stiligt.

Det finns fortfarande gentlemen.
Vid kebabköpet idag hamnade jag bakom 7 fjuniga pojkar som alla skulle ha kebab med pommes.
Med målbrottsröster röster gjorde de sin beställning.
Fuck.
För långt till kolberga, bara att gilla läget.
Jag, sist i kön får mat först. Tack och bock!
Den mannen ska jag handla oftare av.
Jag sparade många värdefulla minuter som jag ändå inte kommer förvalta.
Det var en extra god kebab!

/Haua

Färgat levene...

Stavas levene så? Fattar ni vad jag menar? Leverna? Nej, levene heter det nog. Typ liv och levene.

Kom att tänka på hur mycket vi bryr oss om hur vi ser ut. Alla gör det mer eller mindre. En del jag känner kan inte gå utanför dörren utan smink. Jobbigt.
Alltså måste dessa människor lägga massa mer tid framför speglen än vad jag gör. Och ja, ok, jag kan se ut som sju svåra år ibland men det är skönt.
Det blir kontrast till de gånger men ska på partaj tex.

Färgerna då....
Det är viktigt att huden är brun....nästan ett måste. Man kan ju inte gå runt och vara genomskinlig?
Tänderna ska vara vita. Absolut inte gula, my god!
Håret ska inte ha ett enda spår av gråa hår...nädå, det ska skina i koppar, kastanj och gyllene blond.
Ha inte fula kläder för då skall det gå illa.
Markera ögonen, ändra ögonfärg, spackla lager på lager och glöm för all del inte rouge.
Jobbigt ju.

Undrar när naturlig skönhet blev ute. Tänk att leva i USA där en naturlig människa är högt ovanlig. Vad tråkigt.
För all del, operera gärna sånt som man far illa av men gör det inte för att passa in i nån mall.
Man vill se ut som alla andra men ändå inte.

Nästa vecka gäller det. Då skall jag kränga korv med förkläde på magen.
Inte nervös, lite spänd och lite förväntansfull. Huvudräkningen Hanna. Kom och kööööp.

Var förresten på wallmans salonger i fredags, riktigt bra var det. Sen blev det harrys och där spöade jag en massa pojkar i bowling. Visade vart skåpet skulle stå kan man säga. Eller vart klotet skulle vara.

Sveriges bästa blogg har paus så jag vet inte hur jag ska klara mig......

/Haua

Överlevare...

Jag kom hem från Ullared 4000 kr fattigare men med två hälsenor i behåll.
Åk det ni som aldrig varit där. Feel it, enjoy it, live it.
Det finns allt....utom hissgardiner som jag skulle ha.
Jag överlevde. Det är ingen lek.

Idag har jag jobbat över pga pengabrist. Jag har ett förstående arbete eller så vill ingen jobba helt enkelt.
Enda minuset med tisdagen var att jag missade ridningen. Ridflicka som man är nu för tiden. Men det kommer fler tisdagar.

Matilda, när ska jag komma och hälsa på och vart ska jag bo? Måste boka snarast!

Ikväll är det dags för nya homeopatpiller och nya vredesutbrott. Men jag har ju inte haft migrän i alla fall!

Detta var ett väldigt flummig inlägg, kan bero på att jag kollar på tv samtidigt. Felåt.

/Haua

Ullared!

Imorgon är det dags!!

Håller på att inventerar skåp och lådor.

Klockan ringer vid kvart över 3 imorgon bitti. Absolut värt det. Sjukt.

Hoppas inte Anna har handlat upp allt "bra-ha" nu hehe....

See ya

/haua

Helg.

Med risk för att hela helgen skulle bli upp och ner så tog jag mina homeopattabletter i torsdags kväll.
Jobba gick jättebra och inga utbrott som låg på lur.

Fredagskvällen tillbringades i kolberga. Jättetrevlig tjejmiddag och jag skrattade så jag fick ont i magen. Kanske berodde lite på pillerna? Jag hade skrattat ändå men man kan ju vara långsökt.
Skönt med en tjejfest där allt inte handlar om vem som har blekast tänder, smalast midja eller dom nyaste jeansen. Jag finner inget nöje i såna tillställningar.
Detta kalas var långt ifrån sådant. Good.

Sen kom en lördag, Hanna låg på soffan hela dagen och sov i skift. Lyssnade på vinden som ven. Funderade över mitt liv. Jäkla piller.

Idag, söndag. Totalt jävla varnsinnig på allt. Om det gick skulle jag kasta porslin och välta möbler men det är ett sånt merjobb sen när man inte är arg längre och ska städa upp.
Pillerna fel hoppas jag annars ska jag söka hjälp imorgon.
Koffeinhög är jag också.

Skulle fixa med vinterdäcken idag. Jag ogillar stakt att vara beroende av andra människor. Nu var jag det idag och allt gick åt skogen.
Till mina cp-fälgar är det specialhylsa för att få bort dom. Har jag med den ut till nettodäck? Neeej. Där står folk med verktyg i händerna och ska fixa på vinterdäcken åt mig men går det? Neeej? Hade jag en aning om en sabla specialhylsa? Neeej.
Åkte hem igen. Med sommardäck på bilen och vinterdäck i bilen. Det sista jag sa innan jag åkte var att jag skulle sälja bilaset. Det sa jag till helt främmande karlar. Fan. Det är ju inte deras fel att jag inte kan nåt om min egen bil.
Helt förnedrad. Tjejer kan ju ta mig fan ingenting.

Jag har letat överallt efter en specialhylsa som jag inte ens vet hur den ser ut. Har sprungit runt i lägenheten samtidigt som dom säger på tv:n att snön är på väg. Åh!
Detta liv.

Lägger ut en bild på två små bäbisar. Mina bäbisar.





/Haua

Homeopaten.

Kvällen har jag tillbringat hos en homeopat. För dom som inte vet vad det är kan jag säga att jag knappt visste själv när jag bokade tiden.
Bara för att min massös går dit och blir hjälpt så ska jag också göra det tyckte jag.
Naturmediciner handlar det om. Hon/han ställer 1000 frågor till dig om allt mellan himmel och jord, typ:
*tar du stora klunkar när du dricker?
*sover du med fötterna utanför täcket?
*vad gillar du för mat?
*är du höjdrädd?
*kan du se döda?

osv

Av dessa svar får hon fram en diagnos. Coolt ju. Och ja, jag tror på det annars skulle jag inte ge det en chans. Fick med mig några piller hem som kan göra mig både lessen och arg och ge mig huvudvärk och magont på samma gång. Riktiga dunderpiller alltså, helt från växtriket.
Men SEN ska jag må bra om hon har lyckats med sin diagnos. Ingen migrän, ingen magvärk och framför allt ingen sorg.
Hon sa att jag var sorgsen inombords. Mm.
Jättelätt att prata med och jag fick käpma för att inte gråta ibland då hon ville veta mycket om mamma. Jag svarade så gott jag kunde.
På torsdag ska jag ta mina piller mot sorg och alla annan sveda och värk sen får vi se vad det blir av mig!
Blek tunga hade jag också, jaja.

Häromdagen såg jag en bmw parkera nedanför oss och ut kliver en brat från stockholm. Det visste jag innan han öppnade munnen, rosa skjorta, bakåtslick och flashig klocka...och sen bilen också förstås.
Han går runt bilen och hans fina flickvän öppnar sin bildörr.

Killen- ge mig stååålar till parkeeeringen.

Tjejen ger honom mynt OCH sedlar. (Heregud ska dom campa här eller vad?)
När han kommer tillbaka med biljetten är han helt ställd.

Killen- men herregud asså, vet du va det kosta? 2 spänn timmen! Fatta vad billigt!
Tjejen- e det sant?? vadåra? Då kan man ju stå här i flera veckor typ!
Killen- men så onööödigt, betala 2 spänn liksom? Aja, jag betaaala i alla fall....
När det gått in i deras huvuden att det inte kostar mer att parkera så stegar dom nöjda in mot stället som vi kallar centrum. Hoppas inte dom skulle fynda. Fast parkeringen var nog ett fynd i sig för deras del.
Välkomna till Oskis.

/Haua

Älgen, ett fint djur.

Skogen konung. Och min största skräck.
När jag var 6 år såg jag två döda älgar som en mallig jägare hade skjutit. Jag höll pappa hårt i handen och kände mig som en myra brevid dessa stora djur.
Sen började helvetet.
Jag vågade inte gå till bussen själv när jag skulle till skolan. Höll stenkoll på när det blev mörkt om kvällarna för i mörkret kommer dom fram, det är jag säker på.
Att vistas i trädgården var nästan omöjligt då jag hörde klamp och kliv och knak och brak i skogen hela tiden, ja, nån form av torgskräck utvecklade jag i min egen trädgård.
Kanske ska tillägga att jag är uppvuxen i ett hus med en granne och sen skog i oändlighet åt alla håll. Och nej, vi hade inte djur hemma fast jag bodde på landet. Katt såklart men inga andra. Har fått förklara i alla år att bara för att man bor på landet står det inte mjölkproducent brevid mitt namn i telefonkatalogen. Inte köttbonde heller.
Efter ett tag lade sig denna skräck när man växte upp och "växte ifrån" dumheterna som mamma sa.
I lugnets kölvatten bestämde sig Ida och jag för att det var hur coolt som helst att sova under bar himmel. Yes, let´s do that.
Men bara lite på låtsas för vi la oss på altanen (hippfaktor noll men ändå, vi var ute).
Två tjejer ligger och pratar om allt mellan himmel och jord och somnar runt midnatt. Ida somnade, inte jag. Jag hörde knak och brak på långt håll....jo...jag var helt säker.
Det kom närmare, mitt hjärta slog i 200 och Ida bara sov. Säg att jag drömmer.
Vid det här laget kan jag urskilja flera djur som springer runt i trädgården...alltså jag ser inga men jag hör dom. Ida låg precis vid räcket och jag låg intill väggen och titttade fram under täcket.
När ljudet är precis brevid oss så vågar jag titta ut i trädgården och vad får man se, en varnsinnig älg springer förbi. Han springer av vrede, det kan jag se. Han springer upp på grusvägen och ställer sig under gatlyktans sken och glor in mot vår altan. Hejdå.
Anledningen till ilskan var att just denna natt hade 10 tjurar smitit från nån hage och stod och åt av min kanins hö i trädgården. Hur stor är chansen??
Det var den fobin det, värre än nånsin.
Jag väckte Ida och smög i i huset med hjärtat i halsen. Väckte mamma för att berätta om tjurarna. Sen la vi oss i mitt rum och hörde dem springa fram och tillbaka utanför huset.
Jag lyssnade efter dessa ljud i många månader efter denna händelse.
Jag älskar naturen, verkligen.

Därför kan jag inte komma och hjälpa TC som har tre älgar i sin trädgård. Ring inte mig, jag åker åt andra hållet.
Däremot kan jag tipsa om Ida Molin som tog jägarexamen för ett antal år sen men aldrig dräpt ett djur. Hon har press på sig för hennes man har sagt att om hon inte skjuter ett djur i år måste hon sälja geväret. Aaawww.
Deras frys var sönder när dom kom hem från husvagnssemestern i år, många kilo kött fick slängas och behöver ersättas hehe. Men inte av Ida, hon är djurvän.

Nu blir det dusch, och lite sömn. Imorrn ska jag besöka en homeopat. Spännande!

/Haua

Utsugaren.

Varför inte?
Nu pratar jag om förmåner som ges till mig från mitt arbajt. Jag mår prima liv med fri sjukvård, fria mediciner, massage och lite annat smått och gott som gör mig glad.
Glömde mina två par glasögon som jobbet betalar också, men användningen får jag står för själv. Jag kommer bli blind snart och få gula fläcken om jag inte skärper mig.
Bara för att dom är gratis behöver dom inte ligga och skräpa överallt utan att jag får dåligt samvete.

Frågan är om jag kan hantera en sån förmån som gratis sjukvård och medicin? Jag är inte hypokondriker, jo, kanske i en lightversion.
Kolla in mitt medicinskåp.
Nästan varje gång jag har folk hemma så delar jag ut nånting, huvudvärkstabletter, allergitabletter, magtabletter mm.
Jag har ett eget miniapotek här hemma. Hör av er om ni har behov av lindring, jag kan nästan lova att jag har vad ni behöver. Allt är receptbelagt också. Good shit....
Illa.
Hur blev det så?

-Det började på det glada 90-talet då jag led väldigt mycket av migrän- fick piller för det.
-Hade 245 st urinvägsinfektioner på raken tills njuren höll på att ge upp (den vänstra) - fick piller för det.
-En omgång perioral dermatit i ansiktet, men först trodde dom att det var svinkoppar hehe - fick 3 olika slags piller för det.
-Jobbade i Ringhals utan snuva, så fort jag kom hem fick jag snuva (kattallergi??) - fick piller för det.
-Opererade bort en cysta- fick sprutor med mig hem för att undvika blodpropp. (Fatta hur långt man har kommit i sitt beroendet när man börjar släpa hem sprutor som man gladeligen sticker i sitt egna lår.....)

Detta är ett pinsamt urval bara.....sen ska jag tillägga att jag knappt aldrig har ätit klart en kur, därav det enoooorma lager av tabletter som ligger och blir gamla och som  jag sedan snällt lämnar in så dom kan skickas till typ Somalia.
Obs, jag har inga sprutor kvar bara så ni vet.

Till allt detta bör tilläggas att naturmediciner av många olika slag också finns här hemma. De är bra för allt mellan nageltrång och håravfall. Men jag äter eller dricker av dem väldigt sällan.
Så jäkla onödigt.

Inte för fåfängan utan för bekvämligheten så tog jag bort födelsemärken på magen för några år sen. Inget avancerat men inte så himla skönt då de måste sticka en krogig nål rakt in i födelsemärket för att bedöva. Sveda.
För mig kändes det då som en mastodontoperation som borde utföras av flera excellenta kirurger, men vad fick jag?
När jag låg och väntade halvnaken på britsen och sköterska nr 1 kommer in känns det som en film.
Hon liknade en man som gjort ett halvtaskigt försök att klä ut sig till kvinna.
Hey, go easy on the makeup!
Stooor som ett hus, den vita rocken skulle tappa vartenda knapp om hon tog ett djupt andetag.
-Hejsh ScHanna....
Hon var från Ryssland och hade precis kommit till sverige och var tacksam för att vi hade SFI (svenska för invandrare) här. Hon var säkert en flitig elev.
-Djag ärrr from Rrrrussia.

När nästa donna kliver in i salen så undrar jag när dolda kameran ska komma in och garva åt mig.
Nr 2 såg likadan ut. Från samma land också. Samma taskiga sminkning, samma permanentade hår (blonderat också samt kraftig utväxt).
Bill och Bull skall utföra ingreppet på mig och vad gör man? Försöker ligga still och tänka på annat.
Två sprutor, två snitt och fyra stygn senare så är det över.
Genom deras plasthandskar ser jag blingblingguldet från hemlandet. Deras pälsar hänger säkert brevid varandra i omklädningsrummet.
So cute på nåt sätt. Och de var duktiga fast de pratade sitt kackamackaspråk över mitt huvud, säkert skit om mig men men.
Massa år senare, faktiskt i år när jag skulle göra magundersökningen (yes, den från fel ände) så ligger jag och väntar i en säng på Oskarshamns lasarett.
Jag får byta om, ta av mig alla tåringar och och fylla i lite papper eftersom jag skulle sövas på riktigt.
De vägrar låta mig gå in i operationsrummet så jag körs likt en riktig sjukling in i en minimal sal med massa folk.
3 sköterskor och 2 läkare. Jahopp, jag är döende tänkte jag. Alla är här för att bevittna mitt maginnehåll för det är så unikt så det finns inte, eller? Kanske föddes jag utan tarmar...vad vet jag? Nåt måste det ju vara som lockar folk till salen?
Anyway, där är hon. Babuska nr 1 från Rrrrrussia, Svetlana.
Hon är sig lik hehe, hon är fortfarande blond och har hela sitt smyckesskrin med sig till jobbet.
Jag är trygg.
-Harrr dju tjagit av dig trrrrosorna, säger hon.
Vilka tänker jag? jaha, det är klädesplagget som liknade ett par urtvättade karlsoner som jag kunde dra upp till midjan?
Hon ska söva mig och innan jag somnar hinner jag säga att jag känner igen henne.
-Mycket måjligt.

Jag vaknade och fick diagnosen...ät ingen nyttig mat. Din mage tål inte det. Den sjukaste diagnosen ever.

Tack svetlana! You make my day.

/Haua

Stöd min förening....

Precis hemkommen från ridskolan....samma kuse som jag kämpat med de senaste gångerna. Och det gick bra.
-Du
ska vara nöjd idag Hanna......

Med det menas att jag kanske bestämde vad vi skulle göra under halva lektionen i alla fall. Framsteg. Och mycket roligare blev det nu också....
Pricken över i är att jag måste sälja lotter till nästa gång, ganska gulligt ju. Stöd min förening! Min ridskola. Gah, feels like back in the old days.
Ska sälja alla på jobbet imorgon...det ska dom ställa upp på efter alla kakor och jultidningar som jag har köpt hehe....

När jag var 6 år och bodde på landet helt ovetandes om det mesta så gick jag på lekis med en massa roliga kompisar. Fast en del pojkar var onda och jag var sjukt blyg så om nån andades i mitt ansikte så trodde jag att jag skulle dö av rädsla.
Jag satt och målade för mig själv i timmar och var oerhört petig med allt pyssel.
En gång blev jag illa biten av en dum pojk när jag försökte bringa ordning i kuddrummet. Pojken hade kniv och började sprätta upp alla fina kuddar vilket gjorde mig helt rabiat. Jag öppnade munnen för första gången på 3 veckor och då bet fanskapet mig. Prydliga tandavgjutningar prydde min arm, såna där goa nyutvuxna tänder med taggar på borrade igenom huden och jag höll på att svimma. Fröken sa till på skarpen och jag fick en frukt och fick sitta och vila.
Men värst var en pojk, som inte hade en sån go uppväxt så nu kan jag förstå hans anfall men jag blev lidande en gång när jag skulle kliva på bokbussen som kom förbi lekis en gång i veckan.
Glad i hågen stegade jag mot bussen, här ska lånas hästböcker liksom! Ingången är (var) på mitten och det var dubbeldörrar som man öppnade och stängde med en knapp på sidan. Precis när jag ska ta första steget i i bussen så stänger han dörrarna! WTF?
Dörrarna går igen med ett pys och jag hinner varken ut eller in utan fastnar i ett skitbra läge med en dörr bakom varje öra. Vadå panik?
Jag skriker och börjar nog gråta efter 2 sekunder för jag är helt säker på att bussen ska köra iväg med mig. Sätter en hand på varje dörr och pressar mig ut med riktigt fina rivsår från baksidan av öra fram till varje mungipa som följd.
Skitunge.
Men det var ju synd om honom......

Glöm inte fars dag på söndag. Eftersom pappa hyr film en gång i halvåret så önskar han sig en dvdspelare....men när han hörde hur skeptisk jag lät så tog han tillbaka det.....trisslott? Karlsonger?

Måste kolla desperate nu annars kan jag inte sova.


/Haua


efter en helg på lascala....



resultatet

Hello world

jag lever. har ingen blogglust bara. känns som ett måste men sen kom jag på att det inte är det.

har genomlevt några veckors skiftgång på jobbet där dagar blir nätter och tvärt om. Har haft svårt att sova när jag har jobbat natt, det är ovanligt men jag har haft en stress i kroppen hela tiden att jag typ sover bort mitt liv. Men jag måste ju sova eftersom jag har varit vaken hela natten...hallå. Nattjobb kanske inte är nåt för mig.
Jag är varken kvällsmänniska eller morgonmänniska. Jobbar bäst runt lunch kanske?

En skön halloween har passerat, lite utgång med några flickor i fredags och film i lördags. Har varit hos mamma också utan att gråta. Blev lessen ändå när jag såg en ny grav brevid mamma, elsa som inte ens levde en dag. jävla värld.

höst är väl great? Mörker, kallt och tända ljus. Helt ok att äta massa godis också. Man kanske skulle försöka läsa en bok för en gång skull?

Har förresten provat på lite detox för mi arma kropp. Då får man inte dricka kaffe eller äta socker i stora mängder...så gick det med det.....dessutom fick jag sjukt ont i magen och utslag på armarna. Ska det vara så?

I fredags blev jag medveten om min åkomma igen. Vid alkoholintag, ingen speciell mängd, så börjar min käke hoppa ur led. Detta är väldigt obehagligt så när den gör det så får jag spasmer, jag ser säkert sjuk ut. I lördags var det inte bättre. Inne på maxi mitt i en konversation så rycker jag till och tar mig för kinden. Jag var inte alkoholpåverkad på maxi. Vad kan jag dra för slutsatser om detta?

jag- pappa, när jag dricker vin hoppar min käke ur led, vad ska jag göra??

pappa- hahahaha, det ska jag säga till Anders! Det låter ju helt sjukt.

jag- nej, säg inte till nån, fan!

pappa- ring en tandläkare, du behöver bettskena....


Idag är käken på plats men jag vågar knappt gäspa.

TV!

/haua



 

RSS 2.0