Haua

Jag hade som förslag till mina sisters att vi skulle bli sminkade och fotade.

En nappade, en missade bussen.

Spexet har resulterat i att alla i hela oskarshamn har bytt profilbild. Vi skämtade om detta. Det finns ett klassiskt kort där man sitter och har händerna på en spegel.
Jag tar INTE såna kort sa jag bestämt. Jodå, det blev spegelkort. Jag tycker dom är fina men ack så boring att dom kör samma koncept hela tiden.
Det var så fruktansvärt inrutat och fotografen var skittråkig. Sminket tog 15 minuter vilket innebär att det är slarv.

Roligast på hela kvällen var att man skaulle skriva upp folk på en lista så dom kunde ringa dem och erbjuda fotografering. Detta kommer bli RIKTIGT kul.
Jag satte bland annat upp Öz Nujen som Matilda bytte nummer på på en alptopp i vintras.
Dom kommer alltså ringa honom (om dom inte genomskådar mig) Hahahahahahahahaha!!!
Fler kommer få samtal, var så säkra.

Jag har alltid varit impad av att folk blir uppringda och erbjudna fotografering. Det är tydligen inte så seriöst. Men tack Jesse för att du satte upp mig :)


Siss och jag. Myyyyyyys.

Sen har jag fått smaka nyfiskad strömming också för första gången i mitt liv.


/Haua

Hur kan man tycka det är kul att åka i 70 km/h på en sån här?

"kolla in avgasröret som jag har borrat upp för det ska låta mer"

Detta måste vara något av det farligaste jag sett en vuxen människa använda.

/Haua

I helgen drog vi till Liseberg i black pearl. Vi är Emme, Matilda och jag. Detta spektakel ägde rum endast pga att sist Matilda var på Liseberg var den värsta värstingkarusellen trasig så hon var tvungen att åka upp dit igen.

Man kan se det som en trevlig utflykt men man kan aldrig veta hur det ska gå eftersom vi inte bott ihop på ett decenuim.

Lagom trötta efter en öl på åströms och lite sömn så drog vi iväg. Inga problem på vägen dit, sov lite, pratade lite i telefon och körde lite fel precis innan Liseberg. Allt löser sig.

In på bygget och köpa åkband fort som tusan.

Då ser jag på skärmen atmosfear stängd pga tekniskt fel

Jag blir helt ärligt skitglad för jag slipper åka eländet. Det ser ut som att matilda ska börja grina men hon håller modet uppe och hoppas på att karusellmekaniker jobba på helgerna också.
Vi värmer upp med bergbanan och det suger i min mage så jag får panik. Detta är inget bra tecken för då är tåligheten lika med noll. Ska man inte palla bergbanan som funnits i alla år?
Fan.
Matilda sneglar mot atmosfear så fort hon får tillfälle. Vi åker och äter och åker och det börjar regna. På eftermiddagen vrålar Matilda sitt glädjetjut. Den är igång. Man kan tydligt se att den inte är tom, det dinglar en massa nervös ben i den.
Fan.
KOM VI MÅSTE ÅKA DEN NUUUUU INNAN DEN GÅR SÖNDER IGEN!!!!

Fast jag vill inte det. Tycker att Emme kan hänga på och ställa upp och dela bördan.


Känns inte bra nånstans....

Jag ställer mig i den där kön och tittar på alla andra som ska utsätta sig för detta stolleprov. Matilda blir pissnödig och jag börjar få känningar i tarmen.
Det är inte ok.
Det går så jefla fort fram tills det är vår tur. Innan jag hinner blinka är jag fastspänd och på väg upp 147 meter över havet.
Det är inte ok!!
Matilda nämner att hon inte vill längre och jag ber en stilla bön att det är HON som ska be personalen om nåd så dom kopplar loss oss. Jag hade ju hoppas av direkt när bygeln åkt upp.
Nä då, up we go och jag börjar hyperventilera, övar profylax.
Omkring mig frustar alla andra rädda själar men ingen gråter vad jag kan höra. Det går rätt fort upp och vid ett tillfälle frågar jag Matilda om vi stannat.
-Nä, en liten bit till.

PCHYSSSSSSSS

Allt släpper, alla skriker utom jag som är i chock och inte får fram ett ljud. Jag blundar hela vägen ner till Matildas besvikelse och när jag vågar titta igen gapskriker jag av lycka över att det är över och att jag lever och att jag gjorde det. Jag skriker mig torr och hes i halsen när alla andra är tysta. Skitsamma.

När jag blir frigjorde staplar jag ut i stil med Gollum och tårarna rinner. Bröstet värker, det måste vara dödsångesten jag upplevde.

HUR FAN KAN FOLK GILLA SÅNT HÄR??

Jag kastar mig i Emmes famn och är så lättade och knäckt så jag vet inte vart jag ska ta vägen och tårarna rinner. Försöker dricka men skakar så mycket så tänder håller på att slås ut av flaskan. Vad hände med min kropp?
Men jag gjorde det!
Folk lämnar området. De som stod och funderade över om dom skulle våga åka den behövde inte fundera mer när som såg mig.
FY FAN SÅ SJUKT!!

Efter att allt lagt sig och jag har normal puls igen så vill matilda åka den igen. Och filma mig. Nä du, knappast troligt och hon hade inte mage att tvinga upp mig igen. Däremot tog hon ett dödsåk till med kameran i näven...

Hämden blev att hon fick följa med in i spökhuset Gasten.

Här kan man se hur sugen hon är på det.... Om nån minut ska hon ge biljetten till en utspökad tjej som Matilda tyckte var skitläskig.

Vi tågade in i det roliga huset och vad vi skrek och betedde oss. jag skrattade och skrek omvartannat så Emelie tyckte att jag skulle skärpa mig och bete mig för min ålder. Problemet var att i vårt "tåg" fanns två små barn som blev jätterädda av allt ståhej. Hahahahahahaha!
Nu var det Matildas tur att vara gråtfärdig.

Trekampen vanns av Matilda (helt otroligt) Däremot visade Emme sina kunskaper i basket som vi inte visste att hon hade. (inte hon heller) Ett kast, mitt i, vinst!

Vinsten var en Roger som vi sen fick släpa runt på området. Han "glömdes" hemma i mitt hem så han satt och glodde på mig i söndags.

Vägen hem tog 7 timmar. Vi körde LITE fel. Och när vi körde lite fel höll vi på att köra på två hundar och en räv.

Men det var det värt!

/Haua

Jag vill bara klargöra att jag ska fortfarande flytta. 1 september ska jag vara väck.

Däremot vet jag inte vart jag ska bo. HAHA! Det ordnar sig. Antingen köper jag nåt, hyr nåt eller får jag campa tills det blir för kallt.

Kan inte förklara mitt beteende. Kan ju verka lite oansvarigt men jag vill inte bo kvar i min lägenhet längre.

-Jag har tröttnat på att städa efter andra
-Trött på att skotta snö.
-Trött på en hyresvärd som är snål, otrevlig och aldrig nöjd. Dessutom mytoman.
-Finns aldrig nåt varmvatten.
-Kallt på vintern, asvarmt på sommaren.
-Lyhört
-Läcker vatten från kökstaket när snön blir för tung.


Sen är det fin, annolunda och otroligt stor men till slut är det inte värt något om man jämför med den andra listan.

Nu vet ni.

Jag ska alltså flytta men vet inte vart.

/Haua

En sekund kan vara lång eller för den delen kort.

Jag satt i bilen häromdagen, skulle precis lämna mcdriven. Framför mig har jag en kvinna i en volvo och bilen är blank och ny och hon är säkert piffig i hårt och har fått "låna" bilen av sin man för att göra några ärenden i stan.

Hon står alldeles stilla i den lilla backen som leder oss från McD. Jag stannar bakom för jag gör bedömningen att hon kanske bara skulle kolla om hon hade fått dip i sin påse (personalen glömmer sånt jämt). Bilen står silla och stilla och stilla.
Köra om? Tänk om hon börjar köra samtidigt, det vore så typiskt!
Jag avvaktar dessa oerhört långa sekunder som känns som evigheter när man varken vet fram eller bak eller ut eller in.

Med ett tjurigt ryck åt höger vill hon demonstrera att jag ska köra förbi henne. Det är bara det att längs gräsmattan ligger ståra stenar placerade för konstens skulle eller för nåt annat.

Bang!

In med den nya volvons front i stenen där fiskmåsarna sitter och skiter och väntar på tappade pommes.

Var detta mitt fel? Jag tutade inte, bara väntade ut henne. Och så gör hon så!

Det roliga är att hon går inte ens ur bilen och kollar hur det gick. Hon sitter tjurigt kvar när jag glider förbi.

100 spänn på att hon INTE den kvällen talade om för sin man vad som hänt. Det för han snällt upptäcka nästa gång bilen tvättas med tandborste på OKQ8:as gör-det-själv-hall.

Jag hävdar att det inte var mitt fel.


/Haua

I hela fem dagar var jag ifrån mitt andra hem, OKG. Utan att må dåligt, utan att få migrän. Jag bara njöt och klappade mig själv på axeln för att jag vågade vara ledig.

Bästa Emski var hemma och hon tog med mig ut på sjön med sina goa föräldrar!

Så här gutt har dom det när vi letar efter en lämlig ö. (de visste nog redan vart vi skulle och favouritön var ledig!)


Emma och jag chillade mest där bak. Härlig dag var det och jag brände mig INTE! Det är numera massa solkräm som gäller på min kropp, jobbar jag som strålskyddare? Ja.

Dom hade fixat så god lunch med hemmagjorda knäckebröd och sen toppade Gösta detta med att baka sockerkaka i båten! Nybryggt kaffe och nybakad sockerkaka smakar aldrig så bra som ute i skärgården....

Jag passade på att åka till Alsterbro och hälsa på kusin med nykommen bebis. han var så liten och så näpen och alldeles perfekt såklart. Av oss fick han sina första converse-skor! Jag tyckte dom var puttiga när jag köpte dom men i verkligheten så fick hans fötter plats i en sko. Ujujujuj, lite att växa i i alla fall!

Jag fick hålla lille pyret och pappa gormade över bordet att jag "behövde öva".
Kände mig som en medlem av en kurdfamilj i 2 sekunder. Jag är den omöjliga gammeltackan som inte går att gifta bort. Som börjar få för mycket egna vanor som inte går att ändra.
Men hålla barn kunde jag!


En snickare och en kock! Dom spelar även golf och har precis blivit morfar och mormor!

Än har jag inte tagir premiärdoppet och ni som känner mig vet att det kanske aldrig inträffar. På kanarieöarna badade jag NOLL gånger sist. Ändå fick jag för mig att fråga både veronica och linda om dom ville bada ikväll men dom sa nej. Tur för mig.

Kvällen har ägnats åt städning för hör och häpnar, nu är det visning på lägenheten IGEN. Nästa vecka ryker mina fönster också så man får bo i en lägenhet med fladdrande plast.
Det känns livat nu.

Och för att klargöra för alla: jag har fortfarande ingenstans att bo. Men no worries.

Sist men inte mest undrar jag varför målare har vita arbetsbyxor?
Och varför är det vanligaste klottret i hela världen en kuk?

/Haua