Haua

I helgen var det nostalgi på högsta nivå. Fest hemma i skogen med trevliga människor som jag känt sen jag lärde mig skilja på barbapappa och mumintrollet.

Vi inledde med tjejfest i ett hus mitt vid skogens slut och fortsatte kvällen in mot sandra i Kalmar. Detta mytomspunna stället som jag inte besökt på minst 10 år tror jag.
Tre tjejer med lockigt hår och jag i pappas absolut favouritslampstövlar.

Vad kan man förvänta sig? Absolut ingeting egentligen, det brukar bli bäst så.

I ärlighetens namn så hade jag skitkul. Det var massor av folk som man inte kände. Ingen jag sålt gurka till på maxi, ingen jag hjälpt med kläder till ett bröllop, ingen jag delat kaffekopp med på saft.

Blandad ålder. Och hello, alla kidsen från alsterbro var ju där. Dom som är yngre än min AP. Dom som skejtade förbi konsum när man jobbade där. Dom som knappt hade tappat sina mjölktänder när jag flydde byn.
Nu är dom VUXNA och dricker sprit och buggar.

Och jag buggade. Jag tror till och med att jag tiggde om att få bugga. Hej vad det gick i slampstövlarna på dansgolvet till black jacks ljuva toner.

Ringde in partyräven nr 1, spättan från djurängen. Ack vad kul vi hade.

Kl 02.00 kom Idas pappa Åke och hämtade oss. Det var som att kastas tillbaka till 1997 när päronen fick turas om att hämta oss vildingar i storstan. Så nästa gång är det din tur pappa.
Enda skillnaden var att han körde hem oss till Idas egna villa.

Där sov jag gott på bäddsoffan som jag legat på så många gånger förr. Telefonen gick varm och vid kvart i 5 kunde jag somna.

Hur botar man baksmällor på landet? Man tar tag i vedhögen. Ida tvingade mig att floa ved och vad gör väl det en söndag i snålblåste med träkepsen på sne?
Och vad gör man inte för mat och husrum?
Hej då lösnaglarna. Ida klämde sig och jag var helt säker på att en älg skulle komma vilken minut som helst.


Jag älskar landet.

/Haua