TaCk OcH bOcK
Förra inlägget var väl ett fint avslut på 2009?
Hanna då.
Här uppe i paradvången kan ibland hjärnan slå slint. Jag som alla andra kan ej ligga på topp hela tiden som en elitsoldat utan behöver ibland bryta ihop för att sedan inse vad bra jag har det.
På bordet ligger listan över BRA saker som jag är tacksam för.
Brevid ligger listan över töntiga saker som jag INTE borde hänga upp mig på.
Vilken lista är längst?
Tack för fina kommentarer, väldigt väldigt snällt! Det räcker med att läsa lite fina saker så blir allt mycket bättre och mycket lättare och mycket roligare.
I detta nu är jag hemkommen från Kalmar. Har varit på avskedsmiddag för globetrottern Matilda som återigen ska lämna landet. Vem är förvånad? Sverige är för litet.
Det blir london nästa och det innebär såklart att jag kommer åka till London MINST en gång i år. Tummen upp för detta.
Vid bordet denna gång sitter även pappas donna Lilian. Första gången vi träffar henne och hon är verkligen trevlig. Verkligen.
Pappa har gjort stek. Väldigt gott.
Pappa vill impa lite på sin tjej som arbetar i bröllopsbutiken i Kalmar (reklam).
-Flickor, visa era balklänningar.
Prassel prassel, Emme och matilda tar fram sina blåsor. Jag står och diskar (som vanligt, emme påstår att hon har eksem och matilda vet inte hur man gör)
-Haua, var är din klänning, undrar pappa.
-I Åskis, säger jag och blaskar vidare.
Då kommer Emme med en klänning och asgarvar.
-Hahahahahaha, här är ju din klänning!
Hon visar den för Lilian, jag hör hur dom skrattar i vardagsrummet.
Sen kommer Emme tillbaka med blåsan.
-Hahaha, du kanske kan få på dig denna? Eller näää...det vore ju helt sjukt.
-Ge hit den, säger jag och byter om.
Har ni sett finare blåsa?
Det fina i kråksången är att denna klänning hade Matilda på sig när hon var 9 år och arbetade som brudnäbb på tv-oves dotters bröllop.
Fatta. Hur är jag skapt? Den sitter ju inte ens tajt.
Undrar om Lilian gick på det...
Stackare...komma in i denna smått galna familj.
Sen fikade vi.
När jag ska säga hejdå till bybbe börjar jag tjuta. Fan. Bara för att emme sa, gråt inte nu. Nähä, som att trycka på en knapp. Jag tänkte låtsasgråta som en riktig skådespelerska och sen när jag började kunde jag inte sluta. Sen frös kinderna till IS när jag gick till bilen.
Hajdå Bybbe.
Jag kommer och hälsar på. Amen.
/Haua
