Vadet.
Om en månad ska jag sättas på prov. Nånstans under årets lopp har jag gått med på ett vad. Det går ut på att springa. Ja, redan här är det ju nåt konstigt. Springa är ju bland det suraste som finns.
Men springa ska jag. 5 km på under 30 minuter.
I andra ringhörnan står Ea och Jan. Dom ska springa 5 km på 40 min respektive 10 km på 50 min.
Från början hade jag också 40 minuter på mig men nånstans i mars var jag tydligen tuff och otydlig och påstod att JAG (med kenyankroppen) skulle fixa det på 30 minuter.
Klarar man inte sin tid måste man köpa whiskey till de andra.
Jag gillar inte whiskey.
Alltså måste jag löpa så in i h#ll för att fixa detta. Jag har haft ett lugn i min kropp fram tills i måndags då jag skulle testa min kondition för första gången. De andra deltagarna är redan igång med sin träning men jag har gått runt och trott att jag har en grundkondition som Maria Akraka skulle dö för.
Det har jag icke.
Förra veckan provade jag löparskor. Dom är ju skitfula. Verkligen UGLY. Jag var ärlig och sa det i butiken.
Sen ser jag att den granne försäljaren har på sig ett par sådana löparskor...till jeans. Oh no. Big no no.
-Dom här passar din lilla fot. Endast 1600 kr.
Åh herregud.
Som tur var fanns dom inte i min storlek så jag skulle återkomma denna veckan. Nog återkom jag alltid....smet in i butiken, kollade så han inte var där och sen tog jag ett par helt andra skor för endast 600 kr. Fula.
Sen körde jag bil till scaniaslingan, så himla pepp. När jag kom fram fattade jag inte vart slingan började. Sen var jag ängslig för att ett helt fotbollslag stod och värmde upp en bit bort. Ångest om ALLA dom 25 pojkarna skulle ut i spåret när jag är där helt vilse.
Jag börjar springa med mobilen (tidtagarur) i ena handen och bilnyckeln i andra. När lungorna höll på att sprängas kollade jag på klockan. Jag hade sprungit i 4 minuter.
Sweet jesus.
Redan då vill jag vända. Jag ångrar mig.
Hör och häpnar, jag tog mig runt. Tid 14.38. Det är kört inser jag. Alla har sagt "du fixar det lätt" och det har jag levt på men verkligheten var helt annolunda.
Jag har aldrig varit så glad över att se min bil. Inget kunde få mig att ens försöka mig på ett varv till. Ett varv är nästan 2,5 km. Nu kan nån med IQ badboll räkna ut att jag ligger pyrt till.
Whiskeyn kommer kosta mig 580 kr. Skorna kostade 590 kr. Jag går back. Och jag kommer plågas på köpet. Varför gick jag inte till systemet direkt istället för till Intersport?
Jag och ekonomi!
Fortsättning följer.
Suck!
/Haua
Men springa ska jag. 5 km på under 30 minuter.
I andra ringhörnan står Ea och Jan. Dom ska springa 5 km på 40 min respektive 10 km på 50 min.
Från början hade jag också 40 minuter på mig men nånstans i mars var jag tydligen tuff och otydlig och påstod att JAG (med kenyankroppen) skulle fixa det på 30 minuter.
Klarar man inte sin tid måste man köpa whiskey till de andra.
Jag gillar inte whiskey.
Alltså måste jag löpa så in i h#ll för att fixa detta. Jag har haft ett lugn i min kropp fram tills i måndags då jag skulle testa min kondition för första gången. De andra deltagarna är redan igång med sin träning men jag har gått runt och trott att jag har en grundkondition som Maria Akraka skulle dö för.
Det har jag icke.
Förra veckan provade jag löparskor. Dom är ju skitfula. Verkligen UGLY. Jag var ärlig och sa det i butiken.
Sen ser jag att den granne försäljaren har på sig ett par sådana löparskor...till jeans. Oh no. Big no no.
-Dom här passar din lilla fot. Endast 1600 kr.
Åh herregud.
Som tur var fanns dom inte i min storlek så jag skulle återkomma denna veckan. Nog återkom jag alltid....smet in i butiken, kollade så han inte var där och sen tog jag ett par helt andra skor för endast 600 kr. Fula.
Sen körde jag bil till scaniaslingan, så himla pepp. När jag kom fram fattade jag inte vart slingan började. Sen var jag ängslig för att ett helt fotbollslag stod och värmde upp en bit bort. Ångest om ALLA dom 25 pojkarna skulle ut i spåret när jag är där helt vilse.
Jag börjar springa med mobilen (tidtagarur) i ena handen och bilnyckeln i andra. När lungorna höll på att sprängas kollade jag på klockan. Jag hade sprungit i 4 minuter.
Sweet jesus.
Redan då vill jag vända. Jag ångrar mig.
Hör och häpnar, jag tog mig runt. Tid 14.38. Det är kört inser jag. Alla har sagt "du fixar det lätt" och det har jag levt på men verkligheten var helt annolunda.
Jag har aldrig varit så glad över att se min bil. Inget kunde få mig att ens försöka mig på ett varv till. Ett varv är nästan 2,5 km. Nu kan nån med IQ badboll räkna ut att jag ligger pyrt till.
Whiskeyn kommer kosta mig 580 kr. Skorna kostade 590 kr. Jag går back. Och jag kommer plågas på köpet. Varför gick jag inte till systemet direkt istället för till Intersport?
Jag och ekonomi!
Fortsättning följer.
Suck!
/Haua
Kommentarer
Postat av: Lina
Det fixar VI (du), jag kommer ju sitta o heja på dig, på en skön filt med ett glas vin i ena handen o en flagga som det står:`heja Hanna, friskt humör`i den andra. Tyvärr är väl inte jag den ultimata att ta med i slingan o hjälpa dig(då jag lätt hamnar fel), jag hatar o springa, det suger verkligen=). Måste ju få ett datum!!! Kram
Postat av: Ida
Hur fan tänkte du här?... Du borde gått till systemet direkt, du fick ju för fan ryggont av att skotta! ;)
Trackback
