Janssons.
Allt var väldigt trevlig och najs i vanlig ordning. Det som stack ut från föregående år var:
-Jag var inte sjuk.
-Jag fick göra janssons, nästan helt själv. (den blev god)
Tack fina Eriksson för en förtrollande jul!
Nu ska det festas!!
Nu är NÄSTAN rödskallen borta! Kanske blir äkta brunhårig i maj.
//Haua
Världens undergång.
Jag är 30 år gammal. Jag har kommer aldrig över tröskeln där jag slutar fasa för min omgivning. Jag vill kliva över. Jag vill inte sitta och bli lika förvånad och förskräckt varje gång nån tar ett snesteg.
Världen är ett enda stort snesteg.
Om otroheten skulle vara en färg så är den definitivt svart. Det är bara det att färgen börjar bli grå och snart går den över i vitt och då är det lika accepterat som vad som helst.
Alla får cancer och alla är otrogna.
Om man ska gå djupt så går det åtminstonde att dela upp eländet lite. Linda in det.
-Han/hon är som person. Inget personligt mot nån drabbad.
-Engångsgrej, kommer aldrig hända igen. (Eller har personen fått smak på det och trillar dit igen)
-En del saker accepteras i förhållandet. Individuellt såklart. En del tål ju ingenting. En del tål massa.
Alla är vi olika. Och tur är väl det. Annars skulle inga förhållanden finnas.
Ville verkligen inte sitta här och vara bitter och bara tycka det klassiska "det finns inga vettiga"
Häromdagen fick jag reda på att en person jag inte alls känner är ett svin. Men jag gillade honom. Tyckte han var reko. Han var förlovad och lycklig tänkte jag. Varm, trevlig och en bra pappa (vet inte om han har barn) Han lurade på mig löparskorna och han gav mig ett intryck som inte dyker upp så ofta. Var han reko? Nej. Ett otroget svin. När jag visar mina förfäran över det hela säger folk bara: visste du inte det? Det har han alltid varit. Det var då själva fan. Jag är verkligen noll människorkännare.
Idag är det skitsamma vem som ligger med vem. Vem som gör vad med vem. En ring är ingenting. Ett löfte tystnar och bleknar så fort det lämnat munnen.
Det är så sorgligt. Jag är så efter. Jag har så svårt att acceptera. Måste man ge sig in i ett förhållande med den skyhöga procentuella risken att bli bränd? Inte undra på att folk är svartsjuka, osäkra och rädda för känslor.
Du förtjänar nån bra. Jo, det gör alla. Men i många fall får man nöja sig med vad som erbjuds för den där bra finns inte.
Jag vet många bra. Jag hoppas dom är bra. I mina ögon är dom bra tills jag får reda på nåt annat. Där får jag dra gränsen för mitt cyniska synsätt på människan.
Allt är generationsskiftets fel. Medias fel. Eller vårt egna fel.
Osäkerheten driver folk till att söka bekräftelse och det görs bäst genom att övervinna sånt som egentligen inte borde vara inom räckhåll.
Uttrycket "han/hon har ju tjej" besvaras idag med ett "och?"
Vänd världen, vänd.
/Haua
Ny hobby.
Samtidigt vänder jag upp och ner på mitt hem och försöker BLI AV med saker. Det finns så mycket jag inte behöver här. Därför bokade jag ett bord på loppis här i stan.
Jag kom dit på sladd, kaffe i näven och smått förvirrad. Kliver in i salen och ser att alla har packat upp sina saker, skyltat, allt är perfekt. Nu fikar dom i lugn och ro. Det är rutinerat att ta med sig fika, tidningspapper, påsar och en fin duk att lägga på sitt bord. Inget av detta hade jag.
Börjar riva och slita i mina kartonger och börjar totalt skämmas över allt jag har släpat dit. Jobbigast är att montera upp turkgranarna. Dom är små knähöga granarna som blinkar i alla möjliga färger. Gud förbjude att de står i mitt hem som pynt. Dom passar på en pizzeria.
Jag hade blivit varnad för den prutande vietnameserna som alltid kommer FÖRST och prutar på ALLT. Dessa kommer köpa mina granar tänkte jag. Lätt. 50 kr styck.
Prutkunderna kom aldrig. Istället invaderades stället av pensionärer. Vad köper dom? Mina granar. Dom sliter i dom. När jag har sålt dom rivs det fortfarande i dom så jag får säga att det inte är nån idé för de är sålda.
Oväntat med så sabla skönt att bli av med kraffset.
Sen går fyra timmar av bara farten, jag säljer hälften av mitt kraffs. 800 kr rikare. Detta ska jag definitivt göra igen. Fast mer förberedd och inte så girig. Borde skrikit ALLT PÅ BORDET 10 KR när det var en halvtimme kvar.
Det var en udda dag i dag och jag gillar det.
En fundering jag alltid har på auktioner är:Vart är dagens ungdom? Varför är det bara jag där och en massa gamla som redan har allt? Varför köper dom gamla ännu mer saker?
/Haua
