Haua

Alltså, jag menar inte på bloggen. Där lyser jag med min frånvaro.

Jag menar sjukdom, sjukdomar, smittor och värk.

 

 

Sitter i mitt kök, att jag sitter upp är duktigt. Huvudet spränger, tänderna pulserar och örat knäpper lite oregelbundet.

Bihåleinflammation för första gången i mitt liv.

 

Allt började som en vanlig förkylning där det största minuset var en rethosta från hitlers tid. Jag kunde inte sova.

Dagarna gick, tyckte att formtoppen svängde och för att riktigt känna seger över sjukdom så gick jag på fotvård och vaxade benen. (det blir lite eftersatt) Ville känna mig som en ny människa.

Helgen kom och jag bet ihop.

 

Måndag morgon ringer klockan och jag ska jobba. Det går inte. Jag har så ont i huvudet så det snurrar. Kallsvettig och det känns som nån slagit mig på vänstra kinden. Är tänderna lösa?

 

Efter tre dagars jakt på läkartid fick jag domen och en hästkur och ett fräsigt nässpray. Vi tog i hand och han hoppades attt det skulle hjälpa annars blev det inte roligt. 

Så nu sitter jag här och hoppas att det ska forsa ut ur mitt huvud.

Jag har bara gråtit två gånger på 11 dagar, av trötthet.

 

Under dessa dagar har jag lyckats slänga ner min mobilladddare i ett glas med vattten som stod vid sängen. Flera timmar senare vaknar jag, ska ladda telefonen eftersom det är 7 % kvar av batteriet. Alltså 7 % kvar till inget liv alls och en total tystnad från omvärlden.

Ut i panik och handla ny sladd, jodå det finns faktiskt det man behöver i Oskarshamn.

Passade på att hämta mina nya vindrutetorkare på mekonomen när jag ändå var ute i dagsljus, skulle montera den första och tog sönder den.

Med darrande underläpp gick jag in igen och bestämde mig för attt inte visa mig ute på minst tre dagar. Från att ha gjort av med cirka gurka noll kronor på flera dagar så bränner jag 1000 kr på en halvtimme.

 

Lönen har ju kommit. Och den sk ju delas ut till alla som kräver det. Ska vara duktig och försöker logga in på min internetbank, har glömt koden.

Koden har jag haft i TVÅ år. Nu börjar jag fundera på om det har hänt nåt med viktiga delar i min hjärna. Koden sitter inte i fingrarana längre.

Jag vänder upp och ner på hela köket i jakten på lappen. Det kvittar eftersom lägenheten över lag liknar nåt som uteliggare hänger i.

I vrede och osämja med mitt minne knappar jag in koden. Jag tror jag knappar in den rätt koden tre gånger och därmed är min internetdosa spärrad.

Det var då själva jävelen.

Ringer banken och vill beställa en ny.

-Du måste komma hit och legitimera dig.

Det var då själva........

Ut i regnet och vifta med körkortet för att får beställa ett nytt kort.

 

Jag vill påstå attt dett inte hade hänt om jag varit vid mina sinnes fulla bruk?

 

Själva läkarbesöket tog 5 minuter. För attt få ut kåvepenin tog det 40 minuter. Varför? Läkaren GLÖMDE skicka receptet och gick hem för dagen.

Det händer bara mig.

En följdsjukdom av ständig vistelse hemma med två katter är attt man blir skygg. Ogillar allmänna platser och får durschfall av tanken på att möta nån fräsch och frisk varelse.

 

Kanske får jag lite besök i helgen för att råda bot på detta.

 

Ta allt det här med en nypa salt. Jag är inte döende, bara lite sänkt. Jag vet att det går över bla bla bla. Men sablar vad svårt det är att se glädje i saker när allt i vardagen är jobbigt.

 

Kan tillägga att jag fick ställa in en tjejhelg i STHLM, golfrundan i Linköping med ELAJO, date med Linda och Anna och Anton och nu även lerduveskyttet med jobbet. Jag som har övat i alla kategorier.

Bara att planera in nåt nytt kul. Just det. Mexico närmar sig, helt fantastiskt!

 

 

 

Kul med ett positivt inlägg haha! Förlåt.

 

/Haua