Haua

Idag känns det att jag har börjat leva igen. Att slippa gå upp vid fem på morgonen gör så mycket.

Kanske skulle kommentera mitt förra inlägg.
Det var länge sen jag hade en sån hemsk dag som då. Det började på jobbet då jag upptäckte att jag hade gjort ett stort misstag. Kan inte förklara mer än så och världen går verkligen inte under för detta men jag har såna megakrav på mig själv och blir så jävla le på mig själv rent ut sagt. Kallar mig själv idiot varannan minut och kan inte sova pga det. Jag måste lära mig släppa vissa saker men det går inte.
Stressade hem från jobbet med mitt misstag i bakhuvudet, slängde av alla jag samåkte med typ i farten, kutade upp i lägenheten och bytte till ridkläder.
Väl på ridskolan fick jag en stor lufs till häst som skulle sadlas och donas med. Den ville INTE lyfta hovarna tex och där las ribban för vems som bestämmer.
Tänkte att denna kuse är en liten slökorv men icke. Sprang runt med mig i ridhuset, skulle vara snabbast och först och absolut inte göra som jag ville....typ sakta ner. Missade alla volter, höll på att trilla av, ja herregud vilken njutning det var för publiken. Stackars häst, jag var helt okoncentrerad.
Åkte hem helt tjutfärdig för alla misslyckanden och en enorm trötthet och kom och tänka på farmor som inte alls är pigg längre. Hon är gammal, visst men jag är så ärrad efter mammas sjukdom och bortgång så att se farmor ligga i sängen påminnde om mammas sista tid så jag höll på att bryta ihop.
Samma tops för att badda munnen, samma känsla i rummet...fast mer acceptabelt.
Farmor har levt i 35 år utan farfar, hoppas dom ses snart.

Nu är jag lite skiftledig...därav rubriken. paus. Hinna ifatt med allt som vardagen innebär, träffa kompisar, gå på stan, handla, städa och jaga katterna.

Har en hel lista på saker jag ska göra, folk jag ska ringa osv. Lite, men bara lite så saknar jag den vanliga dagtiden. Och min bilpool såklart.

Har inte mer att skriva nu för jag har varit på jobbet ca 13 timmar per dag och inte hunnit med nånting annat. Typ livet.

/Haua