Saknar bloggen!
gillar inte alls resdagboken egentligen.....men jag har inte tid och fantasi att skriva i tva forum samtidigt....
darfor ligger just nu bloggen pa lite is.
Imorrn aker jag till snon i chicago, och jag tycker det ar kallt har nu....vet inte hur jag ska overleva!
Om en vecka drygt atervander jag till bloggen! Tankte bara klargora detta till besokare som ar inne varje dag och och inte far lasa nat nytt.
/Haua
darfor ligger just nu bloggen pa lite is.
Imorrn aker jag till snon i chicago, och jag tycker det ar kallt har nu....vet inte hur jag ska overleva!
Om en vecka drygt atervander jag till bloggen! Tankte bara klargora detta till besokare som ar inne varje dag och och inte far lasa nat nytt.
/Haua
Foljande galler....
Ha fostalse for att vissa svenska bokstaver saknas.
rubriker kan ju fa helt andra meningar bara for det=)
Jag ar i alla fall framme hos syster i san Jose utanfor San Francisco!
Att ta sig hit tog ju sin lilla stund, bara sadar 21 timmar.
Jag har lyft och landat 6 ggr hittills och fler ska det bli!
Det ar ju anda nat speciellt med att resa....alla dessa manniskor som omringar dig konstant.
Alla knappisar, alla varldsvana och alla ovana nervosa som fragar om allting.
Resan borjade nere i malmo dar kusinerna bor. Man har alltid full service nar man kommer dit. Skjuts, mat, sovrum och goda rad.
Lisa hamtade mig och vi begav oss mot Anders lagenhet. Dar vantade en oppen dorr och ett fejkat inbott eller vad man nu ska kalla det? Polishumor?
Jag var for upptagen att se att dorren till lagenheten var oppen och lisa smog in och tog skohornet i naven i fall nan var dar inne. Sen hoppar anders och van fram i trapphuset och skrammer oss.
Haha, nu har jag i alla fall traffat anders=)
Sen har jag besokt kopenhamn, London. Los Angeles och slutligen San Francisco. Man hinner mycket pa en dag!
I LA kom nan form av kandis gaende, det sag man pa alla paparazzi som kryllade dar....men vem han var...ingen aning? Aldrig sett karln forut.
Han kom vid min sakerhetsinpassage och jag tabbade mig och la mitt boardingpass genom rontgen. Darfor blev jag staende mitt i alla rabalder och fotoblixtar och jag ber till gud att jag inte kommer med i nan skvallerblaska haha.
Ge mig en chans lksom...hur snygg ar man efter 18 timmar pa resande fot??
Idag blir det san francisco och lite shopping...tankte att det ar lika bra att ge sig in i leken med en gang!
Idag borjade matildas helvete...jag vaknade kl 6 och var jattepigg. Varfor gor man inte det hemma?
Nu ska jag ata frulle...formodligen nat med jordnotssmor pa, jam jam.
Det blir nog inte sa mycket inlagg pa denna blogg, dumt att dubbelskriva jue!
Kolla istallet resdagboken.se och sok pa haua
/Haua
rubriker kan ju fa helt andra meningar bara for det=)
Jag ar i alla fall framme hos syster i san Jose utanfor San Francisco!
Att ta sig hit tog ju sin lilla stund, bara sadar 21 timmar.
Jag har lyft och landat 6 ggr hittills och fler ska det bli!
Det ar ju anda nat speciellt med att resa....alla dessa manniskor som omringar dig konstant.
Alla knappisar, alla varldsvana och alla ovana nervosa som fragar om allting.
Resan borjade nere i malmo dar kusinerna bor. Man har alltid full service nar man kommer dit. Skjuts, mat, sovrum och goda rad.
Lisa hamtade mig och vi begav oss mot Anders lagenhet. Dar vantade en oppen dorr och ett fejkat inbott eller vad man nu ska kalla det? Polishumor?
Jag var for upptagen att se att dorren till lagenheten var oppen och lisa smog in och tog skohornet i naven i fall nan var dar inne. Sen hoppar anders och van fram i trapphuset och skrammer oss.
Haha, nu har jag i alla fall traffat anders=)
Sen har jag besokt kopenhamn, London. Los Angeles och slutligen San Francisco. Man hinner mycket pa en dag!
I LA kom nan form av kandis gaende, det sag man pa alla paparazzi som kryllade dar....men vem han var...ingen aning? Aldrig sett karln forut.
Han kom vid min sakerhetsinpassage och jag tabbade mig och la mitt boardingpass genom rontgen. Darfor blev jag staende mitt i alla rabalder och fotoblixtar och jag ber till gud att jag inte kommer med i nan skvallerblaska haha.
Ge mig en chans lksom...hur snygg ar man efter 18 timmar pa resande fot??
Idag blir det san francisco och lite shopping...tankte att det ar lika bra att ge sig in i leken med en gang!
Idag borjade matildas helvete...jag vaknade kl 6 och var jattepigg. Varfor gor man inte det hemma?
Nu ska jag ata frulle...formodligen nat med jordnotssmor pa, jam jam.
Det blir nog inte sa mycket inlagg pa denna blogg, dumt att dubbelskriva jue!
Kolla istallet resdagboken.se och sok pa haua
/Haua
Inte min melodi....
Körslaget må vara tantigt men I like.
Kan till och med säga att det är trevligt att kolla på och man vill nästan tralla med när det är en bit man känner igen.
Men jag och musik.
Jag är inte tondöv (tror jag) sjöng ju för sjutton gubbar i kyrkokören när jag var liten, halleluja.
Problemet är att jag inte kan nånting om låtars namn eller vem som har skrivit dom eller vem som sjunger.
Ah, bra låt kan jag tänka när jag hör nån men undrar i samma stund vem som sjunger.
Aha, var det Robyn, hon är svensk va?
Därför skulle jag hållt snattran i lördags när jag tyckte jag var duktig som kunde låten "killer".
konstiga blickar gjorde att jag fattade att jag hade sagt fel....-just det, "thriller" heter den ju, suck så dum jag är.
- Nej, den heter "black or white"
När man var liten skulle alla spela blockflöjt. inte Hanna. Mamma köpte till och med en flöjt till mig som jag visslade lite i men intresset infann sig aldrig.
Sitta och bli döv med andra och få guldstjärnor i en bok för väl utförd trudelutt ville jag ej.
Dessa seanser var inkörsporten till att få spela andra instrument i musikskolan. Man skulle "gå vidare" i sitt musikintresse.
Ida började spela saxofon tex, hur coolt är inte det? Tills hon tappade saxofonen i asfalten så tratten blev bucklig. Då önskade hon nog att hon spela munspel istället.
Jag fick ju för mig att spela piano och lyckades på nåt sätt komma in på den magiska skolan trots allt.
Lektionerna hölls av "pump-edit" tillika Ingrid som för övrigt är gift med min farmors bror numera.
En gång i veckan skjutsade pappa eller mamma mig HEM till henne för lite skolning på en grotesk flygel. Det enda jag kunde koncentrera mig på var alla hundra feta flugor som surrade i taket och hennes tjocka fingrar som hela tiden rättade till mina smala ET-fingrar.
Plong, pling, plööng.
-Hanna, öva öva.
Det värsta på hela året var uppvisningen. Då skulle man visa vad man gick för i en fullsatt sal med förväntansfulla föräldrar.
Jag hatade det. Bara för att Ingrid enligt mig alltid valde feeel låtar.
Jag övade, grät, hade ont i magen. Skulle det inte vara kul att spela piano?
Mitt sista performance gav jag järnet. Jag kom av mig efter 4 noter. Tänkte, äsch, ingen har hört denna låt ändå för det skrevs av nån greve för 400 år sen (när ingrid föddes ungefär).
Låtsades spela.
tårarna brände.
Sen blev jag arg och klinkade och klonkade på pianot så det stod härliga till. Allt var hitte på.
Jag fick tveksamma applåder. Dom visste väl inte om jag hade spelat klart för jag pausade ju 18 ggr i låten innan.
Då kände jag...aldrig mer. Sen dessa har jag knappt rört ett piano.
var glada för det.
It was not ment to be.
AMEN
/Haua
Kan till och med säga att det är trevligt att kolla på och man vill nästan tralla med när det är en bit man känner igen.
Men jag och musik.
Jag är inte tondöv (tror jag) sjöng ju för sjutton gubbar i kyrkokören när jag var liten, halleluja.
Problemet är att jag inte kan nånting om låtars namn eller vem som har skrivit dom eller vem som sjunger.
Ah, bra låt kan jag tänka när jag hör nån men undrar i samma stund vem som sjunger.
Aha, var det Robyn, hon är svensk va?
Därför skulle jag hållt snattran i lördags när jag tyckte jag var duktig som kunde låten "killer".
konstiga blickar gjorde att jag fattade att jag hade sagt fel....-just det, "thriller" heter den ju, suck så dum jag är.
- Nej, den heter "black or white"
När man var liten skulle alla spela blockflöjt. inte Hanna. Mamma köpte till och med en flöjt till mig som jag visslade lite i men intresset infann sig aldrig.
Sitta och bli döv med andra och få guldstjärnor i en bok för väl utförd trudelutt ville jag ej.
Dessa seanser var inkörsporten till att få spela andra instrument i musikskolan. Man skulle "gå vidare" i sitt musikintresse.
Ida började spela saxofon tex, hur coolt är inte det? Tills hon tappade saxofonen i asfalten så tratten blev bucklig. Då önskade hon nog att hon spela munspel istället.
Jag fick ju för mig att spela piano och lyckades på nåt sätt komma in på den magiska skolan trots allt.
Lektionerna hölls av "pump-edit" tillika Ingrid som för övrigt är gift med min farmors bror numera.
En gång i veckan skjutsade pappa eller mamma mig HEM till henne för lite skolning på en grotesk flygel. Det enda jag kunde koncentrera mig på var alla hundra feta flugor som surrade i taket och hennes tjocka fingrar som hela tiden rättade till mina smala ET-fingrar.
Plong, pling, plööng.
-Hanna, öva öva.
Det värsta på hela året var uppvisningen. Då skulle man visa vad man gick för i en fullsatt sal med förväntansfulla föräldrar.
Jag hatade det. Bara för att Ingrid enligt mig alltid valde feeel låtar.
Jag övade, grät, hade ont i magen. Skulle det inte vara kul att spela piano?
Mitt sista performance gav jag järnet. Jag kom av mig efter 4 noter. Tänkte, äsch, ingen har hört denna låt ändå för det skrevs av nån greve för 400 år sen (när ingrid föddes ungefär).
Låtsades spela.
tårarna brände.
Sen blev jag arg och klinkade och klonkade på pianot så det stod härliga till. Allt var hitte på.
Jag fick tveksamma applåder. Dom visste väl inte om jag hade spelat klart för jag pausade ju 18 ggr i låten innan.
Då kände jag...aldrig mer. Sen dessa har jag knappt rört ett piano.
var glada för det.
It was not ment to be.
AMEN
/Haua
En Hanna-dag....
.....som alla andra.
Ingen skillnad mot nån annan dag förrutom att mitt namn stod i tidningen. Tack för gratulationen här i bloggen, inte dåligt!
Med hög temperatur i kroppen tvättade jag bilen häromdagen. Det ska man inte göra när det är minusgrader.
Men jag slet som ett djur och blev helt anfådd till på köpet.
Bilen blev jättefin.
idag skulle pappa och jag åka till allgunnen och hälsa på mammas moster.
Gick det att öppna bildörren?? helt igenfrusen.
Min långa stubin blev väldigt kort för jag gillar inte när andra har rätt.
-men jag saaa ju att bilen skulle frysa om du tvättade den....
-jaha, och??
Det tog en timme och tjugto minuter att komma in i bilen. Och då kröp jag in igenom bakrutan som en valross för jag fastnade i nätet såklart och hamnade med huvudet på golvet och benen rakt upp. Men innan dess hade jag eldat på alla låsen, eldat på nycklen, använt upp en hel låssprayflaska och eldat slut på två tändare. Snö i all ära men måste det vara så kallt??
Jag var rabiat.
Bilen startade i alla fall och väl framme i allgunnen så var faktiskt bildörrarna upptinade så jag kunde kliva ur bilen som en vanlig människa gör.
Det var min namnsdag.
Förresten fungerade inte tvn idag heller...förmodligen pga av dörren upp till taket varit öppen så tv-boxen stod i 10 minusgrader. va? Ska inte dagens elektroniska saker tåla sånt?
Dåligt.
tyvärr glömde jag kameran när jag kämpade med bilen för brittas boende är helt unikt och dessutom var det jättefint snölandskap idag med klarblå himmel som jag borde ha fotat.
Nåväl, det blir fler gånger.
Pappa hade köpt med sig semlor men britta hade blivit laktosintolerant stackarn, hon ville hellre haft en fläskkorv av pappa.....
/haua
Ingen skillnad mot nån annan dag förrutom att mitt namn stod i tidningen. Tack för gratulationen här i bloggen, inte dåligt!
Med hög temperatur i kroppen tvättade jag bilen häromdagen. Det ska man inte göra när det är minusgrader.
Men jag slet som ett djur och blev helt anfådd till på köpet.
Bilen blev jättefin.
idag skulle pappa och jag åka till allgunnen och hälsa på mammas moster.
Gick det att öppna bildörren?? helt igenfrusen.
Min långa stubin blev väldigt kort för jag gillar inte när andra har rätt.
-men jag saaa ju att bilen skulle frysa om du tvättade den....
-jaha, och??
Det tog en timme och tjugto minuter att komma in i bilen. Och då kröp jag in igenom bakrutan som en valross för jag fastnade i nätet såklart och hamnade med huvudet på golvet och benen rakt upp. Men innan dess hade jag eldat på alla låsen, eldat på nycklen, använt upp en hel låssprayflaska och eldat slut på två tändare. Snö i all ära men måste det vara så kallt??
Jag var rabiat.
Bilen startade i alla fall och väl framme i allgunnen så var faktiskt bildörrarna upptinade så jag kunde kliva ur bilen som en vanlig människa gör.
Det var min namnsdag.
Förresten fungerade inte tvn idag heller...förmodligen pga av dörren upp till taket varit öppen så tv-boxen stod i 10 minusgrader. va? Ska inte dagens elektroniska saker tåla sånt?
Dåligt.
tyvärr glömde jag kameran när jag kämpade med bilen för brittas boende är helt unikt och dessutom var det jättefint snölandskap idag med klarblå himmel som jag borde ha fotat.
Nåväl, det blir fler gånger.
Pappa hade köpt med sig semlor men britta hade blivit laktosintolerant stackarn, hon ville hellre haft en fläskkorv av pappa.....
/haua
Jag tackar Pjotr för livet....
Hey baberiba.
TROTS att mitt bloggande har varit noll och ingenting så har jag ändå besökare inne varje dag. Måste vara hoppfulla besökare och jag levererar nada till dessa.
Nu har jag riktigt dåligt samvete.
Jag har överlevt jul och nyår utan problem. En liten bagatell är att jag från den 23 dec har vafrit mer eller mindre halvdöd tack vare en fin förkylning som satte sig där den skulle.
Inte en dag utan huvudvärk, feber och en rethosta som förmodligen har gett mig fina magmuskler vid det här laget.
Bihålorna, infalmmerade.
Jag gav upp efter 12 dagar och träffade pjotr på akuten. (läkaren hette så, det finns inga svenska läkare längre i belive)
Han glodde I min näsa med en lampa. Han var så nära mitt fejs så hade räck ut tungan hade jag slickat honom i ansiktet.
Jag fick mitt knark och nu känns allt bättre. varför ringde jag inte typ för en vecka sen envisa idiot.
Fråga mig inte varför jag inte har bloggat när jag har varit hemma typ 24 timmar om dygnet i två veckor men jag har inte orkat, på allvar.
Ville inte skriva gnällinlägg om mina vandringar mellan soffan och sängen.
Alla dagar var likadana.
Vakna, ta en huvudvärkstablett.
Ligga länge i sängen.
ta täcket och lägga sig i soffan, kolla på days of our lifes.
Inte sugen på nån mat.
Snyta sig ibland, nässpraya sig ibland.
Kämpa mot en ångest över att inte orka nåt på sin ledighet..
Tacka gud för att man slapp sjukskriva sig från jobbet i två veckor...hejdå lönen.
Men hallå, ALLA är sjuka eller har varit. Helt otroligt.
idag har jag orkat fika på stan och ska även försöka gå på bio utan att däcka ihop. Yej!
Snart ska man masa sig till jobbet igen och ännu bättre....snart drar jag till Sister in San jose and we are going to Hawaii!
Soffliggardagarna är över i alla fall.
adios!
/Haua
Jag hade sällskap i soffan i alla fall =)
emme och jag, två gringos....
TROTS att mitt bloggande har varit noll och ingenting så har jag ändå besökare inne varje dag. Måste vara hoppfulla besökare och jag levererar nada till dessa.
Nu har jag riktigt dåligt samvete.
Jag har överlevt jul och nyår utan problem. En liten bagatell är att jag från den 23 dec har vafrit mer eller mindre halvdöd tack vare en fin förkylning som satte sig där den skulle.
Inte en dag utan huvudvärk, feber och en rethosta som förmodligen har gett mig fina magmuskler vid det här laget.
Bihålorna, infalmmerade.
Jag gav upp efter 12 dagar och träffade pjotr på akuten. (läkaren hette så, det finns inga svenska läkare längre i belive)
Han glodde I min näsa med en lampa. Han var så nära mitt fejs så hade räck ut tungan hade jag slickat honom i ansiktet.
Jag fick mitt knark och nu känns allt bättre. varför ringde jag inte typ för en vecka sen envisa idiot.
Fråga mig inte varför jag inte har bloggat när jag har varit hemma typ 24 timmar om dygnet i två veckor men jag har inte orkat, på allvar.
Ville inte skriva gnällinlägg om mina vandringar mellan soffan och sängen.
Alla dagar var likadana.
Vakna, ta en huvudvärkstablett.
Ligga länge i sängen.
ta täcket och lägga sig i soffan, kolla på days of our lifes.
Inte sugen på nån mat.
Snyta sig ibland, nässpraya sig ibland.
Kämpa mot en ångest över att inte orka nåt på sin ledighet..
Tacka gud för att man slapp sjukskriva sig från jobbet i två veckor...hejdå lönen.
Men hallå, ALLA är sjuka eller har varit. Helt otroligt.
idag har jag orkat fika på stan och ska även försöka gå på bio utan att däcka ihop. Yej!
Snart ska man masa sig till jobbet igen och ännu bättre....snart drar jag till Sister in San jose and we are going to Hawaii!
Soffliggardagarna är över i alla fall.
adios!
/Haua
Jag hade sällskap i soffan i alla fall =)
emme och jag, två gringos....
