Men för livet...

Ett men jag bär på är rädslan jag fick när jag trillade av en häst för många år sen...psykiska men och en arm som inte är som den ska.
Igår var det såå när en duns i barken i ridhuset. Jag låg över hästens hals och paddlade som en surfare som försöker unkomma en haj.
Inte hästen fel...bara mitt. Snäll häst, värdelös ryttare. Ingen bra kombination. Men jag satt kvar...och kan faktiskt tänka mig att rida igen. Lugnt!

När jag växer upp nån dag och ska bo i hus så ska jag inte elda med ved. INTE. Jag har burit nog med ved i mina dagar...tänt tillräckligt med brasor i pannan.
En kakelugn/kamin, fine...men för att slippa duscha i kallvatten vill jag inte behöva passa en eld. Sånt gjorde man på stenåldern...
Syster och jag utförde barnarbete i unga år. Bar ved, floade ved, langade ved och fick spetor av ved. Jag har även lagt ett och annat vedträ i en skottkärra.
Ett under att jag har en släkt som inte förlorat några fingar eller armar då det är very dangerous maskiner inblandade i vedverksamheten.
Vad sägs om klyven? Yxan?
När det kom hem X antal meter ved på baksidan av huset var det inte julafton direkt. Då visste man vad som väntade i helgen. Svett, tårar och tandagnissel. Sen en pappa med ryggskott....


Ett minne blott....

/Haua

Kommentarer
Postat av: Fikakungen

Hehe vänta bara... snart sitter du i ett rött litet torp me vita knutar i skogen nånstans, OCH eldar med ved:)

2009-03-05 @ 16:28:40
URL: http://www.hundbusar.se
Postat av: Anna

haha, känner igen det där vedeldandet, hade det likadant hemma och får fortfarande rycka in emellanåt där hemma... men tacka vet jag bergvärme och elda för mysfaktorns skull!! :)

2009-03-05 @ 20:35:02
Postat av: haua

bergvärmen kom in lite senare i mitt liv....det finns en gud! Och jag kan absolut tänka mig att sitta och elda i ett litet torp....men bara för att jag vill, inte för att jag måste ;)

2009-03-06 @ 23:30:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0