Aa..
Hej igen kanske man ska säga.
/Haua
/Haua
En annan ö.
I fredags var det baluns på Bossholmen. En söt liten ö simavstånd från stan. Elajo bjöd till med årlig kräftskiva och det är attans att jag inte hittade artikeln från aftonbladet där det stod om hur firmafester ALLTID ballar ur.
För det gör dom.
Väderguden har inte tagit semester och i mitt huvud är vädret ca 70 % av den goa stämning som blir när solen skiner på mig.
JAG ÄLSKAR KRÄFTOR. Slog nog alla med hästlängder i kräftatandet. Men nej, jag äter inte hjärnan och smöret. Jag äter köttet i klor och bakände.
Söta lille Czinder som inte kunde äta kräftor....en å annan stjärt gick till honom i min turboskalning. Men han bjöd igen.
Jag gick hem tidigt och INTE för att jag ALLTID gör det utan för att jag skulle dra till Göteborg mitt i natten. Vilket stolleprov.
På ön däckade folk, låg på backen, folk snubblade på dom, det badades och kräktes lite här och var. Firmafest!! Allt detta missade jag i och med min smitning men man får ju höra. Kul för de som städade dagen efter när 50 000 måsar har haft efterfest på resterna.
Nu kanske vi aldrig får vara på bossholmen mer eftersom vi inte ens lyckades binda fast båtarna ordentligt. En åra saknades också.... Än idag ligger det väl kräftskal på hela ön.
Kl 5 i lördags morse åkte Matilda (den vilda) och jag till Göteborg för lite Way Out West. Hur min kropp orkar vet jag ej men jag kör på så länge det håller.
Jag sov hela vägen till stan, förrutom när hon bromsade häftigt, körde i 130 så ratten vibrerade eller spelade högt på radion.
I Göteborg sov vi 1,5 timme på en parkering sen hämtade vi våra band. Jag ångrar att jag inte blev en festivalräv från början. På festival kan man bara vara. man kan äta goda saker och lyssna på musik som till och med jag gillar fast mitt musikintresse är noll.
Tack för att jag fick se Mumford & sons, tack Håkan Hellström och balla chemical brothers.
Lite thaimat och tacos följde med till bilen, vårt sovställe. Hur vi tänkte när vi parkerade typ mitt i slottsskogen kan man ju undra. Nära och bra men på natten när alla ska hem och passerar vår bil är det inte så hippt.
-Kolllllla, det sitter folk i bilen! HÄÄÄÄÄJ
Knack, knack knack på rutan hela tiden.
Ta gärna tag i mina takräcken på bilen och skaka oss så det känns som att sitta i en torktumlare.
-Hallå, kolla nån sover i bilen...HALLLLÅÅÅ!! Knack, knack.
Tänkte att det skulle bli den längsta natten i mitt liv. Ett aldrig sinande flöde av folk kom och gick, det var efterfester i bagageluckorna på bilarna, det v ar musik, fotbollsspelande och dans.
Matilda mår helt plötsligt illa och kräks i en icakasse och jag ställer utanför bilen.
Jag är en taikon utan blå ögon och olivhud.
Klockan 12 (!) dagen efter vaknar vi i dett soligt Göteborg. Hur vi kunde sova så länge i bilen vet jag ej men då börjdade hemfärden. Det tog bara en timme att ta sig ut ur stan. Jag är rädd för spårvagnar.
Tror att Matilda var nöjd med helgen...och med maten. Hon ringde lite smått hysterisk då hon hade hittat info om vad man inte får ta med sig in på området.
-Husdjur
-Stolar
-Paraplyer
-Mat och dryck. (vegetarisk mat finns)
-Åh, Hanna du kommer döööö. Dom serverar bara vegetarisk mat på festivalen! Fan , jag hatar grönsaker. Vad ska vi göra?
-Eh, eller så vill dom bara informera om att det ÄVEN finns vegetarisk mat.
-Jaaahaaa, jag har inte huvet på skaft.
-Nä. Det är väl ingen veggiefestival vi ska på?
-Nä.
Bra helg.
Ny vecka och MASSA på jobbet.
Spelade fotboll idag efter lite uppehåll. 6 mål i röven, jo men tjena. Tack för kaffet. Affe kommer döda oss.
/Haua
För det gör dom.
Väderguden har inte tagit semester och i mitt huvud är vädret ca 70 % av den goa stämning som blir när solen skiner på mig.
JAG ÄLSKAR KRÄFTOR. Slog nog alla med hästlängder i kräftatandet. Men nej, jag äter inte hjärnan och smöret. Jag äter köttet i klor och bakände.
Söta lille Czinder som inte kunde äta kräftor....en å annan stjärt gick till honom i min turboskalning. Men han bjöd igen.
Jag gick hem tidigt och INTE för att jag ALLTID gör det utan för att jag skulle dra till Göteborg mitt i natten. Vilket stolleprov.
På ön däckade folk, låg på backen, folk snubblade på dom, det badades och kräktes lite här och var. Firmafest!! Allt detta missade jag i och med min smitning men man får ju höra. Kul för de som städade dagen efter när 50 000 måsar har haft efterfest på resterna.
Nu kanske vi aldrig får vara på bossholmen mer eftersom vi inte ens lyckades binda fast båtarna ordentligt. En åra saknades också.... Än idag ligger det väl kräftskal på hela ön.
Kl 5 i lördags morse åkte Matilda (den vilda) och jag till Göteborg för lite Way Out West. Hur min kropp orkar vet jag ej men jag kör på så länge det håller.
Jag sov hela vägen till stan, förrutom när hon bromsade häftigt, körde i 130 så ratten vibrerade eller spelade högt på radion.
I Göteborg sov vi 1,5 timme på en parkering sen hämtade vi våra band. Jag ångrar att jag inte blev en festivalräv från början. På festival kan man bara vara. man kan äta goda saker och lyssna på musik som till och med jag gillar fast mitt musikintresse är noll.
Tack för att jag fick se Mumford & sons, tack Håkan Hellström och balla chemical brothers.
Lite thaimat och tacos följde med till bilen, vårt sovställe. Hur vi tänkte när vi parkerade typ mitt i slottsskogen kan man ju undra. Nära och bra men på natten när alla ska hem och passerar vår bil är det inte så hippt.
-Kolllllla, det sitter folk i bilen! HÄÄÄÄÄJ
Knack, knack knack på rutan hela tiden.
Ta gärna tag i mina takräcken på bilen och skaka oss så det känns som att sitta i en torktumlare.
-Hallå, kolla nån sover i bilen...HALLLLÅÅÅ!! Knack, knack.
Tänkte att det skulle bli den längsta natten i mitt liv. Ett aldrig sinande flöde av folk kom och gick, det var efterfester i bagageluckorna på bilarna, det v ar musik, fotbollsspelande och dans.
Matilda mår helt plötsligt illa och kräks i en icakasse och jag ställer utanför bilen.
Jag är en taikon utan blå ögon och olivhud.
Klockan 12 (!) dagen efter vaknar vi i dett soligt Göteborg. Hur vi kunde sova så länge i bilen vet jag ej men då börjdade hemfärden. Det tog bara en timme att ta sig ut ur stan. Jag är rädd för spårvagnar.
Tror att Matilda var nöjd med helgen...och med maten. Hon ringde lite smått hysterisk då hon hade hittat info om vad man inte får ta med sig in på området.
-Husdjur
-Stolar
-Paraplyer
-Mat och dryck. (vegetarisk mat finns)
-Åh, Hanna du kommer döööö. Dom serverar bara vegetarisk mat på festivalen! Fan , jag hatar grönsaker. Vad ska vi göra?
-Eh, eller så vill dom bara informera om att det ÄVEN finns vegetarisk mat.
-Jaaahaaa, jag har inte huvet på skaft.
-Nä. Det är väl ingen veggiefestival vi ska på?
-Nä.
Bra helg.
Ny vecka och MASSA på jobbet.
Spelade fotboll idag efter lite uppehåll. 6 mål i röven, jo men tjena. Tack för kaffet. Affe kommer döda oss.
/Haua
Den magiska ön....
Jag har några meter till båten, ändå har jag aldrig lyckats ta mig dit. Gotland. Utomlands enligt många, helt magiskt enligt alla andra.
Lite hastigt och lustigt blev det bokat, en tripp till Visby över midsommar. Järngänget bestod av Anna, Annica, Sotarungen och den lilla systern.
Vädrets gudar var med oss all the way. Vi inledde med press och lite alkohol på däck.
Gotland är helt fantastiskt. Jag blev inte besviken. Inte en enda gång på hela helgen.
Nu är jag en i gänget. Nu vet jag vad folk pratar om. Kallis, Gutekällaren, Munkkällaren, innanför och utanför muren eller varför inte Almedalen...
Hur man lyckas fylla en helg med så mycket olika händelser är en gåta men det är ju roligt på vägen...det blir lite som en hemlig klubb. Bara vi som var där vet vad det handlar om.
-Pittögda sjuåringar....
-Untz, untz, whats up, whats new?
-Fan, fan, fan, det skulle varit jaaag...
Visby är stenhus och stengator och stenfår för mig. Jättefint men gator och gränder är så lika. När jag hamnar i sällskap där andra personer är mer hemtama än mig så tenderar jag att bli hjälplös. Jag går runt i min egna lilla värld och tittar mig omkring men registrerar knappast omgivningen. Jag är trygg och följer flocken.
Midsommarnatt ska jag gå hem alldeles själv och klockan var efter ett vill jag bara tillägga. Jag går en sjuhellskottas omväg och är väldigt nära mitt hotell när tre trevliga gotlänningar säger "glad midsommar" med den där goa dialekten.
Då vill jag ha mat kommer jag på. Söka föda i främmande stad är skitsvårt så jag får hjälp en en söt tjej som vallar bort mig till en kebabtant. Jag handlar och ska gå hem. Hon visar vägen men vad hjälper det? Där går jag och irrar i Visby med en kall kebab och väntar på bättre tider....hittade hem till slut i alla fall.
Såg senare på förfest nr 2 på vår takterass hur långt bort jag var. Jag vet att jag rundade en kyrka i byn och den låg inte nära hotellet direkt...
Lyckades under kvällen få en krans av löv på mitt huvud. Den var med hem. Tydligen ville jag inte låna ut den och ljög om att det var skiiiitsvår att få tag i. Det var en gåva ju.
Försökte prata med en irländare om svensk midsommar och drog nog en ganska rolig förklaring om hur en krans egentligen ska se ut...
-Eh, this one, no flowers. Only leafs. Nice anyway?
Dagarna var det sol, kvällarna var det fest. Som det ska vara antar jag.
Tröttnade på att skriva min signatur när jag handlade drinkar och började istället rita penisar på alla kvitton. Stora, små, långa och korta. Hur uppskattat är det?
Man blir lite crazy banana "utomlands".
Söndag morgon vaknar jag upp till ett par KOLSVARTA fötter mitt emot mig. Jag myntar namnet sotarungen till Maria var skor förmodligen har färgat av sig ordentligt under helgen. Det enda jag ångrar att jag inte tog kort på. Aldrig sett nåt liknande...
Gotland i våra hjärtan, så är det bara.
Tack för en midsommar topp tre. Lätt!
/Haua
Lite hastigt och lustigt blev det bokat, en tripp till Visby över midsommar. Järngänget bestod av Anna, Annica, Sotarungen och den lilla systern.
Vädrets gudar var med oss all the way. Vi inledde med press och lite alkohol på däck.
Gotland är helt fantastiskt. Jag blev inte besviken. Inte en enda gång på hela helgen.
Nu är jag en i gänget. Nu vet jag vad folk pratar om. Kallis, Gutekällaren, Munkkällaren, innanför och utanför muren eller varför inte Almedalen...
Hur man lyckas fylla en helg med så mycket olika händelser är en gåta men det är ju roligt på vägen...det blir lite som en hemlig klubb. Bara vi som var där vet vad det handlar om.
-Pittögda sjuåringar....
-Untz, untz, whats up, whats new?
-Fan, fan, fan, det skulle varit jaaag...
Visby är stenhus och stengator och stenfår för mig. Jättefint men gator och gränder är så lika. När jag hamnar i sällskap där andra personer är mer hemtama än mig så tenderar jag att bli hjälplös. Jag går runt i min egna lilla värld och tittar mig omkring men registrerar knappast omgivningen. Jag är trygg och följer flocken.
Midsommarnatt ska jag gå hem alldeles själv och klockan var efter ett vill jag bara tillägga. Jag går en sjuhellskottas omväg och är väldigt nära mitt hotell när tre trevliga gotlänningar säger "glad midsommar" med den där goa dialekten.
Då vill jag ha mat kommer jag på. Söka föda i främmande stad är skitsvårt så jag får hjälp en en söt tjej som vallar bort mig till en kebabtant. Jag handlar och ska gå hem. Hon visar vägen men vad hjälper det? Där går jag och irrar i Visby med en kall kebab och väntar på bättre tider....hittade hem till slut i alla fall.
Såg senare på förfest nr 2 på vår takterass hur långt bort jag var. Jag vet att jag rundade en kyrka i byn och den låg inte nära hotellet direkt...
Lyckades under kvällen få en krans av löv på mitt huvud. Den var med hem. Tydligen ville jag inte låna ut den och ljög om att det var skiiiitsvår att få tag i. Det var en gåva ju.
Försökte prata med en irländare om svensk midsommar och drog nog en ganska rolig förklaring om hur en krans egentligen ska se ut...
-Eh, this one, no flowers. Only leafs. Nice anyway?
Dagarna var det sol, kvällarna var det fest. Som det ska vara antar jag.
Tröttnade på att skriva min signatur när jag handlade drinkar och började istället rita penisar på alla kvitton. Stora, små, långa och korta. Hur uppskattat är det?
Man blir lite crazy banana "utomlands".
Söndag morgon vaknar jag upp till ett par KOLSVARTA fötter mitt emot mig. Jag myntar namnet sotarungen till Maria var skor förmodligen har färgat av sig ordentligt under helgen. Det enda jag ångrar att jag inte tog kort på. Aldrig sett nåt liknande...
Gotland i våra hjärtan, så är det bara.
Tack för en midsommar topp tre. Lätt!
/Haua
