Haua

Vad ska jag säga?

Nu har väl droppen runnit över. Bloggtorkan är total. Ska icke sitta och dravla en massa ursäkter. Jag har varken varit sjuk, bortrest till månen eller utelåst från lägenheten. Fast en av de där stämmer kom jag på nu...
Jag har bara inte skrivit som märkbart är. ÄNDÅ kollar folk bloggen. VARJE dag.

Tur att detta inte är mitt levebröd. (femtioelfte gången jag säger det)

Veckan som gick spenderade jag i Uppsala. På Uppsala universitet. Bland de bildade och i mina ögon fattiga (hur fan klarar man sig på csnpengar??)
Där lyser flitens lampa och jag är där för att bli strålskyddstekniker kategori A. Jag läser radiokemi, strålningsbiologi, ICRP, muschibuschi och hambalamba.
Men med har jag Frida, Bobban och Emski och de gör dagarna lättare och nätterna kortare. Tillsammans ska vi utvecklas och bli något större än det vi var innan. Nu tar jag i från tårna men ni fattar principen.

Fint att bo på hotell en vecka.
Lovely att ha en egen hyrbil.
Lyx att äta ute varje kväll.
Omoget att gå på stan varje dag och bränna pengar. (suck)

Om en vecka bär det av igen. Nya restauranger, nytt hotell och förmodligen en ny hyrbil. Med samma glada gäng.

Förresten får studenterna betala fem kronor för kaffet på skolan. Det är exakt samma kaffeautomater som vi har på jobbet. Samma automater som pumpar ut falskt förgiftat kaffe som sedan sköljs ner i min icke fungerande maga och man avslutar varje klunk med "urk" och en liten grimas. Bara för att kaffet kostar så smakar det bättre. Psykologi. Kostar det så smakar det som man brukar säga. Uppsala universitets kaffe smakar bra.

Så länge blev det detta inlägget. (läs det flera gånger då) Återkommer.

/Haua