Haua

Jag har några meter till båten, ändå har jag aldrig lyckats ta mig dit. Gotland. Utomlands enligt många, helt magiskt enligt alla andra.

Lite hastigt och lustigt blev det bokat, en tripp till Visby över midsommar. Järngänget bestod av Anna, Annica, Sotarungen och den lilla systern.

Vädrets gudar var med oss all the way. Vi inledde med press och lite alkohol på däck.


Gotland är helt fantastiskt. Jag blev inte besviken. Inte en enda gång på hela helgen.

Nu är jag en i gänget. Nu vet jag vad folk pratar om. Kallis, Gutekällaren, Munkkällaren, innanför och utanför muren eller varför inte Almedalen...

Hur man lyckas fylla en helg med så mycket olika händelser är en gåta men det är ju roligt på vägen...det blir lite som en hemlig klubb. Bara vi som var där vet vad det handlar om.

-Pittögda sjuåringar....

-Untz, untz, whats up, whats new?

-Fan, fan, fan, det skulle varit jaaag...

Visby är stenhus och stengator och stenfår för mig. Jättefint men gator och gränder är så lika. När jag hamnar i sällskap där andra personer är mer hemtama än mig så tenderar jag att bli hjälplös. Jag går runt i min egna lilla värld och tittar mig omkring men registrerar knappast omgivningen. Jag är trygg och följer flocken.

Midsommarnatt ska jag gå hem alldeles själv och klockan var efter ett vill jag bara tillägga. Jag går en sjuhellskottas omväg och är väldigt nära mitt hotell när tre trevliga gotlänningar säger "glad midsommar" med den där goa dialekten.
Då vill jag ha mat kommer jag på. Söka föda i främmande stad är skitsvårt så jag får hjälp en en söt tjej som vallar bort mig till en kebabtant. Jag handlar och ska gå hem. Hon visar vägen men vad hjälper det? Där går jag och irrar i Visby med en kall kebab och väntar på bättre tider....hittade hem till slut i alla fall.
Såg senare på förfest nr 2 på vår takterass hur långt bort jag var. Jag vet att jag rundade en kyrka i byn och den låg inte nära hotellet direkt...

Lyckades under kvällen få en krans av löv på mitt huvud. Den var med hem. Tydligen ville jag inte låna ut den och ljög om att det var skiiiitsvår att få tag i. Det var en gåva ju.
Försökte prata med en irländare om svensk midsommar och drog nog en ganska rolig förklaring om hur en krans egentligen ska se ut...
-Eh, this one, no flowers. Only leafs. Nice anyway?



Dagarna var det sol, kvällarna var det fest. Som det ska vara antar jag.

Tröttnade på att skriva min signatur när jag handlade drinkar och började istället rita penisar på alla kvitton. Stora, små, långa och korta. Hur uppskattat är det?
Man blir lite crazy banana "utomlands".

Söndag morgon vaknar jag upp till ett par KOLSVARTA fötter mitt emot mig. Jag myntar namnet sotarungen till Maria var skor förmodligen har färgat av sig ordentligt under helgen. Det enda jag ångrar att jag inte tog kort på. Aldrig sett nåt liknande...

Gotland i våra hjärtan, så är det bara.

Tack för en midsommar topp tre. Lätt!

/Haua