Haua

37,9 nog mitt sista sms kram

Dessa orden dök ner i min telefon häromdagen.

Pappa är sjuk.

Tillsammans ber vi en bön.

/Haua

Timmen är slagen, tralllalllallaaalllaaaa.

Den 27 februari fyllde jag 30 år. Jag har redan skrivit fel ålder på en ansökan. Det tar tid att vänja sig men jag mår inte dåligt. Tvärtom.

Min födelsedag la jag helt i händer på släkten. Är SÅ tacksam för det alternativet. Alla förväntade sig nog fest, att fylla 30 år på en lördag händer ju bara inte här på landet.

Jag fick direktiv, en tid att passa i Kalmar. För första gången detta årtusendet åker jag från O-hamn i god tid. Visseligen var det varierande bud på när jag skulle anlända.
En sa 10.
En sa 10.30.
En sa 11.

Jag siktade på 10. Pappa ringer när jag är i Ålem (riverdick). Jag ska tanka.
-Neeeej, är du redan där?? Du får inte komma än!

Köpte en kaffe och körde lagligt ner till kalmar. Emme ringer.
-Du får INTE komma än. Vi är inte klara.
-Va, är inte strippans stång på plats eller vad?

Jag åker till Rusta, helt lost. Vid detta laget vet jag inte vad jag ska göra. Jag köper en matta för 50 kr som jag inte vet vart jag ska lägga. Funderar starkt på att kräva pappa på pengarna. Jag köper ett par byxor också....heeeelt onödigt.


Här är det jag möter på kolonigatan. Sång och gitarrspel! Jag har INTE suddat min pappa, min kamera är ju misshandlad på nån fest eller är jag skakis av penicillin och champange.
Jag blev hissad. Först av damerna. Karlarna ville inte vara sämre och kastar mig med alla kraft så jag hamnar 10 cm från taket. Det var skillnad på hiss och hiss. Jag skrek nog och det lär synas på videon hur rädd jag var.

Nån säger bowling. Gutt tänker jag och gnider min pundararm. Här ska bowlas, måtte armen palla!

Alla hoppar in i bilarna (tror jag). Vi tjejer i två bilar och grabbsen försöker jag hålla koll på men vi lämnar gatan innan de har hunnit åka.
Funderar inte över det mer men undrar tyst vad moster kör för väg till bowlingen. Tänker att jag, som är sämst i världen på närmaste väg inte ska lägga mig i utan låta färden ha sin gång.

Vi åker ut på ölandbron.

-Synd, vi körde fel, vi får vända i Färjestaden.

(ye right)

Vi åker och åker och åker. Det känns som om ön är slut vilken sekund som helst. Jag får guidad tur som handlar om barnbarn, bröder och bra fik.
-Öland i vinterskrud är så vackert!

Resans mål är SPA! Hade ju bett en tyst bön om lite rekreation och så fick jag det.

Alldeles själva var vi också. Helt otroligt mysigt litet ställe långt upp öland där man tror att ingen bor.

Inte så himla jobbigt att fylla år, bada fotbad, dricka vin, skvallra och bara mysa i en badrock.

Bada fötterna i tång (tror jag det var) är otroligt renande.
-Ni får nog springa ofta på toaletten efter detta, kvittrade föreståndarinnan. (det skyller jag på vinet)

Alla blev väl omhändertagna, jag fick en helkroppsmassage och lavastenar lagda på ryggen. Udda, men skönt.
-Så, nu ska du få koppla av, säger hon.

Sen ställer hon sig med armarna i kors, tittar ut genom fönstret och blablablabla, fint väder vi har bla bla bla, gud vad min man har skottat blablablabla, jag älskar att laga mat, bla bla bla.
-Så, nu har det gårr några minuter, visst är du aaaavslappnad??
-Mycket.

Söt liten dam klädd i helbrunt.

Min mosters behandling var inte riktigt bokad. Hon skulle få göra det som blev över.
-Brasiliansk kanske Mia?
-Ja, det kanske vore nåt, säger hon och börjar demonstrera med händerna vad hon TROR är brasiliansk. Hon tror det är massage.
Alla bryter ihop av skratt. Herregud vad fel det kan bli. Herregud vilket guldläge att luras. Herregud vad man inte gör så mot nån men ändå. Herregud vad kul.

Vi förklarar med nya rörelser och ljud att "RATSCH" på muffen innebär är du bar. Kal. Exposed. Naken.
-Nämen guuuuuud!

Hon var inte längre så sugen på den behandlingen utan nöjde sig med en helt vanlig ansikstbehandling. Good choise.

Som nya människor lämnar vi Öland (alla med håret kvar) och åker till kalmar/kolonigatan 24. Där har männen stått i köket och bara kockat järnet!
Dukningen var i klass med slott. Mycket finare dukning än på min bal måste jag säga.

Det blir en väldigt trevlig kväll med massa god mat och sjuka skämt. Det bästa av allt är nog nästan att vi sjunger (fast man inte är så bra) och fixar dansgolv framåt kvällen.
Å vi åt och drack, å vi åt och drack....

Vi håller till i min farbrors vindvåning som är full av takbalkar.
Lisa och Anders hänger sig i dom och lyfter sina poliskroppar upp och ner några gånger eftersom dom är fit.
När jag hänger börjar mina armar skaka och jag fick en speta.
-Såg du ljusslingan som dom hade lagt i balken?, säger Anders. Cool effekt.
Helt omöjligt för mig eftersom näsan aldrig kom över balkkanten.
-Visst, cool effekt tänker jag. Riktigt cool.

Dagen efter. Fint palats.

Emelie håller ett litet tal för mig under middagen. Hon läser lite ur sin dagbok, vet ej när det är skrivet.

"Hej. Jag har två systrar, en heter Matilda och en heter Hanna. Mamma och pappa är oftast på Hannas sida. Hanna kommer nog bli väldans söt när hon blir stor. Därför snor jag hennes kläder. Hoppas vi kan fortsätta vara vänner när vi blir stora, då kan vi prata om kärlek och trosskydd. Matilda kan jag inte uttala mig om än, hon är för liten och saknar kunskap..."

Jag tjöt efter en mening. För att det är äkta, skrivet av ett barn och för att jag för första gången får en bekännelse att hon snodde mina kläder. Nä. Det var väldigt fint och väldigt oväntat.
Jag fick min parfym som jag önskat mig men även två fina armband och bäst av allt, en hästbok som jag läser lite i när jag inte pusslar eller pluggar radiokemi.

Tack snälla fina underbara släkt för den bästa fördelsedagen man kan tänka sig. Det var så över förväntan, så fint ordnat och så himla kul att träffa er. Vem som vek servetter, skar kött eller dammsög spelar ingen roll. Ni var där allihopa och hade vi firat födelsedag i en grotta med en öppen eld och endast skinnlapp över skreven och äpplen att äta så hade jag somnat lika nöjd.

tack tack tack, utan er är jag ingenting. Ni gjorde min dag :)

/Haua

I lördags var det garagerock. Nej, jag stod inte i ett garage och lyssnade på ett litet lokalt band, jag var på annat håll. Det bara heter så vad vet jag.

Vid kvart i ett gick jag ut och hoppade in i en taxi och åkte hem. Det är mitt nya jag. Jag kan har hur kul som helst, sen får jag bara för mig att jag ska hem.
Jag hängde in jackan två gånger för att jag blev stoppad eller "upptäckt" men sen försvann jag som en vårvind.

Vid halv 4 på morgonen ringer det på min dörr. Vem var det? Jag vet att trapphuset är låst. Ingen smet in när jag kom hem. Eftersom dörren inte har titthål vägrade jag öppna.
Jag höll andan i 5 minuter (typ) och då ringde det igen.

Nej, jag tog aldrig reda på vem det var av olika skäl. Det slutade ringa.

En del påstår att det var min granne. Hm, han som är 22 år eller han som är 95? Och vad ville han i så fall?

Dr Pan ska få ett brev av mig. Mitt lilla projekt "pajad handled" går vidare. Idag pratade jag med hans försäkringsbolag och dom sa att jag skulle skriva ett brev till honom som han i sin tur ska lämna till dom. Öh, troligt att det kommer funka.
Frågan är om det är värt det. Det handlar inte om många kr men nåt kanske man kunde få för sveda och värk.

Solen skiner...det är torrt på vägen....jag måste fylla på spolarvätska...och jag får inte upp min motorhuv. Så sabla ångest.
Jag VET hur man gör. Det funkar bara inte. Vajern är väl av. Var i västervik i helgen och kryssade mellan vattenpölarna för att slippa bli nerstänkt.
Jocke, ska jag riva grillen eller ska jag ta en kofot och bända up satyget?

Om bowling. Jag är inte bra. Jag har tur. Och blodöfrgiftning.

/Haua

Jag har gått över i yngre medelåldern. Det är terapi att säga det, tänka det och andas det.

När jag fyllde 25 satt jag på ett spa i Jönköping och tyckte livet var slut. När jag fyller 30 år dör jag, tänkte jag och sjönk djupare ner i bubbelpoolen.

Jag mår prima. Ingen ångest, ingen panik....nada.

Fredagen den 26:e februari var en dag som alla andra. Dagen innan dopparedagen också då förstås. Jag var på jobbet, jag åt mitt penicillin och jag blev uppvaktad.

På jobbet fick jag en BRÖDROST. Check. Kan stryka det från min lista. Svart och väldigt högteknologisk är den och redan invigd.
Att det var så många namn på kortet hade jag inte förväntat mig, blev rackarns glad! Fick även ett par rosa solbrillor som Niklas ville ha och godis.
Hade ett presentbord på kontoret.

Efter jobbet var afterwork planerat men med tanke på mitt tillstånd med förgiftat blod så blev jag förlagd med drickförbud. Ingen alkohol, ingen afterwork.
Men min snälla bilpool ville fika med mig i alla fall, räckte bra för mig. I godan ro åker v zusammen hem från dårarnas halvö och innan vi kan fika ska alla iväg på lite "fix". Så kändes det. Jag var sysslolös och rastlös och stannade i min lägenhet i 3 minuter innan jag gick ut på stan igen för att vänta på att vi alla skulle sluta upp och ta en födelsedagsfika.


Jag ringer Janne, vi träffas vid minuten dit även Bobban, Lars och Lina kommer. Alla har väskor och påsar med sig, vad bryr jag mig om det? Bobban och Lars ska träna efteråt, Janne har tömt nåt skåp nere på Kråkan och Linas kasse frågar jag inte ens om.
Glad i hågen följer jag efter dom till Nilsson där vi ska fika. Ett pitstop på vägen är att ta ut pengar. Why? Nilsson tar kort? Jag backar tre steg när jag ser minen på Bobban. Ogillar såna där finurliga blickar som säger "vänta du bara".
-Vi ska inte fika.
-Vi ska hem till dig. Hehe.
-Vi ska hjälpa dig med istapparna på taket. Hahahahaha.

-NEEEEEEJ. (fast det säger jag inte. Jag tror inte ett dugg på det dom säger. Jag har inget fikabröd. No way att dom ska hem till mig)

Vi går och karavanen av folk svänger av, går in i mitt trapphus och ställer sig i hissen som om inget har hänt.

Fuck, det är på riktigt och jag kommer inte undan.
Fasen om jag måste hoppa fallskärm eller sjunga kareoke med en hink på huvudet.

Inne i lägenheten sträcker jag ut armarna och säger "jaha, nu då??"

-Pack e väske, du har 3 minuter på dig. Badkläder och gåut-kläder. Fort ska det gå. Vi väntar här. SPRING.

Sånt får man aldrig utsätta en tjej för. Att inte få planera sina gåut-kläder i mer än...en minut. Jag fick hjärnsläpp, blockad av nåt slag och slänger ner 2 koftor. Vad fan ska jag med dom till? 3 par trosor. Hur länge tror jag att jag ska vara borta?? Ett par skitfula byxor. 2 par strumpor.....and so on. Jag fick knappt igen väskan. Sladdar ut i hallen inom utsatt tid. (för jag är bäst i pressade situationer, not)

Ut vi gå, hej och hå och jag tänker 1000 tankar om vad vi ska göra. Har nog aldrig blivit överraskad innan...inte på detta vis.

Vi går till hotell Post. Dom har bokat relaxen, fixat tilltugg och beställer öl. Jag får cola. Naaaaw, så fint! :)
Aj löööv fylla trettio...pau riktigt.

Paketutdelningen som följer är för er läsare en "lärakännahauadel".

Vet inte hur jag ska återberätta detta utan att sätta sänkboj på mig själv men men....sen vill jag att det roliga ska komma fram. Det är bilpoolshumor, ta det med en nypa salt.
Och sen är det kärlek i luften. Dom man älskar staffar man.
Varje paket jag öppnade var jag tvungen att förklara varför jag trodde att jag fick just den saken....

December 2008.

Kommer ni ihåg? Jag glömmer aldrig och inte poolen heller. För endast 500 spänn åt jag upp snigeln jumjum som kröp på vår gömda glöggflaska.
Det var julbord, det var fest och jag var tydligen på snigelätarhumör. Den sprack i munnen när jag satte tänderna i den, jag fick pengar i handen, köpte champange för alltihop och gick och kräktes.
Glögg med tillbehöret snails, tack!


Våren/sommaren 2009, osäker.

Putsdukar. Har jag ofräsch bil? Nej, det är inte det. En viss avundsjuka finns i poolen, det påstås att min växelknopp är i blankaste laget pga att jag alltid sitter och gnider min hand emot den när jag kör. I deras ögon är jag en riktig knoppolerare, en KP. Jag gnider inte, jag växlar bara som en vanlig svennebanan och jag har absolut ingen förkärlek till spaken mellan sätena även om den manliga delen i bilpoolen nog gärna vill tro det....
Men nu kan det bli ÄNNU blankare.

Augusti 2009 (egentligen september 2005)

Ett örngott. Jag har lärt mig att det VISST finns dumma frågor. Vid revisionsarbete i Ringhals hösten 2005 kläckte jag ur mig en fråga som har gett upphov till ungefär 563 generande situationer för mig och smeknamnet stjärnan. Vem vill inte bli kallad stjärnan? Vad fiiint säger alla som inte vet vad det kommer ifrån....
Hade hört nånstans nån gång att killar i lumpen gör bajsstjärnor på varandras örngott. Inget konstigt med det enligt mig för de är horminstinna, omogna och uttråkade. Jag ville bara veta om det verkligen stämde?
Tvinnar dom verkligen örngottet, stoppar upp det i prutten för att sedan dra ut och beskåda en batikstjärna i avföring som deras kamrat senare ska lägga sitt finniga fejs emot? va?
Jag frågade HELT fel personer. Dom skrek stjärnan efter mig i 6 veckor. Jag skämdes. Jag lämnade Ringhals utan att ha blivit klokare och tänkte att min stjärnfråga skulle stanna där.....tills.....en gammal kollega dyker upp på OKG. Det tar honom två dagar, sen vet ALLA på skiftet om bajsstjärnanHanna. I FYRA år var det lugnt, inga stjärnskämt och inga kommentarer.
So close.
Nu är mitt skåp märkt med stjärnan, mitt instrument och mitt nya tilltalsnamn blir emellanåt stjärnan. Åh, säger alla tjejkollegor, vad fint. Nej, säger jag, ni skulle bara veta....
Jag har inte provat, kommer aldrig göra.....snälla...nån som läser....har inte ni också hört talas om stjärnorna på regementena??



Oktober 2009


Detta skulle egentligen varit ett stolöverdrag tror jag. Till min datastol som är ett arvegods efter farmor och som jag tror att jag bara lånar för pappa har ingen plats för den.
Janne frågade mig en gång om jag surfade naken.
-Nej, jag har tygstol.
Nu kan jag enligt mina vänner utan problem surfa näck framför datorn, stolen skyddas ju av en halkfri matta.
My god, jag försökte vara vettig och vuxen och praktisk men det blev så fel så fel...
(största sveket jan gjort mot mig, jag sa det bara till honom nämligen....)

Hm, hösten 2009

Anna Anka kommer till stan och Hanna Anka är född. Årets skämt är när Bobban frågar mig om jag kan göra en parodi på donnan på deras julfest. Hellre dör jag sa jag och härmade henne aldrig mer.
Men vi invigde ankan i bubbelpoolen och lekte sanning och konka. Jo, jag fyllde 30 år.

Ett Hannah Montana STAR (!) pussel! Yes yes, så klockrent! Det är inte namnet på den pryda tjejen eller STAR som är skämtet, det är bara bonus.
Ett mått på om man har tålamod är tydligen om man har ro att pussla. Jag kan pussla och även pimpelfiska. Jag har tålamod.
Att jag sen drog ett SKÄMT om att jag hade gjort en pusseltavla en gång tog värre snurr än jag trott. Dom pressade mig så jag blev röd i ansiktet och frågade om motiv och om vart jag hade hängt den. Pusseltavlor är SKITFULT. Skulle aldrig falla mig in men jag hade en dålig dag och kunde inte dra mig ur skämtet. Än i dag skrattar jag nervöst och blir röd precis som om jag vore skylig till en ful pusseltavla med kattungar på. Tror inte så men det är tre mot en...som vanligt.
Här ska pusslas, här ska ramas in och vem som får den i julklapp vet i gudarna. På mina väggar hamnar den aldrg....

November 2009

Handbojor till en kriminell. Jag har råkat missa att kassörskan inte slagit in alla varor, och nej, jag har inte gått tillbaka. Tänker varken säga butik, summa eller annat här med risk för påhälsning av farbror blå.
Ja, så är det. Och jag sov dåligt INNAN detta hände så jag kan inte skylla på det.
Jag vet dom som har SNOTT betydlig mer än så.
Och jag vet folk som släppt ut sköldpaddor i stadsparken och för den delen urinerat på allmän plats och blivit tillsagda. Bah!


Januari 2010

Min arm, min förgiftning, min gurutro är det NÄST senaste påhittet. Ursäktar dålig bild men det är sprit och nålar. ja, jag har fått mig en tankeställare. No more nålar i min kropp (förrutom imorrn när jag ska testas för HIV på min chefs inrådan)
Jag provade akupunktur, det sket sig. Men jag äter mer grönsaker än nånsin....
Gno gärna in det!

Vecka 8 2010

Lille Hauapaua som pappa hade sagt....tala är silver, tiga är guld.
Det är LIVSFARLIGT i bilen när man uttalar sig om något utan att tänka sig för. Det huggs direkt och det du sagt följder med dig längre än till kommungränsen...typ till döden skiljer oss åt.
Vi pratar om några konstiga metallpinnar som vi hittar i Bobbans och Linas bil. Lars kommer på att de tillhör en lampa från IKEA, ok väldigt clever Lars. Sen börjar vi skoja om pinnarna, det lutar alltid åt lite snuskvarninghåll. Nån säger att det skulle kunna vara en tandställning (kanske jag) och det är ju väldigt osexigt.
-Ta mig, bräker jag lite som en efterbliven och gör en gest med händerna som ska symbolisera tandställningen.
Kanske inte tänkte mig för, fick upp en bild i huvet.
Alla skrattar. Jättemycket. Jag blir generad.
Om man kunde vara tyst nån gång.
Ser ni att det är Hansanders leksakstågRÄLS jag har i munnen....

Anyway, tack snälla fina människor trots att jag nu ägnat 1,5 timme åt att skriva hur sjuk jag kan vara. Jag uppskattade allt mer än jag kan visa. Det är svårt att finna sådana vänner som er och svårt att med ord beskriva vad ni betyder för mig! Tack tack och bock från djupet av mitt hjärta....den kvällen kommer gå till mannaminne och hur bra känner inte jag mig själv nu?
Detta var rena terapin att skriva.

Nästa inlägg kommer handla om BIGBANG, när jag fyllde år men först måste jag till ridskolan en sväng.

Återkommer.

/Haua