Haua

Det tog mig några år att komma fram till detta.

I slutet på 90-talet (hur sabla gammal är jag?) började jag gymnasiet. 3 år samhällsvetenskapliga programmet skulle genomlidas på åkrahällskolan (tråkigaste skolan topp 5) i nybro (suraste bonnhålan ever).

Vad var jag, 16 år? Jag visste ingenting om nånting. Hade precis fått ta hål i öronen (typ), hade aldrig vartit full (typ) hade precis fått mitt första bankomatkort där hela 690 kr i månaden gick rakt in och ner i mina fickor.
Vad rik jag var, det var tider det.

För att känna sig extra välkommen på skolan fick man genomlida en sk inspark där avgångsklassen på samma program tog sig rätten att göra livet surt för mig/oss.

Det var jätteroligt att måla nollor i ansiktet på oss med svart tuschpenna.
Rätt som det var kunde dom ta fast dig, sätta dig i en rullstol och binda fast dig och sen gå därifrån skrattandes.
Vi skulle följa deras minsta vink, göra allt dom bad om.
Dom krävde TÅRTA av oss. Att vi inte bara fyllde den med arsenik? Nädå, vi BAKADE. Eller kanske vi tvingade nån mamma att baka.

Men FINALEN i detta förnedringsprojekt var ändå dagen då våra kroppar skulle angripas av mat.

Sen innan sommaren hade alla samlat på sig matrester av olika slag...tänk er själva om ni köper att paket ägg som får ligga i tre månader. Vill man knäcka det ägget? Nä?

Vi blev ombedda att ta på oss oömma kläder.

På skolgården blev vi uppradade och bakbundna. Där stod jag som ett blåbär och visste precis vad som komma skulle men vad gjorde jag åt det? Inget.
Alla onda 3:or beväpnade sig med vattengevär (inte pistoler) och började skjuta på oss med vitlöksvatten. Vet ni hur svårt det är att få bort den lukten?
Sen minns jag knappt nåt mer....hinkar hivades fram med all jäst mat som 3:orna samlat på sig.
En kavalkad av matkastning följde.
Mitt hår innehöll kattmat, sura ägg, mjöl, vitlöksvatten, surströmming och lite annat trevligt som jag en gång i tiden satt och sålde på konsum i Alsterbro. Ironiskt.
Värst av allt var när min barriär för maten brast....jag hade stoppat ner tröjan i byxorna för att slippa mat på magen och ryggen.
Perfekt tänkte nån och la en stor saltsill innanför tröjan på mig. Vart hamnade den? Den la sig precis i ryggslutet och kylde rätt obehagligt.
Blev jag av med den...nä? Jag var ju bunden och förnedrad.

Helt indränkt av gammal mat och med en saltsill innanför tröjan gick jag nybros gator fram med min nya klass och försökte tänka hur kul det måste vara att gå på gymnasiet.
Jag slapp äta saker i alla fall....vet inte vad det var i hinkarna men alla som körde ner huvudet i en hink spydde 3 minuter senare...

Hemma hos en klasskompis blev vi avspolade med trädgårdsslang...vem ville ha in oss i huset liksom? Då var allt över och jag var insparkad och välkommen.

I en månad luktade jag vitlöksvatten varje gång jag gjorde en rörelse så mitt hår rörde på sig. Varje gång jag duschade inbillade jag mig att whiskas kattmat trillade ner från huvudet på mig.

En tjej fick klippa av sig håret...det var förstört. Samma tjej vann nybro lucia och jag kom tvåa. Hon var rödhårig och kortklippt?! Ännu mer förnedring.
Rätt åt na alltså...

Vad säger ni? Är detta normalt?

Tro inte att jag for illa på nåt sätt. Jag visste inget annat då. Men om man ser på det nu så är det ju helt sjukt.
Jag förstår mycket väl att folk inte vill delta i detta. Helt ok för mig.

(men allt detta kan ha gjort att jag tycker det är såå tråkigt att laga mat...kanske)

/Haua