Haua

Förresten har jag inte pratat om mötet med jehovas på malmö station när jag var på väg hem från USA.

Jag stod och väntade i godan ro på att mitt tåg skulle komma och direkt kommer det fram en man till mig och börjar "kallprata"
Han talar svenska med brytning.
Jättetrevlig.
Men jag var så trött efter jetlag, alla flygresor och all taskig mat så jag orkade inte.

-Vart har du varit?
-USA...
-Det vara bra där va?
-Jättebra, trevligt som tusan. (stick, tänker jag)
-Hur dom vara, dom som leva där?

Blablablablaaaa....svensk artighet är att stå och svara på alla frågor utan att visa att men är le.

Jag ler.

Sen kryper det fram, han representerar Jehovas.

Det blixtrar till i mitt huvud. Riktigt störigt att han aktivt sökt upp mig för att jag var själv på stationen, jäkligt jobbigt att han är övertrevlig. Jag känner mig genast som ett offer?!
Jag är uppväxt med att när jehovas knackar på dörren då är vi inte hemma. Hinner man drar men ner persiennerna och låser dörren.
Jag vet att dom hängde rätt mycket hos morfar när han levde, det gjorde mig riktigt irriterad. Samla era stjärnor nån annanstans.

-Du, jag tror inte på gud. Lessen, men så är det.
-Det vara förståligt. Allt sker för en mening, det hända av orsak.
-Men snälla, tacka gud från mig för allt krig och elände. Hälsa från mig. Krig i världen beror på religioner. (fatta det gubbstrutt)
-Men vi inte kriga!
-Så braaaa. Keep up the good work.
-Snälla, läsa denna papper på tåget?
-Hehe, nej tack, jag läser hellre hänt extra än din fejkbroschyr om himmelriket. Sorry.

Jag blir arg av propagerande troende.
Lämna mig ifred.

Bland annat....

/Haua