Hur stressande är jag?
En sekund kan vara lång eller för den delen kort.
Jag satt i bilen häromdagen, skulle precis lämna mcdriven. Framför mig har jag en kvinna i en volvo och bilen är blank och ny och hon är säkert piffig i hårt och har fått "låna" bilen av sin man för att göra några ärenden i stan.
Hon står alldeles stilla i den lilla backen som leder oss från McD. Jag stannar bakom för jag gör bedömningen att hon kanske bara skulle kolla om hon hade fått dip i sin påse (personalen glömmer sånt jämt). Bilen står silla och stilla och stilla.
Köra om? Tänk om hon börjar köra samtidigt, det vore så typiskt!
Jag avvaktar dessa oerhört långa sekunder som känns som evigheter när man varken vet fram eller bak eller ut eller in.
Med ett tjurigt ryck åt höger vill hon demonstrera att jag ska köra förbi henne. Det är bara det att längs gräsmattan ligger ståra stenar placerade för konstens skulle eller för nåt annat.
Bang!
In med den nya volvons front i stenen där fiskmåsarna sitter och skiter och väntar på tappade pommes.
Var detta mitt fel? Jag tutade inte, bara väntade ut henne. Och så gör hon så!
Det roliga är att hon går inte ens ur bilen och kollar hur det gick. Hon sitter tjurigt kvar när jag glider förbi.
100 spänn på att hon INTE den kvällen talade om för sin man vad som hänt. Det för han snällt upptäcka nästa gång bilen tvättas med tandborste på OKQ8:as gör-det-själv-hall.
Jag hävdar att det inte var mitt fel.
/Haua
