Vänliga själ...
Önskar innerligt att någon vill baka lussekatter till mig. Utan AP står ju hemmet stilla. Igår fick jag byta lakan själv, hade glömt att det tog sån tid.
Present till pappa fixad så med lättat hjärta åker jag ut till halvön och producerar lite el så ni kan kolla på idol ikväll.
/Haua
Jo Mia....
Morfars blod pumpar i mina ådror. Han var en tacksam kund och jag fortsätter att vara det i samma anda! Mitt knep är ju att jobba som bara den så att utrymme för handel aldrig finns.
Därför sitter jag nu i rävsaxen, måste köpa nåt till pappa. Hur hamnade detta på min lott? Jag har totalt tappat min shoppingtakt.
Det går faktiskt väldigt trögt.
Pappa, vad önskar du dig??
Här följer lite bilder från det verkliga livet:
Det var kul att träffa Linda eftersom hon hade vuxit om mig...
Här dricker Ida den sista dödsstötgroggen samtidigt som vi letar efter two girls in a cup.
Här är Ida väldigt glad över att träffa Mackan. Vilken surprice!
Jag måste bege mig ut i SOLEN och köpa saker till far. Annars vågar jag inte anlända till kolonigatan. Risk för utebilven stek med ärtor och gelé.
Helgens schema för mig:
Jobba ikväll, kommer hem mitt i natta.
Lördag: Klippa barret och sen blir det Ida-besök :)
Söndag: Återhämtning och stek och kalas och jubel och klang. (om jag hittar en bra present vill säga)
/Haua
Besöket.
Jag har alltid gått hos en klämkäck man i Kalmar, så även hela min släkt typ. Åh, vad bra han var. Inte som den tandläkaren jag är uppvuxen med. Hon med den onda blicken och det konstiga ärret under hakan som man alltid tårögd stirrade på under undersökningen.
Han ville dessutom bara träffa mig vartannat år. Lycka.
Nu har han slutat, förmodligen rik som ett troll och det blev dags för mig att söka nya jaktmarker. Ringde folktandvården i stan.
-Ok, vi har en väntetid på ca 2 år. Välkommen åter.
Jag tog därför en annan tandläkare i Kalmar i väntan på att få ett vykort med blommor på där det står att jag är välkommen på undersökning här i Åskis.
Hon heter Åsa Larson och vi klickade. Väldigt trevlig och väldigt blonderad och trots sin höga ålder så hängde inte huden på hennes armar som den kan göra på äldre. Lyckligt lottad i genfrågan.
Vi diskuterade hennes röntgenmaskin som är märkt med en radioaktiv symbol.
-Den där känner jag igen...jag jobbar på OKG som strålskyddstekniker.
Detta blev hon helt hispig av.
-Ddden är kalibrerad. Vi sköter det där väldigt noggrant. Det har vi koll på. Sånt är ju viktigt, visst visst?
Alltså, jag kan inte bry mig mindre om hurvida hennes röntgenapparat är kalibrerad i tid eller ej. Men visst, jag kisade lite klurigt med ögonen och låtsades knappt tro på henne.
Där la jag ribban.
Sen kom lovsången om mina tänder. Åh, vad fina! Åh, vad välskötta. Åh, vilken tur du har. Åh, vad duktigt du är som inte småäter, det ser jag att du inte gör (yeh right)
Kanske hade sången haft en annan klang om jag inte stirrat lite misstänksamt på röntgenmaskinen, vad vet jag.
Gick ändå med på ett återbesök för att fylla i en lagning som jag har tappat. Och sen ska jag ta tandsten förstås. Karins kostnadsförslag: 2138 kr.
Lessen familjen. Inga julklappar i år. Men Karin får en fröjdefull jul.
/Haua
På väg upp.
Dags att jag börjar leva mitt liv och slutar släpa på gammal skräp.
Afterwork igår som återigen blev väldigt lyckad. Vi börjar kunna det här nu. Hemgång kl halv ett för min del pga det blöta intaget. Vaknade inte förrens 13.00 idag så man kan ju säga att jag har sovit ut.
Missar förmodligen på fredag då eftersom jag jobbar eftermiddag ett tag framöver. Ajaj.
Lugn lördag för min del med trevligt häng.
Imorrn tar vi nya tag. Tack till alla som på ett eller annat sätt hört av sig angående föregående inlägg. I´m fine :)
/Haua
Viljan.
Att sätta ord på det som river i min kropp går inte. Kanske vill jag inte att folk ska veta heller.
Men garanterat är insidan av mig just nu svart. Svart på grund av sorg och ångest och olust.
Ibland ställer man ju till det för sig. Ibland spelar hjärnan ett spratt. Men nog ska man väl alltid gå på känslan? Magkänslan.
Inte är den väl fel?
Jag har förstört liv. Hur säger man förlåt till nåt sånt?
Ogillar att vara vuxen och ta tag i otrevliga saker.
Det enda jag vet är att man kan inte tvinga sig till känslor. Hur mycket man än vill.
Känner mig helt mosig.
/Haua
Fegt.
Idag blev min kropp knådad av den något hårdhänta josefin. I vanliga fall lägger hon sin kroppstyngd på folk men på min arma kropp kan hon bara använda sina armbågar. Fattar ni hur slut jag är? De obefintliga musklerna gör inget annat än plågar mig.
Dags att börja vardagsstretcha och släppa tv:n.
Har även besökt solarieholmarna. Helöa 16 minuter ägnade jag åt att ligga i min egen svett och fundera på hur stora alla prickar kommer bli på kroppen. Under denna stund ringer en telefonförsäljare till mig...på min mobil då va. Ni fattar?
-Hej, jag heter fabian och bla blablablablalaalllaaaa och undrar om du är intresserad av 2 nr av "I form", gratis alltså.
-Va? Eh, ok då. (Man tänker ju att gratis är gott.)
-Jamen va superkul! Vet du vad? Jag kan även skicka med ett set med exklusiva japanska kockknivar! Bra va?
-Jodå. (jag lagar ju massor med mat)
-Kostar endast 79 kr. Jag bjuder på frakten!
-Mm.
-Kanon Hanna, då messar jag ett bekräftelsemess om det vi har pratat om, trevlig kväll! Hejdå!
-Eh, detsamma...hej.
Men hallå? Vad fan hände? Ska jag skylla på fläkten i solariet eller vad? Tackade jag just ja till nåt skit? Jag är tydligen väldigt svag och bokstavligen blottad när jag ligger i ett solarie.
När bekräftelsemesset kommer tre minuter senare så är det ju bekräftat.
"Tack för ett trevligt samtal. Hoppas du kommer njuta av dina nummer av Illustrerad vetenskap.
WTF?
Jag ska hänga upp tidningarna på väggen och kasta mina japanska köksjäkelknivar på dom.
Blir så trött på mig själv. Faktiskt.
Hej Greys!!
/Haua
Välkommen tillbaka?
Jag är skapad av en paketgris. Pappa älskar paket.
Pappa ringer innan jag kommer för att försäkra mig om att han kommer få paket. Han vill gärna veta hur många.
Idag var han väldigt bekymrad över att han bara hade hittat ETT paket i lägenheten som Emme hade gömt i en garderob.
-Nu har jag hoppet till dig Haua, har du hela bilen full av paket?
-Får jag inte komma annars eller?
-Jooo, visst men....
Faktum är att jag har lite potentiella paket i bilen. 20 flaskor duschcreme, 20 deodoranter, 3 skumsnippor och en solstol. Jag har varit på mitt livs första auktion, ren och skär underhållning!
Nu kan man ju undra varför jag ropade in detta? Går man på auktion utan att ha siktet inställt på något speciellt så kan man ju tydligen komma hem med vad som helst...
Jag rekomenderar det. En söndag i världsklass. Ingen baksmälla, pengar på fickan, trevligt sällskap och en god kopp kaffe.
Det finns så många intressanta människor. Det finns såna som kan sin sak och det finns dom som är köpgalna och det finns dom som bara vill äta mazarin och kolla på folk. (jag)
Vi gjorde ett försök att ropa in ett läckert askfat som som satt i knät på en apa. Fulsnygg. Grönt fat med aparmar omkring sig. Fatet gick tillsammans med lite annat krafs för typ 900 spänn. WTF? Jag gick fram till den rödmosige herren som vann apan och erbjöd honom 200 spänn för den.
-ALDRIG.
-Men snälla, det är min första auktion. Kan jag inte får köpa den? (hade valpögon och darrade på läppen)
Då ställer han sig fem centimeter från mitt öra och viskar:
-Den är värd 5000.
Holy shit. En dyrgrip alltså. En ful apa? Hade jag aldrig kunnat tro.
Ihärdiga läsare, nu har jag hämtat min nya skärm. Nu kanske det blir blogga av igen.
/Haua
Visning.
Jag vill dit och kolla på alla onda människor med feta plånböcker och tummar på rätt ställen.
Jag vill framkalla spökljud så att ingen vill bo där.
Mäklaren svarar inte. Det är allvar gott folk. Jag har ringt. Han har väl fullt upp med att visa huset för nån perfekt familj med bulle i ugnen.
Bittert! Men lyllos dom såklart.
På hallmattan idag låg skivan. Med mina egobilder sen i somras i dragskär. När jag var sminkad till tänderna och låg och frös i vattenbrynet bland badande tyskar.
110 utvalda pics.
Den här:
Jag fryser. Här badar jag för andra gången 2009.
Jag fick 109 bilder till. Tack snälla! Nu ska jag sitta och picka på mig själv och vara riktigt hårt självkritisk.
Jag är jättenöjd. Och tacksam.
Kan inte mäklaren ringa snart?
/Haua
Gett upp redan?
Jag förstår dom.
Men allvarligt...vad ska en 22 åring med en 37 årig 4-barnsmorsa till?
Har han redan gett upp? Han har ju inte ens börjat leva...
/Haua
Kärlek.
WHY!
Om jag inte köper detta huset nu så måste jag vänta i 30 år. En super duper ytte pytte lycklig sabla barnfamilj kommer slå klorna i detta och inte maka på sig förrens jag är hm...hm...60 år. Minst.
Då kommer jag ha ledvärk och inte orka med att måla snickarglädjekrusidullerna och lägga om taket och rensa stengången.
Fan.
Vad hände med tajmingen?? Sen dag ett jag satte min fot i denna stad så har detta hus varit på min näthinna, i mina drömmar och i min vildaste fantasi.
Jag är ingen turmus längre.
/Haua
091011
Min AP hade vänligheten att boka tvättstugan åt mig innan hon drog. Hela dagen.
Jag ska tvätta så in i....
När jag var liten, typ 6 år så var jag väldigt missnöjd med mitt namn. Hanna. Så tråkigt. Jag gick i en klass där alla tjejer (nästan) hade minst en tjej till som hette samma namn.
Jag kände mig ensam. Inga smeknamn fick jag heller. Förutom Haua då som kom till av en syster med talproblem.
Jag satt på mia och klasses altan och beklagade mig.
-Jag ska byta namn.
-Jasså, sa mia pedagogiskt. Vad ska du heta då?
-Carola.
Tack alla vuxna i min omgivning som inte lät mig genomföra detta byte. Jag vill inte bli förknippad med ett freak som helreligösa Carola. Thank God.
Nu har jag snart hetat Hanna i 30 år. Sjukt. TRETTIO ÅR. Smaka på den.
/Haua
Eremit.
Känner mig lite sådan idag...igår och förmodligen imorgon. Jag har huvudvärk på helgerna. När OKG:s måsten slutar jaga mig på fredagen kommer den smygandes. Migränen.
Försöker anstränga mig och vara social men ibland orkar jag inte. Jag älskar människor men orkar jag inte med mig själv så blir det jobbigt.
Har medicin hemma men har undvikit den idag IFALL jag vill svira runt lite och ta mig ett glas vin. Vin och tabletter gör att jag får hjärtklappning och blir allmänt seg i huvudet.
Jao, lugn lördag med andra ord. Det kommer två fina helger nu framöver och då ska jag ta igen allt.
/Haua
Skitsjukdom.
Idag stannade tiden. Jag låg på soffan, telefonen ringer och jag får besked att ännu en människa har drabbats av cancer.
Jag fick gåshud. Jag får det nu när jag skriver.
Den skyddande bubblan har spruckit och orden "det drabbar inte mig" gäller nu nya människor. Nu gäller det och har sjukdomen kommit så är den där för att stanna.
Den kan tas bort från kroppen och bekämpas med gifter men dess närvaro i alla berördas tankar och sinnen finns inget bot för.
Den har kommit för att stanna.
Den finns fortfarande hos mig. Hos oss. Jag lever i cancerns spår, varje dag, varje jul, och varje mors dag. Som om jag vandrade på ett kalhygge och beskådade allt den skövlat när den drog fram förra gången. Eller de andra gångerna.
Känslorna hamnar på utsidan. Jag kan ta på dom. Men jag kan inte ta bort dom.
Vad ska jag ge för råd? Från botten av mitt hjärta kan jag ju säga "jag vet hur det känns".
Jag vet inte vad som ska hända. Det kan ingen veta. Det bestämmer sjukdomen.
Att lämna sitt liv i händerna på andra är skrämmande men enda utvägen. Nu är det vi mot den.
Så många drabbas...hela tiden. Men idag kändes det som om den satte sig på min axel igen. Så nära är den och den gör mig varnsinnig.
Ovissheten.
Jag ska inte gå ut med namn eller annat...men om ni läser bloggen så ska ni veta att jag tänker på er. Det har jag gjort hela eftermiddagen och kommer förmodligen inte sluta fundera förrens 5 år har gått och hon är friskförklarad. Fast inte ens då kommer jag vara lugn. Så är det att leva med cancer.
Nu är jag på tårna igen.
Jävla skitsjukdom.
/Haua
Grillfest med kånkelberrys.
Kalmar FF och deras häng, alias kånkelberrys. Jag har hejat i otakt och frusit min magra bak av mig på en menlös FF match.
När Kalmarposten gjorde stan och frågade inbitna kalmarbor om de kunde nämna några spelare i Kalmar FF så blev jag lite kallsvettig. Inte för att tidningen frågade mig men OM dom hade gjort det hade pappa adopterat bort mig pga okunskap.
Förra sommaren kunde jag inte nämna EN ENDA spelare i laget. I år har jag lärt mig att han som får ha handskar på planen heter petter. (tror jag)
Och så bröderna Elm...men dom stack.
Jag lovade i ett svagt ögonblick en gång att tända grillen hemma på balkongen på kolonigatan i Kalmar. Resten av familjen skulle på fredrikskans och titta på karlar i Danmarks färger.
Ett litet uppdrag.
Solen sken och jag hade fått min nya H&M katalog. Det var frid och fröjd och läget under kontroll.
I god tid hämtade jag kolen som enligt instruktioner stod utanför lägenhetsdörren och förberedde med tändvätska så det fick dra sig lite.
Magkänslan sa att det var dags för fyr men inget hände....inget. Inte ens rök. Jakten på den perfekta glöden började illa....jag maxade med mer tändvätska och försökte igen.
Fjutt och fjutt och fjutt.
Inte ett liv i grillen och snart kommer hungriga kånkelberrys hem och ska grilla korv.
Sabla kol och sabla grill och sabla sol som bränner mig på ryggen när jag försöker tända.
Mera kol och mera tändvätska.
Sen kom jag på att jag behövde vifta lite för extra fjutt. Jag tände på och vevade frenetiskt med min klädkatalog.
När familjen kommer hem står jag med rökpelaren från hell på balkongen och alldeles svart om händerna och svettig i pannan.
-Hur gaur det haua?
Dom kommer upp på balkongen och ser lite missnöjda ut.
-Skitgrill, det vill inte ta sig men nu ryker det i alla fall så det blir nog bra.
-Men vad har du hällt i grillen??
-Amen...kolen!! Vad tror ni? Jäkla skitkol från konsum....skitsvårt att få fyr.
-HAHAHAHA!! Du har ju tagit fel påse....det där är ju den gamla kolen.
Jag har ägnat 35 minuter åt att få eld på utbränd kol. Verkligen lyckat. Verkligen rökt.
Grilla är för killar. Jag tar disken.
Grillning på kolonigatan!!
/Haua
Dagens sms.
vad gjorde AP för krubb idag
Pappa undrar...
Vilken tur att hon just denna dag stekte raggmunk och gjorde kladdkaka till efterrätt.
/Haua
100.
Det tog tre försök att logga in på bloggen. Fick starka misstankar om att AP kanske hade hackat mitt lösenord och skulle börja producera lite falska inlägg här också.
Men sen gick det och det förblir mina ord i denna blogg. Bytte lösenord för psykologiskt lugn.
Problemet är att ungbytingen besitter en egen blogg där JAG hängs ut titt som tätt.
Igår pickade hon på min "hobbymatta". Mattan som finns utanför lägenheten bakom dörren där jag förvarar ridstövlarna, golfskorna, fotbollsskorna och mina svampplockestövlar med bröst på.
Vad är det för fel att ha en sån?
Mina hobbyskor tar inte upp en massa plats i lägenheten. Utåt sett verkar jag ju vara väldigt aktivt också. (Ye right)
Nu ligger hobbycarpet ute med bild och förklaring. Mest en idiotförklaring för mig.
Vill bara anteckna hur fort veckan har gått. Massor att göra på jobbet. Massor att göra efter jobbet. Massor att göra under natten. Ni vet, prata och gestikulera lite.
Frågan är när man ska bli utvilad?
Riduppdatering:
Än har jag inte trillat av. Jag har en ny favourithäst. Använder fortfarande fegvästen utifall att jag hamnar under en häst. Det finns två nya kattungar i stallet som alla hästar är skiträdda för.
Samma tid, samma kanal är det ridning.
I tisdags gick det inte bra. Och nästa vecka är det hoppning. Igen.
Loppan....är det du mallull? Visst? AP undrar....
Och tack för alla kommentarer! Hjälp mig med ett system så jag kan svara på dom på ett bra sätt....ska det vara i inlägg eller ska jag också kommentera?
/Haua
Problem?
Om någon under några som helst omständigheter INTE vill bli nämd i detta forum så får man säga till. Jag gör inget utav ondo. Vill man inte visa sitt tryne så säger man också till.
Familj göre sig icke besvär att klaga över reklam. Vi har inget att skämmas över.
Jag kanske vinklar saker och ting så det låter knas men faktum är att allt jag skriver är sant. Direkt och färskt från kolonigatan i Kalmar. Det kan inte bli fel.
Sen är min oskuld tagen på fejsboken. Min AP gick in och skrev en kommentar angående lördagen:
tur att jag har tävlat i bugg så jag fick visa mina skills igår :) ägde heeeeela dansgolvet!!
Men åh, människor!! Skulle jag ha skrivit den kommentaren?? På allvar?? Men herregud vad kommentarer jag fick. Folk trodde på det. Folk pratade om det på jobbet.
Jag är numera FACERAPED. Det känns. Men så är kriget i tomteskogen startat också. Här ska knäckas koder till diverse inloggningar. Basta, pronto och illa kvickt.
/Haua
Fyra bugg och en hauapaua?
I helgen var det nostalgi på högsta nivå. Fest hemma i skogen med trevliga människor som jag känt sen jag lärde mig skilja på barbapappa och mumintrollet.
Vi inledde med tjejfest i ett hus mitt vid skogens slut och fortsatte kvällen in mot sandra i Kalmar. Detta mytomspunna stället som jag inte besökt på minst 10 år tror jag.
Tre tjejer med lockigt hår och jag i pappas absolut favouritslampstövlar.
Vad kan man förvänta sig? Absolut ingeting egentligen, det brukar bli bäst så.
I ärlighetens namn så hade jag skitkul. Det var massor av folk som man inte kände. Ingen jag sålt gurka till på maxi, ingen jag hjälpt med kläder till ett bröllop, ingen jag delat kaffekopp med på saft.
Blandad ålder. Och hello, alla kidsen från alsterbro var ju där. Dom som är yngre än min AP. Dom som skejtade förbi konsum när man jobbade där. Dom som knappt hade tappat sina mjölktänder när jag flydde byn.
Nu är dom VUXNA och dricker sprit och buggar.
Och jag buggade. Jag tror till och med att jag tiggde om att få bugga. Hej vad det gick i slampstövlarna på dansgolvet till black jacks ljuva toner.
Ringde in partyräven nr 1, spättan från djurängen. Ack vad kul vi hade.
Kl 02.00 kom Idas pappa Åke och hämtade oss. Det var som att kastas tillbaka till 1997 när päronen fick turas om att hämta oss vildingar i storstan. Så nästa gång är det din tur pappa.
Enda skillnaden var att han körde hem oss till Idas egna villa.
Där sov jag gott på bäddsoffan som jag legat på så många gånger förr. Telefonen gick varm och vid kvart i 5 kunde jag somna.
Hur botar man baksmällor på landet? Man tar tag i vedhögen. Ida tvingade mig att floa ved och vad gör väl det en söndag i snålblåste med träkepsen på sne?
Och vad gör man inte för mat och husrum?
Hej då lösnaglarna. Ida klämde sig och jag var helt säker på att en älg skulle komma vilken minut som helst.
Jag älskar landet.
/Haua
Stek och päron med grädde.
De lärde de tvista. Vi är två läger. Jag och min aupair mot far och hans inneboende.
Vem har bästa rutinerna?
Vem lagar godaste maten?
Vem är bäst på att städa?
Vem putsade fönserna senast?
Vem går upp tidigast på morgonen?
Vem kan koka soppa på en spik?
Jag och AP prioriterar fest, pappa och Emme uppskattar lördagar med youtubeklipp, fläskfilegryta och lite ostbågar som grädde på moset.
AP och jag får inte äta oss mätta när vi är bortbjudna. Söndagssteken ska även räcka till pyttipanna imorgon till Emme och Far så tji får man.
Men ärtor och sås är också gott.
Emme och pappa kallar oss för "främmat".
Min AP hittade en fudge i soffan igår som hon åt upp. Hur länge den legat där och hur många gånger pappa suttit på den utan karlsonger vill ingen veta.
Än är hon inte magsjuk.
Vet inte hur jag ska få fason på henne. Hon har fri tillgång till mat men äter ändå rester hon hittar i soffan.
I fredags blev det lite afterwork på Hotel Ett. Väldigt trevligt. Sen fördrink hemma hos oss, sen lite kråkan, sen lite abbes och sen lite cecil och sist men inte sämst knäckebröd och bakistabletter hemma hos oss.
Väldigt nice....med stort N!
Ännu en helg i kalmar bara några 100 meter ifrån alla affärer....och jag har INTE varit där. De har inte haft äran att få besök av mig.
Nu börjar jag bli orolig. Kanske kommer mitt kontokort spricka snart?
Nu ska jag och min slav hem till Oskis. Där får vidare uppdatering ske då jag även vill dela med mig av bilder.
/Haua
Inspark.
I slutet på 90-talet (hur sabla gammal är jag?) började jag gymnasiet. 3 år samhällsvetenskapliga programmet skulle genomlidas på åkrahällskolan (tråkigaste skolan topp 5) i nybro (suraste bonnhålan ever).
Vad var jag, 16 år? Jag visste ingenting om nånting. Hade precis fått ta hål i öronen (typ), hade aldrig vartit full (typ) hade precis fått mitt första bankomatkort där hela 690 kr i månaden gick rakt in och ner i mina fickor.
Vad rik jag var, det var tider det.
För att känna sig extra välkommen på skolan fick man genomlida en sk inspark där avgångsklassen på samma program tog sig rätten att göra livet surt för mig/oss.
Det var jätteroligt att måla nollor i ansiktet på oss med svart tuschpenna.
Rätt som det var kunde dom ta fast dig, sätta dig i en rullstol och binda fast dig och sen gå därifrån skrattandes.
Vi skulle följa deras minsta vink, göra allt dom bad om.
Dom krävde TÅRTA av oss. Att vi inte bara fyllde den med arsenik? Nädå, vi BAKADE. Eller kanske vi tvingade nån mamma att baka.
Men FINALEN i detta förnedringsprojekt var ändå dagen då våra kroppar skulle angripas av mat.
Sen innan sommaren hade alla samlat på sig matrester av olika slag...tänk er själva om ni köper att paket ägg som får ligga i tre månader. Vill man knäcka det ägget? Nä?
Vi blev ombedda att ta på oss oömma kläder.
På skolgården blev vi uppradade och bakbundna. Där stod jag som ett blåbär och visste precis vad som komma skulle men vad gjorde jag åt det? Inget.
Alla onda 3:or beväpnade sig med vattengevär (inte pistoler) och började skjuta på oss med vitlöksvatten. Vet ni hur svårt det är att få bort den lukten?
Sen minns jag knappt nåt mer....hinkar hivades fram med all jäst mat som 3:orna samlat på sig.
En kavalkad av matkastning följde.
Mitt hår innehöll kattmat, sura ägg, mjöl, vitlöksvatten, surströmming och lite annat trevligt som jag en gång i tiden satt och sålde på konsum i Alsterbro. Ironiskt.
Värst av allt var när min barriär för maten brast....jag hade stoppat ner tröjan i byxorna för att slippa mat på magen och ryggen.
Perfekt tänkte nån och la en stor saltsill innanför tröjan på mig. Vart hamnade den? Den la sig precis i ryggslutet och kylde rätt obehagligt.
Blev jag av med den...nä? Jag var ju bunden och förnedrad.
Helt indränkt av gammal mat och med en saltsill innanför tröjan gick jag nybros gator fram med min nya klass och försökte tänka hur kul det måste vara att gå på gymnasiet.
Jag slapp äta saker i alla fall....vet inte vad det var i hinkarna men alla som körde ner huvudet i en hink spydde 3 minuter senare...
Hemma hos en klasskompis blev vi avspolade med trädgårdsslang...vem ville ha in oss i huset liksom? Då var allt över och jag var insparkad och välkommen.
I en månad luktade jag vitlöksvatten varje gång jag gjorde en rörelse så mitt hår rörde på sig. Varje gång jag duschade inbillade jag mig att whiskas kattmat trillade ner från huvudet på mig.
En tjej fick klippa av sig håret...det var förstört. Samma tjej vann nybro lucia och jag kom tvåa. Hon var rödhårig och kortklippt?! Ännu mer förnedring.
Rätt åt na alltså...
Vad säger ni? Är detta normalt?
Tro inte att jag for illa på nåt sätt. Jag visste inget annat då. Men om man ser på det nu så är det ju helt sjukt.
Jag förstår mycket väl att folk inte vill delta i detta. Helt ok för mig.
(men allt detta kan ha gjort att jag tycker det är såå tråkigt att laga mat...kanske)
/Haua
