Haua

På eget initiativ (stavas det så?) beställde jag en tid hos min allra bästa vän tandläkaren. Vuxet  i stil med pensionsfond.

Jag har alltid gått hos en klämkäck man i Kalmar, så även hela min släkt typ. Åh, vad bra han var. Inte som den tandläkaren jag är uppvuxen med. Hon med den onda blicken och det konstiga ärret under hakan som man alltid tårögd stirrade på under undersökningen.
Han ville dessutom bara träffa mig vartannat år. Lycka.

Nu har han slutat, förmodligen rik som ett troll och det blev dags för mig att söka nya jaktmarker. Ringde folktandvården i stan.

-Ok, vi har en väntetid på ca 2 år. Välkommen åter.

Jag tog därför en annan tandläkare i Kalmar i väntan på att få ett vykort med blommor på där det står att jag är välkommen på undersökning här i Åskis.

Hon heter Åsa Larson och vi klickade. Väldigt trevlig och väldigt blonderad och trots sin höga ålder så hängde inte huden på hennes armar som den kan göra på äldre. Lyckligt lottad i genfrågan.
Vi diskuterade hennes röntgenmaskin som är märkt med en radioaktiv symbol.

-Den där känner jag igen...jag jobbar på OKG som strålskyddstekniker.

Detta blev hon helt hispig av.

-Ddden är kalibrerad. Vi sköter det där väldigt noggrant. Det har vi koll på. Sånt är ju viktigt, visst visst?

Alltså, jag kan inte bry mig mindre om hurvida hennes röntgenapparat är kalibrerad i tid eller ej. Men visst, jag kisade lite klurigt med ögonen och låtsades knappt tro på henne.
Där la jag ribban.

Sen kom lovsången om mina tänder. Åh, vad fina! Åh, vad välskötta. Åh, vilken tur du har. Åh, vad duktigt du är som inte småäter, det ser jag att du inte gör (yeh right)

Kanske hade sången haft en annan klang om jag inte stirrat lite misstänksamt på röntgenmaskinen, vad vet jag.

Gick ändå med på ett återbesök för att fylla i en lagning som jag har tappat. Och sen ska jag ta tandsten förstås. Karins kostnadsförslag: 2138 kr.
 Lessen familjen. Inga julklappar i år. Men Karin får en fröjdefull jul.

/Haua