Haua

Varför inte?
Nu pratar jag om förmåner som ges till mig från mitt arbajt. Jag mår prima liv med fri sjukvård, fria mediciner, massage och lite annat smått och gott som gör mig glad.
Glömde mina två par glasögon som jobbet betalar också, men användningen får jag står för själv. Jag kommer bli blind snart och få gula fläcken om jag inte skärper mig.
Bara för att dom är gratis behöver dom inte ligga och skräpa överallt utan att jag får dåligt samvete.

Frågan är om jag kan hantera en sån förmån som gratis sjukvård och medicin? Jag är inte hypokondriker, jo, kanske i en lightversion.
Kolla in mitt medicinskåp.
Nästan varje gång jag har folk hemma så delar jag ut nånting, huvudvärkstabletter, allergitabletter, magtabletter mm.
Jag har ett eget miniapotek här hemma. Hör av er om ni har behov av lindring, jag kan nästan lova att jag har vad ni behöver. Allt är receptbelagt också. Good shit....
Illa.
Hur blev det så?

-Det började på det glada 90-talet då jag led väldigt mycket av migrän- fick piller för det.
-Hade 245 st urinvägsinfektioner på raken tills njuren höll på att ge upp (den vänstra) - fick piller för det.
-En omgång perioral dermatit i ansiktet, men först trodde dom att det var svinkoppar hehe - fick 3 olika slags piller för det.
-Jobbade i Ringhals utan snuva, så fort jag kom hem fick jag snuva (kattallergi??) - fick piller för det.
-Opererade bort en cysta- fick sprutor med mig hem för att undvika blodpropp. (Fatta hur långt man har kommit i sitt beroendet när man börjar släpa hem sprutor som man gladeligen sticker i sitt egna lår.....)

Detta är ett pinsamt urval bara.....sen ska jag tillägga att jag knappt aldrig har ätit klart en kur, därav det enoooorma lager av tabletter som ligger och blir gamla och som  jag sedan snällt lämnar in så dom kan skickas till typ Somalia.
Obs, jag har inga sprutor kvar bara så ni vet.

Till allt detta bör tilläggas att naturmediciner av många olika slag också finns här hemma. De är bra för allt mellan nageltrång och håravfall. Men jag äter eller dricker av dem väldigt sällan.
Så jäkla onödigt.

Inte för fåfängan utan för bekvämligheten så tog jag bort födelsemärken på magen för några år sen. Inget avancerat men inte så himla skönt då de måste sticka en krogig nål rakt in i födelsemärket för att bedöva. Sveda.
För mig kändes det då som en mastodontoperation som borde utföras av flera excellenta kirurger, men vad fick jag?
När jag låg och väntade halvnaken på britsen och sköterska nr 1 kommer in känns det som en film.
Hon liknade en man som gjort ett halvtaskigt försök att klä ut sig till kvinna.
Hey, go easy on the makeup!
Stooor som ett hus, den vita rocken skulle tappa vartenda knapp om hon tog ett djupt andetag.
-Hejsh ScHanna....
Hon var från Ryssland och hade precis kommit till sverige och var tacksam för att vi hade SFI (svenska för invandrare) här. Hon var säkert en flitig elev.
-Djag ärrr from Rrrrussia.

När nästa donna kliver in i salen så undrar jag när dolda kameran ska komma in och garva åt mig.
Nr 2 såg likadan ut. Från samma land också. Samma taskiga sminkning, samma permanentade hår (blonderat också samt kraftig utväxt).
Bill och Bull skall utföra ingreppet på mig och vad gör man? Försöker ligga still och tänka på annat.
Två sprutor, två snitt och fyra stygn senare så är det över.
Genom deras plasthandskar ser jag blingblingguldet från hemlandet. Deras pälsar hänger säkert brevid varandra i omklädningsrummet.
So cute på nåt sätt. Och de var duktiga fast de pratade sitt kackamackaspråk över mitt huvud, säkert skit om mig men men.
Massa år senare, faktiskt i år när jag skulle göra magundersökningen (yes, den från fel ände) så ligger jag och väntar i en säng på Oskarshamns lasarett.
Jag får byta om, ta av mig alla tåringar och och fylla i lite papper eftersom jag skulle sövas på riktigt.
De vägrar låta mig gå in i operationsrummet så jag körs likt en riktig sjukling in i en minimal sal med massa folk.
3 sköterskor och 2 läkare. Jahopp, jag är döende tänkte jag. Alla är här för att bevittna mitt maginnehåll för det är så unikt så det finns inte, eller? Kanske föddes jag utan tarmar...vad vet jag? Nåt måste det ju vara som lockar folk till salen?
Anyway, där är hon. Babuska nr 1 från Rrrrrussia, Svetlana.
Hon är sig lik hehe, hon är fortfarande blond och har hela sitt smyckesskrin med sig till jobbet.
Jag är trygg.
-Harrr dju tjagit av dig trrrrosorna, säger hon.
Vilka tänker jag? jaha, det är klädesplagget som liknade ett par urtvättade karlsoner som jag kunde dra upp till midjan?
Hon ska söva mig och innan jag somnar hinner jag säga att jag känner igen henne.
-Mycket måjligt.

Jag vaknade och fick diagnosen...ät ingen nyttig mat. Din mage tål inte det. Den sjukaste diagnosen ever.

Tack svetlana! You make my day.

/Haua