Nytt försök....
Nu ska vi se hur le man kan bli när allt man skrivit försvinner!
Aaaaaaaaaaahhh!!!
Bilderna verkar komma med men inte min memoar om dagen.
Kort och gott, vi åkte ut på landet och cyklade med guide givetvis annars hade vi aldrig hittat hem.
Veronica inledde dagen med durchfall men knep bra och det var nog den stenhårda sadelns förtjänst.
Vi hälsade på små barn som sjöng för oss när vi satt på deras minimöbler, nu snackar vi ljudnivå i betonghuset utan ljuddämpare. Jättesöta och jätteglada när vi skulle fota!
Kollade även in arbetsmarkaden det vill säga rispackarstället och nötskaleriet.
Man ska inte klaga på sitt jobb men det tror jag inte att de gjorde heller.
Bland flugor och höns smakade vi friterad banan och för att inte bränna våra turistfingrar rev de helt enkelt ut ett blad ur en skolbok och serverade bananen i. Gott var det!
Cyklade till ett vattenfall med kallt vatten enligt guiden, jag skulle lätt bada jämt om Sveriges vatten nådde den tempen nån gång.
Har sett djur i massor, känt lukter som inte går att beskriva. Allt från ladugård till kadaver och hälsat på alla nyfikna ute på landet som förmodligen såg oss som avatarer.
Turister är så ovanliga att jag inte fick cykla i bikiniöverdel för få riskerade vi att bli förföljda av män utan tänder som skulle bete sig. Uffa.
Dagen avslutades med inhemsk mat i massor. Det syntes inte att vi hade ätit nåt, så mycket var det. Guiden tittade bekymrat på oss när han såg alla rester.
Kanske fick nån av alla 7 hundar de hade ett skrovmål.
Ont om ryssar hela dagen och solen kom fram på eftermiddagen. Nu kör vi!
Affe, du slog rekord i kommentarer! Och såklart bor jag i mina flipflop, blåsorna ljuger inte.
Grattis till Dickie som lyckats lämna en kommentar även om jag undrar om han gjorde det på egen hand?:)
/Haua
