Haua

Lyssnar på kent och funderar över min dag.

Att sätta ord på det som river i min kropp går inte. Kanske vill jag inte att folk ska veta heller.

Men garanterat är insidan av mig just nu svart. Svart på grund av sorg och ångest och olust.

Ibland ställer man ju till det för sig. Ibland spelar hjärnan ett spratt. Men nog ska man väl alltid gå på känslan? Magkänslan.

Inte är den väl fel?

Jag har förstört liv. Hur säger man förlåt till nåt sånt?

Ogillar att vara vuxen och ta tag i otrevliga saker.

Det enda jag vet är att man kan inte tvinga sig till känslor. Hur mycket man än vill.

Känner mig helt mosig.

/Haua