
-Kom här och kolla.
Jag reser mig upp och går fram till fönstret. Där står ett gäng ungdomar (barn, om man jämför med mig) Dom är lättklädda och påverkade.
Pappas oro beror på flickornas lättklädda outfitar. Jo, jag håller med. Men jag är ju härdad och uppvuxen med det. Sådär klär sig alla. Utom jag som på senare år har fått väldigt svårt att hitta kläder som täcker mig. Visa hud är inte min grej.
-Men fy satan, hur kan dom gå sådär? Och vrickar dom inte fötterna i dom där skorna? Pumps heter det va?
Pappa hänger bakom gardiner och bannar på mig att jag stirrar för uppenbart i fönstret. Dom kan ju upptäcka mig. Nej, dom kan inte upptäcka för dom har fullt upp med att vifta mygg utan att spilla ut cidern.
-Sen kommer dom ju frysa ikväll också, muttrar pappa innan han lägger sig på soffan igen.
Jag föreslår att han ska öppna fönstret och erbjuda lite kläder...
Pappa, var har du varit dom senaste 10 åren?
En högstadiedress? Akta mufflan...
/Haua
Vi har precis ätit och pappa ska lägga sig till ro i soffan med sitt täcke och sin kudde. Men något stör hans sinne. Jag ligger i tvåsitsssoffan och undrar varför han far upp och ner hela tiden.
Huvudet far som som den där galna fåglen i kalle anka på julafton.
-Men va fan...
-Det är ju sanslöst...
-Har dom inte mer på sig?
-Dom är påverkade va?
Jag undrar vad pappa muttrar om.
-Kom här och kolla.
Jag reser mig upp och går fram till fönstret. Där står ett gäng ungdomar (barn, om man jämför med mig) Dom är lättklädda och påverkade.
Pappas oro beror på flickornas lättklädda outfitar. Jo, jag håller med. Men jag är ju härdad och uppvuxen med det. Sådär klär sig alla. Utom jag som på senare år har fått väldigt svårt att hitta kläder som täcker mig. Visa hud är inte min grej.
-Men fy satan, hur kan dom gå sådär? Och vrickar dom inte fötterna i dom där skorna? Pumps heter det va?
Pappa hänger bakom gardiner och bannar på mig att jag stirrar för uppenbart i fönstret. Dom kan ju upptäcka mig. Nej, dom kan inte upptäcka för dom har fullt upp med att vifta mygg utan att spilla ut cidern.
-Sen kommer dom ju frysa ikväll också, muttrar pappa innan han lägger sig på soffan igen.
Jag föreslår att han ska öppna fönstret och erbjuda lite kläder...
Pappa, var har du varit dom senaste 10 åren?
En högstadiedress? Akta mufflan...
/Haua
Ser ni?
Häckningstiden har börjat.
I ur och skur sitter dom här.
Jag hade fel, det behöver inte vara sol för att dom ska trivas.
Kortet är urusel kvalisort, jag vet. Men det är ett äkta paparazzikort. Jag smygtog det.
Men innan jag gjorde det lyckades jag slå kameran mot fönstret och ta ett kort med blixt. BRA! Det drar ju inte uppmärksamheten till sig.
Hej hallå, här är jag!! Knack, knack, jag smygtar kort på er!!
Då ställer sig den ena människan upp med armarna i kors och stirrar ont upp mot mig. Typ en mucka-duva?
Jag bytte anfallsvinkel, gick till gästrummet och brände av en film eller två. Som ni ser på deras kroppsspråk så är dom intet ont anande....lugn råder i flocken.
Synd om jag hade skrämt bort dom....
/Haua
Prestationsångest.
Hur orden flödar ur min skalle ner till tangentbordet och knackas in på denna skärm har jag ingen förklaring till.
Nyss ringde syrran och sa att jag skrev roligt. Hon kissar nästan på sig. Åt mitt liv?
Nu får jag prestationsångest av alla kommentarer.
Du skriver bra!
Snälla, skriv en bok!
Det gör jag gärna men jag vet inte riktigt vad den ska handla om? Boken alltså...
Ja ni, mina memoarer får vänta ett tag till. Tills jag har kött på benen. Men jag är glad, very happy, då skrivandet är något naturligt som rinner ur mig när jag känner för det och snälla ord, för en sån simpel sak suger jag i mig.
Min enda fundering är, vilka ska köpa boken? Är befolkningen i Alsterbro intresserade? Kanske nån på jobbet? Sen har jag trogna läsare som skulle FÅ varsitt exemplar för tillgivenheten dom visar mig.
Jag ska även skriva en kråka i dreas exemplar! It´s a promise.
Något av det roligaste som finns vad det gäller just skrivandet är när jag rotar fram mina gamla dagböcker från skoltiden. Inte den sär superhemliga rosa boken med ett skittöntigt meningslöst hänglås på utan dom böckerna vi skrev i skolan.
Veckodagboken.
DÄR snackar vi underhållning. Jag skrattar åt mina egna böcker. Det står jag för. De är så ärliga och jag anstränger mig väldigt hårt för att verka vuxen trots att jag bara är 10 år.
7/9 1989
"Jag bröt armen när jag var i nybro och red. Peggy hette hästen jag red på. Jag fick 6 sudd på sjukhuset och en tapperhetsmedalj. jag låg på sjukhuset i 2 dagar.
När vi skulle hem så gik pappa in på OBS och köpte ett sudd till mig. Där träffade han en som han kände. Han hade en trasig video som pappa skulle ta med till Ove. Och idag kom Gittan, Helen och elsi hem från Amerika. Då fick jag en baddräkt som glittrade.
Slut."
Jag kommer ihåg detta! Kanske inte tapperhetsmedaljen, den var väl inget att ha men jag kommer ihåg suddet pappa köpte på OBS. Det var en gul dinosaurie (min handledare på arbetsförmedlingen?)
Sen denna dagen så samlade jag på sudd.
5/4 1990
"Hej!
Idag ska vi och handla i Nybro. Jag vill inte handla några skor som mamma säger att vi ska göra. Jag vill spara mina pengar till något bättre. Jag har 230 kr i min plånbok. 200 kr fick jag när jag fyllde år och 30 kr fick jag när jag hjälpt till med veden. Jag hade stått böjd i 3 timmar. Jag hade rätt ont i ryggen sedan. Imorgon ska Malin och jag leka. Vi ska vara hemma hos mig. Nu ska vi visst åka till mammas jobb. Jag har fått en brevkompis som heter Lina.
Hejdå!"
Detta inlägg måste något annat barn skrivit. Tackade jag nej till skor? Obegripligt. Kan inte stämma....
30/5 1990
"Idag fyller min lillasyster år. Vi grattade henne på sängen idag. Hon tycker jättemycket om barbie. Så hon fick ett kök. Sedan fick hon en gummibåt. Och en klänning och ett par vita klackskor. Det fick jag med. Idag har vi läst upp våra beretelser för 2:an. Man fick applod efter. Men det var bara Karl och jag som fick läsa upp bara kanske för att de var så spännande."
Livet på landet gott folk. Vi lekte faktiskt med barbie och sånt...inte bara kottar och bark.
/Haua
Nyss ringde syrran och sa att jag skrev roligt. Hon kissar nästan på sig. Åt mitt liv?
Nu får jag prestationsångest av alla kommentarer.
Du skriver bra!
Snälla, skriv en bok!
Det gör jag gärna men jag vet inte riktigt vad den ska handla om? Boken alltså...
Ja ni, mina memoarer får vänta ett tag till. Tills jag har kött på benen. Men jag är glad, very happy, då skrivandet är något naturligt som rinner ur mig när jag känner för det och snälla ord, för en sån simpel sak suger jag i mig.
Min enda fundering är, vilka ska köpa boken? Är befolkningen i Alsterbro intresserade? Kanske nån på jobbet? Sen har jag trogna läsare som skulle FÅ varsitt exemplar för tillgivenheten dom visar mig.
Jag ska även skriva en kråka i dreas exemplar! It´s a promise.
Något av det roligaste som finns vad det gäller just skrivandet är när jag rotar fram mina gamla dagböcker från skoltiden. Inte den sär superhemliga rosa boken med ett skittöntigt meningslöst hänglås på utan dom böckerna vi skrev i skolan.
Veckodagboken.
DÄR snackar vi underhållning. Jag skrattar åt mina egna böcker. Det står jag för. De är så ärliga och jag anstränger mig väldigt hårt för att verka vuxen trots att jag bara är 10 år.
7/9 1989
"Jag bröt armen när jag var i nybro och red. Peggy hette hästen jag red på. Jag fick 6 sudd på sjukhuset och en tapperhetsmedalj. jag låg på sjukhuset i 2 dagar.
När vi skulle hem så gik pappa in på OBS och köpte ett sudd till mig. Där träffade han en som han kände. Han hade en trasig video som pappa skulle ta med till Ove. Och idag kom Gittan, Helen och elsi hem från Amerika. Då fick jag en baddräkt som glittrade.
Slut."
Jag kommer ihåg detta! Kanske inte tapperhetsmedaljen, den var väl inget att ha men jag kommer ihåg suddet pappa köpte på OBS. Det var en gul dinosaurie (min handledare på arbetsförmedlingen?)
Sen denna dagen så samlade jag på sudd.
5/4 1990
"Hej!
Idag ska vi och handla i Nybro. Jag vill inte handla några skor som mamma säger att vi ska göra. Jag vill spara mina pengar till något bättre. Jag har 230 kr i min plånbok. 200 kr fick jag när jag fyllde år och 30 kr fick jag när jag hjälpt till med veden. Jag hade stått böjd i 3 timmar. Jag hade rätt ont i ryggen sedan. Imorgon ska Malin och jag leka. Vi ska vara hemma hos mig. Nu ska vi visst åka till mammas jobb. Jag har fått en brevkompis som heter Lina.
Hejdå!"
Detta inlägg måste något annat barn skrivit. Tackade jag nej till skor? Obegripligt. Kan inte stämma....
30/5 1990
"Idag fyller min lillasyster år. Vi grattade henne på sängen idag. Hon tycker jättemycket om barbie. Så hon fick ett kök. Sedan fick hon en gummibåt. Och en klänning och ett par vita klackskor. Det fick jag med. Idag har vi läst upp våra beretelser för 2:an. Man fick applod efter. Men det var bara Karl och jag som fick läsa upp bara kanske för att de var så spännande."
Livet på landet gott folk. Vi lekte faktiskt med barbie och sånt...inte bara kottar och bark.
/Haua
Dom är sena i år...
Dom dära fjortonåringarna som hänger på vårt garagetak.....nu är dom tillbaka. Än är inte flocken så stor men av erfarenhet vet jag att den växer för varje vecka.
Idag låg tre tjejer och solade på det svarta varma taket. Sen kom en tuff kille på eu-moppe med en massa macdonaldsmat. Innan maten delar alla på en cigg eller två. Nån spelar musik från sin mobil.
Dom måste tycka det är livet?
Efter fjortisgruppen har lämnat kommer måsarna och kalasar på deras gamla pommes. Den enes bröd, den andres död...
Detta är mitt vår/sommartecken. Men dom var oroväckande sena i år. Jag ska nog ta en smygfoto på kolonin när tillfälle ges. Får man göra sånt och lägga ut i bloggen?
Eller hamnar man i samma kategori som de perversa som fotar toplesstjejer på kreta?
Jag känner ju inte nån av dom direkt så jag kan inte fråga om lov.
Häromdagen så jag en dinosaurie i tidningen. Jag ska inte näma några namn men en gång i tiden var jag väldigt beroende av denna människan.
När jag var tvungen att gå till arbetsförnedringen med kepsen i handen för att få ut lite pengar till mat och husrum.
Jag läste på mäklarhögskolan i stockholm vid detta tillfälle och hade lyckats få igenom att jag skulle stämpla upp till heltid eftersom studierna inte var på heltid. Alla bäckar små....
En dag kom brevet som höll på att vända upp och ner på allt.
När arbetsförnedringen skickar ett brev om jobb till dig så SKA du söka jobbet...det finns inga ursäkter.
Äggplockare på Fliseryds hönseri.
I brevet låg en postit-lapp:
Hej Hanna!!!!
Här har jag hittat ett aaaarbete till diiiig!!
Söööök detta, lycka tiiiilllll!!!
Nåja, lite överdrivet kanske. Men tonen på lappen var som om hon hade förtjänat nobelpriset för sin insats.
Jag gick av och an i lägenheten, läste brevet 4 gånger minst och sen ringer jag min satmara till handläggare.
-Arbetsförmedlingen, det är XXXX.
-Hej....eh, jag har fått ett brev om ett jobb som jag måste söka.
-Vad treeeeevligt!!!
-Ja, fast hur har du tänkt? Jag har 6 veckor kvar på mitt läsår. Ska jag hoppa av skolan ifall jag får detta jobbet?
-Jaaaa, lilla Hanna, du vet reglerna. Så är reglerna. Reglerna är såna när man är inskriven som arbetssökande.
-Men...jag har ingen bil (lögn)
-Du kan ta bussen!
-Eh, näe..det går inga bussar ut dit (inte en aning)
-Inte? Vänta lite...ah, vad bra! Arbetsgivaren låter meddela att du är välkommen att bo där under veckorna. Veckopendla Hanna!! Det löser sig!! Sök nu...sök sök sök!!!
Över min döda kropp att jag hoppar av skolan och bosätter mig på ett hönseri i veckorna!
Här är ett typexempel på hur omänskliga dom är. Hur dom missar att titta på varje individ. Jag vet att folk fuskar, det är inte ok.
Man får tydligen inte en gå på begravning utan att bli avstängd. Jag är såå glad att jag slipper dom. Och lider verkligen med dom som tvingas slava under deras piskor.
Nej, jag sökte aldrig det där jobbet. Hur kass ansökan jag än hade skrivit så hade jag ju fått jobbet.
Då hade jag i detta nu bott i ett skjul med stampat jordgolv, haft huckle på huvudet, träskor på mina jordiga fötter och en jäkla massa nya polare i form av pullor.
/Haua
Idag låg tre tjejer och solade på det svarta varma taket. Sen kom en tuff kille på eu-moppe med en massa macdonaldsmat. Innan maten delar alla på en cigg eller två. Nån spelar musik från sin mobil.
Dom måste tycka det är livet?
Efter fjortisgruppen har lämnat kommer måsarna och kalasar på deras gamla pommes. Den enes bröd, den andres död...
Detta är mitt vår/sommartecken. Men dom var oroväckande sena i år. Jag ska nog ta en smygfoto på kolonin när tillfälle ges. Får man göra sånt och lägga ut i bloggen?
Eller hamnar man i samma kategori som de perversa som fotar toplesstjejer på kreta?
Jag känner ju inte nån av dom direkt så jag kan inte fråga om lov.
Häromdagen så jag en dinosaurie i tidningen. Jag ska inte näma några namn men en gång i tiden var jag väldigt beroende av denna människan.
När jag var tvungen att gå till arbetsförnedringen med kepsen i handen för att få ut lite pengar till mat och husrum.
Jag läste på mäklarhögskolan i stockholm vid detta tillfälle och hade lyckats få igenom att jag skulle stämpla upp till heltid eftersom studierna inte var på heltid. Alla bäckar små....
En dag kom brevet som höll på att vända upp och ner på allt.
När arbetsförnedringen skickar ett brev om jobb till dig så SKA du söka jobbet...det finns inga ursäkter.
Äggplockare på Fliseryds hönseri.
I brevet låg en postit-lapp:
Hej Hanna!!!!
Här har jag hittat ett aaaarbete till diiiig!!
Söööök detta, lycka tiiiilllll!!!
Nåja, lite överdrivet kanske. Men tonen på lappen var som om hon hade förtjänat nobelpriset för sin insats.
Jag gick av och an i lägenheten, läste brevet 4 gånger minst och sen ringer jag min satmara till handläggare.
-Arbetsförmedlingen, det är XXXX.
-Hej....eh, jag har fått ett brev om ett jobb som jag måste söka.
-Vad treeeeevligt!!!
-Ja, fast hur har du tänkt? Jag har 6 veckor kvar på mitt läsår. Ska jag hoppa av skolan ifall jag får detta jobbet?
-Jaaaa, lilla Hanna, du vet reglerna. Så är reglerna. Reglerna är såna när man är inskriven som arbetssökande.
-Men...jag har ingen bil (lögn)
-Du kan ta bussen!
-Eh, näe..det går inga bussar ut dit (inte en aning)
-Inte? Vänta lite...ah, vad bra! Arbetsgivaren låter meddela att du är välkommen att bo där under veckorna. Veckopendla Hanna!! Det löser sig!! Sök nu...sök sök sök!!!
Över min döda kropp att jag hoppar av skolan och bosätter mig på ett hönseri i veckorna!
Här är ett typexempel på hur omänskliga dom är. Hur dom missar att titta på varje individ. Jag vet att folk fuskar, det är inte ok.
Man får tydligen inte en gå på begravning utan att bli avstängd. Jag är såå glad att jag slipper dom. Och lider verkligen med dom som tvingas slava under deras piskor.
Nej, jag sökte aldrig det där jobbet. Hur kass ansökan jag än hade skrivit så hade jag ju fått jobbet.
Då hade jag i detta nu bott i ett skjul med stampat jordgolv, haft huckle på huvudet, träskor på mina jordiga fötter och en jäkla massa nya polare i form av pullor.
/Haua
Hur får man till det?
Inatt drömde jag att mitt arbete låg i thailand. Jo, det låter ju som en önskedröm...att producera el mellan elefanter och palmer och trevliga urinvånare.
Men O1/O2 låg på en ö och O3 på en annan och mitt jobb var att simma med tvätt mellan dessa två öar. Stora luftfyllda säckar med karlsonger och annat trevligt.
Sen hittade vi en kulvert där man kunde krypa mellan öarna utan att blöta ner sig men det var väldigt trångt och skitigt och jag drabbades av panik.
Så jag simmade. Ja gud, vad jag simmade.
När jag inte jobbade låg jag på "stranden" med bilpoolen och matilda. Fast stranden var en uppbränd fotbollsplan. Bobban var klädd i träningsoverall hela tiden och hängde i djunglen, Lasse var bakfull och låg på det blommiga täcket och sov och Janne var på dåligt humör för att dom inte sålde glass.
Matilda solade heeela tiden och var näst intill svart.
Sen *POFF* så simmade jag igen.....
Drömmar kan ju vara ren underhållning.
/Haua
Men O1/O2 låg på en ö och O3 på en annan och mitt jobb var att simma med tvätt mellan dessa två öar. Stora luftfyllda säckar med karlsonger och annat trevligt.
Sen hittade vi en kulvert där man kunde krypa mellan öarna utan att blöta ner sig men det var väldigt trångt och skitigt och jag drabbades av panik.
Så jag simmade. Ja gud, vad jag simmade.
När jag inte jobbade låg jag på "stranden" med bilpoolen och matilda. Fast stranden var en uppbränd fotbollsplan. Bobban var klädd i träningsoverall hela tiden och hängde i djunglen, Lasse var bakfull och låg på det blommiga täcket och sov och Janne var på dåligt humör för att dom inte sålde glass.
Matilda solade heeela tiden och var näst intill svart.
Sen *POFF* så simmade jag igen.....
Drömmar kan ju vara ren underhållning.
/Haua
Bo i en grotta?
Jag har varit sjuk.
Nej, bloggtorkan beror inte på sjukdom, endast ett struligt internet som vägrar fungera mer än tre minuter åt gången.
När jag var hemma från jobbet, hela två dagar så kollade jag en del på tv. Det enda jag minns från feberdimmorna är en intervju med en tjej som heter Maninna.
Hon bor i en hemlig grotta på gotland från maj till oktober. Hon ser normal ut, har tre barn och är gift men vill hitta sig själv under sommaren så hon blir grottmänniska.
What??
Min fot vill kliva över till de nedlåtande folket som ogillar människor som sticker ut men samtidigt är jag imponerad av henne.
Fuinkar det för dom så go for it. Hon skadar ju knappast nån i sin grotta. Den superhemliga grottan.
Till att börja med bodde hon i ett träd i visby. Speciellt när hon hälsade på vänner. Då ville hon inte bo med dom utan sov hellre som Bagera i ett träd i utkanten av stan....
Jag har varit på en underbar spa-helg med trevligt sällskap. Fick en mycket bra massör som totalt dömde ut min nacke. Han hittade 7 knutor. Inte undra på att man har ont i huvudet ibland.
-Du bär runt på mycket småbarn va? Är du småbarnsförälder?
-Eh, hell ye hahahaha.....nä, jag har två katter.
Han kunde inte begripa vad jag gör med min nacke för att få den i detta tillstånd men jag måste fixa den om jag inte ska bli stelopererad inom 10 år (typ)
Jag letar för fullt i stan efter nån riktigt massör. Det ska göra ont.
Dags att kurera sig, nu har sustembolaget öppnat.
/Haua
Nej, bloggtorkan beror inte på sjukdom, endast ett struligt internet som vägrar fungera mer än tre minuter åt gången.
När jag var hemma från jobbet, hela två dagar så kollade jag en del på tv. Det enda jag minns från feberdimmorna är en intervju med en tjej som heter Maninna.
Hon bor i en hemlig grotta på gotland från maj till oktober. Hon ser normal ut, har tre barn och är gift men vill hitta sig själv under sommaren så hon blir grottmänniska.
What??
Min fot vill kliva över till de nedlåtande folket som ogillar människor som sticker ut men samtidigt är jag imponerad av henne.
Fuinkar det för dom så go for it. Hon skadar ju knappast nån i sin grotta. Den superhemliga grottan.
Till att börja med bodde hon i ett träd i visby. Speciellt när hon hälsade på vänner. Då ville hon inte bo med dom utan sov hellre som Bagera i ett träd i utkanten av stan....
Jag har varit på en underbar spa-helg med trevligt sällskap. Fick en mycket bra massör som totalt dömde ut min nacke. Han hittade 7 knutor. Inte undra på att man har ont i huvudet ibland.
-Du bär runt på mycket småbarn va? Är du småbarnsförälder?
-Eh, hell ye hahahaha.....nä, jag har två katter.
Han kunde inte begripa vad jag gör med min nacke för att få den i detta tillstånd men jag måste fixa den om jag inte ska bli stelopererad inom 10 år (typ)
Jag letar för fullt i stan efter nån riktigt massör. Det ska göra ont.
Dags att kurera sig, nu har sustembolaget öppnat.
/Haua
Ack och ve.
Inte klaga, men en liten klagosång måste det bli.
AJ. är trasig i kroppen efter lazergame, fotboll och ridning. Ack vad kul det har varit och ve blir man över sin ålder då den kropp man är tilldelad inte håller ihop längre.
Fan, vad fit man måste ha varit som barn. Man cyklade, lekte ute, lekte inne, lekte hemma, borta och i skolan.
Ok, jag har alltid varit daggmask men daggmaskar kan ha bra kondition och det måste jag ha haft som liten.
Nu är det flås och stånk vid en hastighet över det normala.
Nej, jag kommer aldrig öka. Nej, jag kommer inte maxa. Jag kommer acceptera.
Lazergame är ju en historia för sig. Världens roligaste vuxenlek. Vi var iväg med jobbet och spelade. Hur kul som helst.
Det bästa = Top Gun inte bara en gång utan TVÅ gånger. Now we are talking. Då är man bäst. (ja, janne med)
Sen att jag sög på curling behöver ju inte nämnas, men det gjorde jag ändå.
Tack Emme och kalle för en trevlig valborg! Dom var här och lekte med ballonger och sen invigde dom gästrummet också.
Kort kanske kommer....
Fotbollssäsongen har dragit igång. Korpen. Jag får inte vara med för pappa egentligen men hey, inga ben brutna än. Och inga mål gjorda heller för den delen.
Det kanske kommer.
Första matchen vann vi med 5-1. Nu bjuder jag på underhållning även måndagar då gott folk. Antingen kan ni komma och kolla på mitt fotbollsspelande och få er ett garv eller så kommer ni till ridhuset på tisdagar ocg ser mig rida runt runt med skräckslagna ögon. Pick!
Igår hade vi övning med ambulanspersonalen i stan. Jag spelade skadad och låg på en bår i ca 2 timmar med ett evigt surr omkring mig.
Jag fick låtsasdropp men ingen lustgas för som saknade en slang. Darn. Lustgas ska ju vara nåt kul har man ju hört, nästa gång det blir aktuellt ligger man höggravid och skriker antar jag. Då är det jäklar inte på låtsas.
Jag hade i alla fall brutit benet. Skadat ryggen. Jag togs hand om på bästa sätt och kunde promenera därifrån som en frisk människa. Lite småkul att åka ambuland packad i en vakummadrass och syrgas i ansiktet. En annolunda arbetsdag!
Hoppningen idag gick...nja. Inget avtrillande men ingen glans heller. Nu får vi vara ute i alla fall och enda dagen sen jag började som jag glömmer mina ridvantar med knoppar på. WTF. Visst, det är vår men det är kaaaallt. Jag tog det som ett tecken på att allt skulle skita sig men...nja. Det gick.
Tack tack för alla kommentarer! Moster Mia, Tille, Anna och alla andra... Jag kanske ger ut nån bok då...kanske, jag vet inte. Ni får hia er tills jag har material till sista sidan. Just nu känns det tunt. Tunna böcker samlar lite damm.
/Haua
AJ. är trasig i kroppen efter lazergame, fotboll och ridning. Ack vad kul det har varit och ve blir man över sin ålder då den kropp man är tilldelad inte håller ihop längre.
Fan, vad fit man måste ha varit som barn. Man cyklade, lekte ute, lekte inne, lekte hemma, borta och i skolan.
Ok, jag har alltid varit daggmask men daggmaskar kan ha bra kondition och det måste jag ha haft som liten.
Nu är det flås och stånk vid en hastighet över det normala.
Nej, jag kommer aldrig öka. Nej, jag kommer inte maxa. Jag kommer acceptera.
Lazergame är ju en historia för sig. Världens roligaste vuxenlek. Vi var iväg med jobbet och spelade. Hur kul som helst.
Det bästa = Top Gun inte bara en gång utan TVÅ gånger. Now we are talking. Då är man bäst. (ja, janne med)
Sen att jag sög på curling behöver ju inte nämnas, men det gjorde jag ändå.
Tack Emme och kalle för en trevlig valborg! Dom var här och lekte med ballonger och sen invigde dom gästrummet också.
Kort kanske kommer....
Fotbollssäsongen har dragit igång. Korpen. Jag får inte vara med för pappa egentligen men hey, inga ben brutna än. Och inga mål gjorda heller för den delen.
Det kanske kommer.
Första matchen vann vi med 5-1. Nu bjuder jag på underhållning även måndagar då gott folk. Antingen kan ni komma och kolla på mitt fotbollsspelande och få er ett garv eller så kommer ni till ridhuset på tisdagar ocg ser mig rida runt runt med skräckslagna ögon. Pick!
Igår hade vi övning med ambulanspersonalen i stan. Jag spelade skadad och låg på en bår i ca 2 timmar med ett evigt surr omkring mig.
Jag fick låtsasdropp men ingen lustgas för som saknade en slang. Darn. Lustgas ska ju vara nåt kul har man ju hört, nästa gång det blir aktuellt ligger man höggravid och skriker antar jag. Då är det jäklar inte på låtsas.
Jag hade i alla fall brutit benet. Skadat ryggen. Jag togs hand om på bästa sätt och kunde promenera därifrån som en frisk människa. Lite småkul att åka ambuland packad i en vakummadrass och syrgas i ansiktet. En annolunda arbetsdag!
Hoppningen idag gick...nja. Inget avtrillande men ingen glans heller. Nu får vi vara ute i alla fall och enda dagen sen jag började som jag glömmer mina ridvantar med knoppar på. WTF. Visst, det är vår men det är kaaaallt. Jag tog det som ett tecken på att allt skulle skita sig men...nja. Det gick.
Tack tack för alla kommentarer! Moster Mia, Tille, Anna och alla andra... Jag kanske ger ut nån bok då...kanske, jag vet inte. Ni får hia er tills jag har material till sista sidan. Just nu känns det tunt. Tunna böcker samlar lite damm.
/Haua
Drömmar.
Något som gör mig oerhört glad är när nån i min närhet säger -jag drömde om dig inatt Hanna.
Sen bryr jag mig inte om jag jagade personen i fråga med en kniv runt runt i gamla stan i stockholm eller om jag petade ut ögonen på nån eller gjorde något annat omänskligt.
Jag är ju med i ditt undermedvetna, det är stort.
I drömmarna bearbetas en hel del saker för att gryende dag ska vara ett blankt papper att fylla med nya intryck.
Jag blir en helt annan person på natten. Jag pratar och vandrar runt i lägenheten. Olika teman varje gång. Det händer inte varje natt. Ibland är min kropp för trött för att lyda imulserna som skickas ut.
Ofta skäms jag när jag vaknar av att jag tex står i klädkammaren och ska beställa en korv med bröd. Sen går jag och lägger mig som om ingenting hade hänt...reda att äta nya korvar nästa dag.
Funderar på att ge ut en pocket med alla sjuka saker jag har kommit fram till i drömmarnas värld. Hm, jo en pocket skulle det nog räcka till.
Jag är inte farlig. Det kanske jag ska avsluta med. Jag vet bara inte vad jag gör. Väck mig gärna!
/Haua
Sen bryr jag mig inte om jag jagade personen i fråga med en kniv runt runt i gamla stan i stockholm eller om jag petade ut ögonen på nån eller gjorde något annat omänskligt.
Jag är ju med i ditt undermedvetna, det är stort.
I drömmarna bearbetas en hel del saker för att gryende dag ska vara ett blankt papper att fylla med nya intryck.
Jag blir en helt annan person på natten. Jag pratar och vandrar runt i lägenheten. Olika teman varje gång. Det händer inte varje natt. Ibland är min kropp för trött för att lyda imulserna som skickas ut.
Ofta skäms jag när jag vaknar av att jag tex står i klädkammaren och ska beställa en korv med bröd. Sen går jag och lägger mig som om ingenting hade hänt...reda att äta nya korvar nästa dag.
Funderar på att ge ut en pocket med alla sjuka saker jag har kommit fram till i drömmarnas värld. Hm, jo en pocket skulle det nog räcka till.
Jag är inte farlig. Det kanske jag ska avsluta med. Jag vet bara inte vad jag gör. Väck mig gärna!
/Haua
Illa.
Skulle du ta emot 3 miljoner kr om du var tvungen att lukta lite svett hela livet?
Om svaret är ja, vad skulle du göra för dessa pengar?
Jag visste att Bobban skulle köpa en båt, Janne en stuga vid vattnet och Lasse skulle lämna landet (en chansning)
Deras gissning på vad JAG skulle göra för pengarna...
-pensionsspara
Kul tjej man är liksom...eller ger sken av att vara.
Jag skulle resa! Det är svaret.
/Haua
Jubileum!
I veckan som gått har ett 2-årsjubileum passerat!
23 april hade jag varit anställd på OKG i alltså hela 2 år. Med mig i den båten sitter även Bobban och Lasse.
Det är även 2 års sedan vår bilpool bildades och där kommer JTB in i bilden.
Tillsammans har vi fyra kasat på vägen till OKG för att sedan samma dag kasa tillbaka hem igen. I ur och skur, i tid och otid, ibland fulltaliga och ibland t o m plus någon extra.
Hur firar man 360 timmar på vägen?
Under en lunch för X antal veckor sedan så smiddes planen. Lars och jag bestämde oss för att skoja till det lite med övriga resenärer.
Lunch inbokades i figeholm via kallelse i mailen. Inget konstigt med det. På 1-årsdagen var vi också iväg och åt lunch på samma ställe.
MEN....efter lunchen skulle det hända grejer.
Jag fixade eftermiddagen ledig åt Bobban och JTB. Lasse kläckte ideén -Jag vet, vi åker och rider nånstans!
Inbiten hästnörd som jag har blivit så visst, jag är på!
Innan lunchen hade vi möte som drog ut på tiden...jag har aldrig haft så mycket adrenalin i kroppen.
40 minuter försenade gick vi till bilen, jag var helt skakis. Fnittrade oavbrutet. Moget.
-Jag har bråttom tillbaka, säger Bobban.
O no ;)
Trevlig lunch averkas. Det är såå nära nu tänker jag flera gånger. Nu ska ni få!
När vi kör tillbaka kläcker jag meningen- fan, kan vi inte bara skita i jobbet idag? Göra nåt annat?
Lasse är på, även Janne (såklart) INTE Bobban. Blankt nej.
-Jag måste tillbaka *mummel mummel* mycket att fixa med *mera mummel*
Ännu bättre hahahaha......arbetsmoralen lös inte med sin frånvaro.
Istället för att svänga höger mot jobbet så svänger jag vänster. Wiihooo!
Sen börjar resan i mot stan där ingen utom lasse och jag fattar nånting.
-Men vad gör du?
-Jag måste tillbaka...
-Vad dryg du är...
-Kom igen nu, lägg av
När vi har passerat Fårbo och dom inser att vi inte ska tillbaka till jobbet på en stund så blir dom helt tysta.
Sitter och tittar ut genom varsitt fönster.
Lasse och jag bara skrattar.
Vilken dag, solen sken och fåglarna sjöng.
Jag låtsas att jag bara ska ta ut pengar, att det var därför jag körde in till stan.
EkonomBobban förklarar hur urbota dumt det är att åka in till stan och ta ut pengar. vilken omkostnad osv....
Ett sista stopp blir hos Lasse, han springer in och hämtar ridtröjor till pöjkarna.
Jag frågar om nån är sugen på öl.
-Fan, det hade inte varit fel....men jag vågar inte ifall vi får blåsa när vi ska tillbaka in på jobbet...
(Hehe) Ingen tar mig på allvar....
I samlad trupp åker vi mot Shell, nästa milstolpe på resan. Det är nu eller aldrig.
Jag kör mot Kalmar.
Bobban suckar, janne gapar.
Lasse och jag garvar ännu mer.
-Ska ni inte ha den där ölen nu?, säger jag och tittar i backspegeln.
Då rotar dom fram min kylväska som jag lite spontant packade på morgonen. Där låg 4 kylda öl. 4 uppskattade öl. Fan, killar är så lättköpta.
Ölen öppnas, stämningen ändras drastiskt. Som att vända på en hand! Magiskt.
Armstöden fälls ner där bak, sittställningarna blir mer avslappnade och dom två där bak fattar att nåt är på gång.
Ingen åker runt med kylda öl i bagagen. -Jaha, vi ska nog inte tillbaka till jobbet idag, konstaterar nån.
Alltså lyckades vi lura dom ända till oskarshamn, så jäkla awesome.
Målet för resan var sjöutsiktens islandshästar som håller till vid timmernabben.
En timmes ridning var bokad.
Bobban frågar mig för femtioelfte gången om jag har pratat med conny och begärt ledigt åt honom....(så orolig)
Ja, det har jag lilla arbetsmyra...
Lasse fick ett spö, ser ut som han aldrig har sett ett sådant :)
Den sista ölen dricks upp, det kedjeröks lite och sen är det dags. Vi blir tilldelade hästar, don efter person. Janne fick en sadel med knopp mellan benen.
Lyckliga JockeyJanne med Embla.
Bobban på sin älskling. han blev erbjuden att köpa den för 50 000 kr.
Lika mycket som han hoj kostade...
Dom två klickade.
Här står jag med Lill Lindfors gamla kuse Eyrun. Så liten :)
Och cowboyLasse på sin bitch (som verkade hur snäll som helst)
Filmer finns på youtube, sök på hauapaua....
Det var en helt ljuvlig dag i solskenet, jättetrevlig sällskap och framför allt en lyckad blåsning. Bästa!
Janne erkände senare att innan allt avslöjades så var han sur på mig för att jag var så taskig mot Bobban hahaha...han bönade ju och bad att få åka tillbaka till jobbet och jag bara ignorerade honom.
Han trodde det hade slagit över för mig...
Som avslutning blev det fika i Mönsterås!
Tack Boys för en trevlig eftermiddag....och Lasse, det där gjorde vi bra! ;)
/Haua
23 april hade jag varit anställd på OKG i alltså hela 2 år. Med mig i den båten sitter även Bobban och Lasse.
Det är även 2 års sedan vår bilpool bildades och där kommer JTB in i bilden.
Tillsammans har vi fyra kasat på vägen till OKG för att sedan samma dag kasa tillbaka hem igen. I ur och skur, i tid och otid, ibland fulltaliga och ibland t o m plus någon extra.
Hur firar man 360 timmar på vägen?
Under en lunch för X antal veckor sedan så smiddes planen. Lars och jag bestämde oss för att skoja till det lite med övriga resenärer.
Lunch inbokades i figeholm via kallelse i mailen. Inget konstigt med det. På 1-årsdagen var vi också iväg och åt lunch på samma ställe.
MEN....efter lunchen skulle det hända grejer.
Jag fixade eftermiddagen ledig åt Bobban och JTB. Lasse kläckte ideén -Jag vet, vi åker och rider nånstans!
Inbiten hästnörd som jag har blivit så visst, jag är på!
Innan lunchen hade vi möte som drog ut på tiden...jag har aldrig haft så mycket adrenalin i kroppen.
40 minuter försenade gick vi till bilen, jag var helt skakis. Fnittrade oavbrutet. Moget.
-Jag har bråttom tillbaka, säger Bobban.
O no ;)
Trevlig lunch averkas. Det är såå nära nu tänker jag flera gånger. Nu ska ni få!
När vi kör tillbaka kläcker jag meningen- fan, kan vi inte bara skita i jobbet idag? Göra nåt annat?
Lasse är på, även Janne (såklart) INTE Bobban. Blankt nej.
-Jag måste tillbaka *mummel mummel* mycket att fixa med *mera mummel*
Ännu bättre hahahaha......arbetsmoralen lös inte med sin frånvaro.
Istället för att svänga höger mot jobbet så svänger jag vänster. Wiihooo!
Sen börjar resan i mot stan där ingen utom lasse och jag fattar nånting.
-Men vad gör du?
-Jag måste tillbaka...
-Vad dryg du är...
-Kom igen nu, lägg av
När vi har passerat Fårbo och dom inser att vi inte ska tillbaka till jobbet på en stund så blir dom helt tysta.
Sitter och tittar ut genom varsitt fönster.
Lasse och jag bara skrattar.
Vilken dag, solen sken och fåglarna sjöng.
Jag låtsas att jag bara ska ta ut pengar, att det var därför jag körde in till stan.
EkonomBobban förklarar hur urbota dumt det är att åka in till stan och ta ut pengar. vilken omkostnad osv....
Ett sista stopp blir hos Lasse, han springer in och hämtar ridtröjor till pöjkarna.
Jag frågar om nån är sugen på öl.
-Fan, det hade inte varit fel....men jag vågar inte ifall vi får blåsa när vi ska tillbaka in på jobbet...
(Hehe) Ingen tar mig på allvar....
I samlad trupp åker vi mot Shell, nästa milstolpe på resan. Det är nu eller aldrig.
Jag kör mot Kalmar.
Bobban suckar, janne gapar.
Lasse och jag garvar ännu mer.
-Ska ni inte ha den där ölen nu?, säger jag och tittar i backspegeln.
Då rotar dom fram min kylväska som jag lite spontant packade på morgonen. Där låg 4 kylda öl. 4 uppskattade öl. Fan, killar är så lättköpta.
Ölen öppnas, stämningen ändras drastiskt. Som att vända på en hand! Magiskt.
Armstöden fälls ner där bak, sittställningarna blir mer avslappnade och dom två där bak fattar att nåt är på gång.
Ingen åker runt med kylda öl i bagagen. -Jaha, vi ska nog inte tillbaka till jobbet idag, konstaterar nån.
Alltså lyckades vi lura dom ända till oskarshamn, så jäkla awesome.
Målet för resan var sjöutsiktens islandshästar som håller till vid timmernabben.
En timmes ridning var bokad.
Bobban frågar mig för femtioelfte gången om jag har pratat med conny och begärt ledigt åt honom....(så orolig)
Ja, det har jag lilla arbetsmyra...
Lasse fick ett spö, ser ut som han aldrig har sett ett sådant :)
Den sista ölen dricks upp, det kedjeröks lite och sen är det dags. Vi blir tilldelade hästar, don efter person. Janne fick en sadel med knopp mellan benen.
Lyckliga JockeyJanne med Embla.
Bobban på sin älskling. han blev erbjuden att köpa den för 50 000 kr.
Lika mycket som han hoj kostade...
Dom två klickade.
Här står jag med Lill Lindfors gamla kuse Eyrun. Så liten :)
Och cowboyLasse på sin bitch (som verkade hur snäll som helst)
Filmer finns på youtube, sök på hauapaua....
Det var en helt ljuvlig dag i solskenet, jättetrevlig sällskap och framför allt en lyckad blåsning. Bästa!
Janne erkände senare att innan allt avslöjades så var han sur på mig för att jag var så taskig mot Bobban hahaha...han bönade ju och bad att få åka tillbaka till jobbet och jag bara ignorerade honom.
Han trodde det hade slagit över för mig...
Som avslutning blev det fika i Mönsterås!
Tack Boys för en trevlig eftermiddag....och Lasse, det där gjorde vi bra! ;)
/Haua
Psykbryt.
Statusen i mitt inre är inte den bästa.
Har knappt sovit nånting på flera nätter. Funderar och tänker tills jag får huvudvärk. Kryper utanför min egen kropp och gör syrliga bedömningar av mig själv.
När kom jag in på detta spåret egentligen? Jag, mästaren på att ha masker. Jäklit bra på att bita ihop. Känner inte igen mig själv längre och det är riktigt blä.
Kanske är det en liten vårrensning som pågår i skallen. Hur vill jag att resten av året ska se ut? Vad ska hända och ske?
Ibland måste man stanna upp och känna efter så att man är på rätt spår.
Mest tvingar jag mig själv att tänka på tråkiga saker. Nästan vältrar mig i elände. Idag satt jag uppe på taket i blåsten och såg ut över havet, solen sken men jag drog aldrig den där lättnade sucken över hur allt är. Istället var min bekymmersrynka djupare än nånsin och jag frös.
Tänker väldigt mycket på mamma. Jag tänker jämt på henne, missförstå mig inte men tankarna just nu handlar bara om tråkiga saker.
Sekvenser från sjukhuset, olika dofter och en massa känslor blixtrar förbi och det gör så jävla ont. Nästan som om en ny läkeperiod har inletts.
Nu ska allt gås igenom igen och det är inget kul alls. Igår såg jag kort på mamma i ett album som inte tillhör mig och då blev det så påtagligt att hon saknas i andras liv också, inte bara i mitt.
Det var då, när vi var en hel familj...ingen fattades, ingen mådde dåligt.
Mamma i tights och en tunika, håret i page och handväskan på axeln...
3 år senare blir det samma klump i halsen. Allt blir bättre med åren, det vet jag men dessa dalar är ganska djupa och inte så roliga att befinna sig i.
Det som förr gjorde mig glad innebär inte glädje längre.
Att må som gollum utan ringen innebär att ALLT är jobbigt.
-tappade bort plånboken...men den är tillbaka utan att nåt var stulet.
-fick papper från a-kassan att jag inte är medlem där...har aldrig varit sen jag började på OKG. Kul? Tänk om jag hade blivit uppsagd nu..vad ska jag leva av då?
-är bunden till glocalnet mobilt bredband trots att jag inte hämtat ut det. bara till juni 2010. Svin.
Pissaker i vardagen som annars ska vara en klackspark blir i detta nu trösklar höga som hus.
Statistiken för klagoinlägg är inte hög....och allt känns bättre redan innan jag började skriva.
Tack för alla gulliga kommentarer!! Jag är glad att ni läser och faktiskt finner mitt pinsamma liv lite kuligt :)
Trevlig helg!!
/Haua
Premiären.
När jag var liten semestrade vi väldigt mycket i Halmstad. Hyrde stuga eller lånade stuga av vänner till mor och far.
Jag var 5 år och livet lekte. När man var liten sken alltid solen på sommaren, man hade myggbett på benen, vattnet var aldrig för kallt och jag hade 10 kr i veckopeng.
Med oss på smestrarna var alltid Gittan och TV-Ove. Ove har sitt smeknamn från den tiden då han drev TV-butik i Alsterbro (!). Ja, det har funnits en tv-affär i lilla hålan.
Ibland följde även deras dotter med, Helen. Emelie och jag såg väldigt mycket upp till henne för hon hyade allt...pufflugg, byxor med taskig passform, tröjor med axelvaddar, smycken i neonfärger och massa smink runt ögonen.
Hon var lite av en idol för oss. När vi blev stora skulle vi bli som henne.
Hur lycklig var inte jag en dag i juli på halmstads kust när det bestämdes att jag skulle få följa med Helen OCH hennes coola kompisar på konsert??
Än idag undrar jag hur detta beslut kunde klubbas igenom. Jättekul för Helen 16 år att behöva släpa på mig 5 år när hon ska på konsert med sina polare.
Jag var själaglad i alla fall och ännu gladare blev jag när mamma sa att jag fick ha mina nya tygskor på mig. Dessa var jag väldigt rädd om och trots att jag var barn så fanns det inte en fläck på dom.
Nu skulle jag kvällen till ära bära dessa gyllene skor så vad kan gå fel?
Vi anländer till konserten. Det var jag och ett gäng coola 80-tals stylade ungdomar mellan 16 och 20 år. Vilken syn. Folk trodde säkert att jag var nåns lillasyster...
Kvällens artist var ingen mindre än Pernilla Wahlgren och i bakgrunden fanns även hennes dansanta exman Emilio.
Stekhett!!
I samlad trupp gick vi in i klungan som samlats framför scenen och jag såg verkligen ingenting. Jag höll bara Helen i handen och höll även stenkoll på mina vita tygskor så inga fläckar skulle dyka upp. Konserten var ju på en leråker.
Braaaaam!! Världens gitarrsolo bränner av och hela klungar börjar hoppa och digga. Alla utom jag. Helt oförberedd på denna omställning får jag panik.
Jag kan absolut inte njuta av piccadilly circus och när jag börjar inse att folk håller på och hoppar upp och ner så mina tygskor åker av för att dom kliver mig på hälarna så brister det.
Helen blir trött på mig och drar ut mig ur klungan och sätter mig på en filt i utkanten av havet med diggande människor. Jag förstår henne fullt ut men när man är liten tänker man lite annolunda.
-Sitt här en stund, vi kommer snart. Vi ska bara lyssna lite på musiken...
Vet inte hur länge jag satt där men efter ett tag börjar mörka tankar dyka upp i huvudet
-Tänk om dom glömt bort mig....
-Tänk om jag aldrig mer får träffa min familj...
-Tänk om jag blir ensam i världen...
Jag börjar storgråta. Jag tror inte att jag vrålar men jag gråter och är riktigt ynklig där på min filt i leran.
Genom dimmiga ögon ser jag en stor man komma emot mig och böjer sig ner mot mig.
-Nämen vad har hänt här då? Har du kommit bort lilla vän?
Han är nån form av vakt och har uppmärksammat mig då jag satt och hulkade i min ensamhet.
-Jag hittar inte Heleeeeen, buuhääää....snyft, snyft.
Helen hade sagt till mig flera gånger att absolut INTE lämna filten och det gjorde jag ju inte heller...
-Kom lilla vän, jag ska hjälpa dig att hitta Helen.
I ett huj lyfter han upp mig med sina starka armar och jag är nog bara tacksam att slippa ensamheten så jag protesterar inte. Han börjar prata i sin walkietalkie att han har ett borttappat barn i sina armar och att vi måste hitta min "ägare"
För mig känns ju det som en omöjlighet. Hur ska han kunna veta vem Helen är liksom? I den stunden var jag helt säker på att jag var borttappad för alltid och att den stora vakten skulle bli tvungen att adoptera mig.
Han hade en lösning på mitt problem. I pausen mellan två låtar tar han upp mig på scenen, där står emilio och stretchar inför nästa dansnummer och Pernilla hämtar andan vid en stor högtalare.
Som om jag vore nyfödd lejonkung höjer han upp min späda barnkropp i skyn och vrålar till publiken:
-ÄR DET NÅN SOM KÄNNS VID DET HÄR BAAAARNET? HON SATT PÅ EN FILT OCH GRÄÄÄÄÄT!
Min scendebut var avklarad, jag delade den med Pernilla Wahlgren.
Fy fan vad Helen måste ha skämts när hon hämtade mig. Och hennes vänner då?
Det var min konsertpremiär. Jag kan meddela att skorna aldrig mer blev de samma....min fina vita tygskor.
Idolen...
/Haua
Jag var 5 år och livet lekte. När man var liten sken alltid solen på sommaren, man hade myggbett på benen, vattnet var aldrig för kallt och jag hade 10 kr i veckopeng.
Med oss på smestrarna var alltid Gittan och TV-Ove. Ove har sitt smeknamn från den tiden då han drev TV-butik i Alsterbro (!). Ja, det har funnits en tv-affär i lilla hålan.
Ibland följde även deras dotter med, Helen. Emelie och jag såg väldigt mycket upp till henne för hon hyade allt...pufflugg, byxor med taskig passform, tröjor med axelvaddar, smycken i neonfärger och massa smink runt ögonen.
Hon var lite av en idol för oss. När vi blev stora skulle vi bli som henne.
Hur lycklig var inte jag en dag i juli på halmstads kust när det bestämdes att jag skulle få följa med Helen OCH hennes coola kompisar på konsert??
Än idag undrar jag hur detta beslut kunde klubbas igenom. Jättekul för Helen 16 år att behöva släpa på mig 5 år när hon ska på konsert med sina polare.
Jag var själaglad i alla fall och ännu gladare blev jag när mamma sa att jag fick ha mina nya tygskor på mig. Dessa var jag väldigt rädd om och trots att jag var barn så fanns det inte en fläck på dom.
Nu skulle jag kvällen till ära bära dessa gyllene skor så vad kan gå fel?
Vi anländer till konserten. Det var jag och ett gäng coola 80-tals stylade ungdomar mellan 16 och 20 år. Vilken syn. Folk trodde säkert att jag var nåns lillasyster...
Kvällens artist var ingen mindre än Pernilla Wahlgren och i bakgrunden fanns även hennes dansanta exman Emilio.
Stekhett!!
I samlad trupp gick vi in i klungan som samlats framför scenen och jag såg verkligen ingenting. Jag höll bara Helen i handen och höll även stenkoll på mina vita tygskor så inga fläckar skulle dyka upp. Konserten var ju på en leråker.
Braaaaam!! Världens gitarrsolo bränner av och hela klungar börjar hoppa och digga. Alla utom jag. Helt oförberedd på denna omställning får jag panik.
Jag kan absolut inte njuta av piccadilly circus och när jag börjar inse att folk håller på och hoppar upp och ner så mina tygskor åker av för att dom kliver mig på hälarna så brister det.
Helen blir trött på mig och drar ut mig ur klungan och sätter mig på en filt i utkanten av havet med diggande människor. Jag förstår henne fullt ut men när man är liten tänker man lite annolunda.
-Sitt här en stund, vi kommer snart. Vi ska bara lyssna lite på musiken...
Vet inte hur länge jag satt där men efter ett tag börjar mörka tankar dyka upp i huvudet
-Tänk om dom glömt bort mig....
-Tänk om jag aldrig mer får träffa min familj...
-Tänk om jag blir ensam i världen...
Jag börjar storgråta. Jag tror inte att jag vrålar men jag gråter och är riktigt ynklig där på min filt i leran.
Genom dimmiga ögon ser jag en stor man komma emot mig och böjer sig ner mot mig.
-Nämen vad har hänt här då? Har du kommit bort lilla vän?
Han är nån form av vakt och har uppmärksammat mig då jag satt och hulkade i min ensamhet.
-Jag hittar inte Heleeeeen, buuhääää....snyft, snyft.
Helen hade sagt till mig flera gånger att absolut INTE lämna filten och det gjorde jag ju inte heller...
-Kom lilla vän, jag ska hjälpa dig att hitta Helen.
I ett huj lyfter han upp mig med sina starka armar och jag är nog bara tacksam att slippa ensamheten så jag protesterar inte. Han börjar prata i sin walkietalkie att han har ett borttappat barn i sina armar och att vi måste hitta min "ägare"
För mig känns ju det som en omöjlighet. Hur ska han kunna veta vem Helen är liksom? I den stunden var jag helt säker på att jag var borttappad för alltid och att den stora vakten skulle bli tvungen att adoptera mig.
Han hade en lösning på mitt problem. I pausen mellan två låtar tar han upp mig på scenen, där står emilio och stretchar inför nästa dansnummer och Pernilla hämtar andan vid en stor högtalare.
Som om jag vore nyfödd lejonkung höjer han upp min späda barnkropp i skyn och vrålar till publiken:
-ÄR DET NÅN SOM KÄNNS VID DET HÄR BAAAARNET? HON SATT PÅ EN FILT OCH GRÄÄÄÄÄT!
Min scendebut var avklarad, jag delade den med Pernilla Wahlgren.
Fy fan vad Helen måste ha skämts när hon hämtade mig. Och hennes vänner då?
Det var min konsertpremiär. Jag kan meddela att skorna aldrig mer blev de samma....min fina vita tygskor.
Idolen...
/Haua
Koncentration.
Ja, så här ser det ut.
Här sitter jag och har fullt fokus på vad som komma skall....
Visst ser både häst och jag väldigt pepp ut?
Hoppningen gick galant, bästa rundan ever enligt ridskolefröken ;)
/Haua
Status bensår:
Nja, inte så pjokigt? Det blir nog gunnarsö i sommar trots allt....
Om ni tänkt mig trackasera, tack för tanken inget mera...
/Haua
Nya tag.
Då var påsken över. Gick ju riktigt fort och smärtfritt tack vare jobb på nätterna och sömn på dagarna.
Nu börjar arbetet med att vända dygnet och inte vara nattuggla längre. Det började inte bra idag, sov alldeles för länge vilket innebär att jag förmodligen inte kommer kunna sova inatt....tid att fundera, tid att surfa.
"Internet är för litet", ett uttryck myntat av en uttråkad strålskyddare...
Jag missade en hel del saker och happenings denna helg, kanske var en felprioritering, kanske inte.
När man sitter brevid en skattkista med pengar men inte har nån att dela den med så trillar nog poletten ner.
Och då är det försent....
Ikväll blir det nya balansövningar på hästrygg. Förra lektionen var riktigt kul, den roligaste hittills. Vad det beror på vet jag inte, kanske har det lossnat lite?
Det är många som frågar mig om golfen, hur det går, om jag gått några rundor osv....mest säger folk GE INTE UPP.
När ska det lossna i den sporten då? När jag ska jag kunna kontrollera mitt humör så pappa slipper skämmas för mig?
Golfens uppförsbacke är oändligt lång och har varit brant hela tiden för min del. Jag vill komma över kullen och springa med min golfbag fram till de andra som för länge sedan spelat "förbi" mig.
Det är så sabla dyrt med hobbys!
På väg mot nya hinder kan man säga....
Mitt träningskort som jag vann på tjejkvällen ligger fortfarande och tickar i köket. Hitta motivation till DET känns ju också som omöjligt.
Beach och sen ett årtal har aldrig varit ett bekymmer för min del men det känns som att ska det bli av måste jag gå in i lokalen innan sommaren och innan solen skiner för mycket.
Nätterna har inneburit många sköna samtal med nattrötta människor.
Jag vet inte hur många skrattattacker jag haft pga trötthet, precis som när man var liten.
En kollega kom fram till att jag måste ha den perfakta sammansättningen av problem:
-Nr 1, jag kan äta VAD som helst utan att gå upp ett gram.
-Nr 2, på doktorn order ska jag undvika nyttig mat annars får jag ont i magen.
Dessa två punkter passar ju perfekt ihop. Så jag har inte tänk förut....den ena tar ut den andra. Tänk på det!
Angående mitt blåmärke, har fått många kommentarer om detta! Skall lägga upp ett nytt kort inom kort så ni får se statusen. Jag hoppas hoppas att det är borta till midsommar....men sakta går det.
Dåligt läkkött.
Skosamlingen, jag har ingen ork just nu att dra fram eländet. Folk har suttit och räknat på nätterna hur mycket pengar jag köper skor för osv, o my god.
Det blev en tankeställare.
Jag kan faktiskt inte svara ärligt på hur många par skor jag har exakt, men jag ska ta reda på det. Kanske inte är så bra för samvetet men kul för er som inte tror mig.
Nu börjar arbetet med att vända dygnet och inte vara nattuggla längre. Det började inte bra idag, sov alldeles för länge vilket innebär att jag förmodligen inte kommer kunna sova inatt....tid att fundera, tid att surfa.
"Internet är för litet", ett uttryck myntat av en uttråkad strålskyddare...
Jag missade en hel del saker och happenings denna helg, kanske var en felprioritering, kanske inte.
När man sitter brevid en skattkista med pengar men inte har nån att dela den med så trillar nog poletten ner.
Och då är det försent....
Ikväll blir det nya balansövningar på hästrygg. Förra lektionen var riktigt kul, den roligaste hittills. Vad det beror på vet jag inte, kanske har det lossnat lite?
Det är många som frågar mig om golfen, hur det går, om jag gått några rundor osv....mest säger folk GE INTE UPP.
När ska det lossna i den sporten då? När jag ska jag kunna kontrollera mitt humör så pappa slipper skämmas för mig?
Golfens uppförsbacke är oändligt lång och har varit brant hela tiden för min del. Jag vill komma över kullen och springa med min golfbag fram till de andra som för länge sedan spelat "förbi" mig.
Det är så sabla dyrt med hobbys!
På väg mot nya hinder kan man säga....
Mitt träningskort som jag vann på tjejkvällen ligger fortfarande och tickar i köket. Hitta motivation till DET känns ju också som omöjligt.
Beach och sen ett årtal har aldrig varit ett bekymmer för min del men det känns som att ska det bli av måste jag gå in i lokalen innan sommaren och innan solen skiner för mycket.
Nätterna har inneburit många sköna samtal med nattrötta människor.
Jag vet inte hur många skrattattacker jag haft pga trötthet, precis som när man var liten.
En kollega kom fram till att jag måste ha den perfakta sammansättningen av problem:
-Nr 1, jag kan äta VAD som helst utan att gå upp ett gram.
-Nr 2, på doktorn order ska jag undvika nyttig mat annars får jag ont i magen.
Dessa två punkter passar ju perfekt ihop. Så jag har inte tänk förut....den ena tar ut den andra. Tänk på det!
Angående mitt blåmärke, har fått många kommentarer om detta! Skall lägga upp ett nytt kort inom kort så ni får se statusen. Jag hoppas hoppas att det är borta till midsommar....men sakta går det.
Dåligt läkkött.
Skosamlingen, jag har ingen ork just nu att dra fram eländet. Folk har suttit och räknat på nätterna hur mycket pengar jag köper skor för osv, o my god.
Det blev en tankeställare.
Jag kan faktiskt inte svara ärligt på hur många par skor jag har exakt, men jag ska ta reda på det. Kanske inte är så bra för samvetet men kul för er som inte tror mig.
Det kom en helg emellan...
Ja, vad har hänt här då?
-Trillat av en häst?
Nej, men är det fest så är det...
Ursäkta detta lite halvnakna kort men det måste bara dokumenteras.
Blåmärket sträcker sig ännu högre upp men jag är för pryd för att visa mina panties.
Ett ras i en trappa kan orsaka detta mastodontmärke från helvetet....liknar ett åderbrock kanske?
Har fått massage av en vietnamesisk tjej på jobbet idag och hon lovade att det skulle vara borta tills imorrn.
Hur då liksom? Man måste tro...
Det är verkligen det värsta blåmärket jag haft. Utan tvekan....
En glad överraskning när jag kom hem idag...PAKET!!
From little sister =)
Jag blev skitglad! Hon ringde ju igår och ville berätta vad det var i, men mest ville hon väl snoka och kolla om jag hade fått det än....
TVÅ påsar med världens bästa godis (för mig alltså)
I varje bit är det ca 200 kalorier, jamjam.
En jättefin gul tröja
Tandblekning (kan behövas efter allt godis)
Och så ett kort som jag givetvis började tjuta över....Tack Bybbe!
Just nu är hon och bryter benen i nån skidbacke, hon kan ju försöka slå mitt blåmärke....
Var rädda om er där ute...
/Haua
Uppdrag.
Jag hade en "hårkund" inbokad i fredags. Hon skulle på oscarsgalan och ville ha lite glitter och glamour så hon mailade mig och frågade om jag kunde sätta upp hennes hår.
Sure!
Här är resultatet:
Hoppas det är ok för henne att jag lägger ut bilden...
Igår när solen sken som mest så låg jag inne...jag låg inne hela dagen och gick ur sängen 17.15 ungefär...
Idag när man är lite piggare och tänkte ta en promenad med en vän, skiner solen då? Näe...
Funderar på att dra fram alla mina skor idag, räkna dom, slänga några och sen ta ett kort. Men bara om jag orkar. Det är ju rätt väder för en sån grej idag *butter*
Har äntligen skaffat mig e-legitimation och kollat upp min skatt.
Det blir pengar på kontot även i år! :)
Ska bara lyckas med en del finurliga avdrag också....allt för att retas.
Nu blir det städning av trapphus, yes.
/Haua
Jossan, den enda jag känner som gillar att fylla år....
Sure!
Här är resultatet:
Hoppas det är ok för henne att jag lägger ut bilden...
Igår när solen sken som mest så låg jag inne...jag låg inne hela dagen och gick ur sängen 17.15 ungefär...
Idag när man är lite piggare och tänkte ta en promenad med en vän, skiner solen då? Näe...
Funderar på att dra fram alla mina skor idag, räkna dom, slänga några och sen ta ett kort. Men bara om jag orkar. Det är ju rätt väder för en sån grej idag *butter*
Har äntligen skaffat mig e-legitimation och kollat upp min skatt.
Det blir pengar på kontot även i år! :)
Ska bara lyckas med en del finurliga avdrag också....allt för att retas.
Nu blir det städning av trapphus, yes.
/Haua
Jossan, den enda jag känner som gillar att fylla år....
Det som göms i snö....
Fick för mig att det var dags att se om bohaget.
Nånstans härstammar jag från hamstersläktet, så måste det vara. Hur ska jag annars kunna förklara min samlarmani?
Min "bra att ha teori"
Tur att jag inte äger ett garage än...det skulle vara fullt av diverse så "himla bra att ha" saker.
Jamen...är det HÄR alla 473 hårspännen ligger som jag köpt i Ullared??
Bra!
Jag vet att jag köper nya nästa gång jag åker dit.
Dessa på bilden hittade jag när jag städade ett skåp.
Jag VET att jag har fler paket på andra ställen.
Eh, jag vet att jag har två ögon på ETT huvud men dessa 43 par kommer jag definitivt att glassa runt i nån gång.....
Jag har aldrig slängt ett par solglasögon...de äldsta i denna hög köpte jag när jag var 12 år och skulle till England på klassresa....Ganska stört.
Skomanin kommer inte visas idag...ej heller väskmanin....dessa projekt kräver plats och definitivt ork att ta fram.
Men fan vad kul det är att handla.
Nånstans härstammar jag från hamstersläktet, så måste det vara. Hur ska jag annars kunna förklara min samlarmani?
Min "bra att ha teori"
Tur att jag inte äger ett garage än...det skulle vara fullt av diverse så "himla bra att ha" saker.
Jamen...är det HÄR alla 473 hårspännen ligger som jag köpt i Ullared??
Bra!
Jag vet att jag köper nya nästa gång jag åker dit.
Dessa på bilden hittade jag när jag städade ett skåp.
Jag VET att jag har fler paket på andra ställen.
Eh, jag vet att jag har två ögon på ETT huvud men dessa 43 par kommer jag definitivt att glassa runt i nån gång.....
Jag har aldrig slängt ett par solglasögon...de äldsta i denna hög köpte jag när jag var 12 år och skulle till England på klassresa....Ganska stört.
Skomanin kommer inte visas idag...ej heller väskmanin....dessa projekt kräver plats och definitivt ork att ta fram.
Men fan vad kul det är att handla.
