Haua

Jag glömde berätta om min insikt som kom till mig i Borgholm. Vi skulle hjälpa till att blåsa ballonger och när jag tog den i handen och började blåsa så insåg jag att jag är skiträdd för ballonger. Inte färdiga ballonger. Men att blåsa ballonger är ju otäckt. Det känns som jag vill stå på en meters avstånd och blåsa men det går ju inte.
Jag blåste en när de andra hade blåst två var. Min var hälften så stor som de andra för jag var rädd att den skulle smälla om jag fyllde den med mer luft.
Sen smäller en ballong i ansiktet på chefen och Matilda tyckte hon såg lika glad ut för det.
Då tog jag resten av de oblåsta ballongerna som låg på bordet och la i min ficka. Så vi slapp blåsa fler.

Älgar
Ormar
Ballonger

/Haua

Vilken dag det har varit! Sol, bröllop och kärlek i luften. Matilda och jag drog till Borgholm för att medverka på torgets evenemang för Vickans bröllop.
Dagen inleddes med styling a la brud.

Här är det inte så mycket kvar av min piffing. Jag hade ett önskemål...inget rött läppstift. Jättefint på andra men icke på mig.

Matilda och jag, livs levande. Skrämde lite folk som trodde vi var skyltdockor.
Medelåldern på folket som var och tittade på borgholms torg var 65 år. Går dom i giftastankar? Sen var det väldigt många som tog kort på oss.
Kände mig som en riktig kändis fast jag inte har uträttat speciellt mycket än så länge. 
Trevlig mening som ofta förekom -åh, om man ändå kunde få vara 20 år igen! (eh, jag brukar också tänka så)

Mitt barr efter två timmars plågor. Jag är inte håröm men halleluja vad hon slet och drog. Jag har upplevt det en gång innan, att det kommer tårar utan att jag kan hjälpa det och då klippte jag mig i Alsterbro hos skvallertant nr 1.
Absolut en frisyr jag kan tänka mig att ha själv...när det blir på riktigt...om det blir på riktigt. Jag gillade klänningen också. Varför prova 15 vita klänningar? Så mycket skiljer det inte på dom.

Jag dansade vals...fast jag inte kan! Det sa klick ta mig tusan.

Fina Matilda var som en liten dröm...

Vi blev gratulerade av en utvecklingstörd dam.

-GRATULERAR, skrek hon och tog i hand. VAD HETER NI NU???
-Alltså...vi har inte gift oss...eh...än.
-NÄR SKA NI GÖRA DET DÅ??
-Jadu, säg det?

Jag sa till pappa att jag tänkte stå i tältet tills jag blev gift. Kunde passa på liksom!
-Hahaha, här kan vi ju inte stå i åratal!
-Men pappa, kommer du gå och lämna över mig vid altaret sen när det är dags?
-Jaaadå, man jag går bara halvvägs.

Fast bakom sina solglasögon så grät pappa nästan. Det är nåt visst med bröllop oavsett vem som gifter sig heller hur stort det är. Det sker av kärlek. Ett bevis för världen att det är VI.
Sen suger skilsmässostatistiken men det behöver vi inte tänka på.

Dagen avslutades med grillning. Jag fick tända grillen. Men oanvänd kol är det ju inte så himla svårt som jag trodde. Men sen brände jag kycklingen. Förbannat vad svårt det är att reglera värmen på en grill haha....
Tack Frida och Bybbe för en trevlig afton och TACK till Lillian och bröllopsbutiken för att vi fick vara med :)

/Haua

 

 

På lördag är min stora dag. Och Vickans men det är ganska strunt samma.
Lets get married!

Barret ska fixas och sminket ska på och SVT kommer att vara där. Förrutom att inte skita ner klänningen skall jag även försöka undvika intervjuer. Det är 10 år sedan jag gjorde mitt senaste icke lyckade framträdande i tv.
Det blir en heldag i Borgholm i sann bröllopsanda.
Hoppas på fint väder! Ska bli riktigt kul att få sällskap av vilda Matilda!


Väl mött i Borgholm då!

/Haua

Välkommen till familjen får man säga till en fyra-åring som vägrar ha skor på sig. Pigg och glad och långt hår och stora bruna ögon.

Pappa har blitt med travhäst.

Jag och Lisa som TJATADE när vi va små att vi skulle ha häst. Vi lusläste HÖÖKS katalogen och stegade ut potentiella hagar i trädgården hemma i Knivingaryd.
-Köp häst när ni blir stora.

Nu är pappa vuxen. Han har ansvar för en hästs välmående.

När nyheten nådde mig gratulerade jag honom och frågade vad hästen heter. Jag fick ett svar via sms.

Räkan

Jaha, och in på upploppet kommer Räääääkan. Nu struntar jag i det flashiga namnet som min lillasyeter egentligen har. I mina ögon är hon Räkan och hon bor i Alvesta.

Pappa har varit och hälsat på henne såklart.

-Haua, jag hade gåshud. Det var det sötaste jag sett.

Undrar om han sa så på Kalmar BB när jag kom ut 4,5 kilo tung?

Jag ska följa med nån dag med en påse morötter och se vad hon går för. Lilla Räkan.

/Haua

I detta nu går det inget vidare på jobbet. Lite strul med O1:ans turbin men no worries, lampan går att tända ändå.

Jag fick jobba övertid i måndags och då ingår en taxiresa hem till bostaden som tack för att man har offrat sig.
Jag sprang i ösregnet till den väntande bilen, ja det liknade en film.

Nånstans i början av resan kände jag att kemin mellan mig och chauffören var sådär. Det är helt knäpp tyst i bilen. Sånt tål inte jag. Jag blir nervös och stressad så jag gör ett försök att vara social. I detta läget kan man säga vad som helst, prata om väder funkar ju alltid.
Vad säger jag?

-Är vindrutetorkarna automatiska?

-Ja.

-Ok.

Sen var jag tyst hela vägen till Lilla Torget. Han också.  Jodå, så att så är det.

/Haua

Du måste ha den instinkten i dig. Överlevnad. Att äta eller att ätas.
Jag har flickorna har varit i Ullared igen. Ja, jag tar ledigt från jobbet för att åka dit och ja, jag går upp aptidigt alldeles frivilligt.
Det är för att det är kul.
I tisdags sa jag adjö till 4200 kr.

Detta får man för den nätta summan. 6 påsar med braha saker.

I år vann jag kategorin "längsta kvittot"
Ida vann "billigaste saken"
Maria vann "handlat för minst"
Detta resultat stod i rond ett. Vi tar ju självklart matpause och sen börjar vi om. Ny vagn, nya saker att köpa.
Man idiotförklarar sig själv flera gånger den dagen men och, det är ju kul.
Mitt bästa köp, en SNYGG regnjacka.
Idas bästa köp....en kofot.
Vi gillar alla olika saker här i livet.

Nya gummistövlar köpte jag också...utan bröst. Det är blommor på dessa, riktigt blommor. Går inte att ta miste.

Mitt näst bästa köp.

Snygg.

Nu har jag schampoo för ett år framöver och bakplåtspapper för en livstid!

/Haua

Dagen D är över för mig och mina vadslagningsvänner. Jag har sprungit halvmilen. Platsen var scaniaslingan, perfekt för mig för det är ju lite av min hemmabana kan man säga. Det var där jag tog mina första stapplande steg i de nya otroligt fula löparskorna och det var där jag för femtioelfte gången försökte förmå mig att springa två varv utan att lyckas. Sista försökte på två varv gjorde jag i onsdags.
Flåsflåsflås, inte en chans, flåsflåsflås.
Men den formbekräftelsen var jag nervös inför loppet. Skulle jag fixa två varv på ren vilja som alla pratar om?

Fredagen bjöd på kalasväder. Nästan för varmt att springa i men ok. Jag, Janne och Ea samlades vid slingan kl 15.00. Inte en publik så långt ögat nådde och det kändes bara bra.


Här är vi!! Notera min nya vattenflaska från gekås och Lasses tidtagarur.

Klockan hängde vi på staketet som omfamnar jonen på scania. Vi drog iväg, inte som tre avlöningar utan i ett lugnt och sansat tempo.
Jag skulle springa halvmilen på 30 minuter, Ea hade halvmilen på 40 minuter och Janne skulle ta milen på 50 minuter. Nu kan man räkna ut hur loppet artar sig.
Jan drar iväg som om han vore jagad av en bålgeting, Ea och jag följs åt en bit men Ea tycker mitt tempo är lite högt. Jag drar ifrån. Är ju så illa tvungen då han har tio minuter mer än mig på samma sträcka.
Springer i min lilla värld, kollar efter ormar och försöker komma in i den omtalade andra andningen. Då möter jag Ea. Han har sprungit fel.
Sen möter jag bara Janne en gång innan jag går i mål....eftersom jag inte hade nån klocka hade jag ingen aning om hur jag låg till...därför tog jag ut mig. Rejält. Men så fick jag tiden 27 minuter och 16 sekunder!
Därmed uteblev whiskeyn för grabbarna som även dom klarade sina tider. Vi kom, vi såg, vi segrade.
Jag hade ALDRIG tagit förnedringen att inte klara tiden....

Så här bra mådde jag efteråt. Notera vem som ligger efter med solningen.

Vi firade på Hotell Ett med god mat och några öl. Nu är mina skor till salu. Eller kanske jag ska ställa ut dom på hobbeymattan så är dom väl borta en vacker dag....

Tack för allt stöd. Speciellt tack till Anna och Vevve som har sprungit med mig!

Tack Janne för korten ;)

/Haua