Haua

När det begav sig på 90-talet hade jag en kort karriär inom hemvärnet. Detta kanske ingen minns för den var så kort och jag vill helst glömma bort det men jag blev påmind om det när jag rotade igenom en kartong full av gamla minnen från Alsterbro. En sån där kartong som har överlevt alla flyttar och bara åkt med utan att jag har gått igenom den.

Ida anslöt av nån anledning till hemvärnet. Hon medverkade i övningar och kom hem med den ena roliga historien efter den andra. Man sover i tält, grillar, skjuter och det är en massa häftiga killar där. Idag hade jag kallat dessa killar "stridspittar" Det lät ju så kul så jag skickade in en anmälan efter lite pepp från Ida. Kan Ida skjuta kan jag, har ju erfarenhet av luftgevär å den biten.

 

Mamma och pappa tittade konstigt på mig när jag tillkännagav min nya hobby. 

 

Jag fick hem en bekräftelse att jag numera var medlem i hemvärnet. Jag tror kalaset kostade hela 100 kr och det lät ju super med tanka på att roligt jag skulle få uppleva!

 

Det dröjde några dagar och jag fick hem ett brev att jag hade utrustning att hämta på förrådet. Såna här coola kläder i millitärgrönt och annat bra ha som behövdes i skogen. Jag fick även en kallelse till min första "övning".

Detta var en teoretisk övning som ägde rum i Kalmar i en källarlokal.

Ida och jag blev skjutsade dit och jag hade väl inga förväntningar men ändå lite pirr i magen.

 

Sen började det. Flera timmar av overheadbilder (ja, det var på 90-talet) på stridsvagnar rullade förbi. Och alla var så i extas av piplängder, magasin, patroner och granater. Det var som en sekt med uppumpade grabbar som dreglade så fort en ny vagn visades på väggen.

-OOOoooooo, sautan vikken vagn, sa alla i kör.

-Vikken pipa!

-Vaud haur den för magasinkapacitet?

 

(jag tänkte, skjut mig. Inget skämt man ska dra inom hemvärnet)

 

Jag tittade på Ida flera gånger och undrade om hon verkligen gillade detta?

En läkerolask senare och begynnande diarre så var övningen färdig. Alla pojkar gick hem med halvstånd och drömde säkert om att köra nån av vagnarna nån dag.

Själv gick jag hem och gick upp i rök. Alla påminnelser om att min utrustning låg på förråd och skulle hämtas ut ignorerade jag.

Nä, där i källarlokalen bestämde jag mig för att hemvärnet inte var något för mig. Jag teg mig ur medlemskapet.

 

/Haua