Har ni väntat?

Jag har inte berättat om julen.

Jag misstänker att mina släktningar har suttit på nålar och väntat på inlägget. Kameran var ju med och alla är väl medvetna om vad jag kan göra med korten.
Emme protesterade mest.

-Fan, lägg av Hanna. jag hatar din blogg, jag har inget privatliv.

Jag har ju inte tusentals läsare, det kan väl vara till nån glädje?

Vaknade julaftons morgon och kände mig så outvilad som man bara kan vara efter 1,5 timmes sömn. Kvällen innan spelade mitt psyke mig ett spratt och jag fick för mig att jag höll på att bli sjuk...igen. En repris från förra julen alltså.
Gick och la mig som ett spädbarn i pappas säng och somnade. Vaknar vid 23.00. Då har jag missat hela bingolotto.
När jag och emme skulle sova på riktigt så gick det ju inte. Jag var pigg. Och inte sjuk.

Vet inte hur många gånger emme suckade, jag låg ju och vred och vände på mig.

Kl 02.30 säger hon: Va fasen. kan du komma till ro nån gång?? Och stäng av din telefon, den piper hela tiden!!

God jul?

På julafton tog vi black beauty ut till A-bro och joinade fam eriksson i julbestyret.
I Bäckebo kommer vi på att jag har glömt äggen.

Mitt enda uppdrag på julen. Och jag fixar inte det. Skamligt.

25 % av fam Eriksson är hemma. Och den siffran håller i sig länge. Jag börjar genomskåda de andra taktik. Synd att man är en sån looser i köket men jag gör mitt bästa. I år tilläts jag att lägga upp lax på ett fat (den var färdigskivad) och sen fick jag skära ålen (fast dom visade hur jag skulle göra först).
Äggen anlände med far några timmar senare. Att han var sen berodde på, ja gud vet vad. Köksskräck?

Jag och mina kusiner tar bilen och hämtar vår numera självklara gäst vid bordet, Rolle.
På väg till hans hus tutar jag på en gammal stalker. Får bannor av Lisa, det där kommer jag ångra säger hon.

Alsterbro i vinterskrud är fint.

Vid julbordet pratar vi om allt mellan golf och flatslöss. En helt vanlig jul alltså.

Jag fick ett kort på eliten, en riktig lagbild. Är så nöjd.

Köttbulleansvarig, räkskalaren, kroppkakestekaren, glidaren, hedersgästen, janssonsansvarige
och längst fram potatiskokerskan och självaste chefen.

Härligt gäng!

Ta deras roller med en nypa salt, i själva verket jobbar alla hårt.

Pappas nya jobb:

Är det konstigt att ett barn i hushållet satt under bordet och vägrade komma fram?

God fortsättning alla! Och tack för en trevlig jul. Ev klagomål på texten kan mailas till mig.

 

/Haua




Mjukstart.

Det är ju inte så att jag tar ut mig. Jobbar arslet av mig. Året har börjat väldigt lugnt, jag har hunnit med hela 2 arbetsdagar.
I fredags på afterworken kom en förkylning krypandes. Min gudakropp klarade inte av att stå emot trots att jag drack både öl och pina colada och helgen har gått i tabletternas och näsdukarnas tecken.
Till följd av detta har jag varit hemma från jobbet. 2 dagar. Jag var borta 2 dagar på hela förra året.

Numera ska jag ringa previa och sjukanmäla mig. De har öppet dygnet runt och finns där för mig som är sjuk.
Samtalet tog 10 minuter.
En sjuksköterska svarar och förhör mig om hur pass döende jag är.
Kan jag äta?
Feber?
Värk?

Sen fick jag förkylningstips, massor av tips. Honung, koksalt, alvedon, nässpray.

Allt knappas in i nån digital journal som OKG säkert har tillgång till. Hon skrev till och med in att jag hade mottagit hennes förkylningstips.

-Men du Hanna, krya på dig! Ring om det är nåt, vi finns här för dig dygnet runt.

Vad himla trevligt det kändes. Jag har hittat guldversionen av sjukvårdsupplysningen. Övervägde ett tag att ringa och kolla om dom kunde fixa lite nyponsoppa till mig. Jag fick ju ringa om vad jag ville.

Är jag inte tillbaka vid mitt skrivborde imorrn kommer ullabella på previa ringa mig på hemtelefonen och kolla läget. Det räcker inte med att sjukanmäla sig, man måste friskanmäla sig också.
Ansvarsfullt.

Jag mår bättre i alla fall. Har blivit väl omhändertagen.
Det lutar åt friskanmälningssamtalet imorrn.

/Haua

Farbror Blå.

Innan detta inlägg tar form vill jag bara säga till min kusin: Jag är ingen gangster.

I detta nu minns jag inte riktigt varför jag var ute och körde med bilen. Nånstans hade jag varit och jag var på väg till apoteket för att sedan ta mig hem till hemmets lugna vrå.

Kanske beror det på ålderskris att jag ibland slarvar med bilbälte. Inte för att jag vill vara tuff, det blir bara inte fastspännt. Självförtroendet i bilen är för stort och jag känner mig osårbar.
För en tid sedan, kan ej säga hur länge så upptäckte jag att min ena lykta/lampa på bilen var sönder. Sånt ska såklart åtgärdas, det vet jag.
Men det är lika svårt att få det gjort som det är att komma ihåg att köpa glödlampor i affären. Just det, just det, just det. Efter ett antal missar så trillar poletten ner.

När jag kommer och sladdar i kråkerumsbacken, enögd och icke fastspänd så står farbror blå där. Polisen. På det mest otippade stället i stan. Jag hade blivit mindre förvånad om dom hade stått på min parkering.

Neeeeeej.

Instinktivt tänker jag flykt för jag vet att jag syndar. I backen finns EN avvikande väg till höger och där svänger jag snabbare än polisen hinner vinka. Vägrar fastna i kontrollen och få mig en avhyvling. Finns ju inte en chans att jag kommer hinna få på mig bältet.

Puuuh.

Trodde jag. Min nöjda leende försvann när jag fick se två små polisflickor som glatt vinkar in mig till sidan. Här kan man säga att dom har täckt alla flyktvägar.

Jag börjar skaka, glömmer hur man får ner rutan och tänker att min sista stund är kommen. Nä, men böter är ju inte kul.

-Hejsan, körtkortskontroll och nykterhetstest kör vi idag. Blås här.

Jag blåser och visar mitt körkort, allt går bra.
Sen väntar jag på beloppet och pekfinget eftersom jag faktiskt sitter där utan bälte.

-Fortsatt trevlig resa.

Eh, what?

Blev jag friad? Amen.

Min fråga är? Varför blev det såhär? Svara mig kusin.

/Haua
'


Bästis.

Storskogen.

Har tillbringat en helt otroligt fin dag i skogen med di motorgalne.

Ida tvingade upp mig före 11 för en gång skull. Bra Ida. Hanna gick upp vid halv 9. Vi åkte och handlade, fixade fika, tog på oss varma kläder och drog till skogs.

Precis vad jag behövde för att rensa hjärnan lite.

Solen sken och det var SÅ kallt men vad gör det? Hur många sådana här dagar får man uppleva egentligen? Kameran var med i vanlig ordning.


Redo med fikaväskan.

Råkade köra fast lite. Men bara lite.

Fika med de bästa.

Väldigt trevligt med få skador på fordon och personer. En bakaxel kanske gick eller var det nåt annat. Korvarna smakade prima där ute i skogen och kaffet och chokladen satt som en smäck.

Hur mycket dom än tjatar kommer jag A L D R I G köra ner min pärla i dessa lerpölar. Ok att jag har jeep. Men det är skillnad på jeep och jeep. Väl?

För övrigt har jag idag hört väldigt många klaga på väglaget. Vilket väglag? Jag är tydligen rätt bortskämd med min svarta gangsterbil med fyrhjulsdrift. LOVE. Vi tar oss fram som om det vore en het sommardag.

/Haua

TaCk OcH bOcK

Förra inlägget var väl ett fint avslut på 2009?

Hanna då.


Här uppe i paradvången kan ibland hjärnan slå slint. Jag som alla andra kan ej ligga på topp hela tiden som en elitsoldat utan behöver ibland bryta ihop för att sedan inse vad bra jag har det.

På bordet ligger listan över BRA saker som jag är tacksam för.
Brevid ligger listan över töntiga saker som jag INTE borde hänga upp mig på.
Vilken lista är längst?

Tack för fina kommentarer, väldigt väldigt snällt! Det räcker med att läsa lite fina saker så blir allt mycket bättre och mycket lättare och mycket roligare.

I detta nu är jag hemkommen från Kalmar. Har varit på avskedsmiddag för globetrottern Matilda som återigen ska lämna landet. Vem är förvånad? Sverige är för litet.
Det blir london nästa och det innebär såklart att jag kommer åka till London MINST en gång i år. Tummen upp för detta.

Vid bordet denna gång sitter även pappas donna Lilian. Första gången vi träffar henne och hon är verkligen trevlig. Verkligen.
Pappa har gjort stek. Väldigt gott.

Pappa vill impa lite på sin tjej som arbetar i bröllopsbutiken i Kalmar (reklam).

-Flickor, visa era balklänningar.

Prassel prassel, Emme och matilda tar fram sina blåsor. Jag står och diskar (som vanligt, emme påstår att hon har eksem och matilda vet inte hur man gör)

-Haua, var är din klänning, undrar pappa.
-I Åskis, säger jag och blaskar vidare.

Då kommer Emme med en klänning och asgarvar.

-Hahahahahaha, här är ju din klänning!

Hon visar den för Lilian, jag hör hur dom skrattar i vardagsrummet.
Sen kommer Emme tillbaka med blåsan.

-Hahaha, du kanske kan få på dig denna? Eller näää...det vore ju helt sjukt.
-Ge hit den, säger jag och byter om.

Har ni sett finare blåsa?
Det fina i kråksången är att denna klänning hade Matilda på sig när hon var 9 år och arbetade som brudnäbb på tv-oves dotters bröllop.
Fatta. Hur är jag skapt? Den sitter ju inte ens tajt.
Undrar om Lilian gick på det...
Stackare...komma in i denna smått galna familj.

Sen fikade vi.

När jag ska säga hejdå till bybbe börjar jag tjuta. Fan. Bara för att emme sa, gråt inte nu. Nähä, som att trycka på en knapp. Jag tänkte låtsasgråta som en riktig skådespelerska och sen när jag började kunde jag inte sluta. Sen frös kinderna till IS när jag gick till bilen.
Hajdå Bybbe.

Jag kommer och hälsar på. Amen.


/Haua


Vad ska hända?

Det snurrar för fullt i det lilla tankekontoret. Kanske inte är min grej att vara ledig trots allt. Allt blir så verkligt, verkligheten man lever i.

I kropp och själ finns just nu noll energi. Vad beror det på? Ska försöka läsa lite inför kommande studier och vill bara tjuta.
Sådär "alltärjobbigtjustnulåtmigva"

Skapar man sin egen lycka verkligen? Jag tror inte så. Visst kan man sitta hemma och fantisera ihop ett liv, hur man vill att det ska vara.
Men sen kommer man till biten där det gäller att påverka andra människor. Du kan ju aldrig syra en annan människa.
Slump och öde tror jag är styrande. Sen kan en viss del styras av mig som person men det är inte alltid det räcker.

Det som händer det händer. Min högsta önskan idag och i detta nu är att jag slapp känna nånting över huvudtaget.

Att jag bara får vara. Helst en zombie. Utan hjärna.


En dag i taget gott folk, en dag i taget.

/Haua

Kyla.

Har glömt hur kallt det kan bli i Sverige. Men nu när det är bistert så känns det att man lever.
Det sticker i ansiktet och häromdagen gjorde jag misstaget att gå ut med halvblött hår. Dock hade jag mössa men håret frös till is på nolltid så det kändes som jag hade en spagettiperuk.

Lägenheten har kallhyra på vintern och väldig varmhyra på sommaren. Varför kan det inte vara tvärtom? Funderar allvarligt på att ta katterna och flytta in på kontoret. Där är det ok temperatur. Annars tuffar elementen för fullt i lägenheten men det enda som händer är att växterna i fönsterna torkar upp och får värmeslag.
Märkbar är väl kylan när gäster fryser när dom är här.
Själv är man väl härdad och vad vid att gå klädd i 5 tröjor och 3 koftor.

Har dagen till ära varit ledig! Och snart vankas julledigheten. Overkligt men nära! Allr som är inbokat är 2 fester och en uteritt. Sen nån jäkla ölhävartävling som lillasyster anordnat.

Åh, vilket miffoinlägg.

Förresten blev det äggen i år igen. Gutt mos.

/Haua


Idas överraskning.

Jag fick igår veta att Idas lilla fotoprojekt som jag ställde upp på för ett tag sen kan få en fortsättning. Hon har valt ut en bild på mig, skickat in den till en tidning. Som hon uttryckte det så finns det inte en chans i helvete att hon kommer med men OM hon gör det så blir jag tryckt i tidningen fotosidan magasin och i bästa fall på framsidan.

Hoppas ni där ute blir stolta när ni ser mig i pressbyråns hyllor. Jag är nämligen naken.

Kanske tur att det finns ett ord som heter helvete och ett ord som heter OM.

Väntar med spänning....!!

/Haua

Julmåste.

Traditionellt ska julen firas i Alsterbro där locken ligger på brunnarna och höskullarna är fulla till bredden. Grisarna är välgödda och tomtedräkten är lappad sen förra året.

Sen mamma försvann är det viktigare än nånsin. Det säger jag aldrig högt men så känns det. Det är med djup tacksamhet man gör entre i Erikssons palats på alstervägen.
Jag gillar min släkt. Väldigt mycket. Kommer aldrig sucka över en släktmiddag.

Nu för tiden delar vi på bördan för att få mat på bordet. Jag har hamnat i en räkmackebana. Ett år hade jag salmonella och fick absolut INTE röra maten.
Andra år har jag dragit mitt strå till stacken och köpt...ägg. Alla andra GÖR saker. Rullar köttbullar, kokar julgodis, grilljerar skinka.
Jag går och köper...ägg. Försöker verkligen göra det med omsorg men det är väldigt svårt att piffa till en äggkartong.
I år vet jag inte vad som blir mitt mission.

Sen går det sådär med julklapparna. Ändå har jag inte ens ångest såhär den fjärde advent. Det löser sig.

Igår var det rockbandkväll här hemma. Dålig uppslutning. Är det bara jag som tycker det är kul med tv-spel? Lagade mat till ida för första gången i hela mitt liv. Och hon gillade det. Åt upp allt och sa flera gånger "fan Haua, du kan ju"
Jodå, sa jag. Men jag finner inget nöje i det.

På schemat idag, städa bort rockerresterna, kanske tvätta lite och kanske fortsätta läsa min djupa bok av Ulf Lundell och min diktator tvingat på mig. Nu börjar jag förstå vilken djup person han är. Jag tappat tråden hela tiden i boken och måste läsa om meningarna. Är jag klar innan semestern är jag glad.

Förresten, innan kl 9 idag så hade jag skottat på parkeringen. En söndag. Ida varnade mig för att göra om det, finns risk för att folk tittar sorgligt på mig och tänker att jag inte har nåt liv.
Må så vara!

/Haua

Sveket.

A och O för mig är kolbergakebab på söndagar. Gärna alla dagar men mest söndagar. Då ska tjockisen i kuren därborta göra en låda mat till mig, ingen lök och massa sås.
När jag vaknar till liv på eftermiddagen kräver min kropp kebab.

En smärre kris uppstod i helgen då jag ska masa mig till mitt vattenhål för att inhandla drogen. Kallt är det ju men vad gör det? Bilen blir ju varm efter 5 minuter.
Först kunde jag inte ens öppna bilen för den var så igenfrusen. Jag slet som ett djur i dörrarna och tänkte att jag skiter i om listen följer med.
Nähä, inte det. Istället kryper jag in i bagagen. Som en stelopererad säl masar jag mig fram till ratten.
Digigigigigigigigigigiig, klickklickklick.
Bilen startar inte.
Åh, herregud. what to do?
Som tur är har jag rutinen att ringa och beställa kebaben när jag lämnar parkeringen. Skönt att slippa en pinsam avbeställning.
Jag blir arg. Varnsinnig.

Med min flugvikt pressar jag upp förardörren, kliver ur och smäller igen bildörren igen.
Nähä, men skit i det då. Det går inte att låsa bilen igen.

Bli stulen då!!!

Vilket I-landsproblem. Nytt batteri är inhandlat och nu startar bilen igen och det går att låsa den. Däremot har en lykta gått sönder men det är väl en världslig sak.

Jag älskar bilar. Verkligen.

Igår var det afterwork. Igen. 10 timmar, kanske mer. Det är lovely.

/Haua

Ungefär så här...


-Hörde du att tomten strejkar i år?
-Hahahahaha, tror jag inte ett dugg på. Jag har beställt ett D&G armband. Faktiskt. Har fått klartecken att det liksom är på väg typ.
-Tomten finns inte. Det är sååååå passé.


-Uuuouuo, lyssna inte nu små barn. Tomten finns. Peace på det!

Jag grät ändå och danskungen spärrade upp ögonen av ren fasa för uteblivna klappar. Ska det inte bli en fröjdefull jul? Inget kul?


-Hejsan, Ägget här. Tänkte bara kolla hur det ligger till med tomteriet i år. Visseligen är jag julhatare men jag har vänner som grinar pga illasinnade rykten. Såå..kommer du i år eller?
-Psst, fråga om armbandet...


-Han sa att han visst kommer tomta för oss. Du behöver inte orora dig Emski. Tomten och jag är tajta, jävligt skön snubbe.
-Jag tror JTB driver med oss. Typiskt hans humor ju. Han sa samma sak om påskharen. Jag som älskar påskägg.



Fniss, fniss, fniss!


-Åh LYCKA. Hörde du? Tomten kommer! Ägget har räddat julen!

Klackarna i taket!


-Hahahaha, ni är ju så lättlurade! Jag är ta mig tusan roligare än DJ Peter.
-Hihihihihoohoho, tomten är ingen svikare, säger en lättad Victoria.


-Allvarligt JTB, du behöver inte mer. Inga mer snaps! Du är ju mätt som en plätt och full som en kastrull. Skämtar om tomten gör man inte. LÄGG AV. Gå på toa eller nåt!

In kommer rävgiftet. För ovana julbordsfirare säger vi, prova INTE detta hemma. Denna gröna sörja är endast till för partyrävar. Sen kan man rensa avlopp med det också.


-Kyss mig nånstans där solen inte skiner. Jag tänker ta TVÅ! Ingen fara, hälften kommer fastna i min mustasch. SMACK! Töntar som inte tål tomteskämt!


Detta var en tiondel av julbordet. Trevligt var det!

/Haua






Överlevare.

Jodå, jag sitter livs levande i mitt näste. Julbordet tog inte knäcken (!)på mig och ej heller musten(!) ur mig.
Ingen dusch, inga skandaler, inga sniglar.

I made it.

Ville bara säga detta med tanke på förra helgens händelse.

Återkommer med bilder. Min lilla rosa kamera blev ju fullkomligt våldtagen.

/Haua

Adjö?

Idag ringde idolen pappa till jobbet. Det gör han väldigt sällan ska tilläggas. Bara om det gäller fara och färde eller annat viktigt som tex hur många paket han ska få när han fyller år.

-Jaa, tänkte bara ringa och säga adjö och tacka för den här tiden.

-Eh, jaha. Vad då? Vad menar du?

Han ska utomlands med utvisade tjyvar (pappas uttryck) och jag trodde att hot låg över familjen, att det var skarpt läge liksom.

-Nää, du vet, jag ska ta influensasprutan nu. Vet i fan om man överlever det alltså. Hej då lille Haua.

Jag är omgiven av karlar på jobbet som har tagit sprutan och den ena har mer ont i armen än den andra. Men ingen har än så länge sagt adjö så här formellt.

Pappa vann. Igen.

/Haua

Lektyr!

Glömde säga att min högt efterlängtade tidning vetenskapens värld äntligen har kommit. Den som jag beställde när jag låg på solarieholmarna. Åh, lyckan finner inga gränser i mitt julombonade hem. Katterna och jag dansar i ring och jag ler så jag får kramp i käkmusklerna.

Vad kommer härnäst?

Kockknivarna såklart!

Can´t whait!

/Haua

Hjulet.

Nu i vinterdäckstider kommer jag att tänka på ett uttalande som gjordes av en jag känner en gång.

Vi pratade om bilar tror jag, i ren allmänhet. Modeller, färg, hur bra det är att ha en bil, fina fälgar...

-Ja, jag har sett att folk hänger upp fälgar i träden för att vara schyssta mot dom som har tappat fälgen. Man kan ju tappa dom. Asså, jag har sett det ligger i såna i diket ibland å så...

Hoppas verkligen inte det är vanligt att folk tappar fälgar. En och annan navkapsel kan ju ryka men fälgar? Nä, bevare mig väl.

Vet att jag kommer få kommentarer angående detta men vissa saker SKA man veta om en bil. Annars kan man vara utan.

/Haua

Eliten.



Jodå, vi anmälde oss till nästa termin också...underhållningen fortsätter.


Kontrast. Här sitter jag och kollar hur håriga mina ben är. Cypern i september...
Fint som snus.

God natt.

/Haua

Skvaller?

Är jag omtalad? Är det min helgbravad som gjorde att besöksrekordet i bloggen sprängdes?

På lördag är det julbord och galej med di bästaste och vad lördagen har i sitt sköte vet bara den som överlever och med mina nya helgvanor så lär det inte bli jag...

Nu ska jag till ridskolan. Förra gången gick det så in i he***tes bra och gången innan det skulle jag sluta för jag blev biten.

Borde hamna nånstans mitt emellan va?

/Haua


Åsa Blåst.

Jag sitter med skägget i brevlådan nu. Skrattar bäst som skrattar sist. Tji fick jag liksom.

Mitt tandläkarbesök hos åsa, som jag lovordade och tyckte verkade reko och som har rasat på min innelista till en icke existerande placering gick inte bra.
När dom frågade på jobbet hur det gick kunde jag ärligt säga INTE BRA.

Hon har blåst mig och eftersom mina kunskaper i tandborrning suger så kunde jag inte säga emot henne. Jag kunde inte argumentera eller protestera. Bara snällt betala så hennes barnbarn får julklappar.

Min lagning som var trasig skulle ersättas och tandsten skulle bort. Det har jag dokumenterat och även prissatt.
2138 pix.
Taget.

När hon efter nästan en timme var nöjd med tanden så slog hon ihop händerna och sa:
-Ja, då var vi klara!

Men tandstenen då? Det enda jag kan tycka är skönt hos tandläkaren.

-Eh, jahopp *mummelmummel*. Jaaa, det ser jag att vi skulle tagit också. Jag bokar in en ny tid till dig. Det är ordning och reda med patienterna, trallade hon.

What?? Måste jag åka ner igen? Det skulle ju göras i samband med det andra? Och när jag ska betala blir priset 3320 spänn.
Vad händer?

-Ja, alltså....arbetet med tanden blev mer omfattande än jag trodde först.

ÅH DU DIN LILLA KLÅPARE

O no!! Fick du borra bort en halv millimeter mer?? Gick det åt en tusendels gram extra med lagning? Gick borren i diamant sönder? Råkade jag sparka på din fula röntgenmaskin? Har du pms eller snodde nån din matlåda vid lunchen?

Jag betalade, fick en ny tid (aldrig i livet att jag går dit) och sen gick jag. Jag gick med bestämda och arga steg rakt in i tokiga tures härliga värld. Där löpte jag godis för 90 kr och kände mig som en vinnare. Måtte den sabla lagningen hålla nu då lille Åsa, jag ska se vad du går för.

Jag har blivit lurad.

Vaknade idag och mindes gårdagens fadäs, bet ihop och faktum är att jag inte ens kan bita ihop längre. Den lilla skatan har lagt i för mycket lagning så det tar emot.

-Hahahaha, man kan inte förvänta sig nåt annat för det priset, säger pappa.

Åh, hon som var så trevlig. Kunde hon inte varit human också?

Vi ses aldrig mer Åsa. Känn dig blåst.

/Haua




Min bästa idé.

Gårdagen innehöll jobb (såklart) och på kvällen vankades det fest med temat 20-tal. Kul och annolunda och såklart väldigt lyckat.
Först trevlig förfest hos emma och sedan kalas i det glada 20-talets anda i en lokal där jag aldrig varit förr.

Fagra damer i fina dresser...


Kanonnöjd med min hatt...

Vad hände sen? I yran och glädjen så blev det alkoholintag utan dess like. Jag kan lätt rabbla vad jag drack men vissa dagar tål man och andra dagar kanske man borde hållt sig till vatten.
Jag hade en dålig tåldag.

Förståndig som bara jag kan vara så vandrar jag hem strax efter ett för att unvika att jag gör bort mig eller nåt. Väl hemma så är jag trött på mitt berusade tillstånd och bestämmer mig för att ta en uppiggande dusch.
Allt åker av UTOM min fina hatt, den behåller jag på.
Förmodligen blir det jobbigt att stå i duschen så jag lägger mig ner.....och somnar. Det här är så inte jag.

När jag vaknar är klockan 06.30 på morgonen. Alltså hade jag sovit i duschen i 4,5 timme. Mina fingrar var så russinskrynkliga att det gjorde ont att ta i saker.
Problemet var att jag sov med ryggen mot hela golvbrunnen och orsakade därför en smärre översvämmning i badrummet. Vattnet var centimeterhögt i rummet och hade runnit ut och blött ner min klädhög som låg utanför. Bella sitter och tittar besviket på mig och önskade förmodligen att socialen skulle komma och hämta henne från denna misär till hem.
Vad hon såg var mig, näck med en fånig hatt på huvet liggandes i badrummet med en fontän över mig. Mascaran hade runnit i hela ansiktet.
Det bella var mest missnöjd med var att jag på nåt sätt hade fyllt HELA kattlådan med vatten. Hur??

Godmorgon Hanna.

Med huvudvärk från hell fick jag alltså hänga kläder på tork, städa upp översvämmningen och byta i kattlådan. Sen gick jag och la mig igen, i sängen, med hatten på.

Lite intressant är dock att i vanliga fall när jag duschar så finns det varmvatten i 3 minuter. Denna rekorddusch på 4,5 timme i varmt vatten kommer aldrig att inträffa igen.

Nu är klockan snart 8 och jag börjar bli människa igen.

/Haua


No longer red down there...



Snarare lite åt det bruna och där ökade IQ:et med 25 snäpp.

Häpp häpp!

/Haua

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0