Min bästa idé.
Gårdagen innehöll jobb (såklart) och på kvällen vankades det fest med temat 20-tal. Kul och annolunda och såklart väldigt lyckat.
Först trevlig förfest hos emma och sedan kalas i det glada 20-talets anda i en lokal där jag aldrig varit förr.
Fagra damer i fina dresser...
Kanonnöjd med min hatt...
Vad hände sen? I yran och glädjen så blev det alkoholintag utan dess like. Jag kan lätt rabbla vad jag drack men vissa dagar tål man och andra dagar kanske man borde hållt sig till vatten.
Jag hade en dålig tåldag.
Förståndig som bara jag kan vara så vandrar jag hem strax efter ett för att unvika att jag gör bort mig eller nåt. Väl hemma så är jag trött på mitt berusade tillstånd och bestämmer mig för att ta en uppiggande dusch.
Allt åker av UTOM min fina hatt, den behåller jag på.
Förmodligen blir det jobbigt att stå i duschen så jag lägger mig ner.....och somnar. Det här är så inte jag.
När jag vaknar är klockan 06.30 på morgonen. Alltså hade jag sovit i duschen i 4,5 timme. Mina fingrar var så russinskrynkliga att det gjorde ont att ta i saker.
Problemet var att jag sov med ryggen mot hela golvbrunnen och orsakade därför en smärre översvämmning i badrummet. Vattnet var centimeterhögt i rummet och hade runnit ut och blött ner min klädhög som låg utanför. Bella sitter och tittar besviket på mig och önskade förmodligen att socialen skulle komma och hämta henne från denna misär till hem.
Vad hon såg var mig, näck med en fånig hatt på huvet liggandes i badrummet med en fontän över mig. Mascaran hade runnit i hela ansiktet.
Det bella var mest missnöjd med var att jag på nåt sätt hade fyllt HELA kattlådan med vatten. Hur??
Godmorgon Hanna.
Med huvudvärk från hell fick jag alltså hänga kläder på tork, städa upp översvämmningen och byta i kattlådan. Sen gick jag och la mig igen, i sängen, med hatten på.
Lite intressant är dock att i vanliga fall när jag duschar så finns det varmvatten i 3 minuter. Denna rekorddusch på 4,5 timme i varmt vatten kommer aldrig att inträffa igen.
Nu är klockan snart 8 och jag börjar bli människa igen.
/Haua
No longer red down there...
Snarare lite åt det bruna och där ökade IQ:et med 25 snäpp.
Häpp häpp!
/Haua
Vänliga själ...
Önskar innerligt att någon vill baka lussekatter till mig. Utan AP står ju hemmet stilla. Igår fick jag byta lakan själv, hade glömt att det tog sån tid.
Present till pappa fixad så med lättat hjärta åker jag ut till halvön och producerar lite el så ni kan kolla på idol ikväll.
/Haua
Jo Mia....
Morfars blod pumpar i mina ådror. Han var en tacksam kund och jag fortsätter att vara det i samma anda! Mitt knep är ju att jobba som bara den så att utrymme för handel aldrig finns.
Därför sitter jag nu i rävsaxen, måste köpa nåt till pappa. Hur hamnade detta på min lott? Jag har totalt tappat min shoppingtakt.
Det går faktiskt väldigt trögt.
Pappa, vad önskar du dig??
Här följer lite bilder från det verkliga livet:
Det var kul att träffa Linda eftersom hon hade vuxit om mig...
Här dricker Ida den sista dödsstötgroggen samtidigt som vi letar efter two girls in a cup.
Här är Ida väldigt glad över att träffa Mackan. Vilken surprice!
Jag måste bege mig ut i SOLEN och köpa saker till far. Annars vågar jag inte anlända till kolonigatan. Risk för utebilven stek med ärtor och gelé.
Helgens schema för mig:
Jobba ikväll, kommer hem mitt i natta.
Lördag: Klippa barret och sen blir det Ida-besök :)
Söndag: Återhämtning och stek och kalas och jubel och klang. (om jag hittar en bra present vill säga)
/Haua
Besöket.
Jag har alltid gått hos en klämkäck man i Kalmar, så även hela min släkt typ. Åh, vad bra han var. Inte som den tandläkaren jag är uppvuxen med. Hon med den onda blicken och det konstiga ärret under hakan som man alltid tårögd stirrade på under undersökningen.
Han ville dessutom bara träffa mig vartannat år. Lycka.
Nu har han slutat, förmodligen rik som ett troll och det blev dags för mig att söka nya jaktmarker. Ringde folktandvården i stan.
-Ok, vi har en väntetid på ca 2 år. Välkommen åter.
Jag tog därför en annan tandläkare i Kalmar i väntan på att få ett vykort med blommor på där det står att jag är välkommen på undersökning här i Åskis.
Hon heter Åsa Larson och vi klickade. Väldigt trevlig och väldigt blonderad och trots sin höga ålder så hängde inte huden på hennes armar som den kan göra på äldre. Lyckligt lottad i genfrågan.
Vi diskuterade hennes röntgenmaskin som är märkt med en radioaktiv symbol.
-Den där känner jag igen...jag jobbar på OKG som strålskyddstekniker.
Detta blev hon helt hispig av.
-Ddden är kalibrerad. Vi sköter det där väldigt noggrant. Det har vi koll på. Sånt är ju viktigt, visst visst?
Alltså, jag kan inte bry mig mindre om hurvida hennes röntgenapparat är kalibrerad i tid eller ej. Men visst, jag kisade lite klurigt med ögonen och låtsades knappt tro på henne.
Där la jag ribban.
Sen kom lovsången om mina tänder. Åh, vad fina! Åh, vad välskötta. Åh, vilken tur du har. Åh, vad duktigt du är som inte småäter, det ser jag att du inte gör (yeh right)
Kanske hade sången haft en annan klang om jag inte stirrat lite misstänksamt på röntgenmaskinen, vad vet jag.
Gick ändå med på ett återbesök för att fylla i en lagning som jag har tappat. Och sen ska jag ta tandsten förstås. Karins kostnadsförslag: 2138 kr.
Lessen familjen. Inga julklappar i år. Men Karin får en fröjdefull jul.
/Haua
På väg upp.
Dags att jag börjar leva mitt liv och slutar släpa på gammal skräp.
Afterwork igår som återigen blev väldigt lyckad. Vi börjar kunna det här nu. Hemgång kl halv ett för min del pga det blöta intaget. Vaknade inte förrens 13.00 idag så man kan ju säga att jag har sovit ut.
Missar förmodligen på fredag då eftersom jag jobbar eftermiddag ett tag framöver. Ajaj.
Lugn lördag för min del med trevligt häng.
Imorrn tar vi nya tag. Tack till alla som på ett eller annat sätt hört av sig angående föregående inlägg. I´m fine :)
/Haua
Viljan.
Att sätta ord på det som river i min kropp går inte. Kanske vill jag inte att folk ska veta heller.
Men garanterat är insidan av mig just nu svart. Svart på grund av sorg och ångest och olust.
Ibland ställer man ju till det för sig. Ibland spelar hjärnan ett spratt. Men nog ska man väl alltid gå på känslan? Magkänslan.
Inte är den väl fel?
Jag har förstört liv. Hur säger man förlåt till nåt sånt?
Ogillar att vara vuxen och ta tag i otrevliga saker.
Det enda jag vet är att man kan inte tvinga sig till känslor. Hur mycket man än vill.
Känner mig helt mosig.
/Haua
Fegt.
Idag blev min kropp knådad av den något hårdhänta josefin. I vanliga fall lägger hon sin kroppstyngd på folk men på min arma kropp kan hon bara använda sina armbågar. Fattar ni hur slut jag är? De obefintliga musklerna gör inget annat än plågar mig.
Dags att börja vardagsstretcha och släppa tv:n.
Har även besökt solarieholmarna. Helöa 16 minuter ägnade jag åt att ligga i min egen svett och fundera på hur stora alla prickar kommer bli på kroppen. Under denna stund ringer en telefonförsäljare till mig...på min mobil då va. Ni fattar?
-Hej, jag heter fabian och bla blablablablalaalllaaaa och undrar om du är intresserad av 2 nr av "I form", gratis alltså.
-Va? Eh, ok då. (Man tänker ju att gratis är gott.)
-Jamen va superkul! Vet du vad? Jag kan även skicka med ett set med exklusiva japanska kockknivar! Bra va?
-Jodå. (jag lagar ju massor med mat)
-Kostar endast 79 kr. Jag bjuder på frakten!
-Mm.
-Kanon Hanna, då messar jag ett bekräftelsemess om det vi har pratat om, trevlig kväll! Hejdå!
-Eh, detsamma...hej.
Men hallå? Vad fan hände? Ska jag skylla på fläkten i solariet eller vad? Tackade jag just ja till nåt skit? Jag är tydligen väldigt svag och bokstavligen blottad när jag ligger i ett solarie.
När bekräftelsemesset kommer tre minuter senare så är det ju bekräftat.
"Tack för ett trevligt samtal. Hoppas du kommer njuta av dina nummer av Illustrerad vetenskap.
WTF?
Jag ska hänga upp tidningarna på väggen och kasta mina japanska köksjäkelknivar på dom.
Blir så trött på mig själv. Faktiskt.
Hej Greys!!
/Haua
Välkommen tillbaka?
Jag är skapad av en paketgris. Pappa älskar paket.
Pappa ringer innan jag kommer för att försäkra mig om att han kommer få paket. Han vill gärna veta hur många.
Idag var han väldigt bekymrad över att han bara hade hittat ETT paket i lägenheten som Emme hade gömt i en garderob.
-Nu har jag hoppet till dig Haua, har du hela bilen full av paket?
-Får jag inte komma annars eller?
-Jooo, visst men....
Faktum är att jag har lite potentiella paket i bilen. 20 flaskor duschcreme, 20 deodoranter, 3 skumsnippor och en solstol. Jag har varit på mitt livs första auktion, ren och skär underhållning!
Nu kan man ju undra varför jag ropade in detta? Går man på auktion utan att ha siktet inställt på något speciellt så kan man ju tydligen komma hem med vad som helst...
Jag rekomenderar det. En söndag i världsklass. Ingen baksmälla, pengar på fickan, trevligt sällskap och en god kopp kaffe.
Det finns så många intressanta människor. Det finns såna som kan sin sak och det finns dom som är köpgalna och det finns dom som bara vill äta mazarin och kolla på folk. (jag)
Vi gjorde ett försök att ropa in ett läckert askfat som som satt i knät på en apa. Fulsnygg. Grönt fat med aparmar omkring sig. Fatet gick tillsammans med lite annat krafs för typ 900 spänn. WTF? Jag gick fram till den rödmosige herren som vann apan och erbjöd honom 200 spänn för den.
-ALDRIG.
-Men snälla, det är min första auktion. Kan jag inte får köpa den? (hade valpögon och darrade på läppen)
Då ställer han sig fem centimeter från mitt öra och viskar:
-Den är värd 5000.
Holy shit. En dyrgrip alltså. En ful apa? Hade jag aldrig kunnat tro.
Ihärdiga läsare, nu har jag hämtat min nya skärm. Nu kanske det blir blogga av igen.
/Haua
