Haua

A och O för mig är kolbergakebab på söndagar. Gärna alla dagar men mest söndagar. Då ska tjockisen i kuren därborta göra en låda mat till mig, ingen lök och massa sås.
När jag vaknar till liv på eftermiddagen kräver min kropp kebab.

En smärre kris uppstod i helgen då jag ska masa mig till mitt vattenhål för att inhandla drogen. Kallt är det ju men vad gör det? Bilen blir ju varm efter 5 minuter.
Först kunde jag inte ens öppna bilen för den var så igenfrusen. Jag slet som ett djur i dörrarna och tänkte att jag skiter i om listen följer med.
Nähä, inte det. Istället kryper jag in i bagagen. Som en stelopererad säl masar jag mig fram till ratten.
Digigigigigigigigigigiig, klickklickklick.
Bilen startar inte.
Åh, herregud. what to do?
Som tur är har jag rutinen att ringa och beställa kebaben när jag lämnar parkeringen. Skönt att slippa en pinsam avbeställning.
Jag blir arg. Varnsinnig.

Med min flugvikt pressar jag upp förardörren, kliver ur och smäller igen bildörren igen.
Nähä, men skit i det då. Det går inte att låsa bilen igen.

Bli stulen då!!!

Vilket I-landsproblem. Nytt batteri är inhandlat och nu startar bilen igen och det går att låsa den. Däremot har en lykta gått sönder men det är väl en världslig sak.

Jag älskar bilar. Verkligen.

Igår var det afterwork. Igen. 10 timmar, kanske mer. Det är lovely.

/Haua