Från andra sidan...
Igår kväll tillbringade jag X antal timmar bakom en bar. Jag beskådade fulla människor, jag försökte prata med fulla människor, jag försökte blanda drinkar (fast jag inte fick för den hårda barchefen).
Plocka plastglas, torka bord, fylla på is, sprit, läsk och diverse tillbehör.....det var skitkul. Verkligen.
Det kändes som om folk ropade på mig hela tiden, hanna kom! haua! hej hanna!!
Var det så eller inbillade jag mig bara? Har ju inte barvana direkt men det kändes som om jag kände ALLA. Eller var det bara så för att dom ville beställa?
Jag missade ju ingenting. Jag träffade folk, fick lyssna på markus fagerwall och HEAT, fick vakna idag utan att vara bakis och skakis. Same same.
Är det så man ser ut? Dimmiga glada ögon, noll koll på sitt tonläge och ett mål, alkohol, skål? Ja, det var riktigt kul och ikväll bär det av igen!
Fast ikväll blir det den andra baren, ska inte glömma hörselproppar ikväll då det är väldigt svårt att sova när man fortfarande har dunka dunka i öronen.
Nu bär det av till mammas grav. Hon skulle fylla år idag.
Hatar:
-7 mars
-4 juli
-mors dag.
/Haua
wohooooo fan va du pepprar blogginlägg hanna, keep it up :D
Hej stumpan, är stolt över dig!
Både för att du förmodligen är en stjärna bakom baren & för att du tog dig ut till mammas grav i det här vädret. Du är en stark person, men även starka personer får lov att känna sig svaga ibland! Du vet ju var jag finns om du behöver mig, ett telefonsamtal bort... Kram
