Haua

Skogen konung. Och min största skräck.
När jag var 6 år såg jag två döda älgar som en mallig jägare hade skjutit. Jag höll pappa hårt i handen och kände mig som en myra brevid dessa stora djur.
Sen började helvetet.
Jag vågade inte gå till bussen själv när jag skulle till skolan. Höll stenkoll på när det blev mörkt om kvällarna för i mörkret kommer dom fram, det är jag säker på.
Att vistas i trädgården var nästan omöjligt då jag hörde klamp och kliv och knak och brak i skogen hela tiden, ja, nån form av torgskräck utvecklade jag i min egen trädgård.
Kanske ska tillägga att jag är uppvuxen i ett hus med en granne och sen skog i oändlighet åt alla håll. Och nej, vi hade inte djur hemma fast jag bodde på landet. Katt såklart men inga andra. Har fått förklara i alla år att bara för att man bor på landet står det inte mjölkproducent brevid mitt namn i telefonkatalogen. Inte köttbonde heller.
Efter ett tag lade sig denna skräck när man växte upp och "växte ifrån" dumheterna som mamma sa.
I lugnets kölvatten bestämde sig Ida och jag för att det var hur coolt som helst att sova under bar himmel. Yes, let´s do that.
Men bara lite på låtsas för vi la oss på altanen (hippfaktor noll men ändå, vi var ute).
Två tjejer ligger och pratar om allt mellan himmel och jord och somnar runt midnatt. Ida somnade, inte jag. Jag hörde knak och brak på långt håll....jo...jag var helt säker.
Det kom närmare, mitt hjärta slog i 200 och Ida bara sov. Säg att jag drömmer.
Vid det här laget kan jag urskilja flera djur som springer runt i trädgården...alltså jag ser inga men jag hör dom. Ida låg precis vid räcket och jag låg intill väggen och titttade fram under täcket.
När ljudet är precis brevid oss så vågar jag titta ut i trädgården och vad får man se, en varnsinnig älg springer förbi. Han springer av vrede, det kan jag se. Han springer upp på grusvägen och ställer sig under gatlyktans sken och glor in mot vår altan. Hejdå.
Anledningen till ilskan var att just denna natt hade 10 tjurar smitit från nån hage och stod och åt av min kanins hö i trädgården. Hur stor är chansen??
Det var den fobin det, värre än nånsin.
Jag väckte Ida och smög i i huset med hjärtat i halsen. Väckte mamma för att berätta om tjurarna. Sen la vi oss i mitt rum och hörde dem springa fram och tillbaka utanför huset.
Jag lyssnade efter dessa ljud i många månader efter denna händelse.
Jag älskar naturen, verkligen.

Därför kan jag inte komma och hjälpa TC som har tre älgar i sin trädgård. Ring inte mig, jag åker åt andra hållet.
Däremot kan jag tipsa om Ida Molin som tog jägarexamen för ett antal år sen men aldrig dräpt ett djur. Hon har press på sig för hennes man har sagt att om hon inte skjuter ett djur i år måste hon sälja geväret. Aaawww.
Deras frys var sönder när dom kom hem från husvagnssemestern i år, många kilo kött fick slängas och behöver ersättas hehe. Men inte av Ida, hon är djurvän.

Nu blir det dusch, och lite sömn. Imorrn ska jag besöka en homeopat. Spännande!

/Haua