Haua

Är det inte meningen att övning ska ge nån form av färdighet? Du ska känna utveckling i dig själv, känna att det fungerar och går som du vill.
Varför händer inte detta mig??
Varför går min utveckling bakåt till stenåldern?
Jag bestämde mig för att "rida igen" en lektion som jag missat. Då får man ta en plats som erbjuds och gilla läget. Jag fick plats i en grupp nu i veckan, tackade ja och infann mig till teorin som gruppen alltid började med.
Hur sött var det inte att gå runt i stallet och säga namnet på fuxen och hitta pållen med vit bläs? Jag börjar ana oråd med tanke på åldern på flickorna och deras nivå på teorin. Det sjuka var att dom kunde utantill hur alla hästarna ser ut! Dom stod i mittgången och tjattrade om vem som hade vita strumpor och vem som var black.
Jag vet hur en fjording ser ut...fast det sa jag aldrig.
När jag tittade på listan över vilken häst jag skulle få så knöt det sig i magen. Hästen Magica står i spilta och det mina vänner gör bara små hästar.
WTF.
Kollar till gruppen som rinder innan, Magica är en vit liten häst, två skitar hög.
Nej.
Det måste ha bivit nåt fel?
När jag tar över efter den lilla flickan så börjar allt strula. Hästen blänger på mig och kastar med huvudet. Gutt mos.
Jag måste ändra stigbyglarna så de blir 55 cm längre på varje sida och jag är säker på att om jag anstränger mig så kan jag knyta mina ben runt hästen mage utan problem.
Sitter upp, rider iväg och sen börjar helvetet.
Jag kan inte rida lätt, jag kan inte få hästen att galoppera, vi följer inte fyrkanten, jag kan knappt skritta.
Ett tag tog jag paus inne i mitten bara för att fundera över om jag inte skulle hoppa av eftersom hästen hatade mig. När framhovarna börjar lyta från marken är jag beredd på det värsta. Men det var nog bara en liten varning från magica. Istället är det ju bättre att slänga huvudet ner mot marken så tyglarna åker ur händerna på mig...hela tiden. Vi står inte still en sekund, surare häst har jag aldrig träffat tror jag.
Katastrof är ett bra ord.
-Tyckte du det gick bra Hanna?
-Ehh, nähä du.
-Ja, alltså du gjorde ju som jag sa till dig i alla fall....
-Jag försökte.
Alldeles för mycket publik också! ;0)
Nu vågar jag aldrig rida igen mer. Aldrig mer en barngrupp. Mina blåmärken på insidan av låren är inte av denna värld till följd av den långa kampen på den lilla hästen.
Inte ens om man går ner en storlek i häst lyckas jag få nån makt. ingen alls. Jag kan inte ens få ett spö att vara magiskt, snarare en partydödare.
Mitt självförtroende är noll.
När jag äntligen somnade på kvällen gjorde jag det till tonerna "häst är bäst på hamburgerfest"
Sorry.

/Haua