Drömmar.
Något som gör mig oerhört glad är när nån i min närhet säger -jag drömde om dig inatt Hanna.
Sen bryr jag mig inte om jag jagade personen i fråga med en kniv runt runt i gamla stan i stockholm eller om jag petade ut ögonen på nån eller gjorde något annat omänskligt.
Jag är ju med i ditt undermedvetna, det är stort.
I drömmarna bearbetas en hel del saker för att gryende dag ska vara ett blankt papper att fylla med nya intryck.
Jag blir en helt annan person på natten. Jag pratar och vandrar runt i lägenheten. Olika teman varje gång. Det händer inte varje natt. Ibland är min kropp för trött för att lyda imulserna som skickas ut.
Ofta skäms jag när jag vaknar av att jag tex står i klädkammaren och ska beställa en korv med bröd. Sen går jag och lägger mig som om ingenting hade hänt...reda att äta nya korvar nästa dag.
Funderar på att ge ut en pocket med alla sjuka saker jag har kommit fram till i drömmarnas värld. Hm, jo en pocket skulle det nog räcka till.
Jag är inte farlig. Det kanske jag ska avsluta med. Jag vet bara inte vad jag gör. Väck mig gärna!
/Haua
Sen bryr jag mig inte om jag jagade personen i fråga med en kniv runt runt i gamla stan i stockholm eller om jag petade ut ögonen på nån eller gjorde något annat omänskligt.
Jag är ju med i ditt undermedvetna, det är stort.
I drömmarna bearbetas en hel del saker för att gryende dag ska vara ett blankt papper att fylla med nya intryck.
Jag blir en helt annan person på natten. Jag pratar och vandrar runt i lägenheten. Olika teman varje gång. Det händer inte varje natt. Ibland är min kropp för trött för att lyda imulserna som skickas ut.
Ofta skäms jag när jag vaknar av att jag tex står i klädkammaren och ska beställa en korv med bröd. Sen går jag och lägger mig som om ingenting hade hänt...reda att äta nya korvar nästa dag.
Funderar på att ge ut en pocket med alla sjuka saker jag har kommit fram till i drömmarnas värld. Hm, jo en pocket skulle det nog räcka till.
Jag är inte farlig. Det kanske jag ska avsluta med. Jag vet bara inte vad jag gör. Väck mig gärna!
/Haua
Illa.
Skulle du ta emot 3 miljoner kr om du var tvungen att lukta lite svett hela livet?
Om svaret är ja, vad skulle du göra för dessa pengar?
Jag visste att Bobban skulle köpa en båt, Janne en stuga vid vattnet och Lasse skulle lämna landet (en chansning)
Deras gissning på vad JAG skulle göra för pengarna...
-pensionsspara
Kul tjej man är liksom...eller ger sken av att vara.
Jag skulle resa! Det är svaret.
/Haua
Jubileum!
I veckan som gått har ett 2-årsjubileum passerat!
23 april hade jag varit anställd på OKG i alltså hela 2 år. Med mig i den båten sitter även Bobban och Lasse.
Det är även 2 års sedan vår bilpool bildades och där kommer JTB in i bilden.
Tillsammans har vi fyra kasat på vägen till OKG för att sedan samma dag kasa tillbaka hem igen. I ur och skur, i tid och otid, ibland fulltaliga och ibland t o m plus någon extra.
Hur firar man 360 timmar på vägen?
Under en lunch för X antal veckor sedan så smiddes planen. Lars och jag bestämde oss för att skoja till det lite med övriga resenärer.
Lunch inbokades i figeholm via kallelse i mailen. Inget konstigt med det. På 1-årsdagen var vi också iväg och åt lunch på samma ställe.
MEN....efter lunchen skulle det hända grejer.
Jag fixade eftermiddagen ledig åt Bobban och JTB. Lasse kläckte ideén -Jag vet, vi åker och rider nånstans!
Inbiten hästnörd som jag har blivit så visst, jag är på!
Innan lunchen hade vi möte som drog ut på tiden...jag har aldrig haft så mycket adrenalin i kroppen.
40 minuter försenade gick vi till bilen, jag var helt skakis. Fnittrade oavbrutet. Moget.
-Jag har bråttom tillbaka, säger Bobban.
O no ;)
Trevlig lunch averkas. Det är såå nära nu tänker jag flera gånger. Nu ska ni få!
När vi kör tillbaka kläcker jag meningen- fan, kan vi inte bara skita i jobbet idag? Göra nåt annat?
Lasse är på, även Janne (såklart) INTE Bobban. Blankt nej.
-Jag måste tillbaka *mummel mummel* mycket att fixa med *mera mummel*
Ännu bättre hahahaha......arbetsmoralen lös inte med sin frånvaro.
Istället för att svänga höger mot jobbet så svänger jag vänster. Wiihooo!
Sen börjar resan i mot stan där ingen utom lasse och jag fattar nånting.
-Men vad gör du?
-Jag måste tillbaka...
-Vad dryg du är...
-Kom igen nu, lägg av
När vi har passerat Fårbo och dom inser att vi inte ska tillbaka till jobbet på en stund så blir dom helt tysta.
Sitter och tittar ut genom varsitt fönster.
Lasse och jag bara skrattar.
Vilken dag, solen sken och fåglarna sjöng.
Jag låtsas att jag bara ska ta ut pengar, att det var därför jag körde in till stan.
EkonomBobban förklarar hur urbota dumt det är att åka in till stan och ta ut pengar. vilken omkostnad osv....
Ett sista stopp blir hos Lasse, han springer in och hämtar ridtröjor till pöjkarna.
Jag frågar om nån är sugen på öl.
-Fan, det hade inte varit fel....men jag vågar inte ifall vi får blåsa när vi ska tillbaka in på jobbet...
(Hehe) Ingen tar mig på allvar....
I samlad trupp åker vi mot Shell, nästa milstolpe på resan. Det är nu eller aldrig.
Jag kör mot Kalmar.
Bobban suckar, janne gapar.
Lasse och jag garvar ännu mer.
-Ska ni inte ha den där ölen nu?, säger jag och tittar i backspegeln.
Då rotar dom fram min kylväska som jag lite spontant packade på morgonen. Där låg 4 kylda öl. 4 uppskattade öl. Fan, killar är så lättköpta.
Ölen öppnas, stämningen ändras drastiskt. Som att vända på en hand! Magiskt.
Armstöden fälls ner där bak, sittställningarna blir mer avslappnade och dom två där bak fattar att nåt är på gång.
Ingen åker runt med kylda öl i bagagen. -Jaha, vi ska nog inte tillbaka till jobbet idag, konstaterar nån.
Alltså lyckades vi lura dom ända till oskarshamn, så jäkla awesome.
Målet för resan var sjöutsiktens islandshästar som håller till vid timmernabben.
En timmes ridning var bokad.
Bobban frågar mig för femtioelfte gången om jag har pratat med conny och begärt ledigt åt honom....(så orolig)
Ja, det har jag lilla arbetsmyra...
Lasse fick ett spö, ser ut som han aldrig har sett ett sådant :)
Den sista ölen dricks upp, det kedjeröks lite och sen är det dags. Vi blir tilldelade hästar, don efter person. Janne fick en sadel med knopp mellan benen.
Lyckliga JockeyJanne med Embla.
Bobban på sin älskling. han blev erbjuden att köpa den för 50 000 kr.
Lika mycket som han hoj kostade...
Dom två klickade.
Här står jag med Lill Lindfors gamla kuse Eyrun. Så liten :)
Och cowboyLasse på sin bitch (som verkade hur snäll som helst)
Filmer finns på youtube, sök på hauapaua....
Det var en helt ljuvlig dag i solskenet, jättetrevlig sällskap och framför allt en lyckad blåsning. Bästa!
Janne erkände senare att innan allt avslöjades så var han sur på mig för att jag var så taskig mot Bobban hahaha...han bönade ju och bad att få åka tillbaka till jobbet och jag bara ignorerade honom.
Han trodde det hade slagit över för mig...
Som avslutning blev det fika i Mönsterås!
Tack Boys för en trevlig eftermiddag....och Lasse, det där gjorde vi bra! ;)
/Haua
23 april hade jag varit anställd på OKG i alltså hela 2 år. Med mig i den båten sitter även Bobban och Lasse.
Det är även 2 års sedan vår bilpool bildades och där kommer JTB in i bilden.
Tillsammans har vi fyra kasat på vägen till OKG för att sedan samma dag kasa tillbaka hem igen. I ur och skur, i tid och otid, ibland fulltaliga och ibland t o m plus någon extra.
Hur firar man 360 timmar på vägen?
Under en lunch för X antal veckor sedan så smiddes planen. Lars och jag bestämde oss för att skoja till det lite med övriga resenärer.
Lunch inbokades i figeholm via kallelse i mailen. Inget konstigt med det. På 1-årsdagen var vi också iväg och åt lunch på samma ställe.
MEN....efter lunchen skulle det hända grejer.
Jag fixade eftermiddagen ledig åt Bobban och JTB. Lasse kläckte ideén -Jag vet, vi åker och rider nånstans!
Inbiten hästnörd som jag har blivit så visst, jag är på!
Innan lunchen hade vi möte som drog ut på tiden...jag har aldrig haft så mycket adrenalin i kroppen.
40 minuter försenade gick vi till bilen, jag var helt skakis. Fnittrade oavbrutet. Moget.
-Jag har bråttom tillbaka, säger Bobban.
O no ;)
Trevlig lunch averkas. Det är såå nära nu tänker jag flera gånger. Nu ska ni få!
När vi kör tillbaka kläcker jag meningen- fan, kan vi inte bara skita i jobbet idag? Göra nåt annat?
Lasse är på, även Janne (såklart) INTE Bobban. Blankt nej.
-Jag måste tillbaka *mummel mummel* mycket att fixa med *mera mummel*
Ännu bättre hahahaha......arbetsmoralen lös inte med sin frånvaro.
Istället för att svänga höger mot jobbet så svänger jag vänster. Wiihooo!
Sen börjar resan i mot stan där ingen utom lasse och jag fattar nånting.
-Men vad gör du?
-Jag måste tillbaka...
-Vad dryg du är...
-Kom igen nu, lägg av
När vi har passerat Fårbo och dom inser att vi inte ska tillbaka till jobbet på en stund så blir dom helt tysta.
Sitter och tittar ut genom varsitt fönster.
Lasse och jag bara skrattar.
Vilken dag, solen sken och fåglarna sjöng.
Jag låtsas att jag bara ska ta ut pengar, att det var därför jag körde in till stan.
EkonomBobban förklarar hur urbota dumt det är att åka in till stan och ta ut pengar. vilken omkostnad osv....
Ett sista stopp blir hos Lasse, han springer in och hämtar ridtröjor till pöjkarna.
Jag frågar om nån är sugen på öl.
-Fan, det hade inte varit fel....men jag vågar inte ifall vi får blåsa när vi ska tillbaka in på jobbet...
(Hehe) Ingen tar mig på allvar....
I samlad trupp åker vi mot Shell, nästa milstolpe på resan. Det är nu eller aldrig.
Jag kör mot Kalmar.
Bobban suckar, janne gapar.
Lasse och jag garvar ännu mer.
-Ska ni inte ha den där ölen nu?, säger jag och tittar i backspegeln.
Då rotar dom fram min kylväska som jag lite spontant packade på morgonen. Där låg 4 kylda öl. 4 uppskattade öl. Fan, killar är så lättköpta.
Ölen öppnas, stämningen ändras drastiskt. Som att vända på en hand! Magiskt.
Armstöden fälls ner där bak, sittställningarna blir mer avslappnade och dom två där bak fattar att nåt är på gång.
Ingen åker runt med kylda öl i bagagen. -Jaha, vi ska nog inte tillbaka till jobbet idag, konstaterar nån.
Alltså lyckades vi lura dom ända till oskarshamn, så jäkla awesome.
Målet för resan var sjöutsiktens islandshästar som håller till vid timmernabben.
En timmes ridning var bokad.
Bobban frågar mig för femtioelfte gången om jag har pratat med conny och begärt ledigt åt honom....(så orolig)
Ja, det har jag lilla arbetsmyra...
Lasse fick ett spö, ser ut som han aldrig har sett ett sådant :)
Den sista ölen dricks upp, det kedjeröks lite och sen är det dags. Vi blir tilldelade hästar, don efter person. Janne fick en sadel med knopp mellan benen.
Lyckliga JockeyJanne med Embla.
Bobban på sin älskling. han blev erbjuden att köpa den för 50 000 kr.
Lika mycket som han hoj kostade...
Dom två klickade.
Här står jag med Lill Lindfors gamla kuse Eyrun. Så liten :)
Och cowboyLasse på sin bitch (som verkade hur snäll som helst)
Filmer finns på youtube, sök på hauapaua....
Det var en helt ljuvlig dag i solskenet, jättetrevlig sällskap och framför allt en lyckad blåsning. Bästa!
Janne erkände senare att innan allt avslöjades så var han sur på mig för att jag var så taskig mot Bobban hahaha...han bönade ju och bad att få åka tillbaka till jobbet och jag bara ignorerade honom.
Han trodde det hade slagit över för mig...
Som avslutning blev det fika i Mönsterås!
Tack Boys för en trevlig eftermiddag....och Lasse, det där gjorde vi bra! ;)
/Haua
Psykbryt.
Statusen i mitt inre är inte den bästa.
Har knappt sovit nånting på flera nätter. Funderar och tänker tills jag får huvudvärk. Kryper utanför min egen kropp och gör syrliga bedömningar av mig själv.
När kom jag in på detta spåret egentligen? Jag, mästaren på att ha masker. Jäklit bra på att bita ihop. Känner inte igen mig själv längre och det är riktigt blä.
Kanske är det en liten vårrensning som pågår i skallen. Hur vill jag att resten av året ska se ut? Vad ska hända och ske?
Ibland måste man stanna upp och känna efter så att man är på rätt spår.
Mest tvingar jag mig själv att tänka på tråkiga saker. Nästan vältrar mig i elände. Idag satt jag uppe på taket i blåsten och såg ut över havet, solen sken men jag drog aldrig den där lättnade sucken över hur allt är. Istället var min bekymmersrynka djupare än nånsin och jag frös.
Tänker väldigt mycket på mamma. Jag tänker jämt på henne, missförstå mig inte men tankarna just nu handlar bara om tråkiga saker.
Sekvenser från sjukhuset, olika dofter och en massa känslor blixtrar förbi och det gör så jävla ont. Nästan som om en ny läkeperiod har inletts.
Nu ska allt gås igenom igen och det är inget kul alls. Igår såg jag kort på mamma i ett album som inte tillhör mig och då blev det så påtagligt att hon saknas i andras liv också, inte bara i mitt.
Det var då, när vi var en hel familj...ingen fattades, ingen mådde dåligt.
Mamma i tights och en tunika, håret i page och handväskan på axeln...
3 år senare blir det samma klump i halsen. Allt blir bättre med åren, det vet jag men dessa dalar är ganska djupa och inte så roliga att befinna sig i.
Det som förr gjorde mig glad innebär inte glädje längre.
Att må som gollum utan ringen innebär att ALLT är jobbigt.
-tappade bort plånboken...men den är tillbaka utan att nåt var stulet.
-fick papper från a-kassan att jag inte är medlem där...har aldrig varit sen jag började på OKG. Kul? Tänk om jag hade blivit uppsagd nu..vad ska jag leva av då?
-är bunden till glocalnet mobilt bredband trots att jag inte hämtat ut det. bara till juni 2010. Svin.
Pissaker i vardagen som annars ska vara en klackspark blir i detta nu trösklar höga som hus.
Statistiken för klagoinlägg är inte hög....och allt känns bättre redan innan jag började skriva.
Tack för alla gulliga kommentarer!! Jag är glad att ni läser och faktiskt finner mitt pinsamma liv lite kuligt :)
Trevlig helg!!
/Haua
Premiären.
När jag var liten semestrade vi väldigt mycket i Halmstad. Hyrde stuga eller lånade stuga av vänner till mor och far.
Jag var 5 år och livet lekte. När man var liten sken alltid solen på sommaren, man hade myggbett på benen, vattnet var aldrig för kallt och jag hade 10 kr i veckopeng.
Med oss på smestrarna var alltid Gittan och TV-Ove. Ove har sitt smeknamn från den tiden då han drev TV-butik i Alsterbro (!). Ja, det har funnits en tv-affär i lilla hålan.
Ibland följde även deras dotter med, Helen. Emelie och jag såg väldigt mycket upp till henne för hon hyade allt...pufflugg, byxor med taskig passform, tröjor med axelvaddar, smycken i neonfärger och massa smink runt ögonen.
Hon var lite av en idol för oss. När vi blev stora skulle vi bli som henne.
Hur lycklig var inte jag en dag i juli på halmstads kust när det bestämdes att jag skulle få följa med Helen OCH hennes coola kompisar på konsert??
Än idag undrar jag hur detta beslut kunde klubbas igenom. Jättekul för Helen 16 år att behöva släpa på mig 5 år när hon ska på konsert med sina polare.
Jag var själaglad i alla fall och ännu gladare blev jag när mamma sa att jag fick ha mina nya tygskor på mig. Dessa var jag väldigt rädd om och trots att jag var barn så fanns det inte en fläck på dom.
Nu skulle jag kvällen till ära bära dessa gyllene skor så vad kan gå fel?
Vi anländer till konserten. Det var jag och ett gäng coola 80-tals stylade ungdomar mellan 16 och 20 år. Vilken syn. Folk trodde säkert att jag var nåns lillasyster...
Kvällens artist var ingen mindre än Pernilla Wahlgren och i bakgrunden fanns även hennes dansanta exman Emilio.
Stekhett!!
I samlad trupp gick vi in i klungan som samlats framför scenen och jag såg verkligen ingenting. Jag höll bara Helen i handen och höll även stenkoll på mina vita tygskor så inga fläckar skulle dyka upp. Konserten var ju på en leråker.
Braaaaam!! Världens gitarrsolo bränner av och hela klungar börjar hoppa och digga. Alla utom jag. Helt oförberedd på denna omställning får jag panik.
Jag kan absolut inte njuta av piccadilly circus och när jag börjar inse att folk håller på och hoppar upp och ner så mina tygskor åker av för att dom kliver mig på hälarna så brister det.
Helen blir trött på mig och drar ut mig ur klungan och sätter mig på en filt i utkanten av havet med diggande människor. Jag förstår henne fullt ut men när man är liten tänker man lite annolunda.
-Sitt här en stund, vi kommer snart. Vi ska bara lyssna lite på musiken...
Vet inte hur länge jag satt där men efter ett tag börjar mörka tankar dyka upp i huvudet
-Tänk om dom glömt bort mig....
-Tänk om jag aldrig mer får träffa min familj...
-Tänk om jag blir ensam i världen...
Jag börjar storgråta. Jag tror inte att jag vrålar men jag gråter och är riktigt ynklig där på min filt i leran.
Genom dimmiga ögon ser jag en stor man komma emot mig och böjer sig ner mot mig.
-Nämen vad har hänt här då? Har du kommit bort lilla vän?
Han är nån form av vakt och har uppmärksammat mig då jag satt och hulkade i min ensamhet.
-Jag hittar inte Heleeeeen, buuhääää....snyft, snyft.
Helen hade sagt till mig flera gånger att absolut INTE lämna filten och det gjorde jag ju inte heller...
-Kom lilla vän, jag ska hjälpa dig att hitta Helen.
I ett huj lyfter han upp mig med sina starka armar och jag är nog bara tacksam att slippa ensamheten så jag protesterar inte. Han börjar prata i sin walkietalkie att han har ett borttappat barn i sina armar och att vi måste hitta min "ägare"
För mig känns ju det som en omöjlighet. Hur ska han kunna veta vem Helen är liksom? I den stunden var jag helt säker på att jag var borttappad för alltid och att den stora vakten skulle bli tvungen att adoptera mig.
Han hade en lösning på mitt problem. I pausen mellan två låtar tar han upp mig på scenen, där står emilio och stretchar inför nästa dansnummer och Pernilla hämtar andan vid en stor högtalare.
Som om jag vore nyfödd lejonkung höjer han upp min späda barnkropp i skyn och vrålar till publiken:
-ÄR DET NÅN SOM KÄNNS VID DET HÄR BAAAARNET? HON SATT PÅ EN FILT OCH GRÄÄÄÄÄT!
Min scendebut var avklarad, jag delade den med Pernilla Wahlgren.
Fy fan vad Helen måste ha skämts när hon hämtade mig. Och hennes vänner då?
Det var min konsertpremiär. Jag kan meddela att skorna aldrig mer blev de samma....min fina vita tygskor.
Idolen...
/Haua
Jag var 5 år och livet lekte. När man var liten sken alltid solen på sommaren, man hade myggbett på benen, vattnet var aldrig för kallt och jag hade 10 kr i veckopeng.
Med oss på smestrarna var alltid Gittan och TV-Ove. Ove har sitt smeknamn från den tiden då han drev TV-butik i Alsterbro (!). Ja, det har funnits en tv-affär i lilla hålan.
Ibland följde även deras dotter med, Helen. Emelie och jag såg väldigt mycket upp till henne för hon hyade allt...pufflugg, byxor med taskig passform, tröjor med axelvaddar, smycken i neonfärger och massa smink runt ögonen.
Hon var lite av en idol för oss. När vi blev stora skulle vi bli som henne.
Hur lycklig var inte jag en dag i juli på halmstads kust när det bestämdes att jag skulle få följa med Helen OCH hennes coola kompisar på konsert??
Än idag undrar jag hur detta beslut kunde klubbas igenom. Jättekul för Helen 16 år att behöva släpa på mig 5 år när hon ska på konsert med sina polare.
Jag var själaglad i alla fall och ännu gladare blev jag när mamma sa att jag fick ha mina nya tygskor på mig. Dessa var jag väldigt rädd om och trots att jag var barn så fanns det inte en fläck på dom.
Nu skulle jag kvällen till ära bära dessa gyllene skor så vad kan gå fel?
Vi anländer till konserten. Det var jag och ett gäng coola 80-tals stylade ungdomar mellan 16 och 20 år. Vilken syn. Folk trodde säkert att jag var nåns lillasyster...
Kvällens artist var ingen mindre än Pernilla Wahlgren och i bakgrunden fanns även hennes dansanta exman Emilio.
Stekhett!!
I samlad trupp gick vi in i klungan som samlats framför scenen och jag såg verkligen ingenting. Jag höll bara Helen i handen och höll även stenkoll på mina vita tygskor så inga fläckar skulle dyka upp. Konserten var ju på en leråker.
Braaaaam!! Världens gitarrsolo bränner av och hela klungar börjar hoppa och digga. Alla utom jag. Helt oförberedd på denna omställning får jag panik.
Jag kan absolut inte njuta av piccadilly circus och när jag börjar inse att folk håller på och hoppar upp och ner så mina tygskor åker av för att dom kliver mig på hälarna så brister det.
Helen blir trött på mig och drar ut mig ur klungan och sätter mig på en filt i utkanten av havet med diggande människor. Jag förstår henne fullt ut men när man är liten tänker man lite annolunda.
-Sitt här en stund, vi kommer snart. Vi ska bara lyssna lite på musiken...
Vet inte hur länge jag satt där men efter ett tag börjar mörka tankar dyka upp i huvudet
-Tänk om dom glömt bort mig....
-Tänk om jag aldrig mer får träffa min familj...
-Tänk om jag blir ensam i världen...
Jag börjar storgråta. Jag tror inte att jag vrålar men jag gråter och är riktigt ynklig där på min filt i leran.
Genom dimmiga ögon ser jag en stor man komma emot mig och böjer sig ner mot mig.
-Nämen vad har hänt här då? Har du kommit bort lilla vän?
Han är nån form av vakt och har uppmärksammat mig då jag satt och hulkade i min ensamhet.
-Jag hittar inte Heleeeeen, buuhääää....snyft, snyft.
Helen hade sagt till mig flera gånger att absolut INTE lämna filten och det gjorde jag ju inte heller...
-Kom lilla vän, jag ska hjälpa dig att hitta Helen.
I ett huj lyfter han upp mig med sina starka armar och jag är nog bara tacksam att slippa ensamheten så jag protesterar inte. Han börjar prata i sin walkietalkie att han har ett borttappat barn i sina armar och att vi måste hitta min "ägare"
För mig känns ju det som en omöjlighet. Hur ska han kunna veta vem Helen är liksom? I den stunden var jag helt säker på att jag var borttappad för alltid och att den stora vakten skulle bli tvungen att adoptera mig.
Han hade en lösning på mitt problem. I pausen mellan två låtar tar han upp mig på scenen, där står emilio och stretchar inför nästa dansnummer och Pernilla hämtar andan vid en stor högtalare.
Som om jag vore nyfödd lejonkung höjer han upp min späda barnkropp i skyn och vrålar till publiken:
-ÄR DET NÅN SOM KÄNNS VID DET HÄR BAAAARNET? HON SATT PÅ EN FILT OCH GRÄÄÄÄÄT!
Min scendebut var avklarad, jag delade den med Pernilla Wahlgren.
Fy fan vad Helen måste ha skämts när hon hämtade mig. Och hennes vänner då?
Det var min konsertpremiär. Jag kan meddela att skorna aldrig mer blev de samma....min fina vita tygskor.
Idolen...
/Haua
Koncentration.
Ja, så här ser det ut.
Här sitter jag och har fullt fokus på vad som komma skall....
Visst ser både häst och jag väldigt pepp ut?
Hoppningen gick galant, bästa rundan ever enligt ridskolefröken ;)
/Haua
Status bensår:
Nja, inte så pjokigt? Det blir nog gunnarsö i sommar trots allt....
Om ni tänkt mig trackasera, tack för tanken inget mera...
/Haua
Nya tag.
Då var påsken över. Gick ju riktigt fort och smärtfritt tack vare jobb på nätterna och sömn på dagarna.
Nu börjar arbetet med att vända dygnet och inte vara nattuggla längre. Det började inte bra idag, sov alldeles för länge vilket innebär att jag förmodligen inte kommer kunna sova inatt....tid att fundera, tid att surfa.
"Internet är för litet", ett uttryck myntat av en uttråkad strålskyddare...
Jag missade en hel del saker och happenings denna helg, kanske var en felprioritering, kanske inte.
När man sitter brevid en skattkista med pengar men inte har nån att dela den med så trillar nog poletten ner.
Och då är det försent....
Ikväll blir det nya balansövningar på hästrygg. Förra lektionen var riktigt kul, den roligaste hittills. Vad det beror på vet jag inte, kanske har det lossnat lite?
Det är många som frågar mig om golfen, hur det går, om jag gått några rundor osv....mest säger folk GE INTE UPP.
När ska det lossna i den sporten då? När jag ska jag kunna kontrollera mitt humör så pappa slipper skämmas för mig?
Golfens uppförsbacke är oändligt lång och har varit brant hela tiden för min del. Jag vill komma över kullen och springa med min golfbag fram till de andra som för länge sedan spelat "förbi" mig.
Det är så sabla dyrt med hobbys!
På väg mot nya hinder kan man säga....
Mitt träningskort som jag vann på tjejkvällen ligger fortfarande och tickar i köket. Hitta motivation till DET känns ju också som omöjligt.
Beach och sen ett årtal har aldrig varit ett bekymmer för min del men det känns som att ska det bli av måste jag gå in i lokalen innan sommaren och innan solen skiner för mycket.
Nätterna har inneburit många sköna samtal med nattrötta människor.
Jag vet inte hur många skrattattacker jag haft pga trötthet, precis som när man var liten.
En kollega kom fram till att jag måste ha den perfakta sammansättningen av problem:
-Nr 1, jag kan äta VAD som helst utan att gå upp ett gram.
-Nr 2, på doktorn order ska jag undvika nyttig mat annars får jag ont i magen.
Dessa två punkter passar ju perfekt ihop. Så jag har inte tänk förut....den ena tar ut den andra. Tänk på det!
Angående mitt blåmärke, har fått många kommentarer om detta! Skall lägga upp ett nytt kort inom kort så ni får se statusen. Jag hoppas hoppas att det är borta till midsommar....men sakta går det.
Dåligt läkkött.
Skosamlingen, jag har ingen ork just nu att dra fram eländet. Folk har suttit och räknat på nätterna hur mycket pengar jag köper skor för osv, o my god.
Det blev en tankeställare.
Jag kan faktiskt inte svara ärligt på hur många par skor jag har exakt, men jag ska ta reda på det. Kanske inte är så bra för samvetet men kul för er som inte tror mig.
Nu börjar arbetet med att vända dygnet och inte vara nattuggla längre. Det började inte bra idag, sov alldeles för länge vilket innebär att jag förmodligen inte kommer kunna sova inatt....tid att fundera, tid att surfa.
"Internet är för litet", ett uttryck myntat av en uttråkad strålskyddare...
Jag missade en hel del saker och happenings denna helg, kanske var en felprioritering, kanske inte.
När man sitter brevid en skattkista med pengar men inte har nån att dela den med så trillar nog poletten ner.
Och då är det försent....
Ikväll blir det nya balansövningar på hästrygg. Förra lektionen var riktigt kul, den roligaste hittills. Vad det beror på vet jag inte, kanske har det lossnat lite?
Det är många som frågar mig om golfen, hur det går, om jag gått några rundor osv....mest säger folk GE INTE UPP.
När ska det lossna i den sporten då? När jag ska jag kunna kontrollera mitt humör så pappa slipper skämmas för mig?
Golfens uppförsbacke är oändligt lång och har varit brant hela tiden för min del. Jag vill komma över kullen och springa med min golfbag fram till de andra som för länge sedan spelat "förbi" mig.
Det är så sabla dyrt med hobbys!
På väg mot nya hinder kan man säga....
Mitt träningskort som jag vann på tjejkvällen ligger fortfarande och tickar i köket. Hitta motivation till DET känns ju också som omöjligt.
Beach och sen ett årtal har aldrig varit ett bekymmer för min del men det känns som att ska det bli av måste jag gå in i lokalen innan sommaren och innan solen skiner för mycket.
Nätterna har inneburit många sköna samtal med nattrötta människor.
Jag vet inte hur många skrattattacker jag haft pga trötthet, precis som när man var liten.
En kollega kom fram till att jag måste ha den perfakta sammansättningen av problem:
-Nr 1, jag kan äta VAD som helst utan att gå upp ett gram.
-Nr 2, på doktorn order ska jag undvika nyttig mat annars får jag ont i magen.
Dessa två punkter passar ju perfekt ihop. Så jag har inte tänk förut....den ena tar ut den andra. Tänk på det!
Angående mitt blåmärke, har fått många kommentarer om detta! Skall lägga upp ett nytt kort inom kort så ni får se statusen. Jag hoppas hoppas att det är borta till midsommar....men sakta går det.
Dåligt läkkött.
Skosamlingen, jag har ingen ork just nu att dra fram eländet. Folk har suttit och räknat på nätterna hur mycket pengar jag köper skor för osv, o my god.
Det blev en tankeställare.
Jag kan faktiskt inte svara ärligt på hur många par skor jag har exakt, men jag ska ta reda på det. Kanske inte är så bra för samvetet men kul för er som inte tror mig.
Det kom en helg emellan...
Ja, vad har hänt här då?
-Trillat av en häst?
Nej, men är det fest så är det...
Ursäkta detta lite halvnakna kort men det måste bara dokumenteras.
Blåmärket sträcker sig ännu högre upp men jag är för pryd för att visa mina panties.
Ett ras i en trappa kan orsaka detta mastodontmärke från helvetet....liknar ett åderbrock kanske?
Har fått massage av en vietnamesisk tjej på jobbet idag och hon lovade att det skulle vara borta tills imorrn.
Hur då liksom? Man måste tro...
Det är verkligen det värsta blåmärket jag haft. Utan tvekan....
En glad överraskning när jag kom hem idag...PAKET!!
From little sister =)
Jag blev skitglad! Hon ringde ju igår och ville berätta vad det var i, men mest ville hon väl snoka och kolla om jag hade fått det än....
TVÅ påsar med världens bästa godis (för mig alltså)
I varje bit är det ca 200 kalorier, jamjam.
En jättefin gul tröja
Tandblekning (kan behövas efter allt godis)
Och så ett kort som jag givetvis började tjuta över....Tack Bybbe!
Just nu är hon och bryter benen i nån skidbacke, hon kan ju försöka slå mitt blåmärke....
Var rädda om er där ute...
/Haua
Uppdrag.
Jag hade en "hårkund" inbokad i fredags. Hon skulle på oscarsgalan och ville ha lite glitter och glamour så hon mailade mig och frågade om jag kunde sätta upp hennes hår.
Sure!
Här är resultatet:
Hoppas det är ok för henne att jag lägger ut bilden...
Igår när solen sken som mest så låg jag inne...jag låg inne hela dagen och gick ur sängen 17.15 ungefär...
Idag när man är lite piggare och tänkte ta en promenad med en vän, skiner solen då? Näe...
Funderar på att dra fram alla mina skor idag, räkna dom, slänga några och sen ta ett kort. Men bara om jag orkar. Det är ju rätt väder för en sån grej idag *butter*
Har äntligen skaffat mig e-legitimation och kollat upp min skatt.
Det blir pengar på kontot även i år! :)
Ska bara lyckas med en del finurliga avdrag också....allt för att retas.
Nu blir det städning av trapphus, yes.
/Haua
Jossan, den enda jag känner som gillar att fylla år....
Sure!
Här är resultatet:
Hoppas det är ok för henne att jag lägger ut bilden...
Igår när solen sken som mest så låg jag inne...jag låg inne hela dagen och gick ur sängen 17.15 ungefär...
Idag när man är lite piggare och tänkte ta en promenad med en vän, skiner solen då? Näe...
Funderar på att dra fram alla mina skor idag, räkna dom, slänga några och sen ta ett kort. Men bara om jag orkar. Det är ju rätt väder för en sån grej idag *butter*
Har äntligen skaffat mig e-legitimation och kollat upp min skatt.
Det blir pengar på kontot även i år! :)
Ska bara lyckas med en del finurliga avdrag också....allt för att retas.
Nu blir det städning av trapphus, yes.
/Haua
Jossan, den enda jag känner som gillar att fylla år....
Det som göms i snö....
Fick för mig att det var dags att se om bohaget.
Nånstans härstammar jag från hamstersläktet, så måste det vara. Hur ska jag annars kunna förklara min samlarmani?
Min "bra att ha teori"
Tur att jag inte äger ett garage än...det skulle vara fullt av diverse så "himla bra att ha" saker.
Jamen...är det HÄR alla 473 hårspännen ligger som jag köpt i Ullared??
Bra!
Jag vet att jag köper nya nästa gång jag åker dit.
Dessa på bilden hittade jag när jag städade ett skåp.
Jag VET att jag har fler paket på andra ställen.
Eh, jag vet att jag har två ögon på ETT huvud men dessa 43 par kommer jag definitivt att glassa runt i nån gång.....
Jag har aldrig slängt ett par solglasögon...de äldsta i denna hög köpte jag när jag var 12 år och skulle till England på klassresa....Ganska stört.
Skomanin kommer inte visas idag...ej heller väskmanin....dessa projekt kräver plats och definitivt ork att ta fram.
Men fan vad kul det är att handla.
Nånstans härstammar jag från hamstersläktet, så måste det vara. Hur ska jag annars kunna förklara min samlarmani?
Min "bra att ha teori"
Tur att jag inte äger ett garage än...det skulle vara fullt av diverse så "himla bra att ha" saker.
Jamen...är det HÄR alla 473 hårspännen ligger som jag köpt i Ullared??
Bra!
Jag vet att jag köper nya nästa gång jag åker dit.
Dessa på bilden hittade jag när jag städade ett skåp.
Jag VET att jag har fler paket på andra ställen.
Eh, jag vet att jag har två ögon på ETT huvud men dessa 43 par kommer jag definitivt att glassa runt i nån gång.....
Jag har aldrig slängt ett par solglasögon...de äldsta i denna hög köpte jag när jag var 12 år och skulle till England på klassresa....Ganska stört.
Skomanin kommer inte visas idag...ej heller väskmanin....dessa projekt kräver plats och definitivt ork att ta fram.
Men fan vad kul det är att handla.
