Haua

Detta inlägget kan bli kort. Eller kan jag gnälla och böla några sidor upp och ner.

Jag är hemma igen från underbara London. Träffade lilla Bysse som är en duktig tjej i en stor stad utan god mat. Allt var kanon. Tills det blev fredag.

Då blev jag sjuk. Så sjuk att jag inte gick upp ur sängen. Inte ens ett rör treo kunde få mig att ta tunnelbanan till topshop och bränna mina pengar. Jag ORKADE inte.
Sitter hemma med hostan från hell och finner det helt obegripligt. Var jag i ett annat land nyss? Vad gjorde jag där? Sov?
Hög feber, ont i halsen, ont i huvudet och ONTIHELAKROPPENTAMIGFAN.

Emelie och jag bodde på ett hostel. Det är absolut nemas problemas för mig i vanliga fall. Men jag har aldrig legat dygnet runt i en säng som är lika skön som en parkbänk. Nu var jag tvungen att göra det eftersom jag inte PALLADE ATT GÅ UPP.

Vi delade rum med 6 personer. Fine. Men INTE NÄR DU LIGGER PÅ RUMMET DYGNET RUNT.
Över mig hade jag en kille som var smalare än mig och vääääldigt rödhårig och med karlsongerna uppe i armhålorna. Över mig i våningssängen alltså....inget annat.
Han snöt sig...hela tiden. På det mest underliga sätt.
Fnysfnysfnysfnysfnysfnysfnysfnys.
Det ljudet vaknade jag till natten han checkade in.
Vad fan är det tänkte jag? Aldrig hört nåt liknande.
Han stannade två nätter och Emelie påståd att han var cigarettsmugglare. Allt är möjligt.
Det härliga var att han började packa mitt i natten när han skulle dra, tände lyset och smällde och bånkade.
-Just packing! sa han när alla började vrida på sig.

Vi delade även rum med ett italienskt par som vi kallade "the happy couple". Dom sa inte ETT LJUD till varandra. Kul. Dom gled in och ut i rummet med sin bärbara dator och varsin cigg i munnen. Vad dom gjorde i London vet jag inte...

Sen hade vi ju dom partyglada italienska brudarna som gärna kom hem kl 8 på morgonen. Helt rätt ju men det innebar att dom INTE var ute i London och gjorde turistiga saker på dagarna utan låg i samma rum som mig och stank sprit medans jag höll på att hosta upp lungorna. En av dom var lesbisk och hade sällskap med sig hem en natt. Mm, perfekt.

Allt påminde om filmen utvandrana...det kändes som att jag inte tyade längre och bara ville hoppa över bord.

Jag fick väldigt bra vård av mina kära systrar. Dom fixade mat, bäddade iordning min säng, höll mig sällskap och informerade mig om livet där utanför.
Jag grät, matvägrade och tyckte synd om mig själv.
Usch, allt blev så bittert och snopet.
Jag åkte inte till London för att ligga sjuk på ett hostel.

Det vi hann med vad Camden, love it. Bysse och jag var på bio och jag fick dricka en öl på en engelsk pub. Jag hann träffa Bysses polare i lägenheten och kolla hur dom bodde. Jag åkte lite tunnelbana, besökte buckan, tog lite kort och kände att livet lekte. Sen blev det inte riktigt så...


Bysse i den fräscha lägenheten...


Nya glasögon! Endast 1 pund. Fynd!


Min sköterska under londonvistelsen.
-Hanna, du måste dricka!!!!


Fiskar åt på mina fötter. Rekomenderas.


Camden. Fint plejs.

Hemresan gick ok. Men att vakna på morgonen och veta att du är hemma sent på kvällen är ganska motigt. Emelie och Matilda hade packa min väska. Jag hade förmodligen åkt utan nånting...orkade inte.
Vi tog en taxi till flygplatsen, jag halvsov. Jag la mig på en bänk på flygpltasen och försökte sova. När vi checkade in kollade vi om det fanns lediga platser så jag kunde ligga på två säten....
-Hanna is ill, sa Emelie.
Hon vid disken trodde jag var åksjuk. Eh, vi har ju inte ens gått på planet?
Väl på planet hamnade jag mellan två herrar såklart och två flygvärdinnor kom fram till mig och frågade:
-Are you Hanna?
-Yes.
Sen gick dom bara. Ville dom kolla om jag levde? Dom kanske inte trodde jag skulle komma med planet.
Flygresan gick rätt fort.
Han till vänster frågade hur jag mådde.
-It´s not nice to trvel whit the flu.
-Tell me about it, tänkte jag.
Han till höger frågade mig om Kristiania var öppet. Eh, ok att jag inte var fräsch men såg jag så pundig ut? Dessutom var han en sån tönt med skogsgröna för korta byxor, för hårt knutna gymnastikskor och en tramsig t-shirt. Vad skulle han där och göra?
Alla hatade mig lika mycket som barnet som skrek sa emelie. Jag hostade och hostade och hostade. Kunde liksom inte hjälpa det.

I Köpenhamn köpte jag tågbiljetter för 1400 spänn. Jag ville bara hem.

I Nybro där far hämtade oss vid tåget så köpte vi en batman på amigo. Jag åt två slice och det var det godaste jag ätit på flera dagar.

Tog min räcerbil hem till O-hamn och däckade i sängen. Vilken jäkla resa.

Inget jobb igår, idag eller imorgon. Feber ger sig inte och jag får ingen medicin. Bara nån morfindricka mot hostan. Jag är glad för det lilla. Pappas favouritmedicin, påverkar centrala nervsystemet sa han.
Det kommer bli bättre!

Det lilla som jag fick uppleva av London var great, det andra kan vi glömma. Vi kan även glömma att jag grät för att jag missade att ge Matilda fläsksvålarna som jag hade kvar. Och att jag nästan frågade en gubbe på planet vad han skulle göra i Sverige fast vi inte ens skulle landa där. Puh. Man ska inte kallprata när man är sjuk.

Tack alla för samtal, sms och påhälsningar! Helt otroligt snällt....jag kommer kanske inte dö själv i lägenheten som en otäck kattkvinna.
Det finns massor av folk som bryr sig, sånt gör mig glad. Väldigt glad.

Tack Anna och Vevve för extravagant kattvakt! Bella har ju blivit tjock! Coolt.

Nu ska viruset och jag sova. Jag mår bättre.

/Haua