Haua

Innan detta inlägg tar form vill jag bara säga till min kusin: Jag är ingen gangster.

I detta nu minns jag inte riktigt varför jag var ute och körde med bilen. Nånstans hade jag varit och jag var på väg till apoteket för att sedan ta mig hem till hemmets lugna vrå.

Kanske beror det på ålderskris att jag ibland slarvar med bilbälte. Inte för att jag vill vara tuff, det blir bara inte fastspännt. Självförtroendet i bilen är för stort och jag känner mig osårbar.
För en tid sedan, kan ej säga hur länge så upptäckte jag att min ena lykta/lampa på bilen var sönder. Sånt ska såklart åtgärdas, det vet jag.
Men det är lika svårt att få det gjort som det är att komma ihåg att köpa glödlampor i affären. Just det, just det, just det. Efter ett antal missar så trillar poletten ner.

När jag kommer och sladdar i kråkerumsbacken, enögd och icke fastspänd så står farbror blå där. Polisen. På det mest otippade stället i stan. Jag hade blivit mindre förvånad om dom hade stått på min parkering.

Neeeeeej.

Instinktivt tänker jag flykt för jag vet att jag syndar. I backen finns EN avvikande väg till höger och där svänger jag snabbare än polisen hinner vinka. Vägrar fastna i kontrollen och få mig en avhyvling. Finns ju inte en chans att jag kommer hinna få på mig bältet.

Puuuh.

Trodde jag. Min nöjda leende försvann när jag fick se två små polisflickor som glatt vinkar in mig till sidan. Här kan man säga att dom har täckt alla flyktvägar.

Jag börjar skaka, glömmer hur man får ner rutan och tänker att min sista stund är kommen. Nä, men böter är ju inte kul.

-Hejsan, körtkortskontroll och nykterhetstest kör vi idag. Blås här.

Jag blåser och visar mitt körkort, allt går bra.
Sen väntar jag på beloppet och pekfinget eftersom jag faktiskt sitter där utan bälte.

-Fortsatt trevlig resa.

Eh, what?

Blev jag friad? Amen.

Min fråga är? Varför blev det såhär? Svara mig kusin.

/Haua
'


Bästis.