Haua

Måste bara berätta om min upplevelse häromveckan.

Jag hade bestämt träff med Jessica och Fredrik, ett väldigt trevlig par från Stockholm. J jobbar som makeupartist och F är fotograf.
Lägger man ihop detta kan man ju gissa vad som komma skulle...

I två timmar sminkade Jessica mig. Det är länge. Solen sken och mina ögon rann och dom rann ännu mer när jag skulle få lösögonfransar.
Tre kilo tyngre i ansiktet så åkte vi tre ut till dragskär, till badstranden.

Där gick jag, sminkad till tusen i en kort klänning av jeanstyg med stylat hår. En udda fågel bland badande tyskar, korsordslösande småbarnsmammor och skrynkliga soldyrkare.

Det fina i kråksången, det bekom mig inte.

Ej heller speciellt berörd var jag av att ha bikini på mig, insmord i olja så jag glänste värre än en nypolerad bil. Är det jag?? HATAR att ha bikini på mig men dom två gjorde så att det kändes ok.

Vi var där ute i FEM timmar och jag hade skitkul. Verkligen.
Hur är svårt att förklara. Vad är det som är kul? Att höra att man är snygg? Att känna sig fin? Att göra nåt annat än det gamla vanliga?
Det var skitkul att sitta, ligga stå och gå i de mest konstiga positioner. Det gjorde ont, det var kallt i vattnet och solen brände så ögonen rann och svetten rann ännu mer.
Men det var kul.
Så kul att jag missade sista strand och brydde mig noll.

Jag var inte jag. Som i trans. Som att jag inte gjort annat.

Tack Jessica och Fredrik :)

Kolla in hennes hemsida www.jessicasmakeup.com

Hon är great!

Korten är ju absolut ett kul minne....visa för barnbarnen bla bla bla....

Av min mamma och pappa blev det såhär:




Jag tänker inte bli mallgroda. Men stolt är jag såklart. Och får en massa respons och har svårt att ta beröm. Men tack alla!

/Haua